Klimatförändringar och Brott mot Mänskligheten: Trump och Hans Arv av Planetär Förstörelse

Att skydda mänskliga rättigheter och att sakta ner den globala uppvärmningen är inte bara parallella mål, utan nödvändiga förutsättningar för att garantera en hållbar framtid för hela mänskligheten. Enligt sociologen Judith Blau, vars senaste verk belyser kopplingen mellan klimatförändringar och mänskliga rättigheter, är dessa två områden tätt sammanlänkade och kan inte längre ses som separata frågor. Klimatförändringarna hotar inte bara miljön, utan de undergräver även fundamentala mänskliga rättigheter, såsom rätten till liv, hälsa och säkerhet.

Blau argumenterar för att klimatförändringar inte bara är ett ekologiskt problem, utan också ett socialt och politiskt brott. I hennes bok lyfts den amerikanska presidenten Donald Trumps beslut att dra USA ur Parisavtalet som ett tydligt exempel på brott mot mänskligheten. Genom att frigöra USA från de internationella ansträngningarna att bekämpa klimatförändringar, och därmed intensifiera utsläppen av växthusgaser, bidrar Trump direkt till en global kris som inte bara påverkar USA utan hela planeten.

Blau beskriver också hur de mest sårbara länderna, som små ö-nationer och fattiga stater, drabbas hårdast av klimatförändringarna trots att de har minimala utsläpp. Detta är inte bara en ekologisk fråga utan också en fråga om rättvisa och mänskliga rättigheter. Många av de som lider mest är de som har minsta ansvar för problemet. När stigande havsnivåer, orkaner och torka förstör samhällen i låginkomstländer, fråntas dessa människor sin rätt till ett tryggt och värdigt liv.

En annan aspekt som Blau betonar är det moraliska ansvaret för de ledare som styr de mest inflytelserika nationerna. När Trump och andra världsledare agerar i eget intresse och vägrar att samarbeta för att minska utsläppen, begår de inte bara ett miljöbrott utan också ett brott mot de rättigheter och den framtid som tillkommer alla människor, oavsett var de bor.

Vid sidan av de politiska och moraliska implikationerna av dessa beslut är det också viktigt att förstå hur klimatförändringar i sig utgör ett hot mot de mänskliga rättigheterna. Flyktingströmmarna från klimatkatastrofer, förlusten av matresurser och förstörelsen av naturresurser är alla resultat av att de mänskliga rättigheterna åsidosätts på global nivå. När länder inte agerar tillräckligt snabbt eller effektivt för att minska sina koldioxidutsläpp, skapar det en kedjereaktion av orättvisor och lidande som drabbar miljontals människor runt om i världen.

Det är också värt att notera att klimatförändringar inte kan ses som en isolerad fråga. Den globala uppvärmningen påverkar alla andra aspekter av samhället: från ekonomi och säkerhet till sociala strukturer och hälsa. När klimatet förändras, förändras förutsättningarna för liv, och de mest utsatta grupperna, såsom låginkomstländer, kvinnor, barn och ursprungsbefolkningar, drabbas ofta hårdast. Detta innebär att arbetet för att skydda mänskliga rättigheter och klimatet måste ske parallellt och i ett sammanhängande ramverk.

Blau avslutar sin bok med en uppmaning till handling. Hon föreslår konkreta lösningar och politiska åtgärder som kan bidra till att minska koldioxidutsläppen och därmed skydda både miljön och de mänskliga rättigheterna. Men det är också en uppmaning till individer, företag och regeringar att inse allvaret i situationen och agera på ett sätt som är förenligt med de globala mål som har satts upp för att bekämpa klimatförändringar.

För att förstå den fulla omfattningen av det klimatbrott som begås av ledare som Trump, och andra som inte handlar tillräckligt snabbt för att rädda planeten, måste vi också förstå att detta är en kamp om rättvisa. Rättvisa för de som redan lider, rättvisa för de som kommer att påverkas av framtida klimatkatastrofer och rättvisa för de som saknar en röst i denna globala fråga. Bara genom en kollektiv global insats kan vi säkerställa att alla människor får sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda, samtidigt som vi skyddar vår planet för kommande generationer.

Vad är mänskliga rättigheter?

Mänskliga rättigheter kan sammanfattas med en enkel fras: "Jämlikhet och värdighet för alla." I ett större sammanhang innebär detta att vi alla har samma rätt till det som gör oss mänskliga och att leva våra liv med värdighet. Detta omfattar bland annat rätt till identitet, mat, vatten, social trygghet, religion och dyrkan, bostad, utbildning, sjukvård och medicin, arbete, icke-diskriminering, en adekvat levnadsstandard, ett hållbart miljöskydd samt skydd från klimatförändringar. Det innebär också de civila och politiska rättigheterna, rätten att leva i ett samhälle som främjar ekonomisk jämlikhet och garanterar rättvisa för alla, och att ha möjlighet att delta i gemenskapens angelägenheter.

Klimatförändringarnas konsekvenser för mänskliga rättigheter är enorma. Dessa inkluderar tillgång till mat och vatten, skydd för klimatflyktingar, och skydd från sjukdomar som orsakas eller förvärras av klimatuppvärmningen, som malaria och denguefeber. Alla på planeten bör förstå en sak: att skydda och främja mänskliga rättigheter måste ha högsta prioritet under de kommande decennierna. Om detta inte sker, kommer vi att se en grym och ful konkurrens om mat, vatten och alla andra resurser. Den intensiva individualism som ligger i kärnan av många samhällen, särskilt i USA, gör det svårt att åstadkomma den samarbete som kommer att krävas för att möta dessa utmaningar.

