Cyberattacker och olagliga aktiviteter som penningtvätt utgör ett växande hot mot företags cybersäkerhet, särskilt i en tid av snabbt utvecklande finansiell teknologi. Enligt Internet Security Alliance (2020) innebär sådana hot potentiellt allvarliga risker för både företag och deras intressenter. Den ökade digitaliseringen och användningen av avancerade teknologiska lösningar kräver att styrelserna i företag har en klar förståelse för sina ansvar och att de implementerar robusta cybersäkerhetsstrategier för att skydda sina tillgångar och data.

Företagsstyrelser måste säkerställa att deras organisationer implementerar nödvändiga organisatoriska och tekniska åtgärder för att upprätthålla hög säkerhet. Det handlar inte bara om att följa lagar och regler, utan om att proaktivt identifiera och hantera cyberrisker som kan hota både företagets drift och dess rykte. För att hantera dessa utmaningar måste styrelsen ha ett nära samarbete med ledningen och rådgivare för att säkerställa en effektiv riskhantering.

I Latinamerika, till exempel, har många länder anpassat sina dataskyddsregler efter EU:s dataskyddsförordning (GDPR), och införlivat dessa bestämmelser i sina egna lagar för att stärka skyddet av medborgares personuppgifter. Detta gör att även om det kan finnas skillnader mellan länder, är den globala trenden tydlig – cybersäkerhet är nu en internationell fråga som styrelser måste förhålla sig till på ett strategiskt och informerat sätt.

Styrelsens ansvar när det gäller cybersäkerhet sträcker sig långt bortom att bara följa gällande lagar. Det handlar om att förstå de potentiella konsekvenserna av cyberattacker och hur dessa kan påverka företagets långsiktiga överlevnad. En cyberattack kan inte bara orsaka finansiella förluster utan också skada företagets rykte, vilket kan få långtgående effekter på aktiekurser och kundernas förtroende. Styrelser som inte förstår detta kan ställas inför rättsliga åtgärder om deras företag drabbas av en dataöverträdelser.

En annan viktig aspekt av styrelsens arbete är att säkerställa att ledningen har tillgång till relevant juridisk rådgivning. Intern och extern juridisk rådgivning spelar en avgörande roll i att mildra risker genom att förbereda organisationen för rättsliga och regulatoriska krav som uppstår vid en cyberincident. Styrelser bör vara i kontinuerlig dialog med sina rådgivare och ta del av de senaste uppdateringarna i lagstiftningen som rör cybersäkerhet.

Trots att många styrelser är medvetna om cyberrisker, har de ofta en otillräcklig förståelse för hur dessa risker kan påverka företaget på djupet. Enligt en undersökning av National Association of Corporate Directors (NACD) (2016) har endast 14 % av styrelsemedlemmarna en fullständig förståelse för cybersäkerhetens komplexitet och de risker som deras organisationer kan möta. Detta förklarar varför många företag fortfarande hanterar cybersäkerhet som ett reaktivt problem, snarare än ett proaktivt fokusområde. Styrelser bör säkerställa att cybersäkerhet diskuteras regelbundet på styrelsemöten och att företagets cybersäkerhetsåtgärder är en integrerad del av den övergripande affärsstrategin.

En annan viktig åtgärd för att stärka cybersäkerheten är att inkludera experter på cybersäkerhet och/eller IT på styrelsens agenda. Detta kan göras genom att anställa en extern expert eller skapa en rådgivande kommitté inom styrelsen som är specialiserad på detta område. En sådan åtgärd kan ge styrelsen den kunskap som krävs för att hantera cyberrisker på ett mer informerat sätt.

Cyberrisker förändras snabbt, vilket innebär att standarderna för att hantera dessa risker också måste utvecklas kontinuerligt. Styrelsen bör vara medveten om att detta inte är en engångsåtgärd utan en pågående process. Det är därför avgörande att styrelser regelbundet utvärderar och uppdaterar sina strategier för att säkerställa att de inte bara reagerar på cyberhot utan också vidtar förebyggande åtgärder.

