Vad betyder det när handlingar som verkar hycklande kan vara en rationell överlevnadsstrategi?

Den judiska erfarenheten genom historien belyser en specifik form av motståndskraft och anpassning under förtryck. Det är en form av uthållighet, djupt rotad i generationslånga lärdomar om att överleva under ständigt hot. Nietzsche beskriver judarnas förmåga att överleva förtryck som något mer än bara en strategi för att uthärda lidande; det är ett uttryck för mod och hjältemod, som åstadkoms under täckmanteln av underkastelse. Att överleva ett sådant förtryck kräver mer än bara fysisk uthållighet; det innebär också att kunna överlista förövarna och att hitta sätt att utnyttja de chanser som kanske inte är uppenbara för alla. Historien har försett judarna med förmågan att inte bara överleva utan också att förlösa en motståndskraft som ibland går bortom det som traditionellt betraktas som heligt mod eller moralisk styrka.

Denna anpassningsförmåga har utvecklats genom att hitta balans mellan att vara ett offer och att utnyttja de möjligheter som finns i ett ogynnsamt läge. Detta innebär att ibland kan det vara nödvändigt att använda sig av metoder som, i den moraliska diskursen, skulle kunna betraktas som hycklande. Dessa handlingar, som vid första anblick kan tyckas vara förklädda i falska masker, kan vara ett resultat av att hantera orimliga förväntningar från andra, eller rent av ett sätt att säkra överlevnad och framgång i en ogynnsam värld.

Historiska och samtida exempel på hyckleri kan därför inte alltid förstås genom traditionella moraliska måttstockar. Ta till exempel Israels hantering av sitt kärnvapenprogram. Trots att landet konsekvent har förnekat sin kärnvapenstatus, är det allmänt känt att Israel innehar ett kärnvapenarsenal. Här ser vi en form av diplomatisk och politisk dubbelhet, som inte nödvändigtvis är en återspegling av falsk moral, utan snarare en anpassning till de geopolitiska realiteterna i en värld där överlevnad ofta beror på att man är villig att dölja sina verkliga avsikter. På samma sätt agerade Israel för att hindra andra nationer, såsom Iran, från att utveckla egna kärnvapen, trots att det inte själv har gått med på de internationella icke-spridningsavtalen.

Det finns ytterligare exempel på hur människor och nationer använder sig av hyckleri som en strategi för att hantera maktens krav. Ett annat exempel kan ses i den katolska kyrkans hantering av prästers sexuella övergrepp och celibat. Här handlar det inte bara om en moralisk dubbelhet, utan om en systematisk manipulation av den institutionella bilden för att bevara makten och skydda de som är inblandade. Detta kan ses som en form av överlevnad där man anpassar sina offentliga och privata anspråk för att undvika kollapsen av en institution som har en enorm global inverkan.

När politiker som Barack Obama eller Donald Trump bytte ställning beroende på sin publik, ställdes de också inför frågor om hyckleri. Båda agerade i kontexten av att vara politiska ledare, där deras offentliga framträdanden ofta var anpassade för att passa de förväntningar och krav som deras respektive väljare och allierade hade. Detta är en form av anpassning som kan betraktas som en överlevnadsstrategi inom ramen för politisk realpolitik.

Dessa exempel tyder på att det vi vanligtvis definierar som hyckleri kanske inte är så enkelt som det först verkar. Det handlar inte bara om att vara falsk eller oärlig, utan också om att förstå att människor ofta måste navigera genom komplexa sociala och politiska landskap, där verklig överlevnad ibland kräver ett visst mått av dolda intentioner och strategiska masker. Det är också viktigt att notera att det som vid första anblicken kan framstå som oetiskt eller hycklande, kan vara ett rationellt och försvarbart sätt att hantera de krav och förväntningar som samhället eller de politiska strukturerna ställer på en individ eller en nation. Förmågan att använda sig av olika ansikten och strategier i olika sammanhang kan ses som en form av förfinad social intelligens, där individen eller gruppen söker optimala vägar för att överleva och blomstra i en värld där det finns både offentliga och privata spelregler.

Hur dölja och erkänna identitet i en värld av rasism och hyckleri?

När vi funderar på anklagelsen om hyckleri mot svarta som "passerar" eller förnekar sin ras vid möten med vita, framträder två viktiga kommentarer. För det första har den så kallade "lögn" som tillskrivs svarta historiskt påtvingats dem, och därför är graden av hyckleri som uttrycks förståelig, men den baseras på en moraliskt förvriden situation som svarta tvingades in i. Maktrelationerna dikterar de förväntade "korrekta" språknormerna, och därför är det inte bara rimligt utan också en nödvändig strategi för svarta att anpassa sig, för att undvika skadliga konsekvenser. Att erkänna denna "lögn" är inget annat än ett erkännande av de språkliga överlevnadsbetingelserna inom ett system byggt på lögner om vit överhöghet som avhumaniserar svarta.

