Frågor om ansvar, frihet, mångfald, demokrati och inte minst begreppet "falska nyheter" är ständigt aktuella i dagens samhälle. I Sydafrika, på valdagen, samtalade jag med en man som tidigare blivit torterad av säkerhetspolisen. Ett av hans barn hade blivit dödat. När jag frågade honom vad demokrati betydde för honom, svarade han: "Idag blev jag återigen en människa." Hans ord har stannat kvar hos mig sedan dess, och om du frågar mig om min roll som journalist, handlar det om just det. Det handlar om att förstärka, fördjupa och respektera vår mänsklighet i allt jag skriver och sänder.

Keane knyter samman sina formativa erfarenheter från tre länder genom att beskriva medias användning och missbruk. Han pekar på radion och tidningarna i Rwanda som uppmanade till mord och predikade hat, vilket ledde till "normalisering av hat och undergrävning av människors bättre instinkter". Om vi ser på vårt förändrade medielandskap idag, finns det utan tvekan mer frihet i många delar av världen än tidigare, och sociala medier har spelat en stor roll i detta. Men om vi ser på den miljö där framtidens journalister kommer att verka, blir det uppenbart att det kommer att bli tufft och kräva mod.

Journalister har en grundläggande förpliktelse: att tala sanning till makten. Men de har också ansvar som människor, att praktisera journalistikens hantverk. Om detta kanske verkar enkelt för en etablerad BBC-journalist att förmedla till en kinesisk publik, erbjuder Keane också många reflektioner om koloniala perspektiv och "annorlunda-görande" diskurser i västerländsk media. Detta är naturligtvis en av de saker som gör landskapet så farligt — all nyhet är "falsk nyhet" när man ser på det på det sättet.

Vad kan sägas till förmån för BBC? Han talar om verifieringsenheter inom institutionen och de stora ansträngningar som görs för att skydda trovärdigheten hos denna omstridda medieinstitution. Hans budskap är i slutändan hoppfullt, liksom de många människor jag har intervjuat. I filmen som granskade Keanes kommentarer medan han stod framför George Orwell-statyn utanför BBC:s huvudkontor, förmedlade han en viktig poäng: "Om frihet betyder något, betyder det rätten att säga till folk vad de inte vill höra." Och detta gäller oavsett om man utmanar Kina, Donald Trump eller Vladimir Putin.

Men det är också viktigt att man utmanar sig själv. Allt för ofta stöter jag på människor inom journalistiken som tror att det enda som spelar roll är att man har en åsikt. Nej, det som spelar roll är att man noggrant undersöker sina egna åsikter, att man tar det man tror på och utsätter det för en noggrann granskning. Det handlar om att kritiskt se saker från den andra personens perspektiv, med empati.

I dagens medielandskap blir journalister ständigt utsatta för falska nyheter, manipulation och den lockande möjligheten att få makt. De måste navigera genom en värld av ständiga lögner, intriger och manipulationer från regeringar. Där jag står idag ser jag ett medielandskap fullt av fallgropar och faror, men jag är ändå en optimist, för jag ser också människans godhet. Journalistiken har en central roll i att upprätthålla den godheten.

Med tanke på detta måste vi också fråga oss vilka utmaningar det moderna samhället står inför när det gäller falska nyheter. Borde sociala medier regleras mer strikt? Borde allmänheten kräva att journalistik återigen drivs av offentliga intressen? Hur kan demokratin upprätthållas och förnyas i ljuset av dessa utmaningar? Och har utbildning ens förmågan att ge ett adekvat skydd mot de nya mediemiljöerna?

Dessa frågor bör ingå i den diskussion som alla, från medieläsningens förespråkare till deras studenter, måste ta sig an, i och med de utmaningar som falska nyheter innebär. I dagens klimat där journalister och media påverkar vårt sätt att förstå världen, har vi ett ansvar att återupprätta förtroendet för fakta och sanningen. Men det är inte tillräckligt att bara utbilda människor om falska nyheter, vi måste också undersöka den ekonomiska och politiska kontexten som skapar dessa fenomen. Och framförallt, vi måste vara medvetna om att det inte bara är medieinstitutionerna som bär ansvaret, utan också de som konsumerar nyheter och de system som möjliggör spridningen av desinformation.

Är falska nyheter ett "första världens problem"?

Jad Melki, som leder Digital Media Literacy Academy i Beirut vid det Libanesiska Amerikanska Universitetet (LAU), har länge arbetat med frågor om mediekunnighet och journalistikutbildning i Mellanöstern. Hans forskning rör sig vid gränsen mellan digital mediekunnighet, konflikt och journalistik, och hans arbete har lett honom till att reflektera över hur mediekunnighet kan uppfattas och tillämpas olika beroende på geografisk och politisk kontext.

