Deutsch
Francais
Nederlands
Svenska
Norsk
Dansk
Suomi
Espanol
Italiano
Portugues
Magyar
Polski
Cestina
Русский
Ämne 4,6. Biologi 7-9 klass
Föreläsning: Typen Sarcomastigophora
Fråga 1. Allmän beskrivning av undergruppen Sarkodiner
En gemensam egenskap för alla sarkodiner är deras nakna plasmatiska kropp, som dock kan vara innesluten i ett skal eller ha en varierande intern skelettstruktur. Protoplasman består av två lager: det yttre, eller ektoplasman, och det inre – endoplasman. Frånvaron av ett fast skal är kopplat till en viss grad av kroppens instabilitet och andra särdrag i deras organisation. Sarkodinernas pseudopodier är inte bara organeller för rörelse, utan de fungerar också som fångstapparater för att fånga bytet. När det gäller näring är sarkodiner typiska djur, som äter bakterier, encelliga alger och andra mikroskopiska organismer. Detta är kopplat till närvaron av särskilda organeller – matsmältningsvakuoler. Färskvattensarkodiner har särskilda organeller – kontraktila vakuoler, som utför osmoregulerande, utsöndrande och andningsfunktioner. De flesta sarkodiner lever i havet, men det finns även många färskvatten- och jordarter. Bland amöbor finns arter som lever parasitiskt.
Systematik
Typ: Sarcomastigophora
Undergrupp: Sarkodiner (Sarcodina)
Överordning: Rotfötter (Rhizopoda)
Klass: Lobosea
Ordning: Nakna amöbor (Amoebida)
Arter: Dysenterisk amöba (Entamoeba histolytica)
Tarmamöba (Entamoeba coli)
Munamöba (Entamoeba gingivalis)
Ordning: Skalade amöbor (Testacea)
Arter: Arcella (Arcella vulgaris)
Difflugia (Difflugia sp.)
Ordning: Foraminiferer (Foraminifera)
Art: Polystomella (Polystomella sp.)
En typisk representant för ordningen nakna amöbor är amöban Proteus (Amoeba proteus). Detta är en av de större formerna av sarkodiner och finns vanligtvis i färskvatten. Kroppsstorleken för denna art kan nå upp till 0,5-1 mm. Vid observation av den levande amöban är det tydligt att denna encelliga organism är utrustad med utskott – pseudopodier, eller falska fötter, som kan dras in och sträckas ut, rundas av och förgrenas. Pseudopodierna används både för näringsupptag och för rörelse. När amöban "möter" en encellig alg eller ett litet encelligt djur, omger pseudopodierna födan och fångar den inuti amöbans cytoplasma i form av en bubbel – den bildade matsmältningsvakuolen. Intracellulär matsmältning slutar med att de oförbrända matresterna utsöndras och matsmältningsvakuolen försvinner. Samtidigt kan flera matsmältningsvakuoler bildas och fungera i amöbans kropp.
Amöbans kropp är täckt av ett mycket tunt elastiskt membran – plasmalemma. På grund av sin struktur har plasmalemma god genomsläpplighet för vatten och gaser och är praktiskt taget ogenomtränglig för organiska och oorganiska föreningar.
Funktionen för att reglera det osmotiska trycket utförs av en periodiskt uppträdande organell i form av en ljus bubbla – den kontraktila vakuolen. När denna vakuol når en viss storlek rör den sig närmare plasmalemma och släpper ut sitt innehåll i den yttre miljön genom att bryta upp membranet. Hos de flesta marina amöbor saknas kontraktila vakuoler, eftersom det intracellulära osmotiska trycket är lägre än trycket i omgivningen. Förutom osmoregulering har den kontraktila vakuolen också utsöndrande och andningsfunktioner. Den utsöndrande funktionen innebär att tillsammans med överskottet av vatten, utsöndras ämnen från ämnesomsättningen. Andningsfunktionen är kopplad till tillförseln av löst syre genom vattnet.