В. А. ЖУКОВСКИЙ

SÅNGARE I RYSKA KRIGARNAS LÄGER
Beröm, vår Virvel-ata-man,Ledare av de oskadda, Platov!Ditt förtrollade lassoÄr en skräck för fienderna.Örnljud i molnen far,Som varg stryker du över fältet,Du svävar som skräck i fiendens bakre led,Du tjuter olycka i deras öron;De flyr bara mot skogen—skogen har vaknat,Träden regnar pilar;De flyr bara mot bron—bron försvinner;Bara mot byarna—byarna flammar upp.

К. Ф. РЫЛЕЕВ

PARTISANERNA
I den täta skogen, på en gläntaSitter ett förband av ryttare.Området allt i grå dimma;Runtom susar höstvindar,Till den mattmånen kommerIbland tjocka moln framrusande;Den svarta floden sväller,Och blixtar glimmar i fjärran.
Kappor upphängda som tältPå spjut inkörda i jordens djup;Lägret i nattens skymning,Runt de uppflammade eldar;Bland dem i hopar de tappra:Akhtyrer, bugater och donare.Ryttarna festar djärvt,Efter att ha gjort en vågad räd;Krigets bekymmer är svåra,Men deras nattkvist är högljudt munter;Med livlig samtal förkortar deSinnena av midnattstimmen;Saker om landets ledareMed minnen väcker de till livOch får den dystra och täta skogenAtt vakna med glad sång

OJ MEN VARFÖR BLEV ARMÉN RÖRD?
Han, ja varför då, eller varförSå blev vår lilla arméJa, det är hon, hon blev rörd?Blev upprörd vår arméJa, vår kosackarmé,Upprördes i den mörka natten.
Som och går omkring i arménVår ataman liten,Hej och går, han väcker:«Oj stig upp och vakna,Stig upp mina små kosacker,Hej, stig upp, vakna:Bonaparte—han, vår skurk,Han går omkring,—Han slagit sönder och plundrat,Han, fransosen-barbaren,Har förstört hela stenkyrkan Moskva!»

Vad är det för svarthet på fältet,Inte mull—det är inte mull, på det öppna fältet,Men vad är det som mörknat i fältet?Det mörknade detta lilla fält,Det plöjdes upp detta lilla fält,Åh ryska fältet,Inte av hästhovar blev det plöjt;Nej, det såddes detta lilla fält,Åh ryska fältet,Inte med vanliga frön grodde det,Nej, det besåddes detta lilla fält,Åh ryska fältet,Åh, med kosackhuvuden det såddes;Det skuggades detta lilla fält,Åh ryska fältet,Inte med ekplogar det har plogats;Det täcktes detta lilla fält,Lilla ryska fältet,Det är i färgstark kosackdräkt.Så och här vår atamanHan rider genom armén,Rider, han färdas omkring;Ja vår ataman självHan tröstare sina kosackerMed ord:«Som ni, mina små kosacker,Åh mina bybor,Hej, mina barn, små pojkar!Om Gud skulle skicka,Åh mina bybor,Hej, skulle han sända oss att gripa tjuven,—Då skulle, då,mina små pojkar,Ja jag skulle sänka er ner på den lugna fädernes floden Don!»

ПЛАТОВ-КАЗАК
Av våra rena hjärtanVi väver en krans åt Platov.På huvudet skall vi sätta,Vi skall själva börja sjunga,Vi skall själva börja sjunga,Hur vi lever i armén.
Vi har varit i armén,Vi fick proviant,Vi fick proviant,Vi kände ingen nöd.Vi har många kulor—grytstycken,Vi har ingen plats att förvara dem.
Våra började skjuta,Endast rök reser sig i pelare,—Hur den röda solen är,Syns inte i röken,I soldatens hetta.
Hökar flyger ej klart—Kosacken Platov rider omkring,Han över kullen, över höjden,Själv på en svart häst.Han red förbi och skuttade,Sa tre små ord:«Åh ni krigar-kosacker,Frimodiga unga män!Drick utan måttaGrönt vin,Ta det utan uppbördFrån statens kassakista!»
Som inte damm i fältet dammarFransmannen med sin armé rasar,Han hotar generalerna:—Jag skall trycka ner er, generaler,Under mina fötter,Jag skall gå upp i stenkvarteren i Moskva,Jag skall bryta upp den steniga muren,Jag skall bryta upp den steniga muren,Jag skall byta alla vakter,—Vakter är starka,Byten sällsynta,