Hur kan bioenergi bidra till en hållbar energiframtid utan att hota livsmedelsförsörjningen?

Bioenergi har på senare år blivit ett centralt tema i diskussionerna om hur världen kan minska sina koldioxidutsläpp och uppnå klimatmål. Det har visat sig vara en viktig del i framtida energisystem, särskilt i scenarier som innebär striktare koldioxidkrav. Bioenergi, särskilt i form av flytande bränslen och BECCS (Bioenergy with Carbon Capture and Storage), kan spela en avgörande roll i att minska utsläppen från tunga sektorer som flyg och sjöfart.

Enligt scenarier från IEA (2021b) förväntas bioenergi användning att öka med 3 % årligen, vilket kan leda till att efterfrågan når över 100 EJ (exajoules) per år till 2050 i strikta koldioxidbegränsade vägar. Detta kan motsvara upp till 50 % av den totala energiefterfrågan, med en stor andel av den globala efterfrågan på flytande bränslen till luftfart och sjöfart. Enligt beräkningar från IPCC är denna utveckling nära kopplad till hur snabbt och effektivt världen kan genomföra avkarboniseringsstrategier och implementera koldioxidborttagningslösningar.

Men en av de största utmaningarna med att skala upp bioenergi är dess påverkan på markanvändning. För att inte konkurrera med livsmedelsproduktion och riskera att öka matosäkerheten, är det avgörande att prioritera hållbara bioenergikällor som inte kräver ny markanvändning. Exempel på detta inkluderar rester från jordbruk, skogsbruk och organiskt avfall från städer, som kan användas för att producera bioenergi utan att påverka matproduktionen. Hållbara bioenergikällor kan bidra med upp till 25 EJ till bioenergiutbudet år 2050 (IEA, 2021c).

För att uppnå en hållbar framtid för bioenergi måste alla sektorer samarbeta för att främja innovativa produktionsmetoder, till exempel agroforestry och integrerad skogsbruk, som kan öka både matproduktion och bioenergi. När dessa metoder tillämpas på ett effektivt sätt, kan de leda till ett ökat kolinlagring i jorden, vilket ytterligare bidrar till minskningen av växthusgaser. Markanvändning och skogsbruk, som främjar kolbindning, måste utvecklas på ett sätt som inte bara är ekonomiskt hållbart utan också ekologiskt ansvarsfullt.

Bioenergi har också potential att skapa ekonomiska fördelar, särskilt för låginkomstländer där industriell odling för bioenergi kan bidra till att minska fattigdom och förbättra livsmedelssäkerheten genom stabila inkomster och kapacitetsutveckling. Dessutom kan användningen av biomassa som restprodukter från jordbruk och skogsbruk minska trycket på livsmedelsproduktion och istället skapa värde genom hållbar energi.

Men även om potentialen för bioenergi är stor, är det viktigt att förstå att det finns en balans att upprätthålla. De största fördelarna med bioenergi kan uppnås genom att noggrant planera för användning av resurser och genom att implementera strikta hållbarhetsnormer för att undvika negativa konsekvenser för naturen och samhällen. Bioenergi kan vara en lösning, men det krävs global samordning för att säkerställa att denna lösning inte leder till nya problem.

Hur kan USA förbereda sig för energitransitionens geopolitiska och säkerhetsmässiga utmaningar?

USA:s nuvarande insatser för att stärka energisäkerheten och försvara kritisk infrastruktur, såsom elnätet, har tagit viktiga steg framåt men räcker inte till för att möta den komplexa och omfattande utmaning som energitransitionen innebär. Försvaret av amerikanska militärbaser globalt kräver inte bara teknologiska förstärkningar av energiinfrastrukturen utan även en integrerad kontinuitetsplanering som tar hänsyn till värdländernas säkerhetssituation. Cyberförsvar är inte enbart en nationell angelägenhet; USA måste leda en internationell dialog för att skapa tydliga regler för cyberbeteenden i både fred och krig. En sådan global ram för cybersäkerhet är avgörande innan världen går vidare mot ökad elektrifiering och digitalisering, där diplomati inom detta område är lika viktig som traditionella säkerhetsfrågor.