Styrelsen måste också vara beredd på att fatta strategiska beslut i samband med cybersäkerhet. Det innebär att göra avvägningar mellan kostnader, rykte, och de möjliga konsekvenserna av en cyberattack. Ofta måste beslut fattas om hur företagets resurser ska fördelas för att skydda känslig information och tillgångar samtidigt som man minimerar risken för ekonomiska förluster.

Därför är det viktigt för styrelsemedlemmarna att ha en god förståelse för de potentiella hoten, de protokoll som finns för att hantera cyberattacker och företagets övergripande cybersäkerhetsstrategi. Utan denna förståelse riskerar organisationen att inte kunna hantera de konsekvenser som en cyberincident kan medföra.

Hur regler och lagar styr riskhantering i dagens finansiella landskap

I dagens snabbt föränderliga finansiella landskap är det avgörande att förstå de komplexa lagarna och regleringarna som styr riskhantering. Detta kapitel behandlar de viktiga lagar och bestämmelser som formar riskhanteringspraxis inom finanssektorn och hur ledande befattningshavare och styrelsemedlemmar måste navigera dessa regleringar för att säkerställa både regelefterlevnad och effektiv styrning. Bland de centrala regleringarna återfinns Dodd-Frank-lagen, Foreign Corrupt Practices Act (FCPA) och riktlinjer från Securities and Exchange Commission (SEC). Genom att förstå dessa ramverk kan ledare bättre hantera efterlevnadsutmaningar, stärka organisationens motståndskraft och skydda sina institutioner från både finansiella och ryktebaserade risker.

Dodd-Frank-lagen, som infördes för att stärka stabiliteten inom finanssystemet efter den globala finanskrisen 2008, inför nya riskhanteringsprotokoll för finansinstitut. Enligt denna lag tvingas alla bankholdingbolag och icke-bankfinansiella institutioner med tillgångar på minst 10 miljarder dollar att skapa en oberoende riskkommitté. Kommittén måste innefatta experter med lång erfarenhet inom riskhantering, särskilt för stora organisationer. Detta krav har varit en hörnsten i arbetet med att skapa en bättre och mer robust riskhanteringsstruktur.

Securities and Exchange Commission (SEC) spelar också en betydande roll när det gäller riskhantering genom sina krav på att företag ska offentliggöra riskfaktorer i sina årsrapporter. SEC kräver att dessa risker ska vara kortfattade och relevanta, vilket innebär att företag inte får översvämma sina rapporter med generella riskfaktorer som inte är specifika för deras verksamhet. Kritik har riktats mot SEC:s regelverk, där vissa organisationer anser att de tvingas till överdriven offentliggörande av risker, vilket minskar nyttan med dessa upplysningar. SEC har svarat på detta genom att föreslå att exempel på riskfaktorer ska tas bort för att minska risken för standardiserad och onödig riskredovisning, och istället uppmana företag att fokusera på de faktorer som verkligen påverkar deras verksamhet.

Foreign Corrupt Practices Act (FCPA) är en annan viktig regel som påverkar riskhantering. FCPA syftar till att förhindra korruption och olagliga betalningar i internationell affärsverksamhet. För att uppmuntra till ökad transparens och efterlevnad har US Department of Justice infört en pilotprogram där företag som frivilligt självanmäler överträdelser av FCPA kan få förmildrande åtgärder. Detta har lett till ett ökat antal självanmälningar och en mer proaktiv inställning till att motverka korruption. Lagar som FCPA har också fått globala efterverkningar och lett till en internationell ökning av anti-korruptionsarbete, inte bara i USA utan även i Europa, Asien och Sydamerika. Under de senaste åren har internationella samordnade åtgärder mot korruption blivit allt vanligare, vilket gör att företag måste vara noggranna och välorganiserade i sitt arbete för att förhindra sådana oegentligheter.

