Fåglar som migrerar till Storbritannien under våren är bland de mest imponerande av naturens flygare. Deras resor är en gåta som har fascinerat människor i århundraden. Från den lilla svala till den majestätiska fiskvråk, alla dessa fåglar har en gemensam drivkraft: jakt på mat. När våren anländer till Storbritannien, söker fåglarna rika födobanker för att kunna häcka och föda sina ungar. Denna årliga händelse är mer än bara en naturlig cykel; det är en anpassning till livsmiljöer som förändras beroende på årstidernas gång.

Fåglar som svalorna är bland de första att anlända i april. Deras långa flygningar tar dem från Sydafrika till Storbritannien. Under dessa långa sträckor är svalorna på jakt efter insekter – ofta sådana som finns nära vattnet, såsom mayflor och andra akvatiska invertebrater. Deras anpassning till en flygande livsstil gör dem exceptionella. De äter, sover och till och med parar sig medan de är i luften. För svalorna är denna otroliga uthållighet en livsstil: de kan klara sig i upp till tio månader utan att landa.

Nästa art på scenen är husmartinerna, som anländer i slutet av april. De är lika beroende av insekter som svalorna, men deras jakt sker på högre höjder, vilket gör att de oftast är i luften längre. En annan imponerande ankomst är de snabbflygande tornseglare, som dyker upp i början av maj. Dessa fåglar är inte bara imponerande i sin uthållighet utan även när det gäller deras navigationsförmåga. Tornseglaren är en av de mest extrema flygarna, och dess migration på upp till 22 000 kilometer varje år är en av de längsta bland fåglar.

Hur kan dessa fåglar navigera på så enorma avstånd? Forskare tror att fåglar använder flera faktorer för att hitta sin väg, inklusive visuella ledtrådar som stjärnor, solens position och landmärken som kustlinjer eller motorvägar. En annan förmåga som vissa fåglar har är att de kan känna av magnetfält, vilket hjälper dem att orientera sig under migrationen. Tornseglaren, till exempel, är utrustad med ett inbyggt kompasssystem som gör det möjligt för den att hitta sin väg över kontinenter.

Fåglar som migrerar på natten, som många småsångare och kråkor, har också fördelar. Att flyga på natten minskar risken för rovdjur, som sparvhökar och pilgrimshökar, och den svalare luften gör flygningen mer komfortabel. En annan fördel är att fåglar kan använda stjärnorna för att orientera sig när solen har gått ner. Många fåglar fortsätter sina resor under natten och pausar för att vila vid gryningen.

Fåglar som geese, som migrerar i flockar, kan dra nytta av erfarenheterna hos äldre individer. För de som migrerar ensamma, som göken, tycks det finnas ett genetiskt driv som styr deras migrationsbeteende. Till exempel har forskare funnit att en genetisk mutation hos svartkapturer kan göra att dessa fåglar ändrar sin migrationsriktning från sydväst till öst.

Det finns också mycket vi fortfarande inte förstår om fåglarnas migration. Hur kan en ung fågel, som inte har flugit den väg sin art brukar ta, hitta rätt? Det finns vissa tecken på att vissa fåglar kan lära sig från andra under deras resa. Ungfåglar som följer vuxna fåglar på migrationen lär sig att känna igen deras röster och använder dessa ljud för att hitta sin väg.

Även om vi har en god förståelse för hur vissa fåglar navigerar, är det fortfarande mycket vi inte vet om denna extraordinära förmåga. Denna mystik är vad som gör fåglarnas migration så magisk. Deras förmåga att korsa stora hav och öknar, att hitta sin väg till kusten och deras destination varje år, gör dem till några av de mest fantastiska flygarna i naturen. Men det är också viktigt att vi skyddar dessa fåglar, för deras livsmiljöer står inför allvarliga hot. Minskningen av insekter och bristen på lämpliga häckningsplatser har lett till en stor nedgång i många arter, som svalorna, vars antal har minskat med hela 60 procent mellan 1990 och 2020.

