Amerikas författnings första tio tillägg, kända som Bill of Rights, utgör en grundläggande begränsning av statens makt med målet att skydda individens personliga friheter. Begreppet frihet i den amerikanska konstitutionella traditionen har kommit att omfatta många av de rättigheter som garanteras där: yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet utan statlig inblandning. Under USA:s historia har omfattningen av dessa personliga friheter gradvis utvidgats, dels genom mer toleranta lagar, dels via domstolsprövningar som framgångsrikt har ifrågasatt inskränkningar av individuella rättigheter. Ändå kvarstår konflikter om hur långt friheten bör sträcka sig och när den bör begränsas för att upprätthålla gemenskapens normer.

Exempel på sådana konflikter är kommunala regler, så kallade ”sit-lie”-förordningar, som inskränker människors möjlighet att sitta eller ligga på trottoarer, ofta med syftet att minska hemlöshet och göra stadsmiljöer mer attraktiva. Dessa regler har kritiserats för att utgöra kränkningar av personlig frihet, vilket visar på spänningen mellan individens rättigheter och samhällets intressen.

Historiskt är den kanske mest genomgripande konflikten kring frihet i USA kopplad till slaveriet. Rättigheten att kontrollera sitt eget arbete och att få skörda frukterna av detta arbete är grundläggande i den amerikanska frihetsuppfattningen, just för att dessa rättigheter nekades slavar. Frihet har därför en dubbel innebörd: både personlig och ekonomisk. Ekonomisk frihet har i den amerikanska traditionen kopplats till kapitalism, fria marknader och skyddet av privat egendom. Fri konkurrens och möjligheten att fritt använda sin egendom har setts som nödvändiga villkor för ekonomisk frihet. Under republikens första århundrade stödde många laissez-faire-politik, vilket innebar minimal statlig inblandning i ekonomin.

Idag är stödet för kapitalism och ekonomisk frihet fortsatt starkt, men samtidigt accepterar många att staten bör reglera verksamheter för att skydda allmänheten, exempelvis genom arbetsmiljöregler, miljölagstiftning och hälsoskydd. Det finns dock fortsatt skarpa meningsskiljaktigheter kring var gränsen för statlig reglering ska gå, och vad som är skydd för allmänintresset respektive kränkningar av näringsfriheten. Ett exempel är kontroverserna kring Affordable Care Act, där krav på arbetsgivare att erbjuda sjukvårdsförsäkring och täckning av preventivmedel väckt starka reaktioner från vissa företag som ansett detta utgöra en kränkning av deras rätt att driva verksamhet enligt egna övertygelser. Att Högsta domstolen år 2014 gav företaget Hobby Lobby möjlighet att undantas från sådana krav av religiösa skäl visar hur frihetsbegreppet kan tolkas olika beroende på kontext.

Säkerhetsåtgärder i kampen mot terrorism har också skapat stora spänningar mellan skyddet av individens privatliv och behovet av nationell säkerhet. Avslöjandet 2013 av Edward Snowden om NSA:s omfattande övervakning, inklusive insamling av metadata från amerikanska medborgares elektroniska kommunikation, väckte en debatt om var gränsen för statlig övervakning bör dras. Företag som Apple har gjort motstånd mot att underlätta polisens tillgång till krypterad information, vilket pekar på en fortsatt konflikt mellan integritet och säkerhet. Denna spänning är svår att lösa eftersom hotet från terrorism är permanent, vilket gör det svårt att definiera när inskränkningar i friheter ska kunna upphöra.

Det är viktigt att förstå att frihet i USA är ett komplext och dynamiskt begrepp, som alltid måste vägas mot andra samhällsintressen och värden. Frihet är aldrig absolut utan ständigt föremål för avvägningar mellan individens rättigheter och det gemensamma bästa. Samtidigt är friheten inte enbart en rättighet utan också en förutsättning för den amerikanska nationens identitet och värderingar.

Vilka får ta del av sociala program i USA och hur påverkar dessa den ekonomiska ojämlikheten?

I USA är äldre en av de största mottagargrupperna av sociala program, främst genom pensioner och sjukförsäkring. Program som Medicare och Social Security (pensionssystemet) utgör två av de mest omfattande och framgångsrika socialpolitiska åtgärderna för att motverka fattigdom bland äldre. Dessa program skapades för att ge ekonomisk säkerhet till äldre och förhindra att de hamnar i fattigdom. Sedan deras införande har de kraftigt minskat fattigdomsgraden bland äldre amerikaner. År 1959 var fattigdomsgraden bland personer över 65 år 35 %, men år 2016 hade denna siffra sjunkit till 9,3 %. Det är ett imponerande resultat, och många anser att Social Security är det mest effektiva anti-fattigdomsprogrammet i USA.

