Social-ekologisk ekonomi, som växt fram genom en lång historik av tvärvetenskaplig forskning och kritisk reflektion, utgör en revolutionerande utmaning mot den dominerande ekonomiska paradigmen. Grundvalarna för denna disciplin vilar på en förståelse som integrerar både sociala och ekologiska dimensioner av ekonomin, och söker en balans mellan människans behov och planetens gränser. Till skillnad från den traditionella, neoklassiska ekonomin, som ofta ses som fokuserad på tillväxt och marknadsdynamik utan hänsyn till de ekologiska och sociala konsekvenserna, strävar social-ekologisk ekonomi efter att skapa rättvisa och hållbara samhällsstrukturer genom att omvärdera hur vi ser på värde, resurser och utveckling.

Denna tvärvetenskapliga ansats har sin grund i en långvarig forskning om miljöproblem som sura nederbörd, ozonförorening och klimatförändringar, som på 1980- och 1990-talen började kombinera ekonomiska perspektiv med miljövetenskap, värderingar och etiska frågeställningar. Begreppet "socio-ekologisk ekonomi", som först introducerades under den första internationella konferensen för ekologisk ekonomi 1996, har genomgått en konstant utveckling. Tidiga diskussioner mellan forskare och tänkare som Michael Jacobs, Inge Røpke och Joan Martinez-Alier bidrog till att etablera en grund för ett paradigm som erkänner människans sociala och ekologiska beroenden. Tanken var att skapa en ny, mer integrerad ekonomisk modell, som inte bara erkänner, utan också beaktar, de komplexa interaktionerna mellan natur, samhälle och ekonomi.

Föreställningen om en ekonomi som tillåter och främjar obehindrad tillväxt på bekostnad av miljön och de sociala strukturerna är en syn som har fått allt mer kritik. Social-ekologisk ekonomi erbjuder istället en alternativ väg, där ekonomiska aktiviteter är i symbios med miljön och social rättvisa. En viktig aspekt av denna filosofi är att förstå att ekonomiska, ekologiska och sociala system inte är separata entiteter, utan sammanflätade i ett ömsesidigt beroende. Denna synpunkt ställer stora krav på våra institutioner och de sätt vi organiserar våra samhällen, eftersom vi måste bortom det rådande systemet och utveckla nya ekonomiska modeller som inte bara fokuserar på materiell välfärd, utan även på livskvalitet, jämlikhet och hållbarhet.

För att fullt ut förstå de utmaningar som social-ekologisk ekonomi ställer oss inför, är det avgörande att erkänna att denna disciplin inte är en universell lösning, utan en metod att omvärdera våra ekonomiska grundantaganden. Det handlar om att ifrågasätta de institutioner och politiska strukturer som styr våra samhällen, och att erkänna att framsteg inte alltid innebär mer av samma – mer tillväxt, mer konsumtion, mer resurser – utan snarare en omdefiniering av vad som verkligen är värdefullt för samhället och planeten.

Denna forskning innebär även en kritik av västerländska idéer om utveckling, där dominansen av ekonomiska, teknologiska och politiska strukturer ofta tar för lite hänsyn till andra perspektiv, särskilt de som finns i globala söder, ursprungsbefolkningar och samhällen med en annan syn på naturen och mänskliga relationer. Vetenskapen som förespråkas här är en som söker en djupare förståelse för hur vi kan skapa mer rättvisa och hållbara samhällen, och för hur vi kan gå bortom exploaterande och destruktiva ekonomiska system. Genom att föra samman olika kulturer och kunskapsformer kan vi utveckla en ekonomi som inte är ett hinder för, utan snarare en drivkraft för, ett hållbart samhälle.

Social-ekologisk ekonomi är en utmaning för oss alla, inte bara på en teoretisk nivå, utan också på en praktisk. Det är ett sätt att tänka som inte bara söker förstå våra samhällens ekonomiska strukturer, utan också att rekonstruera dem för att skapa en bättre framtid. Världen idag, med sina ökande miljöproblem och växande sociala klyftor, ställer oss inför en ofrånkomlig utmaning att förändra sättet vi organiserar våra samhällen på. Social-ekologisk ekonomi ger oss verktyg för att ta itu med dessa utmaningar genom att tänka om våra grundläggande ekonomiska system och prioritera vad som verkligen är hållbart för både människor och planeten.