Fåglarnas migration påminner oss om den komplexa och sammanlänkade världen vi lever i, och det påminner oss också om vårt ansvar att skydda naturen, så att dessa fantastiska resenärer fortsätter att kunna färdas genom våra länder varje år. Det är inte bara deras ankomst som är magisk, utan även själva resan de gör.

Vad äter ungarna av änder de första dagarna i livet?

Änder tillhör den precociala fågelgruppen, där de unga kläcks i ett välutvecklat tillstånd och snabbt kan röra sig omkring och hitta mat på egen hand. Men vad tror du egentligen änderungarna äter under sina första dagar? Svaret är ganska överraskande: myggor! Närmare bestämt är det framför allt icke-bitande myggor från familjen Chironomidae, de små flygande insekterna som ofta sätter sig på oss när vi vistas nära floder och dammar på sommaren. Ungarna hoppar ofta upp för att fånga myggorna, antingen när de flyger i luften eller när de sitter på växtligheten. Faktum är att minst två tredjedelar av deras kost under den första tiden består av insekter.

Denna tidiga diet är inte bara en del av deras näringsbehov utan är också en del av en naturlig strategi för överlevnad. Myggor och andra små insekter utgör en lättillgänglig proteinkälla som gör att de snabbt kan växa och utvecklas. Detta innebär att fågelungarna, trots att de är relativt nykläckta, redan har en stor förmåga att hitta föda som en förberedelse för det liv de ska leva.

Samtidigt som änder ungar snabbt anpassar sig till sin miljö och lär sig att fånga insekter, finns det andra fåglar, som blåmesar, som också har en enorm arbetsbörda under denna period. Föräldrarna till blåmesar är oupphörligt aktiva och kan behöva samla upp till 1000 larver om dagen för sina ungar. Denna diet bestående av insekter, ofta små larver, är avgörande för att ge ungfåglarna den energi de behöver för att växa och utvecklas snabbt.

Det finns en intressant parallell att dra mellan olika fåglars sätt att försörja sina ungar. Ett annat exempel är den utrotningshotade duvhökens återhämtning, som var nära att försvinna på grund av användningen av organoklorerade bekämpningsmedel, men som nu, efter förbud mot dessa kemikalier, har återhämtat sig i stor skala, och till och med livnär sig i städerna där de finner säkra platser för sina bon.

Men i naturen finns det också de fåglar som följer en annan livscykel – nattjären. Denna nattaktiva fågel, som främst jagar insekter som nattfjärilar och skalbaggar, har utvecklat en extraordinär förmåga att koordinera sin fortplantning med månens faser. Under fullmåne kan den fånga byten med lätthet, då det extra ljuset hjälper den att navigera i nattens mörker.

Nattjärns osynliga närvaro är nästan lika fascinerande som deras ljud – en lågt, gnisslande "churring"-ljud som kan höras när den lockar sina artfränder. För många människor är detta ljud ett tecken på att de är nära något mystiskt och förunderligt, och för naturälskare är det en ovärderlig upplevelse att få höra, särskilt i den ljumma luften en sommarkväll.

Som vi ser i dessa exempel, från änderungarnas tidiga diet till nattjärnens nattliga äventyr, är det tydligt att fågellivet är en blandning av överlevnad, anpassning och en hel del mystik. Att förstå dessa djur och deras livscykler ger oss inte bara insikt i deras biologi, utan också i de ekosystem där de lever och de sätt vi kan skydda deras livsmiljöer på.

Det är också viktigt att tänka på de potentiella hot som finns för många av våra fåglar. Föroreningar och förändringar i livsmiljöer påverkar fåglars överlevnad och fortplantning, men med kunskap, förståelse och skyddsåtgärder kan vi hjälpa till att bevara dessa fascinerande arter. Fåglar som änder, nattjärnar och blåmesar är alla en del av ett större ekosystem, och deras överlevnad är beroende av att vi förstår och respekterar de naturkrafter som styr deras liv.

Hur Medier och Demokrati Påverkar Varandra i Tider av Falska Nyheter
Hur ska man övervinna rädslor och planera sina handlingsinsatser inom advocacy?
Vad är framtiden för väteenergi och dess lagring och transport?
Hur lukt, färg och smak förvandlar trädgården till en symfoni av liv