Hur olika vetenskapliga metoder påverkar vår förståelse av sociala och naturliga fenomen

Vetenskapens utveckling har genomgått en dramatisk förändring, från att studera icke-mänskliga entiteter till att fokusera på mänskliga relationer och sociala system. En traditionell, fysikinspirerad definition av vetenskap som problemhantering, ofta associerad med Thomas Kuhn, tenderar att begränsa vår förståelse av vetenskap till kvantitativa lösningar på specifika problem. Detta synsätt nedvärderar den beskrivande förklaringen och tolkningen som är centrala för många vetenskapsområden, särskilt inom de sociala vetenskaperna. När vetenskapen definieras enbart genom att lösa kvantitativa problem, kan kvalitativa förklaringar få en mer underordnad roll, vilket i sin tur riskerar att minska förståelsen för de komplexa, ofta subjektiva dimensionerna av verkligheten.

Tait (2019) argumenterar för att de sociala vetenskaperna inte kan uppfylla samma epistemiska kriterier som de naturvetenskapliga och därför bör ha en annan roll att spela. Han menar att en naturalisering av de sociala vetenskaperna skulle kräva att de antar en alltför snäv metodologisk ansats som inte passar för att studera mänskliga beteenden och sociala strukturer. Neoklassisk ekonomi, som exempel, har antagit en metodik som i stor utsträckning begränsar dess förmåga att hantera de mänskliga, politiska och sociala aspekterna av sitt ämnesområde.

Denna metodologiska strikthet skapar en dogmatisk disciplin där man försöker efterlikna fysiken och laboratorieexperiment, utan att inse att många av de naturvetenskapliga områdena, som evolutionsbiologi, ekologi och geologi, inte är beroende av laboratorieexperiment för att skapa vetenskaplig kunskap. Darwins teori om evolutionen är ett exempel på detta. Hans forskning baserades inte på experiment i ett laboratorium, utan på observationer i naturen, vilket inte minskar dess vetenskapliga värde.

När vi släpper den experimentella empirismens dominans som det enda kriteriet för god vetenskap, blir det svårare att dra skarpa epistemiska gränser mellan de naturliga och sociala vetenskaperna. Det är inte så att sociala vetenskapsmän inte kan använda naturliga vetenskapers metodik, utan snarare att varken naturvetare eller samhällsvetare är bundna till klassisk empirisk metodologi. Både inom de sociala och de naturliga vetenskaperna finns en mängd gemensamma metoder och paralleller, som till exempel mellan etologer som studerar djur och etnografiska metoder inom samhällsvetenskaperna.

En särskild ontologisk fråga rör sig om människan som studieobjekt. Människor har tro, uppfattningar och idéer om världen, vilket innebär att de måste tolkas och förstås på ett sätt som skiljer sig från naturens objekt, som inte engagerar sig i självtolkning. Sociala vetenskaper måste förstå människors tolkningar och de sätt på vilka de konstruerar sin verklighet. Detta kallas för den dubbla hermeneutiken, där sociala vetenskapsmän inte bara tolkar handlingar utan också försöker förstå de tolkningar av världen som människor själva gör. Denna nödvändighet ledde till en ökad betoning på hermeneutik och den språkliga vändningen i samhällsvetenskaperna. Men en överdriven betoning på hermeneutik riskerar att osynliggöra andra viktiga aspekter av människans verklighet, såsom materiella förhållanden och sociala orättvisor.

Forskare som Benton (1998) och andra ontologiska naturalister har kritiserat den "lingvistiska vändningen" för att reducera socialt liv till "text", vilket riskerar att marginalisera de fysiska och materiella dimensionerna av mänsklig förtryck och lidande. Detsamma gäller den förestående uppdelningen mellan mänskligt och icke-mänskligt djurbeteende. Forskningsresultat om djurs verktygsanvändning, chimpanser som lär sig teckenspråk och andra exempel på djursociala beteenden visar att gränserna mellan mänsklig och djurlig natur alltmer suddas ut. Biologer och ekologer står därför inför liknande ontologiska problem som samhällsvetare.

Det är också viktigt att förstå att dessa frågeställningar inte leder till en relativistisk eller idealistisk syn på vetenskap. Tvärtom, kritisk realism förespråkar en epistemisk relativism, vilket innebär att vi gör rationella bedömningar om vad som är en bättre eller sämre teori beroende på hur väl den förhåller sig till verkligheten och praktisk användbarhet. Att kunna säga att en teori är bättre än en annan, baserat på realistiska kriterier, är en grundläggande del av vetenskaplig metod.