För det andra åtföljs detta erkännande av en dubbel förklaring (bekännelsen), en om ens uppriktighet som människa (under sådana omständigheter) och en annan om ens deltagande i det sociala kontraktet som en presumtiv (men aldrig fullt accepterad) fullvärdig medlem. Denna komplexa förklaring, även om den är begränsad av de specifika språkliga förutsättningarna för vithet, innebär fortfarande ett kraftfullt påminnelse om att svarta är en del av detta missbildade sociala kontrakt och kan förändra det över tid. Begreppet bekännelse har uppenbarligen en stark religiös konnotation, även om det inte är begränsat till den traditionella religiösa idén om att bekänna sina synder eller fel (som vissa kanske tänker på termen). Generellt sett avslöjar en bekännelse något om en själv som annars skulle förbli okänt – en slags sanning, men inte nödvändigtvis relaterad till en bekännelse om juridiska eller moraliska överträdelser.

En bekännelse kan vara en erkännande av kärlek eller hängivenhet till en sak. I dessa fall kommer den positiva aspekten av bekännelsen nära Frantz Fanons idé om en medborgardeklaration som bekräftar ens deltagande i ett socialt kontrakt, hur bristfälligt det än må vara. Fanon säger: "Visst glöms denna dubbelhet [mellan de moraliska och medborgerliga polerna] i vardagslivet, men under specifika omständigheter är det nödvändigt att veta hur man blottlägger den." Enligt honom är medborgarskapet en annan sak än moralisk uppriktighet, och svarta i Amerika kan inte fördömas för den dubbla bördan av att både behöva bevisa sin uppriktighet och sin trohet till staten.

Denna känsla av dubbelhet har till exempel använts mot president Obama när hans berättigande att vara president ifrågasattes på grund av hans födelseort, och mer nyligen mot senator Kamala Harris när hon gick samman med den tidigare vice presidenten Joe Biden som hans vice presidentkandidat. På samma sätt hjälper denna förståelse av den dubbla bördan att förklara den pågående mord på svarta av poliser som svurit att "tjäna och skydda" dem som en del av det sociala kontraktet, men som istället ser på dem som brottslingar och fiender till staten, som om de vore utomstående i sitt eget land.

W. E. B. Du Bois förklarade i sin bok The Souls of Black Folk från 1903 vad han menar med "dubbelmedvetande": "Det är en märklig känsla, detta dubbelmedvetande, denna känsla av att alltid se på sig själv genom andras ögon, av att mäta sin själ med måttbandet från en värld som ser på med förakt och medlidande." Han fortsätter med att förklara att "Man känner alltid sin tvåhet – en amerikan, en negro; två själar, två tankar, två oförenliga strävanden; två stridande ideal i en mörk kropp, vars envisa styrka ensam håller den från att slitas itu." Han avslutar detta avsnitt med att säga att "den amerikanska negers historia är historien om denna strid – denna längtan att uppnå självmedveten manlighet, att smälta sitt dubbla jag till ett bättre och sannare jag."

En av de största samtida exponenterna för Afrikansk filosofi, Michael Sawyer, förklarar detta avsnitt i termer av ett "tripartit subalternt självmedvetande", bestående av "Second Sight, Double Consciousness och Two-ness." För Sawyer antyder denna karaktärisering att "Du Bois föreslår slutligen en påstått olösbar binär relation mellan negroen och amerikanen." Vad som står på spel är rörelsen från Second Sight genom Double Consciousness som slutar med Two-ness, vilket representerar "ett komplext sätt att vara som inkluderar, i sitt mångfacetterade förhållande av dessa diskreta komplexa idéer, ett sätt att avveckla dess logik." Det "dubbla livet" som "varje amerikansk negro måste leva", enligt Du Bois, är "som en negro och som en amerikan." På sitt poetiska och anklagande sätt beskriver han detta dubbla liv som "svept av den nittonde århundradets ström, medan det ändå kämpar i femtonhundradets virvlar", och ger upphov till "en smärtsam självkännedom, en nästan sjuklig känsla av personlighet och ett moraliskt tvivel som är dödligt för självförtroendet." Enligt Du Bois präglar detta dubbla liv varje "amerikansk negro", varje slavad och frigiven svart, och det skapar en "smärtsam självkännedom" om ens plats och roll i ett vithetscentrerat land där man tvingas att se sig själv genom den dominerande och rasistiska kulturens ögon.

Som Du Bois beskriver det, är det viktigt att förstå att denna dubbelhet inte är ett enkelt val mellan två alternativ, utan en livslång kamp för att definiera och förstå sig själv i en värld som inte tillåter det svarta jaget att vara helt och hållet sig själv. Denna komplexa existens är en central del av det svarta livet i Amerika och erbjuder en väg för både förståelse och förändring i en värld präglad av ojämlikhet och diskriminering.