I den post-Trump-era som nu präglar USA:s samhälle finns en växande insikt om att den tidigare sociala och politiska ordningen, som länge varit dominerad av kapitalism och materialism, inte längre kan ge de lösningar som världen idag behöver. När den fria marknaden fick fritt spelrum efter Ronald Reagans tid och lyckades ta över politiken, har vi sett en fördjupning av klyftor och ojämlikhet. Kapitalismens triumf har skapat en verklighet där de 1 procenten har makten att forma samhället på ett sätt som är djupt skadligt för de mest utsatta. Detta är ett samhälle där den ekonomiska ojämlikheten är tydlig, och där regeringens ambitioner för att åstadkomma social rättvisa minskat kraftigt.

Men i denna dystra tid finns också ett hopp. Ett hopp som kan komma genom att återuppliva ett nytt socialt evangelium, ett som är grundat i kärleken till medmänniskan och i en tro på ett samhälle där människor är beroende av varandra och av skapelsen. Detta är inte en önskedröm utan ett konkret och nödvändigt svar på den moderna världens problem.

Historiskt sett har det funnits olika former av socialt evangelium i USA. Efter inbördeskriget uppstod en rörelse som kämpade för de svarta amerikanernas rättigheter och frihet, vilket så småningom ledde till den svarta sociala evangeliströrelsen. Denna rörelse förmedlade en vision om befrielse och rättvisa. Vid sekelskiftet på 1900-talet, som svar på Gilded Age, började en liberal protestantisk social evangelism utvecklas, vilken senare påverkade New Deal och den stora välfärdsstatens period. Under 1960-talet, mitt i en allmän missnöje med det amerikanska samhället och kulturen, uppstod en ny svart social evangeliströrelse under ledning av Martin Luther King Jr. Hans död blev en tragisk symbol för kampen för social rättvisa och människorätt, och hans liv och gärning förblev ett lysande exempel på ett nytt sätt att se på social rättvisa i en föränderlig värld.

Men efter Reagan-eran, då marknadsliberalismen seglade fram som det dominerande ekonomiska och politiska systemet, förlorade den sociala rättvisan mark. Kapitalismen, med sitt fokus på individuell frihet och obegränsad marknad, förlorade förmågan att upprätthålla ett system som gynnade alla samhällsgrupper.

I en sådan värld, som präglas av kapitalismens förödande inverkan och en politisk atmosfär som ofta verkar förlamad inför de verkliga sociala behoven, måste ett nytt socialt evangelium återuppstå. För det är inte tillräckligt att enbart förlita sig på den ekonomiska friheten eller på den liberala demokrati som idag är djupt förankrad i materialistiska och sekulära perspektiv. Trots att materialismens sekulära världsperspektiv dominerar, är det just religionen – särskilt ett kristet socialt evangelium – som har potentialen att skapa en motvikt till de krafter som nu styr samhället.

Det sociala evangeliet handlar inte om en återgång till en tidigare tid, utan om en omformulering av kristen tro i ljuset av dagens behov. Det handlar om att skapa ett samhälle där de mest utsatta inte lämnas på sidan av, där förhållandet mellan människor inte är baserat på individualism utan på kollektivt ansvar och medmänsklighet. Detta är en radikal omorientering av våra värderingar som går bortom de nuvarande normerna för politik och ekonomi. För att detta ska bli möjligt krävs att tro och handling förenas på nytt och att kyrkan och det civila samhället engagerar sig i en kamp för rättvisa, både för de svaga och för skapelsens skull.

För att skapa en sådan förändring är det avgörande att vi omprövar både vår syn på pengar och makt. Kapitalismen som vi känner den idag förstärker de klyftor som förhindrar ett rättvist och hållbart samhälle. Det handlar inte bara om att förändra ekonomiska system utan också om att återuppbygga gemenskapen och ett samhällskontrakt där medmänniskan alltid sätts före materiella vinster.

I denna process blir kyrkan inte en passiv observatör utan en aktiv aktör som kan ge den moraliska kompass som behövs för att skapa ett nytt socialt engagemang. En kyrka som inte bara talar om förlåtelse utan också om rättvisa, som inte bara predikar hopp utan också handlar för att förändra de strukturer som skapar orättvisor. Det sociala evangeliet handlar alltså om en omförhandling av relationerna mellan individen, samhället och den större världen.

