Hur manipulerar Trump sin publik genom förvirring, lögner och kulturell appropriering?

Kommentarer som ”du måste ju vara hunden” skapar en återvändsgränd för Trumps motståndare, vilket ofta leder till ilska, hysteri och tappad verbal kontroll. Trump uppfann inte denna metod att framkalla förvirring och irritation, men han har tagit den till nya nivåer. Redan på 1980-talet insåg konservativa Republikaner, med Newt Gingrich i spetsen, att de behövde omfamna en aggressiv och normbrytande partipolitik för att återta makten i Kongressen. Det handlade om karaktärsmord, att kränka normer och underminera styrande institutioner. Denna taktik att ständigt provocera och aldrig visa svaghet eller respekt gentemot sina politiska motståndare har sedan dess varit en grundpelare inom högerns retorik. Trump adderade dock en teatralisk och personlig dimension till detta, med erfarenheter från sin tid som ägare av Miss Universe och World Wrestling Entertainment, där han använt hån och förnedring som verktyg.

Trumps nedsättande kommentarer om kvinnliga motståndare, såsom att kalla Carly Fiorina för ful, speglar hans roll som skönhetstävlingdomare där han ofta använde sexuellt nedlåtande språk. Denna typ av kroppsskympning handlar om att påtvinga sina fiender en misslyckad och idealiserad könsbild och att med förakt signalera att hans följare kan ta del av den makt han utövar över deras fiender. Denna form av excitation, att väcka och förstärka känslor av förnedring och ilska, är nära besläktad med internetfenomenet trolling – där syftet är att störa och trigga konflikt, ofta genom hån mot minoriteter eller svaga grupper.

Trump använde Twitter som en ständig kanal för sådan nedsättande retorik fram till att hans konto stängdes av i januari 2021. Hans hånfulla och ofta grova angrepp på personer, som exempelvis senator John McCain efter dennes död, visar på en cynisk vilja att provocera och förstöra hedersbetygelser och nationell respekt. Denna form av aggressiv och respektlös retorik urholkar motståndarnas känslomässiga motståndskraft och moraliska kompass, vilket leder till att deras värderingar, såsom lugn och självrespekt, förflyttas från en stabil översta nivå av det samhälleliga moraliska landskapet till en mer kaotisk och underlägsen position.

När vi upprepar anklagelser om att Trump är korrupt, riskerar vi att förstärka hans strategi. Begreppet ”korrupt” är för vagt och oprecist för att täcka den komplexa bilden av hans handlingar. Att upprepa det utan närmare analys blir ett tecken på vår förlorade retoriska kraft och frustration, som när den välkända kommentatorn Reza Aslan kallade Trump en ”piece of shit” efter förbudet mot personer från muslimska länder. Denna frustration signalerar att vi har förlorat kontrollen över vår egen känslomässiga och kommunikativa stabilitet, och därmed över vårt eget värde i den offentliga debatten.

Trump satsar på att hans motståndares frustration och förvirring ska ge hans egna anhängare möjlighet att ta över de värderingar som motståndarna tappat greppet om. Det sker inte genom konkreta ekonomiska förbättringar, då Trumps politik ofta varit regressiv, utan genom en symbolisk och känslomässig kompensation. Han erbjuder sina anhängare en exklusiv tillgång till ”dold kunskap” och alternativa tolkningar av historiska fakta, vilka ofta är flagranta lögner. Under sin tid som president spred han i genomsnitt tjugotre falska påståenden per dag och samlade på sig över 20 000 osanningar fram till mitten av 2020.

Neurofilosofen Sam Harris sammanfattar detta när han säger att Trumps lögner inte är en bugg utan en funktion; ett naket uttryck för makt där han inte behöver ta hänsyn till logik eller fakta, utan istället bekräftar sina anhängares uppfattning om världen och deras förväntningar på hans attityd gentemot den. En satiriker och Trumpanhängare, Scott Adams, bekräftar att även om Trumps uttalanden ofta inte klarar faktagranskning, är det tydligt för hans följare att det är just så som världen ser ut.