Postkeynesians och Ekologiska Begränsningar: En Kritisk Översikt

Postkeynesianska ekonomiska teorier har länge varit kända för sina reformistiska, men samtidigt hållbara, förslag om att stabilisera och bevara kapitalismen genom statliga ingripanden och skapandet av full sysselsättning. Galbraith (1978) betraktade Postkeynesianska policyer som förändringar som inte strävar efter att omvandla systemet utan snarare reformera det. För Stockhammer (2018) är dessa teorier värderingsfria; de handlar om att förstå hur kapitalistiska ekonomier fungerar snarare än att föreskriva politiska ideologier. Denna objektivistiska syn riskerar dock att förbises den dolda politiska och ideologiska innebörden i att acceptera teorier som syftar till att bevara kapitalismen. Detta synsätt bär med sig en politisk konserverande agenda som förespråkar stabilisering av systemet genom lönearbete och statliga åtgärder, utan att fundera på om det finns alternativa ekonomiska system.

I teorins grunder finns en inneboende tanke att kapitalismen inte bara måste bevaras utan även kan förbättras genom statlig intervention, såsom välfärdsstaten. Keynes (1930) erkände själv att hans föreslagna ekonomiska tillväxtsystem skulle leda till en oönskad kärlek till pengar och en samhällsetik som behövde transformeras, även om han inte visste hur detta skulle ske. Efter andra världskriget var Keynesiansk ekonomi inflytelserik och främjade regeringens ingripande för att kontrollera efterfrågan och upprätthålla full sysselsättning, men denna inflytande minskade på 1980-talet då monetarism och nyliberalism växte i betydelse. De följande decennierna såg en ökning i intresset för Keynesiansk politik efter finanskrisen 2008, men samtidigt stötte man på motstånd i form av åtstramningspolitik och en återkomst till nyliberalism (Mirowski 2013). Postkeynesianska ekonomer står inför den dubbla utmaningen att bekämpa åtstramningar och försöka upprätthålla ett motstånd mot den mainstream-ekonomiska synen som förnekar statlig intervention.

Postkeynesiansk ekonomi är idag intellektuellt etablerad men akademiskt marginaliserad (Stockhammer 2018). Flera forskare, som Lavoie (2014), har föreslagit att en mer ekologiskt orienterad Postkeynesiansk ekonomi behövs för att möta de utmaningar som följer av att förstå och hantera ekonomins biophysikaliska beroenden. Trots detta har Postkeynesianerna generellt negligerat frågor om miljö och resurser. Detta står i kontrast till mer radikala ekonomiska teorier som fokuserar på växande problem kring överkonsumtion och kapitalistiska tillväxtmekanismer.

En kritisk brist i Postkeynesiansk teori är dess oförmåga att integrera ekologiska och fysiska begränsningar i förståelsen av ekonomins funktion. Ekonomisk aktivitet är beroende av naturresurser, och den moderna kapitalismen är byggd på fossila bränslen, vilket gör kontrollen över dessa resurser och avfallshantering central för systemets fortsatta existens. Postkeynesiansk teori, likt mainstream-ekonomi, betraktar ekonomin som ett fysiskt isolerat system, vilket är en allvarlig brist när det gäller att förstå de långsiktiga ekologiska konsekvenserna av ekonomisk tillväxt.

Därmed kvarstår en avgörande fråga: hur ska vi förstå förhållandet mellan ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet inom ramen för Postkeynesiansk teori? I denna debatt är ekologisk ekonomi en motsats till den tillväxtorienterade ideologin, och framhäver istället att obeveklig tillväxt leder till en ohållbar konsumtion av naturresurser. Begreppet "degrowth" har börjat vinna mark, vilket ifrågasätter de fundamentala premisserna för ekonomisk tillväxt och förespråkar en mer hållbar väg framåt, både ekonomiskt och ekologiskt.

