De Trump-beundrare som definieras som "securitarian" fokuserar främst på externa hot snarare än på inre samhällsproblem, vilket gör dem annorlunda jämfört med andra typer av Trump-beundrare. Dessa individer upplever inte en högre hotnivå från faktorer som immigranter, brottslighet, terrorism eller andra externa faror jämfört med andra Trump-beundrare. I själva verket är de känslomässiga reaktionerna på dessa hot snarare genomsnittliga. Men vad särskiljer dem är deras syn på hot som gäller interna samhällsfrågor. De upplever till exempel att problem som den växande inkomstklyftan, människor utan sjukvård, rasism, konservatism och naturkatastrofer är betydligt mindre hotfulla än vad andra Trump-beundrare gör. Särskilt anmärkningsvärt är deras nästan totala brist på oro för klimatförändringar och andra miljöhot, vilket kan tolkas som att dessa frågor ses som distraktioner från den primära uppgiften att hålla "de utomstående" borta och skydda "de inre". För securitarian-beundrare är det därför avgörande att inte tillåta interna samhällsproblem att ta uppmärksamheten bort från de externa hoten.

En annan tydlig skillnad mellan securitarian-beundrare och andra grupper är deras attityder till ras och kön. När det gäller rasistiska attityder är securitarian-beundrare de som mest sannolikt ser rasdispariteter som ett resultat av att svarta individer inte gör tillräckliga ansträngningar, och de är också mest benägna att anse att svarta människor får det de förtjänar. Däremot är de inte lika benägna att anse att svarta människor är mindre begåvade eller kompetenta än vita, vilket gör dem något mindre öppet rasistiska än vissa andra Trump-beundrare. När det gäller sexuell jämställdhet tenderar securitarian-beundrare att ha attityder liknande andra Trump-beundrare, och det finns få skillnader på detta område.

Detta belyser en intressant paradox: medan securitarian-beundrare kan vara mer fientliga mot vissa inre hot, som sociala problem och minoriteter, tenderar de inte att uttrycka lika starkt förakt mot människor baserat på deras talang eller kapabiliteter, särskilt när det gäller frågor om ras eller kön. Denna distinktion är inte oviktig för att förstå dynamiken inom den bredare Trump-venererande gruppen, eftersom de som betonar externa hot kan vara mindre benägna att engagera sig i de diskussioner som rör de interna och sociala problem som påverkar landets mest utsatta medborgare.

Vad man bör förstå är att securitarian-beundrarnas fokus på externa hot innebär att deras politiska prioriteringar också kan vara mer extrema. De tenderar att fokusera på radikala lösningar för att hantera invandrare och andra grupper som uppfattas som hot, snarare än att engagera sig i politik som hanterar inhemska ekonomiska och sociala problem. Detta kan förklara deras intensiva stöd för populistiska och nationalistiska politiker som Trump, eftersom de söker en stark och beslutsam ledare som kan stärka landets inre säkerhet genom att eliminera externa hot.

Förutom dessa attityder är det också avgörande att notera att securitarian-beundrarnas inställning till "outsiders" inte enbart är baserad på ras eller kön, utan mer på en övergripande rädsla för att samhället ska förlora sin sammanhållning och säkerhet på grund av yttre influenser. Det handlar inte bara om att skydda landets traditioner, utan också om att förhindra att dess interna stabilitet urholkas av externa faktorer.

Endtext

Hur kan personlighetsdrag och ideologi påverka politiska attityder och beteenden?

Studier om sambandet mellan personlighetsdrag och politiska attityder visar att vissa egenskaper kan förutsäga politiska preferenser och beteenden, även om korrelationerna ofta är svaga eller måttliga. En viktig insikt är att tillförlitligheten i dessa samband beror mycket på datamängdens storlek och på hur noggrant personlighetsdrag mäts, vilket är anledningen till att flera undersökningar använder två mätpunkter per egenskap för att höja precisionen.

De fem stora personlighetsdragen – extraversion, vänlighet, samvetsgrannhet, neuroticism och öppenhet – är vanliga att studera inom politisk psykologi. Exempelvis har forskning visat att stödjare av Donald Trump under primärvalet 2016 tenderade att vara mindre neurotiska än andra republikaner, vilket var oväntat eftersom neuroticism ofta kopplas till oro och osäkerhet i allmänhet. Detta tyder på att faktorer utöver deras politiska preferenser påverkar deras personliga välmående och emotionella stabilitet.

En utmaning i dessa studier är att statistisk signifikans påverkas starkt av antalet deltagare i olika undergrupper. Resultat som är signifikanta i en stor grupp kan vara icke-signifikanta i en mindre, trots att sambandens styrka är lika stor eller större. Det är också viktigt att skilja mellan procentandelar av personer som instämmer i en påstående och korrelationer som mäter graden av samvariation över en femgradig skala från starkt oense till starkt ense. Därför kan skillnader i andelarna som håller med inte alltid ge samma bild som korrelationsanalyser.

Forskningen använder ofta dubbelformulerade påståenden för att minska systematiska mätfel, till exempel: "Jag är utåtriktad och entusiastisk" kontra "Jag är reserverad och tystlåten". Liknande metoder används för att mäta dogmatism, konformitet, social tillfredsställelse, ilska och andra attityder som kopplas till politisk ideologi. Sådana nyanser är avgörande för att förstå komplexiteten i hur personlighetsdrag samverkar med politiska uppfattningar.

En annan aspekt är att negativa känslor som ilska och ogillande av förändringar ofta är kopplade till konservativa eller traditionella politiska ståndpunkter, medan öppna och socialt välmående individer kan föredra mer progressiva eller liberala lösningar. Studien visar att Trump-venererare ofta är socialt mer tillfredsställda än andra konservativa, vilket kan bero på att deras sociala krav är lägre eller annorlunda formulerade.

Det är också värt att notera att frågor kring utbildning och social rörlighet inte alltid följer förväntade mönster; många bland Trump-venererare önskar sig mer utbildning, men visar samtidigt liten avundsjuka eller bitterhet gentemot de som har högre utbildning. Detta antyder att fördomar inte nödvändigtvis drivs av en känsla av personlig otillräcklighet eller frustration över egen status.

Slutligen belyser studier kopplingen mellan känslighet för avsky och konservativa värderingar särskilt när det gäller sociala frågor som sexuell moral. De som är känsligare för avsky tenderar att inta mer traditionella ståndpunkter, vilket visar hur emotionella och kognitiva mekanismer samverkar för att forma politiska ideologier.

Det är viktigt att förstå att politiska attityder inte bara är ett uttryck för rationella val utan också är djupt rotade i personlighetsmässiga och emotionella faktorer. Attityder påverkas av både stabila psykologiska egenskaper och av hur individer uppfattar sin sociala och kulturella omgivning. Detta samspel gör att politisk psykologi kräver en tvärvetenskaplig ansats som inkluderar statistik, sociologi, neurovetenskap och psykologi för att fullt ut förstå de komplexa mekanismerna bakom politiska val.

Vad beskriver den endimensionella isotropa Heisenbergmodellen och hur karakteriseras dess lösningar?
Hur kan man hantera urinvägsinfektioner och komplikationer vid neurogen blåsdysfunktion?
Hur Trumps valkampanj förändrade det amerikanska politiska landskapet