Sedan 2018 har Europakommissionens allmänna dataskyddsförordning (GDPR) satt upp en ny högre standard för cybersäkerhet inom EU. GDPR kräver att företag inte bara skyddar personlig information på ett strikt sätt utan även att de följer specifika regler för hur data får samlas in och behandlas. Cybersäkerhet och dataskydd är i dag lika viktiga som traditionell riskhantering och kräver kontinuerlig anpassning till nya hot och risker. Ledare inom organisationer måste vara medvetna om att säkerhetshoten ständigt utvecklas och att en passiv inställning kan resultera i stora ekonomiska och ryktebaserade förluster.

Det är av största vikt för företagsledare och styrelsemedlemmar att ha en djupgående förståelse för dessa lagar och regler, inte bara för att undvika rättsliga påföljder utan också för att bygga en kultur av medvetenhet och ansvar inom organisationen. Riskhantering är en kontinuerlig process som kräver engagemang på alla nivåer i företaget. Effektiv riskhantering handlar inte enbart om att följa regler utan också om att skapa en stabil grund för långsiktig hållbarhet och tillväxt.

Det är också viktigt att förstå att riskhantering inte bara är en fråga om att följa lagar och regler. Det handlar om att kunna förutse framtida risker, implementera förebyggande åtgärder och skapa en organisation som kan hantera både förväntade och oväntade risker på ett smidigt sätt. Att bygga en riskmedveten kultur, där alla medarbetare är engagerade i att identifiera och hantera risker, är avgörande för att uppnå långsiktig framgång.

Hur bör C-suite hantera insiderhot och överträdelser för att säkerställa cybersäkerhet?

C-suite, den högsta ledningen inom ett företag, står inför ett komplext beslut när det gäller att hantera och förebygga insiderhot. En av de mest kritiska frågorna är huruvida företaget ska informera sina anställda om de övervakningsåtgärder som är på plats för att identifiera misstänkt aktivitet, eller om det är mer fördelaktigt att hålla dessa åtgärder hemliga. Vissa ledande befattningshavare hävdar att öppenheten om övervakning kan ha en avskräckande effekt, och därmed minska risken för illojala handlingar från anställda. Andra menar att om anställda inte vet att de är under övervakning, är det mer sannolikt att företaget kommer att kunna upptäcka potentiella hot, eftersom individer med illasinnade avsikter inte kommer att kunna undvika upptäckt. Det finns också en risk att övervakning som avslöjas kan ge de anställda möjlighet att kringgå de säkerhetsåtgärder som har införts. Det är således viktigt för ledningen att väga fördelarna med att avslöja övervakningen mot risken att det leder till negativa konsekvenser, såsom att användare hittar sätt att kringgå säkerhetssystemen.

För att på ett effektivt sätt hantera insiderhot är det avgörande att C-suite noggrant analyserar organisationens sårbarheter. Det handlar inte bara om att fokusera på specifika incidenter utan om att identifiera varningssignaler för potentiellt illojalt beteende. Detta kan inkludera oväntade trafikspikar på nätverket vid konstiga tidpunkter, användning av icke-affärsrelaterade applikationer eller trafik som leder till obehöriga geografiska platser, till exempel FTP-webbplatser i Kina eller Ryssland. Övervakning av innehåll som söks av anställda, till exempel jobbsökarsidor, pornografi eller hatwebbplatser, kan ge värdefull information om en individs nöjdhet på arbetsplatsen och potentiella risker. Det är också viktigt att hålla koll på offline-aktivitet, användning av kryptering på ett olämpligt sätt, och höga volymer av filöverföring till USB-enheter eller mobila lagringsenheter, särskilt vid ovanliga tidpunkter.

En annan viktig aspekt är att etablera effektiva procedurer för att hantera och åtgärda mindre allvarliga överträdelser. Genom att sätta upp automatiserade system som snabbt kan korrigera mindre överträdelser eller ge de anställda information om riskerna med deras handlingar, kan ledningen undvika att bli överväldigad av falska positiva indikatorer. Dessa system kan gradvis skala upp åtgärder beroende på allvaret i överträdelsen, där allvarligare brott får större uppmärksamhet och potentiellt leder till att sessioner avslutas eller information sätts i karantän. Detta gör det möjligt för ledningen att fokusera sina resurser på de mest kritiska säkerhetsincidenterna.

