Fredens duva: En hyllning till världsfreden och dess skörhet

Evenemanget ”Fredens duva”
Nej, ordet ”fred” lär knappast bli kvar,
När människor inte längre känner till krig.
För det man förr kallade fred,
Kommer alla helt enkelt att kalla livet.
— V. Berestov

Det är så underbart, så fridfullt –
Att sova lugnt utan att se explosioner,
Att inte behöva fly undan bomber,
Att veta att nära och kära, vänner och grannar – är vid liv!
Att se himlen, molntussarna,
De blåa flodernas utbredning,
Att se fåglar fladdra i skogen.
För många av oss är fred något självklart.
Den unga generationen i vårt land känner inte till krig, hunger, förödelse.
Det är naturligt – och bra – men samtidigt förlorar den fredliga, trygga tillvaron sitt djupare värde.

Men för en rad länder och folk som lever i otrygghet och väpnade konflikter,
är fred inte ett tomt ord.
Det är en gåva, en sagolik dröm.

Just därför – för att det finns människor i världen som drömmer om fred,
som drömmer om en klar himmel över sig – har en särskild högtid skapats.

Varje år den 21 september firas Internationella fredsdagen.

Det är en dag som hedrar stabilitet och välfärd.
Ett liv utan bittra tårar av förlust, utan förstörelse, utan ständig fara.

Historien bakom Internationella fredsdagen

Högtiden instiftades 1981 genom en resolution från FN:s generalförsamling.
Sedan 2001 är den 21 september officiellt erkänd som Internationella fredsdagen.

Traditioner kring fredsdagen

Högtiden inleds med att Fredsklockan ringer.

Klockans klang är en påminnelse till mänskligheten om att fred är ett stort värde,
och att det inte räcker att drömma om den –
den kräver mycket arbete och envishet.

På fredsdagen hålls nationella och statliga evenemang i olika länder.
Syftet är att sprida fredens ideal.

Den 21 september håller FN:s generalsekreterare ett särskilt tal till världens folk,
där en röd tråd är en uppmaning till regeringar att lyssna på sina medborgare och skapa trygga livsvillkor.
Efter talet slår han på Fredsklockan och en tyst minut följer –
en stund för eftertanke kring vårt syfte i livet.

Varför behövs denna tysta minut?

Fredens symbol

Fredens symbol är Pablo Picassos verk – en duva med en olivkvist i näbben.
Denna bild har ändrats flera gånger, tills den fick det utseende vi känner igen idag.

Duvan som fredssymbol valdes inte av en slump.
Det sägs att inspirationen kommer från den bibliska berättelsen,
där en duva efter syndafloden flög till Noas ark med en olivkvist –
ett tecken på att Gud hade försonats med människorna.

Fredlig tid är en välsignelse som ger oss möjlighet att leva stabilt:
att studera, arbeta, bilda familj, utöva våra rättigheter, och växa andligt och moraliskt.

Lyssna på historien om den amerikanska skolflickan Samantha Smith,
som blev världsberömd efter att hon hösten 1982 skrev ett brev till Sovjetunionens ledare, generalsekreterare Jurij Andropov.
Hon blev inspirerad av en artikel i tidningen Time,
som antydde att Sovjets ledare var ett hot mot USA och att hans styre kunde leda till ett nytt krig.

Efter att ha läst artikeln frågade Samantha sin mamma:
”Varför är alla rädda för herr Andropov? Varför frågar ingen honom om han planerar att anfalla vårt land?”

Mamman svarade skämtsamt: ”Varför frågar inte du honom själv?”

Samantha tog det på allvar och skrev ett brev:
”Käre herr Andropov!
Jag heter Samantha Smith. Jag är 10 år.
Grattis till er nya position.
Jag är mycket orolig för att det kan bli ett kärnvapenkrig mellan Sovjetunionen och USA.
Är ni för krig eller inte?
Om ni är emot det, vänligen berätta hur ni tänker förhindra kriget?
Ni måste inte svara på min fråga, men jag skulle gärna vilja veta varför ni vill ta över hela världen,
eller åtminstone vårt land.
Gud skapade jorden för att vi alla skulle leva i fred och inte kriga.
Vänliga hälsningar, Samantha Smith.”

Samanthas brev publicerades i den sovjetiska tidningen Pravda.
Den 26 april 1983 fick hon svar från Jurij Andropov.
I slutet av brevet bjöd han in henne till Sovjetunionen för att se hur barnen där levde.

I juli 1983 reste Samantha med sina föräldrar till Sovjetunionen,
där hon togs emot med stor värme i Moskva.

Hon tillbringade två veckor i Sovjet.
Den 22 juli 1983, innan hon åkte hem, sade hon några ord som många minns:
”Låt oss leva.”

Senare skrev Samantha i sin bok Min resa till Sovjetunionen:
”De är precis som vi.”

En berättelse om en flicka som smälte isen i det kalla kriget.

Fred är svårt att bygga, ännu svårare att bevara.
Fred är mycket skör.
Låt oss därför skydda den!

Hur underbart det är att leva under en fredlig himmel!
Runtom blommar blommor, fåglar kvittrar,
Överallt hörs barns glada skratt,
Människors ansikten lyser av lycka.

Hur fruktansvärt att leva i krigets skrämmande timme,
Att se död, grymma krig –
Värdera lyckan ni har i era händer,
Vi behöver inga fler krig dränkta i blod.

Utan fred – inget liv,
Krig leder till säker död.
Låt våra handlingar och ord vara fredliga,
Låt oss gemensamt värna FREDEN.