Porträttmåleri handlar inte bara om att avbilda en person exakt som de ser ut; det är också en möjlighet att experimentera med olika tekniker, uttryck och perspektiv. Oavsett om du arbetar med akvarell, blyertspenna eller digitala medier, är det viktigaste att våga prova nya sätt att se och uttrycka dig. Här följer några tekniker och övningar som hjälper dig att utveckla ditt eget konstnärliga språk och stil.
En av de grundläggande övningarna för att förbättra din observation och handstil är att skapa rum eller "mellanrum" på din målarduk eller papper. Genom att lämna vissa områden omålade kan du skapa kontraster som förstärker ljuset i porträttet. I mitt eget arbete valde jag att använda en begränsad palett med tre färger: röd, rosa och grön. Några områden målade jag med våta, transparenta penseldrag för att skapa en lätt och luftig känsla, medan andra lämnades tomma för att ge porträttet ljus och liv.
En annan intressant teknik är att använda konturteckning där du inte tittar på papperet, utan istället håller blicken på din referensbild. Denna övning handlar om att följa din referens genom ögonen och överföra den rörelsen till handen, utan att egentligen se vad du ritar. Resultatet är ofta både överraskande och lekfullt, vilket gör det till en utmärkt metod för att skapa spontana, levande porträtt. När du känner att du har skapat en grundläggande kontur, kan du börja fylla i detaljer och lägga till färg, antingen genom platta färgfält, graderingar eller mönster.
En annan fördelaktig metod för att skapa ett mer organiskt resultat är att rita med din icke-dominanta hand. Denna övning tvingar dig att släppa på kontrollen och acceptera en mer "klumpig" och naturlig stil. Eftersom vår icke-dominanta hand inte är lika vana att arbeta, blir resultaten ofta mer genuina och kan frambringa en naturlig skönhet i sin oskicklighet. Ju mer du övar, desto mer naturligt kommer det att kännas. Det här är en fantastisk metod för att få den andra sidan av hjärnan att arbeta och att lära dig att uppskatta en mer spontan och fräsch stil.
För att öka din tekniska precision kan du testa att rita en bild upp och ner. Detta knep förvirrar hjärnan och tvingar dig att se linjer, former och strukturer utan att förlita dig på din förmåga att känna igen det "kända". Många konstnärer använder den här metoden för att bryta gamla vanor och se sina motiv med fräscha ögon. Det är också ett utmärkt sätt att upptäcka fel och justera dem när du inte längre ser bilden för vad den "borde vara".
Om du vill utmana din minnesförmåga och dina detaljeringskunskaper kan du också prova att rita från minnet. Välj en bild att observera i en minut, vänd sedan på den så att du inte kan se den och försök att återskapa den så mycket som möjligt från ditt minne. Efteråt kan du jämföra din ritning med originalet och se hur nära du kom.
För att ytterligare förbättra dina tekniska färdigheter kan du testa att göra snabbskisser av små ansikten med varierande former och frisyrer. Detta hjälper dig att experimentera med olika tekniker som tork-på-tork, blöt-på-blöt och transparens. När du arbetar med dessa snabbskisser är målet inte att återskapa en perfekt ansiktsbild utan att fånga känslan av en karaktär genom snabba, spontana penseldrag.
Ett annat sätt att se på porträtt är att fokusera på en del av ansiktet eller kroppen snarare än hela. Det behöver inte alltid vara hela ansiktet för att fånga en persons personlighet; ibland kan en närbild på händer eller ett par skor säga mycket mer än en fullständig porträttbild. Denna metod uppmuntrar till experimenterande med komposition och fokusering på de detaljer som bäst representerar personen.
När du skapar ett digitalt montage kan du blanda akvarell med andra material som blyertspenna eller färgpennor. Att kombinera traditionell konst med digitala verktyg ger nya möjligheter för kreativt uttryck. Lika viktigt som att behärska tekniken är att tillåta dig själv att experimentera med olika stilar och uttryck. Ge dig själv utrymme att misslyckas och lära av dina misstag, för varje försök tar dig närmare ditt egna konstnärliga uttryck.