När en allvarlig säkerhetsincident har inträffat, måste C-suite bestämma om en fullständig undersökning krävs. Detta kan innebära att man återställer data från nätverket för att analysera användarens aktivitet, eller att man tvingar användaren att logga ut för att förhindra ytterligare skada. Ledningen måste också fastställa trösklar för när en incident ska tas upp till undersökning, vilket kan bero på värdet på de inblandade tillgångarna eller typen av information som potentiellt har äventyrats. Om ett större brott, som exempelvis överföring av känsliga filer, upptäcks vid ovanliga tider eller utförs av en nyss uppsagd anställd, krävs en mer ingående undersökning.

Det är också viktigt att förstå att det är omöjligt att förutse alla typer av incidenter. Ibland kan de största varningssignalerna komma utanför de digitala systemens sfär. Till exempel kan personal från HR-avdelningen informera ledningen om att en anställd uttryckt missnöje och planerar att byta till ett konkurrerande företag. Andra gånger kan extern information eller vittnesmål avslöja potentiella risker. I dessa fall bör ledningen ha en robust policy för att snabbt identifiera och reagera på dessa externa varningssignaler.

Vid undersökning av misstänkta säkerhetsincidenter är det ibland nödvändigt att anlita externa experter, särskilt när anställda har försökt att dölja sina handlingar genom att radera loggar eller använda hacking-verktyg. Även om tekniska lösningar kan återställa förlorad information, bör ledningen vara medveten om de potentiella hinder och begränsningar som finns i dessa processer. Att förstå när och hur man ska agera är avgörande för att undvika att kritiska bevis förloras eller fördröjs, vilket kan försvåra hela undersökningen.

Det är också värt att notera att ledningens ansvar inte bara handlar om att upptäcka och undersöka överträdelser utan också om att skapa en företagskultur där cybersäkerhet är en prioritet. Genom att utbilda de anställda om företagets säkerhetspolicyer och potentiella konsekvenser av överträdelser, kan företaget minska risken för insiderhot på lång sikt. Transparens och en tydlig förståelse för säkerhetspolicyerna kan göra en enorm skillnad i hur anställda förhåller sig till organisationens cybersäkerhetsstrategi.

Hur företagsstyrelser bör hantera cybersäkerhet och cyberhot

Cybersäkerhet är ett ämne som har fått allt större uppmärksamhet under det senaste decenniet, där både företag och myndigheter kämpar med att skydda sina system och nätverk från cyberattacker. Styrelserna i organisationer måste se till att deras cybersäkerhetsplaner inte bara är väl utvecklade, utan också att de följer de bästa praxis som gäller för deras bransch (Rogers & Ashford, 2015; Bailey et al., 2020). Det är avgörande att dessa planer inte bara är teoretiska utan att de även tar hänsyn till specifika hot och sårbarheter som organisationen kan möta.

En viktig aspekt är att företaget måste vara transparent när det gäller sina åtgärder för att förebygga och minska risken för cyberattacker. Detta gäller inte bara kunderna utan också investerare. Enligt Vittorio & Holland (2021) kan nivån på denna transparens variera beroende på styrelsens bedömning, men det är avgörande att informationen som delas tydligt signalerar risken för cyberattacker så att alla berörda parter kan vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig själva.

Cybersäkerhet definieras som de tekniker som används för att skydda digital data som lagras, används eller överförs på informationssystem (Seema et al., 2018). Det omfattar en rad olika processer, teknologier och metoder som syftar till att skydda nätverk, system och program från skador, obehörig åtkomst eller cyberattacker. Dessa åtgärder är nödvändiga för att försvara organisationer mot ett brett spektrum av cyberhot som kan påverka både företag och individer. Under de senaste åren har ökningen av digitala tjänster och e-handelsplattformar lett till att företagens exponering för cyberhot har ökat avsevärt.

