Det är inte från Medelhavets sluttningar, utan från bergen och platåerna ovanför som denna ört hittar sin väg till våra trädgårdar. Dess latinska och botaniska namn, Levisticum, är en förvrängning av Liguria. Växande från ett mycket vitalt och hårt rotverk, reser sig örten snabbt ur marken och bildar ett kluster av rundade stjälkar och glänsande mörkgröna blad, som påminner både i utseende och smak om en slät, vacker selleri. När de första bladen öppnar sig, skjuter den upp sig från marken, med sina fina ihåliga stänger som når fem till sex fot i höjd, bärande de stora skärmfjädrarna av pollengula blommor som krönar hela växten.

En gång använd som krydda och i husapoteket, har nu frukterna från umbellen blivit ganska försummade. De unga skotten, kokta i en buljong, ger en intressant smak av selleri, blandat med sellerifrön. Örten trivs bäst på rik jord som behåller fuktigheten väl. Den är lika hård som en ek, växer kraftigt och är dessutom ett intressant inslag i trädgården. En samling Lovage är ett vackert och livfullt inslag bland örterna, vilket gör att trädgården får en extra dimension.

Jag finner ofta mig själv i trädgården tidigt på morgonen, då jag uppskattar lugnet, den tunga daggdroppen som ännu inte har torkat från bladen, ljuset som är mjukt och klart, samt den rena doften av jord blandad med en lätt aning av rök från kökets stora skorsten. När trädgården börjar fånga det östliga ljuset, kommer jag ofta att tänka på att en av de mest subtila och vackra sakerna i naturen är variationen av grönt. Det finns få saker som har en tystare integritet av skönhet än bladens gröna harmoni. Vissa är mörka och glänsande som Lovage, andra bleka och mjuka, där varje grön nyans interagerar med ljuset på sitt eget sätt. De olika gröna nyanserna sträcker sig från nästan rent blått till gult, vilket gör att den visuella variationen är som en mikrokosmos av skog och slätt, där hela världen hålls i en trädgård.

Växter som Lavendel har en särskild plats i den engelska trädgården. Detta intima band till Lavendel är inte bara resultatet av dess smakliga användning i örtdrycker och parfymer, utan också av den bild av engelsk landsbygd som den återspeglar, där den doftande blomman stiger upp mot de vitkalkade väggarna på de små husen. Lavendel i England, särskilt den sort som kallas Lavandula Vera, har genom århundraden utvecklats till en vacker och uppskattad trädgårdsväxt. Denna speciella typ av Lavendel skiljer sig från de medelhavsliknande varianterna, både i växtsätt och blomning. Lavandula Vera, med sina smala grågröna blad och vackra blommor i en lila nyans, har blivit en symbol för den engelska trädgården.

I Frankrike odlas både den franska sorten av L. Vera och en stam som härstammar från engelska frön. Dessutom finns den bredbladiga men mindre aromatiska sorten känd som “Aspic”. Botaniker har fört fram teorin att L. Vera egentligen är en trädgårdsform av L. Spica, men denna uppfattning är inte allmänt accepterad. För många trädgårdsmästare är det bästa valet att köpa just L. Vera, eftersom den är anpassad för den nordliga trädgården och tål vinterväder bättre än andra sorter. För att säkerställa god tillväxt bör lavendel beskäras på hösten och inte på våren. Trädgårdsmästare som ställer sina plantor på en plats som är för solig, i en för hård exponering, kommer ofta att uppleva att växterna är ovilliga att frodas. En mildare, skyddad plats där lavendeln kan ta del av både sol och skuggiga perioder brukar vara det bästa.

En annan vacker sort är Lavandula Dentata, som på grund av sina tänder på bladen och eleganta blomsterstänger ger en fin symmetri och en charmig blomning sent på sommaren. Det är en mer delikat växt, inte så härdig som andra lavendelarter, men när den trivs kan den ge en sällsynt och vacker upplevelse för trädgårdsentusiasten. För den som letar efter det mer ovanliga, kan L. Dentata vara en spännande tillgång till trädgården, även om det inte är en lätt växt att hitta.

Lavendel, och örter i allmänhet, har använts sedan antiken, och romarna hade en nästan modern handel med badoljor, toalettvattn och parfymer. Deras användning av lavendel var mycket lik vår egen, och de använde ofta ett extrakt eller ett kok från lavendel i sina bad. Ordet “Lavendel” kommer från den latinska roten "lavare," som betyder "att tvätta," och ger oss en direkt koppling till de gamla traditionerna.

Det är fascinerande att tänka på den rika traditionen av örter och deras användning genom tiderna. Växterna vi odlar i våra trädgårdar bär på en historia som sträcker sig långt tillbaka och påminner oss om människans förhållande till naturen och dess helande krafter. Förutom att de tillför skönhet och doft till våra liv, ger de oss också en möjlighet att återansluta till en mer grundläggande förståelse av naturens rytm och de små mirakler som växer i våra trädgårdar.