När du arbetar med traditionella material är det viktigt att välja rätt papper för dina behov. Ett bra val är ett glatt papper som tål vatten, till exempel 300 gram per kvadratmeter. Använd en hård blyertspenna (2H) för att rita ut de grundläggande formerna och konturerna. Det är viktigt att inte lägga för mycket tryck på blyertspennan, så att du inte lämnar synliga spår som kan påverka akvarellens transparens. När du har markerat konturerna kan du börja måla med en tunn, genomskinlig färg för att skapa skuggor och djup.
I alla dessa övningar är det avgörande att förstå att den största lärdomen inte kommer från att skapa perfekta verk, utan från att våga göra misstag och vara öppen för nya sätt att se och skapa. Konst handlar om att lära känna sig själv, sin teknik och att hitta det som känns autentiskt och uttrycksfullt.
Hur man väljer rätt material och verktyg för akvarellmåleri
När du börjar arbeta med akvarellfärger är det viktigt att förstå att rätt material och verktyg spelar en avgörande roll för resultatet. Förutom de tekniska färdigheterna som du utvecklar över tid, kommer dina val av papper, penslar och färger att påverka ditt arbete. Det handlar om att hitta rätt balans mellan materialens kvalitet och dina egna preferenser för att skapa den effekt du önskar. Här kommer några tips som hjälper dig att välja och använda dina akvarellmaterial på bästa sätt.
Papper är kanske den viktigaste faktorn i akvarellmålning, eftersom det är det som bär upp hela din målning. När man är nybörjare är det lätt att lockas av billiga papper, men dessa kan ofta leda till frustrerande resultat. Billigare papper tenderar att vara mindre absorberande och kan böja sig eller bli ojämna när vattnet appliceras. Ett papper med en vikt på minst 300 g/m² ger bättre resultat och kan hantera flera lager av färg utan att bli skrynkligt eller förlora sin struktur. För enklare tester och skisser kan du dock använda papper med lägre vikt.
En annan viktig aspekt är pappersytan. Pappersytor kan vara grova eller släta, och detta påverkar både hur färgen appliceras och den slutliga texturen på din målning. Grovt papper, eller kallpressat papper, används ofta för att skapa mer karaktäristiska och strukturerade målningar, medan slätt papper, eller varmpressat papper, ger ett renare och mer detaljerat resultat, vilket är bra för illustrationer och finare linjearbete.
Penslar är också en mycket personlig del av målningsprocessen. Det är inte nödvändigt att ha en hel samling penslar för att börja arbeta med akvarell. För nybörjare räcker det oftast med två penslar – en för små detaljer och en för större områden. För små detaljer kan du använda en rund pensel i storlek 6 eller 12, medan en större pensel som nummer 20 eller 24 är perfekt för att skapa breda, jämna ytor av färg. En bra pensel kan hålla i många år om du tar hand om den ordentligt, så välj penslar av god kvalitet från början. Om budgeten är begränsad kan du alltid komplettera med billigare penslar för mer experimentella tekniker.
Färger är naturligtvis också centrala för måleriets uttryck. Vattenfärger finns i olika kvaliteter och du behöver inte börja med de dyraste. För nybörjare är det ofta bättre att experimentera med enklare färger och material innan du investerar i professionella varianter. Vattenfärger kommer ofta i olika former, som pannan, där färgen är fast och du löser upp den med vatten, eller i tuber. Valet beror på din arbetsstil och vilken typ av resultat du vill uppnå. Det är också viktigt att skapa färgpaletter och testa hur olika nyanser ser ut på papper innan du börjar måla din slutliga målning.
En annan bra vana är att använda en pipett eller spruta för att snabbt applicera vatten på paletten. Det sparar både tid och gör det lättare att kontrollera mängden vatten som används. För att testa en färg innan den appliceras på din målning, använd ett provpapper för att säkerställa att nyansen är den du tänkt dig. Detta steg hjälper till att undvika överraskningar och förbättrar resultatet.
Förutom de grundläggande materialen kan det också vara användbart att ha ett antal andra verktyg och tillbehör. Ett bra exempel är en keramisk palett, som gör det enkelt att blanda färger och hålla dem rena. Pappersservetter kan vara ovärderliga för att absorbera överflödigt vatten eller skapa textur i målningen. De kan användas för att skapa intressanta effekter genom att torka bort färg eller för att skapa mer subtila övergångar i din målning. När du arbetar med akvarell är det också viktigt att tänka på att förvara dina färger och papper på ett korrekt sätt. Utsätt inte materialet för direkt solljus, eftersom det kan bleka färgerna och förstöra papperet med tiden.