Det är också viktigt att komma ihåg att effekterna av ett lands beslut, som exempelvis att lämna Parisavtalet, leder till en snabbare uppvärmning av jorden, vilket kommer att ha katastrofala konsekvenser för livsmedelsproduktionen.

Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (UDHR) är både tydlig och kortfattad. Den omfattar både de civila och politiska rättigheterna som fastställdes i den amerikanska Bill of Rights från 1791 och i den franska människorättserkläringen från 1789, men går längre än så genom att definiera och skydda de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna.

I förordet betonas att erkännandet av människans inneboende värdighet och de lika och oförytterliga rättigheterna för alla medlemmar av den mänskliga familjen utgör grunden för frihet, rättvisa och fred. Artikel 1 är en central princip: Alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla mot varandra i broderskapets anda. Artikel 2 betonar att alla har rätt till de rättigheter och friheter som fastställs i denna förklaring, utan någon som helst skillnad, som exempelvis ras, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationalitet eller social ursprung.

Artiklarna 3 till 20 fastställer individens civila och politiska rättigheter, det vill säga de rättigheter som skyddar individen mot en potentiellt inkräktande eller förtryckande stat. I korthet handlar det om rätten att inte bli torterad, rätt till lika erkännande inför lagen, rätt till rättvis rättegång, yttrandefrihet, rätt att organisera sig, rörelsefrihet, rätt till nationalitet, äganderätt, rätt att delta i regeringens arbete med mera.

Trots att UDHR inte blev en traktat, har de flesta staters konstitutioner idag inlemmat de grundläggande mänskliga rättigheterna, samt civila och politiska rättigheter. USA är ett undantag, eftersom deras konstitution endast omfattar de civila och politiska rättigheterna, medan sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter inte är med. Detta innebär att även om många sociala och ekonomiska rättigheter är skyddade av lag i USA, kan dessa lagar förändras eller ignoreras.

I många länder, som Nepal, Armenien, Frankrike, Finland, Sydafrika och Belize, har det införts konstitutionella rättigheter som skyddar alla medborgare. Dessa rättigheter, när de skyddas genom lag, är lättare att försvara och spelar en avgörande roll för att skapa sammanhållning i samhället. Det är ett sätt att se till att alla har ett gemensamt intresse av att främja rättvisa, exempelvis genom en minimilön eller tillgång till kvalitetsutbildning.

Det är av största vikt att förstå att mänskliga rättigheter inte bara handlar om rättsligt skydd utan även om att skapa en inkluderande samhällsstruktur där alla medborgare kan leva med värdighet, och där grundläggande behov som mat, vatten och skydd mot klimatförändringar ges högsta prioritet.

Hur mycket kan haven tåla innan balansen bryts?

Haven har länge varit jordens tysta beskyddare – en oändlig kropp av vatten som absorberar, balanserar och skyddar. De har tagit upp omkring en fjärdedel av alla våra koldioxidutsläpp, men just denna förmåga är på väg att försvagas. När haven blir varmare minskar deras kapacitet att absorbera CO₂, och i takt med detta riskerar de att i stället börja släppa ut det de en gång bundit. Det är ett tillstånd av dubbel förlust: ju mer vi släpper ut, desto mindre kan haven ta emot, och desto mer försämras det marina livet.

De tropiska korallreven, ofta kallade havens regnskogar, är bland de mest utsatta. De hyser omkring en fjärdedel av allt marint liv och fungerar som skydd, föda och tillflykt. Deras roll sträcker sig långt bortom det biologiska – de bidrar till läkemedelsforskning, skyddar kuster från stormar, reglerar näringscykler och renar både vatten och luft. Men korallblekningarna under 2016 och 2017 har visat hur snabbt denna värld kan vittra bort. Stora Barriärrevet, en gång en färgexplosion av liv, är nu till stora delar en tyst ruin av vitt kalk.

Samtidigt har havens syreinnehåll minskat med mer än två procent på femtio år. Det låter obetydligt, men konsekvenserna är djupa. Stora fiskar, som kräver syremättat vatten, trängs undan eller dör. Döda zoner breder ut sig där liv en gång frodades. Den globala uppvärmningen förändrar havens cirkulation och skapar en kedjereaktion av biologisk utarmning.

Mer än en tredjedel av mänskligheten lever inom hundra kilometer från en kust. Dessa samhällen står inför en framtid av stigande hav, förlust av mark och hot om migration. Om Grönlands is smälter helt före sekelskiftet kan havsnivån stiga med upp till sju meter. Även de mest försiktiga prognoserna förutspår en stadig ökning på omkring sextio centimeter – tillräckligt för att ödelägga lågt liggande områden, dränka jordbruksmark och förändra kustlinjer för alltid.

Havsnivåhöjningen sker inte i ett jämnt tempo – den accelererar. Satellitmätningar visar att Grönlands is smälter allt snabbare. Samtidigt drabbas små ö-nationer som Fiji och Maldiverna redan av översvämningar som hotar deras existens. Trettiosju östater har gått samman i en allians för att försvara sina intressen, men deras framtid hänger bokstavligen på havets nåd. Även i USA överges platser som Isle de Jean Charles i Louisiana och Tangier Island i Virginia när vattnet stiger meter för meter, år för år.

Det är inte bara havens nivåer som förändras, utan deras själva natur. Värmen, försurningen och syrebristen utgör tre sammanflätade hot som tillsammans riskerar att driva hela system mot kollaps. Havet, som en gång mildrade mänsklighetens påverkan, håller nu på att bli en spegel av våra egna utsläpp.