Hur kan ekonomi definieras för att säkerställa långsiktig välfärd för människor och natur?

Ekologisk makroekonomi har en djupgående betydelse för vår syn på utveckling, som ofta framstår som en självklar och etiskt rättfärdigad position. Men detta synsätt tenderar att förminska de negativa effekterna av ekonomisk tillväxt och nästan helt förneka värdenas inkommensurabilitet. I traditionell ekonomisk teori förutsätts det att de skador som uppstår vid tillväxten ersätts av de vinster som ekonomin skapar. Enligt detta synsätt anses det övergripande systemet vara progressivt och öka den totala välfärden, vilket lämnar de negativa konsekvenserna som en mindre viktig aspekt.

Att omdefiniera ekonomi som ett sätt att möta människors behov kan ge en tydligare förståelse av hur ekonomisk tillväxt påverkar människors liv. Ekonomi skulle här kunna ses som en mekanism för att uppnå långvarig mänsklig välfärd, där jordens ekosystem bibehålls och bevaras. Det som ska bevaras här är inte bara det ytliga välbefinnandet som ofta associeras med hedonistiska nöjen och materiell konsumtion. Detta skiljer sig från populära förslag som ”välbefinnandeekonomi” som, trots sina ambitioner, ofta behåller traditionella ekonomiska begrepp som kapitalteori. Enligt forskningen om självrapporterad lycka är mindre materiell konsumtion och en sökning efter alternativa källor till hedonistisk tillfredsställelse en väg mot större välmående.

Men här uppstår en spänning. Försök att söka bättre källor till njutning (dvs. hedonism) är inte nödvändigtvis vägen till ett gott och meningsfullt liv, som många filosofiska traditioner, inklusive Aristoteles, har påpekat. Enbart materiella nöjen och konsumtion kan inte definiera människans högsta mål. För Aristoteles var jakten på hedonistiska nöjen ett tecken på ett djuriskt liv, inte ett riktigt mänskligt liv. Livet är mer än att sträva efter njutning – det handlar om att leva ett liv som också är förankrat i rationella och moraliska ideal.

Denna skillnad mellan hedonism och det aristoteliska idealet om eudaimoni (välmående genom ett liv i enlighet med dygd) är centralt i ekologisk makroekonomi. Enligt Aristoteles kan ett liv i enlighet med eudaimoni uppnås endast genom en moralisk och etiskt balanserad livsstil. Eudaimoni kan inte reduceras till en subjektiv känsla av lycka utan måste inkludera objektiva faktorer som moralisk aktivitet och ett liv i samklang med andra människor och naturen.

Kritiken mot det moderna konsumeristiska kapitalism-systemet är att det tenderar att ignorera värden som går bortom individuella preferenser och marknadsrelationer. I en sådan ekonomi blir människors behov av kärlek, vänskap och gemenskap objekt som kan tillfredsställas genom kvantifierbara kommersiella arrangemang – vilket innebär att de förlorar sin egentliga mening. Ekonomin reducerar relationer mellan människor och natur till varor, vilket förvränger de djupare etiska värden som borde vägleda våra liv.

Moderna ekonomiska teorier, som är fokuserade på tillväxt, utveckling och framsteg, är en nedvärdering av äldre alternativa sätt att leva och vara. Traditioner som afrikansk ubuntu eller sydamerikansk buen vivir erbjuder exempel på ekonomiska system där värdet inte enbart mäts i materiella termer utan också i människans relationer till omvärlden och sin egen existens.

Ekonomi, när den definieras som socialt tillhandahållande, handlar om att organisera samhället så att grundläggande behov tillgodoses. Oavsett om detta handlar om ett hushåll, en by, en stad eller ett globalt kollektiv, handlar det om att människor organiserar sig för att tillfredsställa varandras behov. Forskare från olika ekonomiska traditioner, inklusive feministisk, institutionell och ekologisk ekonomi, har sett socialt tillhandahållande som en grundläggande aspekt av ekonomin. Det handlar om att beakta den mänskliga agentens roll, inbäddad i ett kulturellt sammanhang, för att påverka resurser, konsumtionsmönster och produktion på ett sätt som gynnar samhället som helhet.

Detta synsätt förflyttar fokuset från att betrakta ekonomisk utveckling som en självständig strävan efter tillväxt och framsteg till att identifiera vad som verkligen gör ett liv meningsfullt och etiskt hållbart. Det handlar om att prioritera värden som samhörighet, ömsesidig respekt och omsorg för naturen, och att skapa ekonomiska strukturer som tillgodoser dessa värden istället för att fokusera på det oreflekterade målet om materiell tillväxt.