Det är viktigt att förstå att Trumps framgång i att manipulera sina anhängare bygger på denna förmåga att omvandla etablerade värderingar och sanningar till något som tjänar hans egna syften. Detta är en

Hur skugg-eliter påverkar politik och affärer: Från informella nätverk till direkt manipulation

Skugg-eliter är en maktstruktur som ofta opererar utanför de formella institutionerna och processerna, samtidigt som de drar nytta av dem när det är fördelaktigt. Dessa grupper har inte bara möjlighet att manipulera och påverka beslut inom regering och näringsliv, utan de spelar också en central roll i att skapa en verklighet som passar deras intressen. Ett exempel på detta är konsultföretag som, som i fallet med Promontory Financial Group, har fått ett stort inflytande över viktiga statliga funktioner. När offentliga uppgifter och regleringar övergår till privata aktörer, suddas gränserna mellan statens och företagets intressen ut, vilket gör att ansvar och transparens minskar. Det är genom sådana förändringar som skugg-eliter får möjlighet att forma och styra beslut, även om de formellt sett inte är en del av den statliga strukturen.

Det är inte ovanligt att medlemmar i flex nets också har inflytande inom flera sektorer samtidigt. De rör sig mellan regeringen, näringslivet och idéorganisationer, och använder sina positioner för att koppla samman olika intressen. På så sätt skapas ett system där makten inte längre ligger hos den formella statliga strukturen utan istället koncentreras till ett fåtal individer och organisationer som kan påverka och manipulera politiska beslut för sina egna syften.

Skugg-eliter verkar också genom att finansiera och genomföra forskning, som i fallet med Mercer-stödd forskning som formade berättelsen om Clinton Foundation inför 2016 års val. Denna typ av finansiering och medieinflytande är ett kraftfullt verktyg för att forma opinionen och påverka valresultat. Men det är också ett exempel på hur skugg-eliter kan skapa falska narrativ och använda dem för att manipulera den offentliga debatten på ett sätt som inte alltid är transparent eller ansvarsfullt.

Vad som är viktigt att förstå är att dessa nätverk och mekanismer inte bara handlar om pengar eller inflytande i traditionell bemärkelse. De handlar om att omvandla hela strukturer för att passa de egna målen. Det handlar om att bryta ner offentliga institutioner och ersätta dem med privata eller informella system som kan arbeta i det tysta och bortom offentlig granskning. Skugg-eliterna är inte alltid öppna eller synliga, men de är ofta mycket effektiva i att forma den politiska och ekonomiska verkligheten.

För att kunna förstå och bekämpa detta fenomen måste vi börja med att erkänna dess existens och dynamik. Detta innebär inte bara att studera de enskilda aktörerna i dessa nätverk, utan också att förstå de underliggande mekanismerna som gör att dessa grupper kan verka utan att bli utmanade. Det handlar om att förstå maktens flexibla natur och hur den kan omformas för att passa den agenda som skugg-eliterna driver. Detta kräver en ny form av politisk medvetenhet och en beredskap att se bortom de traditionella maktstrukturerna och förstå de dolda influenser som styr.

Vilka insikter kan vi dra från samtida antropologisk forskning och akademisk samverkan?

Antropologisk forskning och akademisk samverkan visar en komplex bild av samhälleliga, politiska och kulturella fenomen, där de individuella bidragen från forskare belyser viktiga, ofta förbisedda aspekter av våra globala och lokala verkligheter. Exempelvis pekar J.C. Salyers arbete på hur rättsliga strukturer i USA hanterar migrationsfrågor utan erkännande av individers rättigheter, medan hans fältstudier kring Australiens politik att placera asylsökare i interneringsläger understryker hur statliga åtgärder påverkar människors liv på djupet.

Daniel Jordan Smiths omfattande studier i Nigeria belyser hur vardagskultur och korruption är sammanvävda, och hur samhällen själva improviserar infrastruktur och styrning i frånvaro av stark statlig kontroll. Magdalena E. Stawkowskis forskning kring efterverkningarna av sovjetiska kärnvapentester i Kazakstan ger insikt i hur historiska politiska beslut får långvariga miljömässiga och sociala konsekvenser, vilka kräver tvärvetenskapliga angreppssätt för att förstå.

