Vad driver starkt stöd för Trump – handlar det om säkerhet, renhet eller förbittring?

Skepticism mot invandring och andra raser, vilket ofta kännetecknar starka Trump-anhängare, bär med sig en dimension av renhet – en önskan om att upprätthålla ”rena” gränser och samhällsordningar, som påminner om äldre segregeringslagar. Exempelvis beskrev Fox News-programledaren Tucker Carlson 2019 invandrare som bärare av sjukdomar som ”smutsar ner USA”. För Trump-anhängare kan känslan av att utomstående tränger sig in ses som ett hot mot dessa renhetsideal, vilket framkallar avsky och en stark längtan efter säkerhet. Trumps benägenhet att kalla coronaviruset för ”det kinesiska viruset” visar hur denna renhetslogik inte bara finns i bakgrunden utan aktivt spelas ut i politiska uttryck.

Donald Trump är en man med enorm rikedom och privilegier, från Wharton School och en arvsmiljonförmögenhet till palatsliknande bostäder och exklusiva egendomar. Hans livsstil är långt ifrån det vardagliga och arbete han sällan ägnat sig åt. Trots detta framställs han ofta som en röst för arbetarklassen och de som känner sig förbisedda av eliten. Det är en paradox som måste förstås: Trump är själv en del av överklassen, men har blivit en symbol för förbittring mot urbant, utbildat, privilegierat etablissemang. Denna förbittring är i sig en stark drivkraft hos många av hans anhängare.

Resentment – förbittring – är en komplex känsla som manifesteras i ett misstroende mot de som anses lata, privilegierade eller distanserade från ”verkligt” arbete. I vissa landsbygdsområden, likt de som studerats i Wisconsin och Ohio, handlar denna förbittring om avståndet till statliga tjänstemän, stadens invånare och universitetsprofessorer. Den handlar om en önskan att bli sedd och erkänd för sin kamp och sin livsstil. Men det är också viktigt att förstå att denna förbittring inte nödvändigtvis riktar sig mot rikedom eller utbildning i sig, utan mot en upplevd arrogans och en brist på vaksamhet inför yttre hot. Trump blir då en representant för en politisk hållning som lovar skydd och återupprättelse av en viss världsbild.

Om Trump istället hade antagit liberala positioner i frågor som invandring, försvar och välfärd, hade han sannolikt inte fått samma stöd från dessa grupper. Det är därför politiska ståndpunkter ofta är viktigare än socioekonomiska bakgrunder eller klass när det gäller att förstå politiskt engagemang. Denna dynamik blir tydlig när vi betraktar reaktionerna på Trumps kontroversiella uttalanden, som när han föreslog att fyra kvinnliga demokrater borde ”åka tillbaka” till sina hemländer, vilket återknyter till känslor av utanförskap, renhet och lojalitet.

Det är avgörande att se hur psykologiska värden och identiteter samspelar med yttre hotbilder och politiska narrativ. För många Trump-anhängare är säkerhet – både fysisk och kulturell – en central drivkraft. Samtidigt finns en djup förbittring mot de som upplevs som ”andra” eller hotfulla. Förståelsen av detta kräver insikt i hur grundläggande mänskliga behov av trygghet och tillhörighet kan kombineras med ideologiska och kulturella uttryck. Att analysera dessa samband ger en rikare bild av vad som verkligen motiverar starkt stöd för populistiska och auktoritära ledare.

Varför stödjer vissa Trump? En analys av säkerhetsbehov och insider-världsåskådning

Samtidigt uppfattar Trumpanhängare det som orättvist och rent av rasistiskt att minoriteter ständigt måste bevisa sitt värde på sätt som inte krävs av vita. Trots att en viss oro och rädsla finns, är de inte pessimistiska eller socialt missnöjda; tvärtom upplever de säkerhetsarbetet som en meningsfull och upplyftande plikt. Det handlar inte om en börda som måste bäras av rädsla, utan om en belönande uppgift där ju farligare världen tycks, desto större blir tillfredsställelsen i att upprätthålla säkerheten för "insiders".

Det är därför helt naturligt att Trumpanhängare vill undvika ledare som uppfattas som naiva eller sårbara och istället ger sitt fulla stöd till sådana som är lika vaksamma och försiktiga som de själva. Deras ledstjärna kan sammanfattas i scoutmottot ”Var beredd”, och deras livsstrategi handlar om att minimera risken att hamna i beroendeställning till outsiders eller normbrytare. Att skrämma och avskräcka betraktas som nödvändiga medel för att bevara gruppens säkerhet.

I denna värld är en enad, homogen grupp med gemensamma värderingar och patriotiska ritualer en stark tillgång. De som riskerar sina liv för gruppen – militär och räddningstjänst – hyllas som sanna hjältar. All form av mjukhet, särskilt i frågor om immigration, försvar och lag och ordning, ses som en svaghet som bara ökar sårbarheten. En god dag är en dag då den dominerande kulturen står stark och de egna är skyddade mot yttre angrepp.

Extrema utövare av denna världsbild är inte fascister i klassisk mening utan snarare överlevnadsexperter. De misstror samhällets förmåga att hantera hot och förbereder sig själva för att klara sig på egen hand genom att samla resurser och planera för katastrofer. Dessa individer är ofta mer aktiva i marginalerna, ibland militanta och politiskt stödjande av kandidater som Trump när de deltar i val.