Cybersäkerhetsstandarder och protokoll är därför av största vikt, särskilt när det gäller hanteringen av känslig information som lagras och överförs i samband med transaktioner på nätet. Det är särskilt viktigt för företag som använder molntjänster, smarta enheter eller internetbanktjänster, där risken för cyberbrott är förhöjd på grund av den stora mängden känslig information som lagras online (Vigliarolo, 2021). Det handlar om att implementera åtgärder som skyddar användarnas konfidentiella uppgifter och säkerställer integriteten hos digitala infrastrukturer globalt.

Cyberhoten är många och varierade. De kan ta form av cyberterrorism, cyberspionage eller cyberkrigföring. Cyberterrorism handlar om att använda digital teknik för att genomföra politiska eller ideologiska attacker, ofta genom att skada nätverk och telekommunikationsinfrastruktur (Seema et al., 2018). Cyberspionage innebär att obehöriga aktörer får tillgång till känslig information för att skaffa sig ekonomiska eller strategiska fördelar, ofta genom att installera skadlig kod eller använda knäckningstekniker. Cyberskrigföring, å andra sidan, sker när en nation använder digital teknik för att skada en annan nations nätverksinfrastruktur, ofta genom att angripa e-handel, kommunikationssystem eller andra vitala sektorer (Seema et al., 2018).

Dessa hot leder till allvarliga konsekvenser för de drabbade organisationerna. Förutom den finansiella förlusten som ofta uppstår efter en cyberattack, kan det också skada företagets rykte, vilket kan leda till minskad försäljning, förlorade kunder och därmed minskade intäkter. De juridiska konsekvenserna av dataintrång är också omfattande, eftersom många länder har striktare regler för dataskydd, vilket kan leda till böter och andra sanktioner (Kalakuntla et al., 2019).

De ekonomiska skadorna som kan uppkomma till följd av en cyberattack är inte bara direkta, utan påverkar också organisationens förmåga att återhämta sig. Det är här styrelsens roll är avgörande. Styrelsen måste säkerställa att organisationen har effektiva svarspolicys på plats, vilket kan hjälpa företaget att hantera de efterföljande konsekvenserna av cyberattacker. Dessa planer bör inkludera specifika åtgärder för att återställa och skydda information samt klara av de långsiktiga effekterna på kundrelationer och verksamhetens fortsatta drift.

En annan aspekt som styrelsen måste förstå är de grundläggande koncepten inom cybersäkerhet: konfidentialitet, integritet och tillgänglighet (Malla Reddy College of Engineering & Technology, 2020). Konfidentialitet handlar om att skydda känslig information från obehörig åtkomst. Integritet ser till att denna information inte manipuleras eller förändras av obehöriga användare. Tillgänglighet säkerställer att auktoriserade användare kan få åtkomst till informationen när det behövs. För att garantera dessa principer genomförs åtgärder som datakryptering, tvåfaktorsautentisering, och säkerhetskopior av data (Pande, 2017).

För att styrelsen ska kunna agera proaktivt i sitt cybersäkerhetsarbete måste de ha en grundläggande förståelse för dessa principer och hur de påverkar företagets övergripande säkerhetspolicy. De måste också förstå att cybersäkerhet inte är en engångsinsats, utan ett kontinuerligt arbete som kräver uppdateringar och anpassningar i takt med att nya hot och teknologier utvecklas.

I detta sammanhang bör även fokus läggas på den snabbt växande risken för cyberbrott och de konsekvenser som kan följa för både individ och samhälle. Företag och organisationer måste investera i rätt resurser och expertis för att skapa ett robust cybersäkerhetsramverk. Utan rätt åtgärder kan även små säkerhetsbrister leda till allvarliga konsekvenser, som förlorad data, ekonomiska skador och skadat förtroende bland kunder och partners.

Hur Trump Förändrade det Republikanska Partiet – och Demokraterna Också
Hur isbildning påverkar aerodynamiska egenskaper och stallvinklar vid förhöjda attackvinklar
Hur man motiverar anställda utan att ge befordran: Att skapa möjligheter för utveckling och erkännande