Hur kan USA:s klimatpolitik påverka global uppvärmning och ekonomi?

De globala utmaningarna kring klimatförändringar är enorma, och dessa frågor är särskilt relevanta för USA, som har världens största ekonomi och står för 14 procent av världens växthusgasutsläpp, trots att landet endast utgör 4 procent av världens befolkning. Eftersom USA är starkt beroende av fossila bränslen för sina energikällor, krävs en radikal förändring i hur vi producerar och använder energi för att minska koldioxidutsläppen. Vetenskapliga rön har ökat vår förståelse av människans påverkan på klimatet, och klimatförändringarna har blivit en prioriterad fråga på den nationella agendan. Trots detta har frågan blivit politiskt polariserad, där många republikaner ifrågasätter sambandet mellan mänsklig aktivitet och global uppvärmning.

En växande andel amerikaner, 74 procent 2017 jämfört med 57 procent 2010, anser att jorden håller på att värmas upp. Men åsikterna är fortfarande delade. 92 procent av demokraterna och 52 procent av republikanerna anser att jorden värms upp, men en majoritet av demokraterna tror att orsaken är mänsklig aktivitet, medan åsikterna bland republikanerna är mer splittrade. Tre fjärdedelar av demokraterna, men endast en tredjedel av republikanerna, anser att striktare miljölagar och regler är värda kostnaden.

Klimatpolitiken omfattar tre huvudsakliga tillvägagångssätt: att minska växthusgasutsläpp (mitigation), att främja forskning och utveckling av alternativa teknologier, och att anpassa sig till ett varmare klimat. Varje strategi innebär potentiellt enorma kostnader i form av högre energi­priser, subventioner till industrin, infrastrukturprojekt och omflyttning av befolkningar. När specifika politiska förslag diskuteras och dessa kostnader blir uppenbara, bryts ofta konsensusen om hur klimatförändringar ska hanteras.

Mitigation, eller minskning av växthusgasutsläpp, har fått mest uppmärksamhet från politiska beslutsfattare. Två föreslagna politikområden som syftar till att uppnå detta mål är strängare standarder för bilars bränsleeffektivitet och högre skatter på bensin. Trots att allmänheten starkt stödjer högre bränsleekonomistandarder, har bilföretagen motstått dessa regler i nästan 30 år efter att de först infördes på 1970-talet. År 2009 meddelade EPA att den skulle sätta standarder för växthusgasutsläpp för bilar enligt Clean Air Act, vilket höjde bränsleeffektiviteten för nya fordon till 35,5 miles per gallon från och med 2016, en standard som senare höjdes till 54,5 miles per gallon till 2025. I augusti 2017 meddelade EPA och transportdepartementet under president Trump att de skulle överväga att släppa på dessa regler. När det gäller förslag om att höja bensinskatterna visar opinionsundersökningar konsekvent att en majoritet av amerikanerna motsätter sig en bensinskatt som ett sätt att minska utsläppen, och få politiker vill stödja en sådan impopulär politik.

En annan strategi för att hantera fossila bränslen är att öka forskning och utveckling för att främja alternativa teknologier. President Obama stödde starkt ett omfattande energipaket som, bland annat, skulle ge finansiering och stora skatteincitament för produktion och adoption av ren energi. Han varnade för att USA halkade efter andra länder, inklusive Kina, i produktionen av rena energiprodukter, och argumenterade för att denna industri skulle vara en viktig källa till miljontals nya jobb de kommande decennierna. 2009 allokerades nästan 30 miljarder dollar genom återhämtningslagen för att stödja investeringar i alternativa energiteknologier och förbättra energieffektiviteten. Trump-administrationen, genom exekutiva order och budgetförslag, har minskat stödet för dessa initiativ.

Anpassning till klimatförändringarna är en annan viktig strategi. Den skulle kräva en mångfald av politiska åtgärder, inklusive åtgärder för att hantera effekterna av stigande havsnivåer, fler extremväderhändelser och förändringar i ekosystemen. Anpassning kan vara nödvändig för att skydda infrastruktur, jordbruk och befolkningar från de värsta effekterna av klimatförändringarna.

Hur påverkar föderalism politiska beslut i USA?

