V. Pikul "Den Frie Kosacken Ashinov (historiska miniatyrer)"

Aptjchi, aptjchi, Ashinov...” – så lät den skämtsamma refrängen i en liten chansonett, som en gång sjöngs på boulevarderna i Paris.
Man förstår bäst denna mans karaktär genom ett exempel. En ung flicka skulle giftas bort med en gammal man som dolde sin skallighet under en peruk. Bruden, i tårar, såg sig omkring bland gästerna och lade märke till en reslig man i en kosackrock utan axelklaffar.
– Ni där… rädda mig! – ropade hon med en suck.
Kosacken slet peruken av brudgummen och spottade honom på hjässan.
– Skäms, gamle man, – mullrade han med sin basröst. – Du ska snart till kyrkogården, men du jagar fortfarande oskulder...
Och med orden "Dags att fira bröllop!" grep kosacken tag i duken på festbordet och drog till så att hela härligheten for i golvet med ett brak. Naturligtvis tillkallades en konstapel för att skriva rapport om ”ordningsstörning”.
– Namn och titel? – frågade han bråkmakaren.
– Skriv… författare! Jag heter Nikolaj Ashinov, faderns namn Ivan, och min ställning är den trevligaste – jag är en fri kosack...
”Den Frie Kosacken Ashinov”! Vem minns honom idag?
Troligen har alla glömt. Men denne man skapade konflikter mellan stormakter, diplomater skrev noter om honom, kryssare öppnade eld på grund av honom, hela arméer marscherade genom Afrikas öknar på grund av honom. "Bara damm, damm, damm – från marscherande stövlar..." Ashinov trängde sig djärvt och öppet in i Afrika för att hjälpa den i kampen mot kolonialisterna. Redan nu vill jag påpeka att Etiopien vid denna tid inte existerade – det land vi nu kallar så hette då Abessinien, och eftersom jag berättar om dåtiden, måste jag använda detta gamla namn.

Fri! Och friheten drev honom långt: han besökte Persien och bergen i Afghanistan; enligt rykten nådde han till och med Indien och Arabien. Vid Marmarasjön hittade Ashinov ättlingar till de Bulavin-kosacker som flytt från Kuban och Don, och försökte övertala dem att återvända till hemlandet. Vad som drev honom runt världen – endast fan vet.

– Men det är ju spännande! – förklarade Ashinov.
Gleb Uspenskij mötte Ashinov i den turkiska huvudstaden under sina vandringar. Nikolaj Ivanovitj berättade då för författaren om sin dröm – att ta sig till Afrikas djungler.
– Hur är det nu? – resonerade han enkelt. – Alla tränger sig dit, alla förtrycks, och vi fria kosacker har Guds uppdrag – att försvara de förtryckta…
Ashinov gjorde ett starkt intryck på Uspenskij, som skrev en essä om ”de fria kosackerna”, för vilka friheten stod över allt annat. Det är sant. Ashinov tålde inte myndigheter: han var sin egen herre, och han hittade alltid något att göra. Redan under Bulgariens befrielsekrig, när fiendens flotta patrullerade vid Suchumi och Poti, beväpnade turkarna