Historiskt har amerikansk energipolitik varit en blandning av incitament för inhemsk produktion, innovation och strategiska militära beredskapsplaner för att säkerställa tillgång till globala energiflöden, särskilt olja från Mellanöstern och via viktiga sjöfartsleder. Denna kombination av nationell säkerhet och ekonomisk konkurrenskraft har präglat en ibland konfrontativ hållning, men även ett starkt beroende av allianser och samarbeten, vilket fortsatt är avgörande för att säkra energiförsörjningen och handelsrelationer.

Trots att utbyggnaden av förnybar energi och elektrifiering på sikt minskar det globala beroendet av fossila bränslen, är det osannolikt att USA överger sitt strategiska och konkurrensinriktade perspektiv på energi inom överskådlig framtid. Energisystemets omvandling är en geopolitisk omvälvning som kommer att utmana gamla maktbalanser. Länder som Ryssland och Saudiarabien kommer att förlora inflytande långsamt, medan Kinas roll inom bearbetning av kritiska mineraler kommer att stärka dess ekonomiska och geopolitiska ställning. Protektionism och konflikter kan dessutom bromsa energiomställningen.

USA:s förmåga att påverka denna utveckling är fortfarande stor, med starka teknologiska och finansiella aktörer som formar globala strategier för avkarbonisering. Samtidigt påverkas USA:s relationer med andra stormakter och viktiga regioner av bredare politiska och mänskliga rättighetsfrågor, vilket bidrar till att forma energipolitikens framtid. USA:s roll som supermakt och säkerhetsgarant för världshaven är en nyckelfaktor i den globala responsen på energifrågorna, vilket visades exempelvis vid samordnade oljelagerutsläpp och påverkandet av Europas klimatpolitik.

Energikrisen i Europa som följd av Rysslands energikrig har fått många länder att påskynda investeringar i ny teknik, såsom långsiktiga energilagringslösningar, virtuella kraftverk och vätgas, för att minska beroendet av rysk gas och stärka sin energisäkerhet. Den teknologiska diversifieringen möjliggör en ny energistruktur där produktion och distribution i högre grad styrs av innovation och marknad snarare än geologiska faktorer.

I denna nya verklighet blir USA:s samarbete med likasinnade allierade centralt. Klimatpolitiken har redan förstärkt samarbetet med Europa, vilket manifesterats i gemensamma finansiella stödåtgärder till exempelvis Sydafrika för att minska dess kolberoende. Framtida samarbete kan omfatta gemensamma strategier för säkra leveranskedjor för ren energiteknik och eventuellt en "klimatklubb" med gemensamma klimatmål och handelsregler. Samtidigt finns möjligheter till begränsat samarbete med Kina inom vissa områden, trots svårigheter kopplade till militärteknologier och cybersäkerhet.

Det är tydligt att energitransitionen inte bara är en teknisk eller ekonomisk utmaning, utan också en komplex geopolitisk och säkerhetspolitisk process. För att lyckas krävs en helhetsstrategi där teknologisk innovation, diplomati, säkerhetsplanering och internationellt samarbete vävs samman. Enbart tekniska lösningar räcker inte; förståelsen för de internationella maktspel och säkerhetsdynamiker som omger energifrågorna är avgörande för att navigera övergången mot en hållbar energiframtid.

Endast genom att kombinera teknisk robusthet, cyberförsvar, och samordnad diplomati kan USA och dess allierade säkerställa att energitransitionen inte leder till ökade konflikter eller sårbarheter i en alltmer elektrifierad och digitaliserad värld. Det är viktigt att ha insikten att energisystemet är själva nervsystemet i den globala ekonomin och säkerheten, och att förändringar i detta system alltid medför omfattande och djupgående konsekvenser.