Om "språket"

Justyn Romaniko (Från det krigiska livet för Sibiriska kosackernas Ermak Timofeev-regemente)
Avståndet, som sänkte sig längs slingrande stigar nedför sluttningen, ledde ut ur skogen. Rätt framför honom öppnade sig plötsligt en djup, ojämn dal, där små bondgårdar, som var nästan dolda i hampa, svinrya och ogräs, låg hopklämda i små grupper, som sparvar på björkar i en lugn sommarkväll. Kosackerna spreds ut och återvände in i den täta skogen. På en tyst signal samlades sibirierna runt sin befälhavare - de blev alerta. Hans allvarliga blick gav stationstrupperna en känsla som pirrade, väckte blodet och fick hjärtat att slå snabbt, och de stjärnliknande ljusen i hans ögon oroade själen och brände den intensivt - med en behaglig värme. Reflexmässigt drog musklerna i hans armar sig samman och han grep fast om sitt svärd. Kosackerna förstod sin befälhavare utan ord och samlade sig i hela plutonen.

  • Inte alla... tre räcker, - sa han och gav ordern att undersöka byn där röda armén hade gömt sig och hämta "språket" - en röd armé-soldat, eller i värsta fall en bonde.

De unga stationstrupperna steg av sina hästar, spände snabbt upp de försvagade sadelremmarna och funderade snabbt över uppdraget. De magra bakom, med skavda och slitna ryggar från de långa turerna utan vila - krökte sig av smärta och ilska, eftersom remmarna tryckte direkt på deras magra, slappa muskler.

Efter en kort stund rörde sig kosackerna nedför dalen genom små raviner, diken och låga buskar. De var redan nära... Endast trädgårdarna skiljde dem från byn. De hörde röster från gården närmast, det lät som om de grälade eller bråkade, ryska ord blandades med främmande språk, kvinnor och barn grät, hunden skällde och kedjor rasslade. På byns gator var det öde, tyst som i en vinterstorm.
En smutsig pojke sprang ut från gården efter en liten gris, och när han såg kosackerna, smet han snabbt genom grindhålet.
Ett klart tecken på närvaro av de röda, men var var de?
Stationstrupperna smög fram som rävar längs stängslet, gömda av den täta och gröna hampan på båda sidor. Här var ett staket, bakom det en stuga, en annan. Det var dags att glömma sitt eget liv och snabbt attackera den första röda soldaten de såg.
Tystnaden var misstänkt. Hästarna spände sina öron, ryckte till och saktade ner, som om deras ben var bundna med rep eller täckta med gräs. Någon metall rasslade bakom staketet, och genast började kulsprutorna från två stängsel att ryta, och ett regn av bly svepte över stationstrupperna, fyllande luften med ett hotfullt och skrämmande ljud.
Sedan dundrade de blyfyllda "bin" ner på vägen, slog av en kosackhatt och rörde sig mot några av hästarna. Två hästar reste sig på bakbenen och störtade omedelbart till marken; blod sprutade ut från de små kulhålen, mättade gräset och vägdammet.
I stängslen var det utskurna nischer för kulsprutor, gömda bakom högt och tätt ogräs, och längre bort sträckte sig de röda soldaternas skyttegravar.
De röda kom rusande ut på gatan, ett dussin av dem rusade mot stationstruppernas flanker. Gevär lades på, och kosackerna kastade sig ner i en liten ravin som slingrade sig från byn nästan till skogen.
Kosackens Semenovs häst var fortfarande vid liv, och hans smärtsamma gnäggningar, som påminde om mänskliga stön, höll stationstrupperna fast på plats. Hästen lyfte sitt huvud, såg på sin ägare med lidande ögon och försökte gnägga, men hans läppar rörde sig hjälpligt. Semenov riktade sitt gevär mot den fyrbenta vännen, men en känsla av medlidande genomträngde honom, och han släppte geväret medan stora tårar rullade ner från hans ögon. Kanske skulle han ha hjälpt hästen att resa sig eller bandage såren, om inte hans kamrater hade ropat:

  • En här...

  • Håll honom, killar...
    Kosacken flög ut ur byn och röda soldater jagade honom. En stationstrupper kastade en granat. Den small argt framför förföljarna, stannade dem och sprutade ut dem. Skrik hördes.
    De röda såg att de inte kunde fånga kosacken med sina händer, så de satte in gevär och kulsprutor och öppnade eld på hela flanken uppför sluttningen fram till skogen.
    De röda sköt länge mot stationstrupperna, men han var redan utom räckhåll. Kosacken överlevde, men positionerna och antalet gevär och kulsprutor var nu kända, så behovet av "språket" var förlorat.

Vad kännetecknar integralkalkylens fundament i en variabel och dess kopplingar till kontinuitet och approximation?
Hur Blockchain Kan Förenkla Processer och Skapa Tillit Mellan Intressenter och Konsumenter
Hur ska man tänka vid lösning av problem och abstrahera i datorprogrammering?
Brandförebyggande säkerhetstest för skolbarn
Folkdans som en aspekt av barnets personlighetsutveckling
Algoritm för att skriva reaktionsformler för redoxreaktioner
Kovalenta bindningar och valensbindningsmetoden: Typer av kemiska bindningar och deras egenskaper i olika molekyler
Information om evenemanget tillägnat Mors dag från MBOU SOSh s.Starokajpanovo