Föderalism i USA har alltid varit en komplex och dynamisk aspekt av landets politiska struktur. Det handlar om att balansera makten mellan statliga och federala myndigheter. I flera decennier har den politiska debatten präglats av konflikter mellan olika nivåer av regering, där statliga lagar ofta kolliderar med federala beslut. Denna spänning är särskilt tydlig när det gäller kontroversiella frågor som mänskliga rättigheter, medborgarfrågor och statliga rättigheter, vilket skapar ett land där olika stater tillämpar helt olika lagar på samma fråga.

Under de senaste åren har föderalismen blivit alltmer polariserad, vilket återspeglar landets politiska splittring. Detta har visat sig i exempel som lagstiftning om samkönade äktenskap, medicinsk marijuana, och förhållandet mellan staten och migranter. Tidsmässigt har dessa frågor utvecklats beroende på den politiska kontrollen i respektive stat. Förespråkare för statlig suveränitet menar att varje stat bör ha friheten att forma sina egna lagar, medan de som stödjer en mer enhetlig federativ lagstiftning pekar på att vissa rättigheter bör vara garanterade för alla, oavsett var man bor.

Exempel på detta är de kontroversiella lagarna om transpersoners rättigheter. Vissa stater tillåter en förändring av kön på födelsebevis medan andra inte gör det. Denna skillnad innebär att människor kan ha rättigheter i en stat som de inte har i en annan, vilket kan skapa stora problem för individer som flyttar eller har behov av rättsliga eller medicinska tjänster. Samma problem uppstår också när det gäller frågor om vapenrättigheter eller migration. I vissa stater kan en person fritt bära ett vapen på offentliga platser, medan i andra stater är det strängt reglerat.

En annan viktig aspekt är att även om stater ofta får agera som "demokratins laboratorium", genom att experimentera med nya lagar och politiska idéer, innebär det också att vissa politiska och ekonomiska frågor behandlas på olika sätt beroende på vilken stat man befinner sig i. Till exempel infördes ett höjt minimilön i St. Louis 2017, men två månader senare annullerade delstatens lagstiftande organ detta beslut. Detta är en tydlig illustration av hur staters beslut kan påverkas av högre politiska nivåer, vilket ibland leder till ojämlikhet eller förvirring för invånarna.

I förhållande till sjukvårdsreformer, som expansionen av Medicaid, ser vi liknande mönster. Halva USA:s stater accepterade expansionen, medan andra vägrade på grund av oro för kostnader och en växande statlig inblandning i marknaden. Detta skapar ojämlikhet när det gäller tillgång till hälsovård, och det skapar ytterligare en klyfta mellan olika befolkningsgrupper beroende på vilken stat de bor i.

En betydande del av denna föderalistiska konflikt handlar också om immigrationspolitik. Vissa stater har valt att aktivt välkomna immigranter och ge dem rättigheter som ligger bortom de federala lagarna, medan andra stater har gått längre och genomfört strikta immigrationslagar som går utöver det federala regelverket. Här ser vi hur föderalism i praktiken kan både främja mångfald och skapa spänningar mellan de olika nivåerna av regering.

Det är också viktigt att förstå att trots att stater har denna autonomi, deltar en stor del av den amerikanska befolkningen inte aktivt i lokal och statlig politik. Valdeltagandet i många stater är ofta lågt, vilket kan bero på att folk inte känner att deras röster räknas eller inte vet hur de kan påverka lagar på statlig nivå. Det är dock denna form av lokal politisk inblandning som gör det möjligt för medborgare att påverka sin vardag genom att engagera sig i frågor som direkt berör deras samhälle.

Föderalismens framtid i USA kommer att fortsätta utvecklas och ställas på prov när nya generationer av väljare och politiska ledare kommer att behöva ta itu med frågor som rör mänskliga rättigheter, ekonomiska beslut och sociala normer. För varje politisk fråga som avgörs på statlig nivå kommer det att finnas en fråga om huruvida en sådan fråga bör vara reglerad på nationell nivå istället för att förbli delstatens ansvar. De politiska konflikterna kring föderalism kommer utan tvekan att vara en central del av amerikansk politik under lång tid framöver.