Detta nya sociala evangelium är en nödvändighet om vi ska kunna bygga en framtid där rättvisa, fred och gemenskap verkligen kan blomstra. Det handlar inte bara om en teologisk vision utan om en praktisk väg mot försoning och omvandling, en väg som ställer människan i relation till sin nästa och till den jord vi alla delar.

Har profeter plats i dagens samhälle?

Profeternas roll i historien var att vara både ett hot och ett hopp, att ropa till folket och påminna dem om deras ursprung och ansvar. I det gamla Israel var profeternas ord ofta ett svar på folkets avvikelse från det förbund de hade ingått med Gud vid Sinai. En återkommande temanär profeterna talade var att folket behövde återvända till sina rötter, till sina ursprungliga förpliktelser och löften. Precis som Kung Josia lät läsa upp den bortglömda boken från Moseböckerna, som innehöll hela folkgemenskapens existensgrund, ser vi i vår tid liknande behov att återupptäcka de berättelser som en gång gav oss identitet och vägledning.

När profeterna talade, var det sällan för att be om tolerans; deras ord utmanade ofta maktstrukturer och rådande normer. Deras röst hördes inte bara i religiösa sammanhang utan genomträngde ofta samhälleliga och politiska strukturer. I den moderna världen kan det verka som om dessa rösters betydelse har minskat, kanske till och med förlorat sin plats i dagens offentliga samtal. Men är det verkligen så? Finns det plats för profetiska röster i vårt samhälle idag?

Den frågan ställs ibland med en viss oro. Vad skulle hända om profeternas budskap återigen fick utrymme i den offentliga sfären? Vad om människor började lyssna på dessa röster och faktiskt förändrade sina liv i enlighet med deras ord? Det finns en rädsla att bibelns budskap, särskilt från Gamla testamentet, kan uppfattas som föråldrat eller till och med irrelevant i ett sekulärt samhälle. Vi lever i en tid där religiösa uttryck ofta möts av skepsis eller motstånd, och det är förståeligt att många undrar om ett samhälle som försöker hålla sig till en sekulär och pluralistisk världsbild verkligen skulle ha plats för profetiska röster.

Men att förlora kontakten med de grundläggande texterna, som exempelvis de som ligger till grund för deuteronomiska reformerna, är inte bara ett intellektuellt problem. Det handlar om förlusten av en moralisk och existentiell kompass. Deuteronomiets bok förklarar inte bara hur ett folk ska leva i förhållande till Gud utan också hur de ska förhålla sig till varandra och världen. När dessa berättelser förloras eller förvrängs, förlorar vi också en del av vår gemensamma förståelse av rättvisa, ansvar och kollektivt syfte.

I det moderna samhälle som ofta verkar vara fragmenterat och förlorat i materiell konsumtion, kan det finnas ett behov av att återvända till de eviga värden som profeterna en gång förkunnade. En social evangelium, inspirerat av de gamla texterna, kan vara ett svar på vårt nutida sökande efter en mer sammanhållen och meningsfull tillvaro. Profeterna i det gamla Israel var inte främmande för att konfrontera makthavare och utmana etablissemanget. De var inte bara talare i templet, utan även på gator och torg, där deras ord hade förmågan att förändra liv.

Men det är inte bara de religiösa texterna i sig som är viktiga. Det handlar om att förstå att de profetiska rösterna alltid har haft en funktion i att utmana den rådande ordningen och att skapa en motståndskraftig och medkännande gemenskap. Det handlar om att fråga sig om vi verkligen lever i en tid där vi är beredda att lyssna på de röster som inte passar in i det etablerade normsystemet.

Om man återigen skulle släppa in profeterna i den offentliga sfären, skulle de troligen inte hålla sig till de trygga ramverken av religiös institution. De skulle röra sig genom politiska rörelser, sociala protester och de stora torgen där de mest oväntade mötena sker. De skulle inte be om godkännande från stat eller företag, för deras budskap är inte beroende av maktens välsignelse. Deras styrka ligger i deras förmåga att tala till det mänskliga hjärtat, att ställa frågan om varför vi lever som vi gör och om vi verkligen är på rätt väg.

Profeter, då som nu, har en förmåga att tränga igenom de yttre lagren av samhällets självgodhet och påminna oss om vad som är viktigt. Om vi inte kan vara beredda att lyssna på dessa röster i vår tid, om vi inte kan se det värde som ligger i att ifrågasätta de rådande tingen, då riskerar vi att förlora något av vårt djupare syfte och vår gemensamma förståelse av det goda livet.

