Lektion 8‑10.
LEKTION
  Ämne: Riket flercelliga. Typen Svampar. Typen Cnidaria

Frågor:
Svampar som de mest primitiva flercelliga djuren.
Särdrag i Cnidarias organisation. Klassindelning.
Kort karakteristik av Cnidaria.

Fråga 1. Svampar — stillasittande marina och sötvattensdjur, ensamma eller kolonibildande. Deras kroppsform är varierande. Många har en mer eller mindre bestämd form — kupolik, bägarlik och andra. Men individer av vissa arter får med tillväxt en obestämd form, ofta speglande formen hos det substrat (sten, gren) på vilket de växer. Deras kroppsstruktur är anmärkningsvärt enkel för flercelliga organismer och deras embryonala utveckling är egendomlig, vilket utgjorde grunden för att svampar skulle urskiljas som en egen djurtyp.

Svampars kropp består av två cellager: ektoderm och endoderm (tvålagrade djur). Kroppens yta är genomdragen av många porer genom vilka vatten strömmar in i ett komplext system av kanaler och kamrar. Vattnet dras in i djuret genom flagellernas rörelse hos särskilda kragceller (choanocyter), som bekläder kamrarnas håligheter. Dessa celler har fått sitt namn efter den ringformade veckningen (kragen) på yttermembranet som omger den långa flagellen. Från kanaler och kamrar når vattnet en central hålighet, och därifrån förs det ut genom ett gemensamt utsöndringsöppning — osculum (hos kolonibildande svampar finns flera centrala håligheter och flera osculum).
Vattenrörelsen i svampars kanaler säkerställer för dem bättre gasutbyte och underlättar utsöndring av restprodukter från ämnesomsättningen. Med vattnet kommer också föda — de minsta vattenlevande djuren och växterna, samt fragment av förmultnande organismer. Fångade förapartiklar tas upp av pseudopodier hos celler i de flagellförsedda kamrarna och smälts i deras cytoplasma, eller oftare transporteras till mesohyllan (mesohyl), där de tas upp av amöboida celler. Därför har svampar en intracellulär matsmältningsmetod. Osmotisk upptagning av organiska ämnen lösta i vatten är också av betydelse för svampars näringstillförsel.
Mellan kroppsytan och beklädnaden av de inre kanalerna och kamrarna finns ett geléartat ämne — mesohyl, i vilket finns celler av olika form och funktion och skelettkomponenter. Bland cellerna i mesohyla har de så kallade amöbocyterna (polypblaster) särskild betydelse. De utsöndrar mesohylämnet, bildar könsceller, deltar i asexuell förökning hos svampar och ger upphov till celler som utgör djurets skelett. Sådana breda potentiella möjligheter hos dessa ospecialiserade celler, tillsammans med avsaknaden av typiska vävnader hos flercelliga djur, karaktäriserar svampar som organismer som avviker i sin organisation från andra flercelliga. I mesohyla finns också pigmentceller som ger individen färg och stjärnformade celler som utför stödjande funktioner.
Svampars skelett kan vara kalkbaserat, kiselskelett eller hornartat. Kalk- och kiselskelett bildas av många skelettspiklar (spikulae) i varierande form — nålar, stjärnor etc. Hornskelettet representeras av tunna elastiska fibrer av spongin — ett ämne liknande horn. Hos sötvattenssvampar (som badiager) bildas skelettet av kiselnålar bund

Hur fungerar en decentraliserad handelsplattform baserad på pooler och dess fördelar?
Vilka läkemedel kan omrepurponeras för att behandla parasitära infektioner?
Hur fotobiokatalys kan omvandla syntesen av heterocykliska föreningar
Hur påverkar stokastisk genomsnittning dynamiken hos SDOF-system?
Struktur, logik och utformning av elevers forskningsarbeten
Våra prestationer under läsåret 2013-2014
Avslag på ändringar i licensregistret för medicinsk verksamhet i Krasnoyarskregionen
Indikatorer för den allmänna utbildningsorganisationens verksamhet som genomgick självutvärdering för 2017
Arbetsprogram i kemi för elever i årskurs 10, gymnasiets naturvetenskapliga inriktning