Det är också viktigt att komma ihåg att varje konstnär utvecklar en egen stil och tekniker när det gäller akvarellmåleri. Precis som en kock som använder samma ingredienser men ändå skapar unika rätter, kommer din personliga touch att ge dina målningar ett särskilt uttryck. Prova olika papper, penslar och färger för att hitta vad som fungerar bäst för dig och din konstnärliga vision. Den största fördelen med akvarell är dess flexibilitet – du kan alltid återvända och experimentera med nya tekniker och material för att skapa något helt nytt.
Kom ihåg att kvaliteten på dina verktyg och material påverkar inte bara det slutliga resultatet, utan också din egen konstnärliga utveckling. Ju mer du experimenterar och provar olika tekniker, desto mer kommer du att lära dig om dig själv som konstnär och om dina preferenser för att arbeta med akvarell.
Hur färgteori påverkar vårt konstnärliga uttryck
Färgkontrast är ett av de mest kraftfulla verktygen en konstnär kan använda för att skapa djup, spänning och känslomässig intensitet i sitt arbete. För att förstå och effektivt använda färger måste man känna till flera typer av kontraster, som påverkar både visuell upplevelse och känslomässig respons hos betraktaren.
Färger kan kontrastera på olika sätt. Ett av de mest grundläggande sätten är kontrasten mellan rena, intensiva färger och deras mer dämpade eller blandade varianter. Till exempel skapar de primära färgerna – röd, blå och gul – den starkaste kontrasten när de sätts tillsammans. När färger förlorar sin renhet, till exempel genom att blandas med varandra eller med andra färger, minskar kontrasten och de får en mer dämpad, jordnära känsla.
En annan typ av kontrast är ljus-mörk kontrast, som handlar om hur färger varierar beroende på deras närhet till vitt eller svart. Ju mer en färg lutar åt svart, desto mörkare är den, och ju mer den lutar åt vitt, desto ljusare blir den. På färghjulet representeras ljusa färger av nyanser som sträcker sig från grönt till orange, med gult som den ljusaste färgen. På den andra sidan finns de mörkare färgerna, som går från blått till violett och röd, där lila är den mörkaste färgen.
Temperaturen på färger är också en viktig aspekt. Färger delas upp i kalla och varma på färghjulet. Kalla färger, som blått och grönt, förmedlar känslor av kyla och distans, medan varma färger, som röd och orange, har en mer inbjudande och närvarande effekt. Denna kontrast är särskilt effektiv när man vill skapa en känsla av djup i ett verk eller styra betraktarens uppmärksamhet mot en viss del av en målning. Det är också viktigt att förstå att temperaturen på en färg kan förändras beroende på vilken annan färg den är omgiven av. Ett gult kan exempelvis kännas kallare bredvid blått och varmare bredvid röd.
Komplementära färger är de som finns mittemot varandra på färghjulet. Dessa skapar den mest dramatiska kontrasten, vilket gör att de framhäver varandra. Ett exempel på detta är när röd färg appliceras på en målning och grönt används för att markera ögonen. Den starka kontrasten gör att ögonen blir det mest framträdande elementet i målningen. När man blandar komplementära färger skapas neutrala färger, eftersom deras essens försvagas. Det är också möjligt att använda dessa färger för att skapa en känsla av lugn och balans genom att tona ner deras intensitet.
Simultankontrast är en av de mest fascinerande och komplexa typerna av kontrast, där fysiologiska faktorer spelar in. När vi tittar på en färg, söker våra ögon omedelbart den komplementära färgen. Om vi inte kan hitta den, påverkar detta hur vi uppfattar den ursprungliga färgen. Till exempel, när en grå färg placeras bredvid röd, kan vi uppfatta den som en grönaktig grå. På samma sätt, om den placeras bredvid blått, kommer den att uppfattas som en oranget grå. Denna typ av kontrast beror på hur vårt visuella system är konstruerat och kan användas kreativt för att förändra hur färger uppfattas i olika sammanhang.
Kontraster i kvalitet handlar om skillnaden mellan mättade och dämpade färger. Mättade färger har en stark närvaro, medan mer dämpade eller "smutsiga" färger ger ett mer subtilt intryck. Denna kontrast handlar om hur rent eller intensivt en färg är i jämförelse med en annan. När man använder färger av olika mättnad kan man skapa en känsla av balans eller spänning, beroende på hur de kombineras.