Richard Wards fokus på kommunikationens mörka sidor, såsom lögner och desinformation inom vetenskapliga och tekniska fält, belyser hur makt och ideologi kan manipulera offentlig diskurs och därmed påverka politiska beslut och allmänhetens förtroende för vetenskaplig kunskap. Janine R. Wedels studier av korruption och informella nätverk bland eliter i USA och Östeuropa fördjupar vår förståelse av hur makt och ekonomi samverkar för att påverka styrning och samhällsutveckling.

Det är tydligt att denna forskning inte bara är akademisk teori utan också har praktiska implikationer. Samtidigt som de enskilda forskarna tackar varandra och sina samarbetspartners visar det den viktiga roll som kollegialt stöd och kritisk granskning spelar i att forma rigorös och meningsfull forskning. Processen att utveckla och finslipa vetenskapliga argument bygger på ömsesidigt utbyte och gemensamt engagemang.

Det är av vikt att se sambandet mellan forskningens innehåll och dess sociala sammanhang, där forskarnas egna erfarenheter och relationer bidrar till hur kunskap produceras. Den akademiska texten är således inte bara ett resultat utan också en process, där det kollektiva och det individuella möts i en strävan att förstå och förändra världen.

Slutligen kräver en sådan förståelse en medvetenhet om hur strukturer, kultur och politik samverkar och hur kritiskt tänkande och öppenhet för komplexitet är avgörande för att kunna navigera och analysera dessa dynamiker på djupet.

Hur /pol/ på 4chan Skapar en Digital Motkultur Genom Politiskt Inkorrekt Deltagande

En av de mest distinkta egenskaperna hos /pol/ är hur användarna engagerar sig i sitt skapande av så kallade "generella trådar." Dessa trådar, som ofta handlar om specifika ämnen eller individer som intresserar deltagarna, spelar en central roll på 4chan som ett diskursivt verktyg. Ett exempel på en sådan tråd är /ptg/, en ständig tråd som ursprungligen startades under Donald Trumps presidentperiod och som har överlevt genom de kontroverser och provokationer som hans politiska karriär genererade. I denna tråd har en speciell roll uppstått – den så kallade "bread baker" – en användare som ansvarar för att skapa och upprätthålla trådens existens genom att ständigt generera nya inlägg när den gamla tråden nått sin gräns.

Det är också viktigt att förstå att den politiska inkorrektheten på /pol/ inte bara handlar om att uttrycka extrema politiska åsikter. Det handlar också om att skapa en motkultur, ett så kallat mot- eller kontra-publikum. Begreppet "mot-publik" är hämtat från Michael Warners teori om digitala gemenskaper, där han beskriver hur vissa grupper formar sina egna tolkningar av identitet och behov i opposition till majoritetens normer och värderingar. På /pol/ uttrycks denna motkultur genom ett kombinerat bruk av provokationer, trolling och spridning av memes. Genom att skapa ett forum där diskussionerna i hög grad riktar sig mot den etablerade "liberala" och "politiskt korrekta" mainstream-kulturen, bildar användarna en stark gemenskap. Här verkar det vara ett behov av att försvara den världsbild och de åsikter som gruppen har byggt upp. Diskussionerna är ofta polariserande och formade av en vilja att stå emot vad som uppfattas som en korrumperad offentlighet.

Det som är intressant med /ptg/ är inte bara hur användarna agerar för att bevara sin egen tråd, utan också hur de aktivt formar den diskursiva miljön kring Trump och hans politik. De använder de tekniker som är karakteristiska för 4chan för att skapa en diskurs där "liberala" värderingar och "politiskt korrekta" uttalanden ofta utmanas och förlöjligas. Här är det inte bara viktigt att skapa ett rum för diskussion, utan också att upprätthålla ett kollektivt försvar av dessa åsikter, ofta genom att avvisa kritik och provocera den dominerande offentligheten.

Det som gör /ptg/ och liknande trådar på /pol/ särskilt intressanta är att de inte bara handlar om att skapa en gemenskap för diskussion utan också om att aktivt delta i skapandet av en motståndsrörelse. Här utgör användarna inte bara passiva mottagare av diskurser från den etablerade politiska världen, utan de skapar och formar sina egna diskurser. Detta kan ses som en form av digitalt deltagande som inte bara är en reaktion på omvärlden, utan också ett försök att utmana och förändra den.