Hur Henry Beston fann sitt samband med jorden genom örtagården och skrivandet

Henry Beston, en av 1900-talets mest reflekterande naturförfattare, fann sitt verkliga kall i det stilla och tysta livet vid Chimney Farm i Maine. Hans övergång från den hektiska förortsverkligheten till det lugna, jordnära livet på landet var inte bara en geografisk förflyttning utan också en intellektuell och andlig omvandling. Här, mitt bland jordens element, började han utforska ett förhållande till naturen som var både poetiskt och djupgående. Hans största inspiration kom inte från de stora och majestätiska landskapen, utan snarare från det lilla och det till synes obetydliga – som i hans egen örtagård.

Chimney Farms örtagård var inte bara en plats för att odla växter, utan också ett rum för kontemplation. Beston började sin trädgård med en liten bädd av örter som han noggrant valde ut efter deras behov av vatten och sol. Här planterades de fuktälskande myntorna vid sjösidan, medan solälskande örter som lavendel och timjan fick sitt utrymme längre bort, där solen sken som starkast. Detta arbete blev för Beston mer än bara trädgårdsarbete; det blev en fördjupning i livets cykler, ett sätt att förstå jordens rytmer.

I hans ögon var örterna inte bara växter utan också symboler för större koncept om tid och existens. I varje blad, varje blomma, fanns ett eko av historiens gång och en känsla av den stillhet som han sökte. Basilikan, med sina symmetriska blad, var för honom en påminnelse om ordning och harmoni. Salvia, med sina silverfärgade blad som morgondaggen, speglade den elegans och skönhet som han såg i naturens mindre synliga detaljer. Hans örtagård blev ett mikrokosmos för livets gång, ett ställe där han kunde känna sig förbundet med både jordens ursprung och mänsklighetens historia.

Henry Bestons arbete med örtagården reflekterade också hans större tankar om förhållandet mellan människa och natur. För honom var den jordnära kontakten med naturen inte bara ett intellektuellt nöje utan en andlig fördjupning. Hans berättelse om örternas historia gick långt tillbaka i tid, genom antiken, medeltiden och fram till renässansen, och han såg varje växt som en länk till ett förflutet som sträckte sig bortom hans egna livserfarenheter. Hans metod för att förstå örterna var att hålla trädgården liten och intim, vilket gav honom möjlighet att verkligen lära känna varje växt på djupet. För honom var denna relation ett sätt att återvända till de rötter som människan en gång haft i sin samverkan med jorden.

Skrivet från hans lilla arbetsrum, med utsikt över den fridfulla trädgården, fann Beston sitt eget sätt att förmedla sin upplevelse av världen. Hans största arbete, Herbs and the Earth, är inte bara en trädgårdsbok utan en djuplodande meditation över människans relation till naturen. Här, i den stillhet som hans örtagård erbjöd, kunde han uttrycka sina tankar om tidens gång, om hur växter, jord och himmel samverkar för att skapa en ständig cykel av liv. Bestons skrivande var inte lätt – han kämpade med varje ord, och hans skrivbord var ofta ett kaotiskt landskap av pappersark och blyertspennor. Men trots detta blev hans böcker ett uttryck för en känsla av frid och harmoni som han hade funnit i den lilla världen av örter och jord.

För Henry Beston var det att arbeta med jorden en typ av kreativt arbete som erbjöd en djupare förståelse av livet. Hans skrifter om örter, och om livet på Chimney Farm, handlar inte bara om växter utan också om hur vi som människor kan finna vår plats i världen genom att förstå naturens rytmer. Den intimitet med marken som han erfor blev en påminnelse om det förenade förhållandet mellan människa och natur – ett förhållande där varje liten detalj är viktig och där tidens gång blir påtaglig i de minsta förändringarna i trädgården.

Det är viktigt att förstå att Bestons arbete, och hans relation till örtagården, inte handlar om perfektion eller om att behärska jordens krafter. Istället är det en påminnelse om att vi som människor kan finna djup mening i att vara närvarande i naturens tysta samtal. I hans ögon var jorden och växterna en källa till inspiration och andlig näring, något som vi alla kan dra nytta av om vi tar oss tid att verkligen lyssna och förstå. Hans metod att arbeta med örterna och hans kontemplativa skrivande var en påminnelse om att vi kan finna frid och balans genom att omfamna naturens rytmer och livets eviga cykler.

Vad gör salvian (salvia) och hyssop till oumbärliga örter i trädgården och historien?