Ekonomiska svårigheter, rädsla, konventionalism eller utbildningsnivå förklarar inte till fullo denna politiska lojalitet. I centrum står en grundläggande oro för säkerhet och sårbarhet, som överskuggar frågor som abort eller homosexuellas rättigheter. Även om Trumpanhängare ofta tar ställning i dessa frågor, är deras motstånd snarare indirekt kopplat till större gemenskapsnormer än till en ideologisk övertygelse i sig.

Deregleringens attraktivitet ligger inte bara i att främja företagande utan också i att minska statens intrång i individens liv. Om regeringen kan kontrollera små vardagsfrågor uppfattas det som en ökad sårbarhet, vilket hotar insidergruppens autonomi.

Det är viktigt att förstå att denna grupps politiska drivkraft inte främst är ekonomisk vinst eller kulturell konservatism i traditionell mening. Deras engagemang grundar sig i en djupgående önskan att skydda och bevara en intern gemenskap i en värld som upplevs som hotfull och osäker. Detta ger en nyckel till att förstå varför argument som bygger på rasism eller ekonomiska intressen ofta misslyckas med att förklara det intensiva stödet för Trump och liknande ledare.

Hur populism och nationalismen påverkar attityder till invandring och välfärd

I en värld där politisk polarisering har ökat och nationalismen har vunnit mark, är det viktigt att förstå de psykologiska och sociala mekanismer som formar attityder till invandring och välfärd. Flera forskare har undersökt hur invandring ses genom olika politiska och sociala linsers filter, och hur dessa attityder formas av både interna och externa faktorer. Det finns en stark koppling mellan nationalistiska tendenser och negativa attityder mot invandrare, vilket ofta manifesteras i politiska diskurser och beslut. Detta skapar en komplex dynamik där ekonomiska, kulturella och psykologiska faktorer spelar en stor roll.

En av de mest centrala faktorerna för att förstå invandringsmotstånd är idén om "förtjänst". Enligt forskning, särskilt den som rör offentliga opinioner om välfärdsprogram, har människor en tendens att avgöra om en individ förtjänar hjälp utifrån deras uppfattningar om denna individs arbetsamhet och deras "kulturella" värderingar. Den som uppfattas som mindre "värdig" att få stöd, till exempel en invandrare, kan bli utsatt för ett politiskt klimat där attityderna blir mer ogillande och mer fördömande. Detta ses inte bara i USA, utan är ett globalt fenomen där förtjänst och värderingar sammanflätas på ett sätt som påverkar hur människor ser på invandrare och deras rätt till socialt stöd.

Populismen spelar en viktig roll i denna utveckling. Populistiska rörelser, särskilt de som växt fram i västvärlden, tenderar att betona "den vanliga människans" rättigheter på bekostnad av eliter, vilket ofta leder till en retorik som stärker nationell identitet. Denna retorik tenderar att framställa invandrare som ett hot mot den nationella sammanhållningen och den kulturella enheten. Detta förhållande mellan populism och nationalism, som har intensifierats under den senaste tiden, förklarar en stor del av den förändrade attityden mot invandring.

Vid sidan av dessa politiska dynamiker spelar också biologiska och psykologiska faktorer in. Studier har visat att individer som lutar åt konservativa värderingar har en starkare benägenhet att reagera negativt på invandrare. En förklaring till detta kan vara att människor med en konservativ orientering tenderar att föredra stabilitet och ordning, vilket gör dem mer benägna att uppleva förändringar som hotande. Invandrare, som ofta uppfattas som externa eller "annorlunda", kan ses som en störning i denna ordning och därmed trigga negativa känslor.

När vi ser på effekterna av detta på politiska attityder och välfärdspolitik är det tydligt att de som har en starkare känsla av nationell tillhörighet är mer benägna att stödja strikta invandringsregler och motverka generösa välfärdsprogram för invandrare. Denna attityd förankras ytterligare genom medierna och politiska ledare som ofta förstärker dessa känslor av hot genom sina uttalanden och politik. Till exempel har flera politiker i USA och Europa dragit nytta av att demonisera invandrare för att förstärka sina egna positioner och samla stöd från de som känner sig osäkra på den sociala och kulturella framtiden.

Det är också viktigt att förstå att de attityder som formas av dessa politiska och sociala dynamiker inte bara handlar om rationella beslut, utan om djupt rotade känslor av identitet och säkerhet. Dessa känslor är inte alltid medvetna och kan vara kopplade till undermedvetna mekanismer som påverkar våra åsikter om andra grupper. Studien av hur olika människor reagerar på hotbilder, både externa och interna, är avgörande för att förstå de krafter som driver politisk polarisering och nationalism i dagens samhälle.

Att förändra dessa attityder handlar inte bara om politiska beslut, utan om att skapa en dialog som bryter ner fördomar och missuppfattningar. Genom att engagera människor i samtal om invandring och välfärd kan vi börja förändra de kulturella normerna som driver negativa attityder. Det är viktigt att påminna om att människor inte bara är ekonomiska enheter utan att deras känslomässiga och psykologiska behov måste beaktas för att skapa ett mer inkluderande samhälle.