För Postkeynesianerna är det av avgörande betydelse att revidera och vidareutveckla sin teori för att förstå ekonomins interaktion med naturresurser. Det handlar inte bara om att skapa politiska lösningar för att bevara kapitalismen, utan att erkänna att kapitalismens långsiktiga hållbarhet måste omvärderas i ljuset av ekologiska och sociala faktorer. Detta innebär att överväga en teori som inte bara bevarar systemet utan också erkänner de fundamentala gränserna för vad ekonomisk aktivitet kan innebära i en värld av begränsade resurser och ökande social ojämlikhet. Postkeynesianska teorier kan bidra till denna process, men det krävs en mer nyanserad och ekologiskt medveten analys för att adressera de komplexa utmaningarna i det 21:a århundradet.

Varför ekologisk ekonomi inte kan integreras med mainstream-ekonomi: En kritik av konventionell ekonomi

Inom ekologisk ekonomi har det länge funnits en tendens att hålla sig nära de etablerade ekonomiska modellerna, trots att det finns en växande förståelse för att denna association kan vara skadlig för utvecklingen av en hållbar och relevant alternativ teori. Denna tvekan att bryta med mainstream-ekonomin har fått kritik från flera håll och särskilt från forskare som menar att det inte går att skapa ett effektivt alternativ genom att försöka anpassa ekologisk ekonomi till de rådande paradigmen.

Flera av de främsta kritikerna av mainstream-ekonomin har pekat på att försök att förena ekologisk ekonomi med neoklassiska ekonomiska modeller leder till missförstånd och förlorad mening. Goddard et al. (2019) uttrycker exempelvis att de inte ser något problem med att använda vissa element från den neoklassiska ekonomin inom ekologisk ekonomi, och att dessa delar kan bidra till att belysa vissa aspekter av verkligheten. Detta är en syn som inte delas av alla inom fältet, där flera menar att sådana försök endast försvårar möjligheten att utveckla en teori som på allvar tar hänsyn till de ekologiska och sociala utmaningarna vi står inför.

Problemet med att använda mainstream-ekonomins teorier och modeller är att de inte tar hänsyn till de specifika behov och förutsättningar som kännetecknar ekologiska system. Till exempel, när det gäller klimatförändringar, reduceras allvarlig skada till en kvantitativ bedömning av ekonomisk förlust och vinst, medan intergenerationella etiska frågor blir till en fråga om diskontering och riskhantering. Denna förenkling förlorar den komplexitet och djup som behövs för att förstå de verkliga social-ekologiska dynamikerna.

En annan aspekt av denna kritik är den inneboende motsägelsen i att försöka kombinera ekologisk ekonomi med neoklassisk ekonomi. Ekologisk ekonomi är byggd på antagandet att det finns en pluralitet av värden och perspektiv, vilket innebär att det inte finns en enkel, enhetlig värdering av alla samhälleliga och ekonomiska processer. Detta står i direkt kontrast till den monistiska synen på värde som finns i den neoklassiska ekonomin, där alla värden reduceras till en gemensam enhet. Att försöka sammanföra dessa två synsätt leder till en förvirring av begrepp och en inkonsekvent teori.

Ett annat problem är det ekonomiska imperialism som ofta sker när ekologisk ekonomi försöker anpassa sig till mainstream-ekonomins teorier. Detta innebär att ekologisk ekonomi, istället för att stå som ett eget och självständigt område, behandlas som en underkategori av traditionell miljöekonomi. Detta har lett till att ekologisk ekonomi ofta inte får det erkännande eller den tyngd det förtjänar inom det bredare ekonomiska fältet. Denna marginalisering har också manifesterat sig i akademiska tidsskrifter och forskningsinstitutioner, där ekologiska och heterodoxa idéer får stå tillbaka för de etablerade mainstream-koncepten.

För att förstå den fulla effekten av denna ekonomiska imperialism måste vi också ta hänsyn till den förvanskning och förenkling av ekologiska begrepp som sker när de införlivas i neoklassiska ekonomiska modeller. Begrepp som "ekosystemtjänster" och "kapital" blir ofta tomma skal, förlorade på vägen från deras ekologiska och filosofiska grund. När dessa begrepp reduceras till marknadsanpassade enheter förloras mycket av den kritiska kraft som ekologisk ekonomi har för att belysa de underliggande problemen med kapitalism och marknader.