I många västerländska sammanhang, där termen "falska nyheter" har blivit ett begrepp för att beskriva den ökande spridningen av missvisande information på nätet, har diskussionen ofta förknippats med det fria informationsflödet, desinformation och dess påverkan på demokratin. Melki, som har levt både i väst och i konfliktområden, ser dessa problem från en annan vinkel. Han beskriver mediekunnighet som ett "första världens problem", där västerländska länder ofta diskuterar nyhetskällor, mediernas objektivitet och effekterna av desinformation på politiska val, medan andra delar av världen, som Mellanöstern, fortfarande kämpar med mer grundläggande frågor som politiska diktaturer och väpnade konflikter.

För Melki, som växte upp under inbördeskriget i Libanon och senare som flykting i Australien, är mediekunnighet ett verktyg för att hantera inte bara politisk manipulation utan också att skydda medborgare från övergrepp och missbruk i en krigshärjad värld. Han berättar om sin uppväxt, där hans mor lärde honom att ljuga när situationen krävde det, inte som en moralisk handling utan som ett sätt att överleva. På samma sätt ser han på den spridning av falska nyheter som sker i dagens digitala landskap – inte nödvändigtvis som enbart något skadligt, utan även som något som kan användas för att nå ett syfte, även om detta syfte ibland kan vara moraliskt tveksamt.

Mediekunnighet, enligt Melki, handlar om att förstå den komplexa dynamiken mellan makt och information. I väst är begreppet förknippat med att stärka demokratier genom att ge individer och grupper en förmåga att kritiskt granska nyheter och deras källor. Men i andra delar av världen, där censur och propaganda är vanliga, handlar det om att ge människor en möjlighet att genomskåda statliga lögner och skydda sina samhällen från att bli offer för auktoritära regimers kontroll över information.

Melki ser utbildning i mediekunnighet som en nyckel till att skapa en mer rättvis värld. Genom DMLAB, som han startade på American University of Beirut, arbetar han för att utveckla en mediekunnighet som är skräddarsydd för de unika förhållandena i Arabvärlden. Hans fokus är att hjälpa studenter och framtida journalister att förstå hur medier kan användas både för att stödja demokrati och för att manipulera och kontrollera befolkningar.

Men det är inte bara en fråga om att utveckla kritiska färdigheter för att känna igen desinformation. Det handlar också om att förstå de strukturella och politiska realiteterna bakom informationens spridning. I Mellanöstern, där krig och konflikter skapar en oreda av information, är det viktigt att inse att journalistik inte bara är en fråga om objektivitet – den är också ett sätt att bevara samhällets integritet mitt i kaoset.

I väst kan vi ofta se desinformation som något som hotar vårt informationslandskap, men för de som lever i konfliktområden kan det vara en fråga om rent liv och död. Här är mediekunnighet inte bara en akademisk övning – det är en fråga om att skydda det som är kvar av ett samhälle och att upprätthålla grundläggande mänskliga rättigheter.

I det här sammanhanget, där det finns så många externa krafter som försöker forma och förvränga verkligheten, blir utbildningen i att förstå och hantera media ännu viktigare. Melki och hans medarbetare på DMLAB visar att mediekunnighet är mer än att bara kunna läsa och skriva – det handlar om att förstå det bredare sammanhanget, att se hur makt och information interagerar och att hitta sätt att förhindra att medier används som ett vapen i händerna på dem som vill kontrollera samhället.

Det är också viktigt att förstå att mediekunnighet inte bara handlar om att kunna kritisera nyheter och information, utan också om att använda de samma medierna för att lyfta fram de historier som annars skulle bli osedda. Detta gäller särskilt för kvinnors erfarenheter och för att ge en röst till de som annars skulle förlora i den dominanta, politiserade nyhetsdiskursen.

Endtext

Hur påverkar media och teknologi demokratin?

Det är tydligt att demokratin inte är en självklar eller stabil ordning, utan något som hela tiden kräver uppmärksamhet och arbete för att bibehållas och utvecklas. Media har en central roll i detta arbete. I takt med att nya teknologier för information och kommunikation utvecklas, förändras också den politiska landskapet. En grundläggande fråga är hur vi kan säkerställa att media fungerar som ett stöd för demokrati och inte som ett verktyg för att undergräva den. Det är här som mediautbildning, och en mediekritisk förståelse av de teknologier vi använder, blir avgörande.

