Donald Trump framställde USA som ett land i förfall, där nationens styrka och inflytande hade minskat drastiskt under de senaste åren. Han beskrev en värld där USA, en gång en supermakt, inte längre kunde hävda sig på den globala scenen. En central del i hans retorik var att landets försvagade ställning var ett resultat av politiska misstag och en allt för stor acceptans av globala och inhemska utmaningar. Enligt Trump hade USA tillåtit sina fiender att växa sig starkare genom svaga ledarskapsbeslut och oförmåga att skydda sina egna intressen.

I Mellanöstern, till exempel, var Irak "i kaos" efter att USA dragit sig tillbaka. Iran hade stärkt sin maktposition tack vare Obamas hantering av kärnenergifrågan, som Trump ansåg vara ett "avtal från helvetet", som satte Iran på en väg mot atomvapen. I Syrien hade Obamas svaga politik lett till förlägenhet när USA inte lyckades stå upp mot användningen av kemiska vapen, vilket resulterade i en humanitär kris och ett växande flyktingproblem. Egypten hade förlorats till den radikala muslimska brödraskapet, Libyen var i ruiner och attacken på det amerikanska konsulatet i Benghazi var ytterligare ett nederlag. Den största förlusten, enligt Trump, var uppkomsten av ISIS, en terrorgrupp som han ansåg hade vuxit fram direkt som ett resultat av Obamas misslyckanden. Efter femton år av krig, tusentals liv och triljoner av dollar förlorade, hävdade Trump att situationen var värre än någonsin.

Trump målade upp en bild av en nation som förlorat sin väg, där amerikanska medborgare kände sig hotade av både externa och interna fiender. Hans kampanjbudskap kretsade kring detta nationalistiska perspektiv, där den centrala frågan var: "Varför vinner vi inte längre?" Den svaga USA, som förlorat i Irak och Afghanistan och inte kunde besegra ISIS, blev ett exempel på landets totala misslyckande. Detta talade inte bara till militärsvaghet utan också till den ekonomiska stagnationen som drabbade vanliga amerikaner. Trump framställde landet som en "tredje världens nation", där jobben förlorades till global konkurrens, och där många medborgare kämpade för att upprätthålla en anständig levnadsstandard. Lösningen på detta problem, enligt honom, var att "Make America Great Again" – att återställa landets position på den globala arenan genom att stärka nationens interna och externa förmåga.

För att förstå Trumps nationalism krävs en förståelse för hur han såg på världen. Trump beskrev en Hobbesiansk värld, en plats av konflikt och kaos, där varje aktör kämpade för att främja sina egna intressen på bekostnad av andra. För honom var USA en nation i ständig konkurrens med fiender både på hemmaplan och internationellt. Dessa fiender var ofta mycket konkreta: Kina, terrorism, illegala immigranter, gäng och till och med andra nationer som Trump ansåg vara "exploitativa allierade". Genom att framställa dessa konflikter som enkla dikotomier – USA vs. Kina, USA vs. terrorism, USA vs. illegala immigranter – kunde Trump bygga upp en stark känsla av identitet och sammanhållning bland sina anhängare.

Trump skapade också en bild av en delad amerikansk samhällsstruktur där vissa grupper, särskilt de som inte var etniskt eller religiöst "amerikanska", framställdes som den största interna hotet. Hans retorik förde samman ras och religion med frågor om säkerhet och nationell identitet. Hans krav på att stoppa alla muslimer från att komma in i USA och hans ständiga referenser till "dåliga människor" eller "dåliga gäng" – grupper som i stor utsträckning definierades av deras etniska eller religiösa identitet – bidrog till att förstärka känslan av en nation i kris. Denna delning var särskilt tydlig när Trump talade om att skydda USA:s kulturarv och att bevara landets gränser mot en ökad invandring. Enligt honom var den främmande kulturen ett hot mot landets identitet och värderingar.

Trumps "America First"-retorik var en direkt konsekvens av hans syn på denna konfliktfyllda och kaotiska värld. Genom att sätta USA:s intressen framför alla andra, förespråkade han en politik där landet skulle befria sig från de globala förpliktelser som han ansåg försvagat nationen. "Americanism, not globalism" blev ett slagord som symboliserade hans syn på en mer självsäker och oberoende nation, som skulle slåss för att vinna tillbaka sin plats som världens ledande makt.

Vad som också är centralt för att förstå Trumps syn på USA:s plats i världen är hans syn på globalism och immigration. Globalisering sågs som en tröskel för amerikansk ekonomisk och politisk makt, där länder som Kina utnyttjade USA:s svagheter för att stärka sina egna positioner. Hans positioner kring invandring, särskilt illegal sådan, är en annan viktig del av hans världsåskådning. Trump ansåg att USA hade blivit utsatt för en form av kulturell invasion, där invandring från tredje världen hotade att försvaga landets kulturella och ekonomiska fundament. I sin retorik såg han dessa förändringar som farliga för landets framtid.