Salvia, en gång en växt av stor medicinsk betydelse, har idag i stort sett blivit en kulinarisk ört, nära besläktad med de kryddor och smaker som präglar våra matbord. I äldre tid, när kryddor var så värdefulla att människor riskerade sina liv för att få tag på dem, var salvia en av de örter som användes för att skapa de smakrika rätter som definierade både det romerska och det elisabetanska köket. Under romartidens högtidliga överflöd experimenterade man med smaker i en utsträckning som ibland innebar att man blandade animaliska essenser i sina rätter, vilket resulterade i komplicerade och ofta överdådiga måltider. Under medeltiden, när handelsvägar bröts och Europa levde i fattigdom, återgick man till enklare smaker och örtbruk, ofta med enbart vitlök, lök och vin. Men det var under renässansen som kryddorna återupptäcktes och det elisabetanska köket återigen fylldes av de aromatiska smakerna från Asien och Medelhavet.

Trots att örterna aldrig helt förlorade sin popularitet, var det fransmännen och de latinska folken som på nytt etablerade dem i den fina kokkonsten under 1600-talet, ett århundrade av intensiv experimentlusta. Salvia var en av de första örterna som förlorade sin medicinska användning och istället blev en permanent del av hushållens kryddskåp, där den förblev en vänlig och pålitlig närvaro i köket.

Det är under sommarkvällar när solen sakta sjunker bakom kullarna och den första svalkan sprider sig över jorden som man verkligen känner påtagligt att det är tid för örterna att nå sin sommarfullhet. I trädgården, när de första fåglarnas flaxande stör den stilla kvällsluften, är det också den första förnimmelsen av örternas dofter som träder fram, deras aromer blandas och förstärks när de blandas med den friska sommarkvällen. Här, bland lavendel, rödmynta och timjan, hittar vi hyssop, en växt som med sitt djupt rotade tålamod klarar både torkande sommarhettor och kyliga höstnätter. Hyssop är en pålitlig kantväxt, som växer sig stark och vital under alla förhållanden. Den är en av de mest outtröttliga växterna i trädgården och erbjuder ett intressant motstånd mot de mer explosiva energierna som präglar andra växter.

Denna medelhavsväxt är en av de allra mest tåliga och pålitliga, som en liten, rundad buske med smala blad som växer i kransar längs stjälkarna. De lila, violetta blommorna, som ofta liknar stjärnor, är både vackra och aromatiska. Trots sin skenbara ömhet är hyssopen en kraftfull växt, som sprider sina dofter och hjälper trädgårdsmästaren att förnimma naturens fulla livskraft. Dess doft är en blandning av turpentin och citron, vilket ger den en frisk och ren arom som påminner om både renhet och styrka.

Hyssop har en lång tradition som en medicinalväxt. Ett gammaldags sirap, tillverkat av honung blandad med hyssopens blad och blommor, används fortfarande av vissa som ett botemedel mot hosta och förkylningar. Växten behöver en solig plats i trädgården och trivs bäst med samma omsorg som man ger andra kantväxter, ofta tillsammans med örter som ruccola och spike vervain. Den har genom århundradena varit en av trädgårdsmästarens mest omtyckta växter och ger inte bara en vacker kant utan också ett aromatiskt tillskott till trädgårdens övriga växter.

När man odlar örter utvecklar man en djup och levande relation till sin trädgård. Man lär känna sina växter på ett sätt som går bortom det rent praktiska. Man kommer att förstå dem blad för blad och kvalite för kvalite, och finner glädje i varje förändring, varje manifestation. Trädgårdsmästaren är inte en människa av hast, utan en som har tålamod att låta sina växter växa i sin egen takt. Denna relation mellan människa och växt skapar något mer än bara en trädgård – det skapar ett band, ett levande samspel som kan fördjupa sig genom åren.

Därför är det inte konstigt att vissa växter verkar föra en särskild dialog med människor. Det handlar om något som är både oförklarligt och påtagligt, och det kan vara så att det är just den stillsamhet och tålamod som trädgården och växterna erbjuder, som också återges i människan själv. Denna ömsesidiga förståelse och närvaro mellan trädgårdsmästaren och hans eller hennes växter kan ge en djupare inre ro och en känsla av samhörighet med naturen.

Det finns ett särskilt minnesvärt ögonblick i Shakespeares "Richard II", där drottningen går genom trädgården med sina damer, förlorad i sorg och oro för riket. Trädgårdsmästaren, som påminner henne om trädgårdens förfall, avslutar med att plantera en rad med rue, som ett minne av sorg och ånger. Rue är en växt som under lång tid har förknippats med sorg, och den blev också en symbol för de tunga känslor som ofta uppstår i livets mer dramatiska ögonblick.

Genom alla tider har olika växter haft sina egna kulturella och emotionella betydelser. För romarna var rue en växt som bar på både medicinska och symboliska värden, och denna betydelse har hållit i sig genom århundradena. Och just genom dessa växters historia och deras relation till oss människor, återskapas en större förståelse för deras plats i våra liv och i trädgårdarna vi skapar.

Jaký je další krok ve válce na Stripu?
Jak strojový překlad ovlivňuje moderní komunikaci a využití?
Jak správně cvičit pro zdraví páteře a posílení zad