Trots dessa framsteg är dock de äldre långt ifrån rika. Medianinkomsten för hushåll där huvudpersonen är över 65 år var 2016 endast 39 823 USD, vilket är betydligt lägre än den nationella medianinkomsten på 59 039 USD. Det är också viktigt att notera att afroamerikanska och latinamerikanska äldre är mycket mer benägna att vara fattiga än sina vita motsvarigheter. Fattigdomsgraden för afroamerikaner över 65 år var 18,5 % och för latinamerikaner 17,4 %, jämfört med endast 7,1 % för icke-hispaniska vita äldre. Detta beror till stor del på de lägre löner som dessa grupper hade under sina yrkesverksamma år, vilket i sin tur påverkar deras sociala trygghetspensioner.

För att ta del av Social Security och Medicare krävs en arbetsbakgrund, vilket gör att programmen inte bara är ett skyddsnät för äldre, utan även ett sätt att belöna tidigare arbetsinsatser. Samtidigt är dessa program politiskt starka, inte bara för att de är populära bland äldre, utan också för att denna grupp har stor politisk makt. 2017 var det över 50 miljoner amerikaner över 65 år, och denna åldersgrupp har en högre valdeltagandegrad än övriga befolkningen. Dessutom har äldre utvecklat inflytelserika lobbyinggrupper, som AARP, som spelar en avgörande roll i politiska beslut som rör dessa program. AARP har miljontals medlemmar och ett stort antal lobbyister som arbetar för att skydda socialförsäkringssystemet från nedskärningar.

Även om det ofta inte diskuteras, drar också medel- och överklassföräldrar nytta av socialpolitiska åtgärder, särskilt genom program som syftar till att stödja äldre. När äldre föräldrar och farföräldrar hamnar på äldreboenden, är det vanligt att Medicaid (en form av socialförsäkring för låginkomsttagare) täcker vårdkostnader. Före införandet av sådana program var äldre ofta tvungna att bo med sina vuxna barn, vilket innebar en större ekonomisk belastning för de yngre generationerna. På samma sätt är medel- och överklassen de största mottagarna av de skatteavdrag och förmåner som kallas den "skuggade välfärdsstaten", som omfattar avdrag som bostadslån och donationer.

Arbetande fattiga, de som har arbete men ändå lever under eller nära fattigdomsgränsen, får däremot inte samma omfattande stöd från staten. Trots att arbetande fattiga ofta inte har pensions- eller sjukförsäkringsförmåner, får de begränsad hjälp genom program som Earned Income Tax Credit (EITC), Medicaid och SNAP (tidigare matkuponger). Dessa människor arbetar ofta inom låglöneyrken och har svårt att få tillgång till de sociala förmåner som medelklassen åtnjuter. En bidragande faktor till deras utsatta situation är att minimilönerna inte har hållit jämna steg med inflationen under de senaste decennierna, vilket gör att många arbetande familjer fortfarande kämpar för att klara sig ekonomiskt trots att de är anställda.

Trots att sociala program som Medicaid och Social Security i teorin är tänkta att minska ojämlikheten, är det tydligt att de inte har haft en jämn effekt på alla samhällsgrupper. Särskilt etniska och rasrelaterade skillnader spelar en viktig roll när det gäller att bestämma vem som verkligen har förmågan att ta del av dessa förmåner och i vilken utsträckning dessa program kan bidra till att lyfta individer ur fattigdom.

I en bredare kontext är det viktigt att förstå att de olika socialpolitiska programmen i USA ofta förstärker redan existerande ojämlikheter och att de mer systematiska orsakerna till fattigdom – såsom ojämlikhet i utbildning, arbetsmarknad och boende – inte kan lösas enbart genom välfärdsåtgärder. Det handlar inte bara om att ge människor tillgång till förmåner utan också om att skapa ett samhälle där alla har lika möjligheter att undvika att hamna i fattigdom från första början.

Vad är den amerikanska federala strukturen och hur påverkar den delstaterna och lokala myndigheter?

I enlighet med den amerikanska konstitutionen är förhållandet mellan de federala och delstatliga myndigheterna en grundläggande aspekt av den politiska strukturen. Författarna till konstitutionen valde att skapa ett system av "dual federalism", vilket innebär att både den federala regeringen och delstaterna skulle ha sina egna specifika och separata makter, vilket gör att maktbalansen kan säkerställas. Detta system gav upphov till idén om "delat ansvar", där vissa områden är exklusivt under federala myndigheters kontroll medan andra är förbehållna delstaterna.