Enligt Susskind (2018) påverkar ny teknologi, som internet och sociala medier, inte bara våra dagliga liv utan också de grundläggande förutsättningarna för hur demokratier fungerar. Det blir tydligt att dessa förändringar inte alltid leder till en mer öppen och demokratisk offentlighet, utan ofta öppnar upp för nya former av manipulation och kontroll. Det handlar inte bara om de uppenbara utmaningarna som desinformation och "fake news", utan också om hur denna information sprids genom algoritmer och plattformar som styrs av privata aktörer snarare än offentliga intressen.

För att förstå dessa fenomen är det avgörande att reflektera över mediaägande och mediekoncentration. Som Media Reform Coalition påpekar, är det inte bara digitala trollfabriker och algoritmer som utgör ett hot, utan den koncentration av media som idag sker under kontroll av några få stora aktörer. Denna koncentration hotar att förvandla medierna från en pluralistisk och demokratisk resurs till ett instrument för att upprätthålla de ekonomiska och politiska intressen hos ett fåtal. Media måste vara oberoende för att kunna hålla makten ansvarig och tjäna allmänhetens intressen, inte de privata intressena hos aktieägare eller politiska eliter.

Detta ger upphov till ett annat grundläggande dilemma för medierna: vilken roll spelar de i att representera samhälleliga konflikter, ekonomiska förhållanden och förändringar? Mediautbildning måste därför ge studenterna möjlighet att inte bara förstå hur information produceras och cirkulerar, utan också vilken funktion denna information har i samhällsdebatten. Det handlar om att förstå medier som ett spektrum av politiska, sociala och ekonomiska krafter som alla påverkar hur vi uppfattar världen omkring oss. Genom att analysera medietexter i deras samhällskontext kan vi få en djupare förståelse för de ideologier och maktstrukturer som ligger bakom dem.

Vidare bör vi inse att demokratins framtid inte enbart beror på hur vi hanterar desinformation. Det handlar också om att förstå hur marknader och ekonomiska intressen påverkar demokratin. Yanis Varoufakis (2017) tar upp en viktig frågeställning när han beskriver konflikten mellan två motsatta krafter: att demokratisera allt eller att kommersialisera allt. Denna klyfta, mellan att hålla offentliga och politiska sfärer öppna för demokratiskt deltagande eller att underordna dem privata intressen, kommer att vara avgörande för vår framtid. Det är denna fråga, och de filosofiska och politiska teorier som relaterar till makt och frihet, som studenter i medier och kommunikation behöver förstå och kunna diskutera på djupet.

För att verkligen kunna förstå hur medier fungerar i ett demokratiskt samhälle, måste vi också förstå de ekonomiska förhållandena som styr dem. Medieindustrin är inte bara en kulturell sektor utan en ekonomi i sig, där nya teknologier och förändrade publikbeteenden har en enorm påverkan. Detta inkluderar hur media produceras, distribueras och konsumeras, och hur dessa förändringar påverkar det bredare medielandskapet och samhället i stort. En kritisk mediestudie bör ta hänsyn till dessa komplexa förhållanden och förstå deras kopplingar till politiska och ekonomiska krafter.

Det är också viktigt att erkänna att mediernas påverkan på demokratin inte enbart är negativ. I en värld av allt mer polariserade debatter och snabbare spridning av information kan media också fungera som en kraft för positiv förändring. Genom att ge röst åt marginaliserade grupper, belysa orättvisor och fungera som en plats för offentlig debatt kan medier vara ett verktyg för att stärka demokratin. Men för att detta ska vara möjligt måste vi vara medvetna om de potentiella riskerna och arbeta aktivt för att minska de negativa effekterna av koncentrerat medieägande och desinformation.

En central aspekt av denna diskussion är att förstå att demokratin och mediebilden är dynamiska. De utvecklas tillsammans, i takt med förändrade teknologier och samhällsstrukturer. Det innebär att vi inte kan ta demokratins grundprinciper för givna. Genom att utbilda mediestudenter om dessa komplexa och ständigt föränderliga samband, ger vi dem verktyg för att delta i och forma framtidens offentliga samtal.

Jaké to je být součástí ženské pracovní armády během války?
Jak zlepšit zdraví zad pomocí cvičení: praktický přístup
Jak upéct dokonalé dezertní tyčinky: co je klíčem k úspěchu při přípravě?
Jak nakupovat v supermarketu: Užívání španělštiny v každodenním životě
Proč jíst jídlo z mísy? Jak mísa může pomoci při dosažení ideální váhy