Kontrast i mängd handlar om kvantitativa relationer mellan färger. En färg kan uppfattas som tyngre än en annan, beroende på dess ljusstyrka eller intensitet. En bra balans mellan dessa färger kan uppnås genom att den starkare färgen tar mindre plats än den svagare. Till exempel, om du arbetar med gult och lila, kan du behöva ge det lila större yta för att balansera det visuella intrycket, eftersom gult är en mer "kraftfull" färg på grund av sin ljusstyrka.
Att skapa färgpaletter är en personlig och kreativ process som utvecklas över tid. Ju mer man arbetar med färger, desto mer intuitivt blir det att välja en palett som känns rätt för det aktuella projektet. Färger kan uttrycka känslor, förstärka idéer eller framhäva detaljer i ett konstverk. Det är också viktigt att komma ihåg att färger kan ha olika betydelser i olika kulturer, och en färgpalett som känns passande i en kontext kanske inte fungerar i en annan. Därför är det bra att utforska olika sätt att välja och kombinera färger.
För att hitta inspiration kan man vända sig till flera olika källor. Naturen är en oändlig källa till färgkombinationer, från blommor och landskap till djur och insekter. Fotografier från resor eller konstverk från andra konstnärer kan också ge nya perspektiv på hur färger kan kombineras på oväntade sätt. En annan intressant metod är att skapa sitt eget färgprovsbok, där man samlar sina favoritfärger och deras möjliga kombinationer, vilket gör det lättare att hitta och använda dem i sitt eget skapande.
Att arbeta med vattenfärg är en teknik som erbjuder både utmaning och möjligheter. Vattenfärgens unika egenskap är dess transparens, vilket ger konstnären möjlighet att arbeta med lager och skapa djup och rörelse. Tekniken kan kännas utmanande till en början, men genom övning och förståelse för hur vattenfärgen reagerar på olika ytor, kan man få en bättre känsla för materialet. Som med alla konstformer handlar det om att ge sig tid att utforska och acceptera misstag som en del av den kreativa processen.
Färg är inte bara en teknisk aspekt av konst; det är ett uttrycksmedel i sig. Att förstå och använda färg på ett medvetet sätt ger konstnären möjlighet att skapa starkare och mer emotionellt laddade verk. Oavsett om man väljer att följa etablerade färgprinciper eller vågar experimentera med nya kombinationer, ger färg oss möjlighet att uttrycka oss på ett sätt som få andra visuella element kan.
Hur man arbetar med färger i porträttmålning: Sekundära, Komplementära och Analogiska Färger
Att bemästra användningen av färger i porträttmålning innebär att förstå hur färger samverkar för att skapa volym, kontrast och harmoni. Genom att arbeta med olika typer av färgkombinationer kan man uppnå intressanta och uttrycksfulla resultat. Här kommer en genomgång av hur man arbetar med sekundära, komplementära och analogiska färger för att skapa balans och dynamik i porträtt.
Sekundära färger uppstår när två primära färger blandas i lika proportioner. Exempelvis ger en blandning av blått och gult en grön nyans. Genom att använda dessa sekundära färger i kombination, exempelvis orange, lila och grön, kan man skapa harmoniska färgövergångar i ett porträtt. Genom att applicera mycket utspädda lager av färg kan man skapa en vacker glasyr-effekt. En enkel geometrisk form, såsom en cirkel, kan användas som grundstruktur för att applicera dessa färger i olika lager. Viktigt är att låta varje lager torka innan nästa appliceras, och att använda tekniken vått på torrt för att skapa subtila tonala variationer.
Komplementära färger är de färger som finns direkt motsatta varandra på färgcirkeln. Dessa färgpar skapar starka kontraster där varje färg får den andra att framträda tydligare. Ett klassiskt exempel på detta är gult och lila. I porträttmåleri används ofta dessa färger för att skapa djup och volym, där den komplementära färgen accentuerar skuggorna och den andra framhäver ljusets områden. I det här fallet används lila för skuggorna och gult för att framhäva de upplysta delarna av porträttet. För att skapa denna kontrast kan man använda en vit vaxkrita för att bevara de ljusa områdena innan man applicerar färgerna. Därefter målas skuggorna med utspädd lila färg och ljusa områden med utspädd gul färg. Genom att arbeta med transparenta lager kan man behålla djupet och undvika att blandningarna blir för intensiva. Om du känner för att göra vissa detaljer mer levande, kan du justera intensiteten i de gula områdena, men det är viktigt att undvika att lägga på för mycket lila, eftersom det annars kan bli för tungt och enhetligt.