Men genom historien har den federala regeringens inflytande över delstaterna gradvis ökat, delvis genom rättsliga beslut och lagstiftning. Till exempel, fallet McCulloch v. Maryland (1819) etablerade en betydande precedent när det gäller den federala regeringens förmåga att utöva makt som inte uttryckligen angavs i konstitutionen, vilket gav upphov till en mer expansiv tolkning av de federala befogenheterna. På samma sätt kom domstolsavgöranden som Gibbons v. Ogden (1824) och NLRB v. Jones & Laughlin Steel Corporation (1937) att eliminera tidigare begränsningar för den federala regeringens myndighet att reglera områden som arbetsmarknaden och interstate commerce.

Trots detta finns fortfarande en spänning mellan de federala och delstatliga myndigheterna, särskilt när det gäller frågor som rör statens rätt att reglera och lagstifta inom specifika områden. I modern tid har till exempel begrepp som "New Federalism" kommit att stå i fokus, där man återigen strävar efter att stärka delstaternas autonomi, ibland genom att minska den federala regeringens inblandning i lokala och delstatliga frågor. Detta har ofta resulterat i intensiva debatter om vem som egentligen har rätt att fatta beslut i frågor som utbildning, hälsovård och medborgerliga rättigheter.

En särskild aspekt av denna dynamik är den växande rollen för "block grants" och andra former av finansiering som överförs från den federala nivån till delstaterna. Genom dessa finansieringsformer försöker den federala regeringen ge delstaterna större handlingsfrihet i hur de hanterar federala resurser, men detta innebär också att delstaterna måste anpassa sig till federala normer och riktlinjer. På samma sätt har domstolar, särskilt i beslut som United States v. Lopez (1995) och Printz v. United States (1997), understrukit gränserna för den federala regeringens makt att tvinga delstaterna att implementera specifika program och lagstiftning, såsom bakgrundskontroller för vapeninnehav eller andra federala åtgärder som delstaterna kan motsätta sig.

Det är också viktigt att notera att vissa frågor, särskilt de som rör "labbs" av demokrati – där delstater används som experiment för att testa nya policyer innan de implementeras på nationell nivå – kan leda till politiska och sociala spänningar. I rättsfall som Gonzales v. Raich (2005), där Högsta domstolen avgjorde att den federala regeringen hade rätt att förbjuda medicinsk marijuana även om delstater tillät det, speglades denna konflikt mellan federal kontroll och delstatlig suveränitet.

Vidare spelar delstaterna en central roll i att utforma och genomföra lagar som rör medborgarnas vardagsliv. Frågor som utbildning, hälso- och sjukvård, och socialt välfärdssystem är traditionellt sett inom delstaternas domän, vilket gör att det finns betydande variationer mellan delstater i hur dessa frågor hanteras. Förespråkare för en striktare federalism argumenterar för att delstater är bättre rustade att förstå och reagera på de specifika behoven hos sina invånare, medan andra betonar att en enhetlig nationell politik behövs för att säkerställa rättvisa och likabehandling på tvärs över alla delstater.

Samtidigt är det värt att tänka på hur denna federala struktur fortsätter att utvecklas. Den pågående debatten om hälso- och sjukvård, där delstater som California och Texas har valt olika vägar för att implementera eller avvisa delar av Obamacare, visar på den dynamik som finns i det federala systemet. Delstaternas förmåga att genomföra olika politiska program skapar ofta en "laboratoriums"-effekt, där framgångar och misslyckanden i en delstat kan bli modeller för andra.

I dagens USA innebär frågan om federala och delstatliga rättigheter en ständigt pågående förhandling om maktbalansen, vilket innebär att både lokala och federala myndigheter måste navigera i en komplicerad politisk terräng där både lagstiftning och rättspraxis har en betydande inverkan på hur besluten tas och genomförs.

Hur kan vi applicera glidning av gränser i ytor i 3D?
Hur kan social-ekologisk ekonomi utmana mainstream-ekonomins ideologi och föreslå nya vägar framåt för mänskligheten?
Hur påverkar mikrobiella samhällen biofilm i dricksvattendistribution?
Hur magnetisering påverkar tätheten av tillstånd och elektronens koncentration i kvantiserade material
Hur kan vi tolka och visualisera modellresultat för att förstå hälsodata?
Hur påverkar optiska Aharonov-Bohm-effekten kvantringar?