För att förstå Trumps politiska lösningar måste man också förstå hans syn på nationell styrka och autonomi. Hans kritik av Obamas utrikespolitik och inrikesbeslut var ett sätt att peka på de svagheter som han menade hade präglat USA under de senaste decennierna. Trumps "America First" var inte bara en slogan – det var ett löfte om att återställa USA:s makt och inflytande genom att skala tillbaka internationella förpliktelser och fokusera på att stärka nationens interna struktur.

Hur Trump och den republikanska agendan påverkade ekonomin och styret

Under sin tid som president förde Donald Trump fram en republikansk agenda som i mångt och mycket återspeglade de traditionella konservativa ideologierna. Hans första stora politiska prestation, skattesänkningen 2017, blev en tydlig bekräftelse på detta. Trots att han under valkampanjen lovade att eliminera "carried interest"-avdraget, ett skatteundandrag som gynnade Wall Street-investorer och rika personer som honom själv, blev det inte av. Istället valde Trump att behålla detta avdrag i skattesystemet. Hans tidigare löften om att förändra systemet för att främja de vanliga arbetarna visade sig vara mer av en retorisk strategi än en verklig politisk förändring. Under signeringen av skattereformen, som särskilt gynnade de allra rikaste, sa Trump till sina gäster på Mar-a-Lago: "Ni blev alla mycket rikare" – ett uttalande som tydligt speglade den riktning hans skattepolitik hade tagit.

Det var inte bara "carried interest"-avdraget som förblev intakt. Trump-administrationen genomförde även en upphävning av Obamacares individuella mandat, vilket befriade både individer och företag från skyldigheten att köpa eller erbjuda hälsovårdsförsäkringar. Detta åtgärd, som förväntades minska statens inblandning i sjukvårdsmarknaden, var en stor seger för konservativa som såg det som ett sätt att begränsa den federala regeringens inflytande. Men detta steg var även ett tecken på att de förändringar Trump lovade inom sjukvårdssektorn aldrig materialiserade sig.

Trots Trumps populistiska framtoning var hans ekonomiska politik och hans skattesänkningar långt ifrån populistiska. De riktade sig huvudsakligen till de mest välbärgade amerikanerna och till stora företag, vilket fick stor kritik, både från oppositionen och från konservativa som hade hoppats på en mer radikal förändring. Enligt många var skattesänkningarna inte bara impopulära – de visade sig också bidra till en förvärring av de ekonomiska och sociala klyftorna som Trump själv hade talat om att han ville åtgärda. Vid tiden för lagens antagande visade opinionsundersökningar att endast 32 % av amerikanerna stödde skattesänkningarna, en siffra som var lägre än för många andra tidigare skattereformer, inklusive George H. W. Bushs skattehöjning 1990.

Dessa skatteändringar och Trumps övriga policyer var en del av en längre tradition inom det republikanska partiet, där han främst följde Reagan och George H. W. Bushs ekonomiska politik. Hans skattesänkningar var en återspegling av dessa tidigare reformer och en del av en ideologi som strävar efter att minska statens roll i ekonomin och förmåga att reglera marknaderna. Detta inkluderade även att minska byråkratin inom den federala regeringen, en annan hjärtefråga för Trump och hans rådgivare, särskilt Steve Bannon. Bannon talade ofta om att "avkonstruktionen" av den administrativa staten skulle vara en central målsättning, där han beskrev de federala byråkratiska regleringarna som hämmande för företag och individer.

Trots att Trump följde en standardiserad republikansk agenda var han också en symbol för en mer populistisk rörelse inom partiet, som väckte både stöd och motstånd bland de republikanska ledarna. Detta speglades tydligt i hans förhållande till kongressen, där nästan alla republikaner stödde hans skattesänkningar, men där det fanns en del intern konflikt kring hur man skulle hantera frågor som hälsovård och immigrationspolitik. Trumps förmåga att skapa en enhetlig, men djupt splittrad, politisk front kan ses som ett bevis på att hans administration inte lyckades förena det republikanska partiet på djupare nivåer, trots de yttre framgångarna.

För den som vill förstå hur Trumps politik formades är det viktigt att tänka på att hans ideologiska ståndpunkter inte alltid var i linje med hans tidigare populistiska löften. Hans agenda speglade ett mer traditionellt konservativt tänkande, som fortfarande var fokuserat på att stödja de mest privilegierade samhällsgrupperna genom att minska skatter för de rika och minska statens inflytande i både ekonomin och sjukvårdssektorn. Det är också värt att reflektera över att hans skattesänkningar och andra policyer kan ha fördjupat de ekonomiska och sociala klyftor som han sa sig vilja åtgärda. En fördjupad förståelse av Trumps presidentskap innebär att man måste ta hänsyn till de underliggande ideologiska strömningarna i hans politiska handlingar, samtidigt som man erkänner den stora klyftan mellan hans retorik och de faktiska förändringarna han genomförde.

Hur nära är jorden att bli träffad av ett farligt objekt från rymden?
Hur fungerar katalytisk superkritisk vattenförgasning för väteproduktion från biomassa?
Hur du kan skapa passiv inkomst genom att skriva och övervinna skrivblockering
Hur den amerikanska administrationen under Trump påverkade tillgången till miljövetenskap och internationellt samarbete
Hur elastiska ferromagnetiska isolatorer uppvisar sin dynamik och energiförhållanden