En annan intressant komplementär färgkombination är blått och orange. Här skapas kontraster genom att blått representerar de kalla skuggorna och orange de varma ljusområdena. För att arbeta med denna kombination är det viktigt att applicera färgerna på vått papper, utan att kanterna blir alltför diffusa. Genom att måla skuggorna först med blått och sedan måla de ljusa områdena med orange kan man skapa ett starkt visuellt djup. När dessa två färger blandas kan en ny färg uppstå, grön, vilket skapar ytterligare nyanser i porträttet. Detta innebär att de olika nyanserna av orange, beroende på hur mycket gult de innehåller, kan ge upphov till gröna eller grönaktiga toner.
Röd och grön är ett annat komplementärt färgpar som kan användas för att ge balans i porträtt. I denna kombination är det viktigt att tänka på hur färgerna möts och skapar en subtil sammansmältning, eftersom de är de mest balanserade när det gäller tonvärde och ljusstyrka. Röd används för att framhäva de skuggiga områdena, medan grön används för att representera de upplysta partierna. Denna typ av kontrast fungerar väldigt bra när de båda färgerna blandas försiktigt och skapar en naturlig övergång mellan ljus och skugga.
Analogiska färger är de som ligger bredvid varandra på färgcirkeln, såsom blått och grönt eller röd och orange. När man arbetar med analoga färger skapas en mjukare och mer sammanhängande övergång i porträttet. Om man använder sig av blått och grönt i ett porträtt, kan man börja med att applicera en jämn grön ton i de ljusa områdena och sedan arbeta med en blå ton för skuggorna. Genom att låta färgerna smälta samman i övergångarna, med hjälp av ren vatten för att mjuka upp kanterna, kan man skapa en harmonisk effekt som ger ansiktet volym och liv. Genom att lägga till fler lager kan man ytterligare förstärka nyanserna i porträttet, och använda ljusare gröna och intensivare blått för att skapa kontrast i ljus och skugga.
För att förstå dessa färgprinciper fullt ut är det viktigt att tänka på hur ljus och skugga fungerar i porträttmålning. Färgerna i porträttet bör alltid vara i balans med ljusets riktning och intensitet. Att förstå detta gör att du kan skapa en känsla av djup och realism i ditt konstverk. Det handlar inte bara om att använda rätt färger, utan också om att förstå hur dessa färger påverkar varandra på ett dynamiskt sätt när de placeras på papperet.
Hur Färger på Hjul och Deras Användning Skapar Liv i Konstverk
I konstvärlden är förståelsen av färger inte bara en teoretisk fråga utan ett praktiskt verktyg för att skapa djup, liv och uttryck i ett verk. Färger på hjulet, särskilt de på den kalla sidan – från blått genom lila till röd – utgör en omfattande palett som öppnar för många uttryck. Dessa färger, vilka inte innehåller gult, kan användas för att skapa en känsla av mörkare nyanser i en målning. Genom att använda dessa färger tillsammans med transparenta lager, målad med vått på torrt-teknik, kan man bibehålla ljusheten i verket trots en övervägande mörk färgpalett. I detta fall hjälper det vita av papperet i bakgrunden att reflektera ljus, vilket ger porträttet en luftighet och livfullhet. Om man däremot vill skapa ett mörkare uttryck kan fler lager eller mer intensiv färg läggas på.
Den varma färgpaletten, som sträcker sig från gult till lila, inbegriper färger som innehåller både rött och gult. När dessa färger placeras bredvid varandra på färghjulet kan deras upplevda temperatur förändras. Ett gult som är placerat nära ett blått verkar kallare, medan samma gult nära ett rött känns varmare. För ett porträtt kan man arbeta med platta lager av färg med denna teknik, utan att sudda kanterna, för att bevara en skarp och definierad linje.