Vidare har integrationen av mainstream-ekonomi med ekologisk ekonomi lett till en paradoxal situation där viktiga frågor om makt, etiska dilemman och samhällens strukturer riskerar att förlora sin plats i den ekonomiska analysen. De verkliga social-ekologiska problemen som behöver förstås för att åstadkomma verklig förändring i ekonomiska system riskerar att försvinna i det eklektiska blandandet av teorier som saknar praktisk relevans. Om ekologisk ekonomi fortsätter att acceptera teorier och metoder som inte återspeglar den verklighet den försöker förstå, finns risken att det kommer att förlora sin potential som en kraftfull och relevant alternativ teori.

Det är därför avgörande att ekologisk ekonomi skiljer sig från mainstream-ekonomin och söker sina egna, djupare och mer holistiska teorier för att förstå de komplexa relationerna mellan naturen, samhället och ekonomin. För att detta ska vara möjligt måste ekologisk ekonomi vara beredd att stå fast vid sina grundprinciper och motstå frestelsen att anpassa sig till den rådande ekonomiska ortodoxin. Det handlar inte bara om att utveckla en teori som är intellektuellt rigorös, utan också om att skapa en teori som kan vägleda oss mot en mer rättvis, hållbar och ekologiskt ansvarstagande framtid.

Hur vet vi vad som är sant och vilka teorier vi ska välja?

Sanningen i vetenskapen är ett ämne som ofta ifrågasätts av radikala relativister som hävdar att sanningen är helt relativ, beroende på vilken teori vi följer. Stark subjektivism går längre och menar att varje individ skapar sin egen verklighet, vilket innebär att det skulle kunna finnas lika många sanningar som teorier, och lika många teorier som människor. I mer vanliga fall reduceras antalet teorier till de som skapas av grupper eller samhällen som delar samma övertygelser. Denna förklaring gör kunskapsanspråk till rena subjektiva trosuppfattningar, relaterade till en specifik grupp eller kollektiv, vilket kallas konventionalism. Sanningen blir relativ, konstruerad av särskilda samhällen eller dominerande grupper. Postmodernistiska ståndpunkter tenderar att inbegripa en form av anti-realism, där man ifrågasätter om en verklighet utanför vårt medvetande verkligen existerar.

Men det är också möjligt att acceptera att det finns en verklighet oberoende av våra tankar och uppfattningar, samtidigt som vi erkänner att våra begrepp är socialt konstruerade. Postmodernismen erbjuder viktiga insikter, men det innebär inte nödvändigtvis att vi måste förkasta realismen eller att förneka en generell uppfattning om sanningen – en uppfattning som postmodernister ofta själva implicit använder i sina teorier. Vi kan acceptera att en verklighet som existerar oberoende av våra tankar endast kan förstås genom de beskrivningar eller diskurser som är tillgängliga för oss, och dessa är relativistiska till en specifik social kontext (epistemisk relativism). Detta innebär inte att vi måste avvisa förmågan att rationellt bedöma mellan olika konceptuella teorier, fenomenologiska anspråk och kausala förklaringar.

Den realistiska ansatsen ger traditionellt de grunder för sådana bedömningar genom en korrespondens teori om sanningen, vilket innebär att ett påstående är sant om och endast om det överensstämmer med verkligheten. Som vi såg i Kapitel 3 kämpade den Wiener Kretsen med detta problem, när de försökte formulera logiska uttalanden från teorier som kunde stämma överens med observationsuttalanden för att validera vetenskapliga kunskapsanspråk (debatt om protokollsatser). Schlick ansåg att detta var möjligt, medan Neurath inte delade denna åsikt och föredrog koherens bland propositionella uttalanden, och han ersatte jakten på sanningen med en rättfärdigande för fenomenologiska anspråk.

Förutom korrespondens- och koherensteorier finns två amerikanska pragmatistiska teorier om sanning som är av intresse. Enligt John Dewey och William James, som förespråkar instrumentalismer, krävs det att propositionella uttalanden leder till fördelaktiga resultat, och grupper väljer teorier som ger sådana resultat. För C.S. Peirce innebär pragmatismen att ett sant påstående är ett som skulle bli enhälligt godkänt av kvalificerade individer. Att definiera sanning som vad en grupp intersubjektivt enas om innebär en konventionalistisk teori om sanning och är relativistisk. För pragmatister inom vetenskapen är teorier öppna för refutation eller förändring, men de kan fortfarande visa sig vara användbara för en grupp inom en viss kontext för ett specifikt syfte. Till exempel kan Newtons fysik fortfarande användas trots sina brister i förhållande till Einsteins teorier.