Hur kan en religiös rörelse förändra samhället?

Gud i Bibeln framstår inte som en politisk ledare för ett parti, inte heller som en förespråkare för teokrati eller en kristen sharia-lag. Tvärtom handlar denna religiösa rörelse om att skapa en moraliskt engagerad folkrörelse, där religion och politik samarbetar utan att upplösa gränserna mellan dem. En sådan rörelse kräver inte politiska partier eller statliga institutioner för att genomföra förändring. Tvärtom kan religiösa rörelser verka både självständigt och tillsammans med regeringar för att åstadkomma sociala förändringar.

Mångfalden av icke-statliga organisationer, som exempelvis Amnesty International, Human Rights Watch, eller Oxfam, illustrerar hur religiösa och moraliska rörelser kan förena sig med politiska och sociala krafter för att skapa förändring utan att nödvändigtvis ha direkt kontroll över staten. Dessa organisationer fokuserar på att påverka offentlig opinion, mobilisera för social rättvisa och trycka på regeringar att ta ansvar för de mest utsatta. Deras styrka ligger i friheten att agera utanför de politiska partiernas och regeringens byråkratiska system. På så sätt skapar de ett utrymme för moralisk handling på den internationella scenen.

Denna typ av samverkan mellan moralisk handling och politisk påtryckning är inte bara en teoretisk idé, utan en verklig modell för progressiv religion. Ett exempel på en sådan organisation är Bread for the World, som arbetar för att inte bara lindra hunger, utan också att skapa rättvisa för de som lider på grund av orättvisa politiska och ekonomiska system. En annan framstående organisation är World Vision, som genom sitt engagemang för de behövande i världen, kombinerar hjälp med ett etiskt och religiöst perspektiv.

Men det räcker inte med att vara passiv eller nöja sig med att protestera mot konservativa krafter som försöker dominera den religiösa och politiska arenan. Den kristna vänstern och andra progressiva religiösa rörelser måste göra mer än att bara distansera sig från högerkristna rörelser. Det handlar om att skapa egna, intellektuellt övertygande och teologiskt drivna rörelser, som inte bara kritiserar det politiska etablissemanget utan aktivt arbetar för att förändra samhällsstrukturerna.

Det är viktigt att förstå att rörelser som grundar sig i religion och moral, som de vi ser i dag, kan agera som en katalysator för samhällsförändring. I det globala syd, särskilt i Afrika söder om Sahara, är de sociala rörelser som är rotade i kristen tro ofta mer dynamiska och fokuserade på att skapa social förändring. Dessa rörelser strävar efter att vara en del av den första vågen av förändring som omvandlar samhällets normer och värderingar.

De religiösa rörelserna som har en social dimension är också de mest benägna att påverka samhällsstrukturerna. Den roll som religiösa ledare och troende spelar i rörelser som Black Lives Matter, #MeToo eller de globala protesterna mot ekonomiska ojämlikheter, visar på potentialen för religion och moral att motivera och forma politiska och sociala förändringar. Dessa rörelser ger ett alternativ till den politiska passiviteten som präglat många etablerade religiösa samfund.

Religiösa rörelser är inte bara en form av aktivism, utan också en form av ritualiserad handling som ger människor möjlighet att sätta tro till handling. Det är i rörelsen, i själva utförandet av ritualerna och sociala aktioner, som tron får konkret betydelse. Det handlar om att göra tron levande genom socialt engagemang, att skapa rörelser där teologi och handling sammanflätas. En sådan tro omvandlar inte bara individer utan hela samhällen.

Vad som är avgörande för en sådan rörelse är att den inte bara handlar om att ifrågasätta etablerade strukturer, utan också om att bygga något nytt. Rörelsen måste inte bara vara en reaktion mot orättvisor utan också en proaktiv kraft som arbetar för att skapa en ny social och moralisk ordning. Genom att använda ritualer och offentliga aktioner kan religiösa rörelser förändra det sätt på vilket människor ser på rättvisa, frihet och solidaritet.

Hur kan fördröjda differentialekvationer leda till nya speciella funktioner och stabilitetsanalys?
Vad skiljer amoklöpning från terrorism?
Hur osäkerhet sprids i mätningar: en praktisk förståelse