Det är viktigt att förstå att måleritekniken i sig spelar en betydande roll för resultatet. Den våta på torra tekniken ger möjlighet att bygga upp lager och skapa kontraster utan att förlora detaljer. Målet är att jobba metodiskt och noggrant, där man börjar med konturerna och gradvis bygger upp de ljusare och mörkare områdena av porträttet. Genom att använda en fin pensel kan man sedan fokusera på detaljer och skapa skarpa kontraster som framhäver specifika områden i målningen.
Kontrasten mellan ljus och mörker är central i många porträtt och måleritekniker. Ett bra exempel på detta kan ses när man arbetar med ljusa färger som gult och orange för de upplysta områdena och mörkare färger som blått och lila för skuggorna. Denna användning av kontraster hjälper till att skapa djup och volym i porträttet. Det krävs precision och tålamod för att genomföra denna typ av arbete, särskilt när man använder ett tunt lager färg för att skapa de subtila skuggorna som definierar ansiktets form.
Färger som används för att skapa hudtoner är ett fascinerande ämne i sig. Genom att kombinera grundfärgerna kan man återskapa en mängd olika hudnyanser, som sträcker sig från rödaktiga till gulaktiga och brunaktiga toner. Hudtonerna förändras också beroende på ljusets färg och var det faller på ansiktet. Genom att justera proportionerna mellan gult, röd och blått kan konstnären skapa nyanser som passar för att återskapa naturliga hudtoner, från de ljusaste till de mörkaste.
För att skapa hudtoner används ofta Quinacridone Magenta tillsammans med gult för att skapa en intensiv rosa-orange ton, som sedan kan modifieras genom att tillsätta en liten mängd blått för att sänka intensiteten och få en mer naturlig färg. För mörkare hudtoner används ofta jordtoner som blandas med gult, röd eller blått beroende på önskad nyans. Genom att lägga till vatten eller vit färg kan man justera tonens ljushet och mjukhet. Att använda för mycket vit färg kan dämpa färgen, så det är viktigt att testa och justera innan man applicerar dessa nyanser i större mängder.
Det finns en oändlig variation av hudtoner som kan skapas beroende på vilken nyans av gult, röd och blått som används. För mer fantasifulla resultat kan konstnären experimentera med att använda andra färger än de primära – till exempel att använda citron-gult istället för ockra-gult, eller att prova med en annan röd ton än Quinacridone Magenta. Experiment med dessa färger kan ge en mängd olika resultat och lägga till en unik dimension till porträttet.
Exempel på neutrala färger, som skapas genom att blanda en färg med dess komplement eller lägga till svart eller vitt, ger en lugnare och mer tempererad känsla. Jag föredrar ofta att använda komplementära färger för att skapa dessa neutrala toner, eftersom de ger en mer jordnära och balanserad känsla till målningen. Dessa neutrala färger används gärna för att tona ned intensiteten av en färg och ge en mer subtil bakgrund eller kläddetalj.
Till sist handlar det om att förstå hur olika färgkombinationer kan förändra uttrycket i en målning. Genom att experimentera med olika färger och mängder kan man återskapa en fantastisk mångfald av hudtoner och skapa både realism och fantasi i porträtt. En viktig aspekt är att vara villig att experimentera och inte känna sig begränsad till en viss färgpalett eller metod. Genom att göra detta kan varje konstnär skapa sitt eget unika sätt att måla och uttrycka sig.
Jak skutecznie nauczyć się arabskiego w 12 tygodni?
Jak przekształcić płaską formę w przestrzenną w malarstwie akwarelowym?
Jak nauczyć psa otwierać drzwi i inne przydatne sztuczki
Dlaczego kryptoaktywa są tak zmienne i jak rozumieć ich ryzyko inwestycyjne?
Jak Mussolini, Trump i Putin kształtowali geopolitykę Europy?
Jak organizować czystą architekturę aplikacji: Przewodnik dla programistów API
Jak Donald Trump Manipuluje Swoimi Mówionymi Przemówieniami: Strategia Wykorzystywania Mediów i Wybory Elektoratu
Jak wykonywać podstawowe ćwiczenia somatyczne dla początkujących
Jak rozumieć populizm: teoretyczne wyzwania i krytyka
Jak zaimplementować logowanie zewnętrzne przez GitHub przy użyciu OAuth2 w aplikacji webowej?

Deutsch
Francais
Nederlands
Svenska
Norsk
Dansk
Suomi
Espanol
Italiano
Portugues
Magyar
Polski
Cestina
Русский