Mackie (1970: 332) noterar att en korrespondens teori står i motsats till sådana "skeptiska eller på andra sätt undvikande teorier som koherensteorin och pragmatismens teori". Filosofer som Mackie ser dessa ansatser som undvikande eftersom de i praktiken döljer sitt krav på sanning snarare än att definiera den. Collier (1994a: 240) menar att dessa teorier är rimliga om man ser dem som kriterier för sanning, men inte som definitioner. Om dessa teorier används för att definiera sanning, får vi bara cirkulära definitioner, eftersom koherensteorier förutsätter att vi förstår begreppen konsekvens och motsägelse, som bara kan definieras genom sanning; och pragmatiska teorier arbetar tyst med tanken att "allt är som om" det pragmatiskt verifierade påståendet vore sant (i korrespondensens mening). Med andra ord kräver dessa kriterier en definition av sanning för att fungera, och denna definition lämnas implicit. Därför står dessa teorier inte i opposition som alternativa definitioner, utan de är standarder för att bedöma om sanning har uppnåtts.

Så om deras påståenden håller kan varje teori formuleras på följande sätt: Sanning uppnås i den mån alla övertygelser/uttalanden från en individ eller teori är koherenta. Sanning uppnås i den mån en specifik praktik leder till fördelaktiga resultat eller i den mån experter är eniga om detta. Anledningen till att koherenta teorier accepteras, konventioner antas och förutsägbara teorier väljs, är för att de stämmer överens med verkligheten. Mackie (1970: 332) menar att en korrespondens teori om sanning är liknande den representativa realismen som en teori om perception, medan vad vi egentligen söker, åtminstone när det gäller sanning, är direkt realism. Hans förslag är måttligt: "Att säga att ett påstående är sant är att säga att saker är som påståendet säger."

Enligt denna syn är sanning något vi kan kontrollera genom att jämföra påståenden med verkligheten, istället för att exempelvis rättfärdiga påståenden baserat på deras nuvarande användbarhet, koherens med andra uttalanden eller acceptans av en grupp eller organisation. Collier (1994a: 240–242) kommer till samma slutsats som den måttliga förslaget men menar att det är felaktigt att tolka korrespondens teori som representativ realism eller kräva strikt likhet. Korrespondens handlar om att kontrollera mening och leta efter relationer för jämförelse (utan likhet), och det är därför Collier anser att ordet "korrespondens" är lämpligt. Till exempel förväntar vi oss inte att våra ord ska likna sina objekt, utan snarare förmedla en mening som motsvarar objekten.

En sista utveckling av teorin är värd att nämna här. Sayer (2000: 42–43) avfärdar inte korrespondens teori per se, men finner den besvärlig och svårfångad. Han föreslår en mer operationell form för sanning, och argumenterar för att förstå sanning som den grad till vilken den skapar förväntningar om världen och om resultatet av våra handlingar som faktiskt realiseras, vilket han kallar "praktisk adekvathet". Detta går längre än pragmatisk instrumentalisering eftersom det kräver en beskrivande realism om mekanismer och kausala relationer. Liksom koherens- och pragmatistiska teorier verkar detta dock inte vara en definition av sanning, utan snarare ett kriterium. Ju mer praktiskt adekvat vår kunskap är, desto närmare sanningen verkar vi komma – det vill säga, desto bättre korresponderar vår teori med praktiken som fungerar.

Sayer påpekar de svårigheter som finns i att definiera sanning, men samtidigt att detta tidlösa begrepp inte kan avfärdas eftersom det rör något grundläggande för vår förståelse av verkligheten.

Hur beräknas konvektiva värmeöverföringskoefficienter vid isbildning på flygplansvingar och motorinlopp?
Hur Effektivitet Beräknas i Värmekraftverk och Varför Det Är Viktigt
Hur definieras och analyseras Lie-algebror av dimension 2 och matriser?
Hur en konfokal kromatisk sond fungerar och dess tillämpningar i mätteknik
Hur kan Ga-baserade flytande metaller förbättra prestanda och flexibilitet i batterier?