Vad ledde till den amerikanska regeringsstängningen och vad innebar den för politiken kring gränsen?

Den amerikanska politiska scenen präglades under de senaste åren av en ständigt närvarande fråga: gränsen mellan USA och Mexiko. Under Donald Trumps presidentskap var denna fråga mer central än någonsin, och hans löften om att bygga en mur blev ett av hans mest återkommande och kontroversiella ämnen. Hans politik i frågor som immigration och gränskontroll polariserade landet och ledde till en av de mest dramatiska perioderna i modern amerikansk politik.

I samband med de amerikanska mellanårsvalen 2018, som många politiska analytiker beskrev som en "blå våg" till förmån för Demokraterna, blev det tydligt att väljarna var missnöjda med Trumps strikta invandringspolitik. I Arizona besegrade den demokratiska kandidaten Krysten Sinema republikanen Martha McSally, som i sin kampanj hade stött Trumps varningar om migrantkaravanen. Detta valresultat var ett tydligt tecken på att Trumps retorik om den hårda invandringspolitiken inte hade stöd hos en majoritet av väljarna.

Trots detta beslutade Trump att sätta all sin kraft bakom sitt projekt att bygga en fysisk barriär vid gränsen. Under den så kallade lame-duck-sessionen, när Kongressen inte längre var i kontroll av republikanerna, försökte Trump pressa igenom finansiering för sin mur i den federala budgeten för 2019. Hans taktik blev extremt konfrontativ, och under ett direkt tv-sänt möte med de demokratiska ledarna Nancy Pelosi och Chuck Schumer, hotade han att stänga ned den federala regeringen om de inte godkände finansiering för muren. "Om vi inte får det vi vill ha," varnade Trump, "är jag stolt att stänga ned regeringen för gränssäkerheten."

Under nedstängningen erbjöd Trump och hans republikaner flera förslag för att få finansiering för muren, bland annat att tillfälligt förlänga DACA-programmet och återställa Temporary Protected Status (TPS) för vissa länder med politisk instabilitet eller väpnade konflikter. Dessutom föreslog de att göra det svårare för migrerande barn från Centralamerika att söka asyl genom att kräva att de ansökte från sina hemländer och begränsa ansökningar till barn med en "kvalificerad" förälder redan i USA. Dessa förslag möttes dock av hårt motstånd från Demokraterna, som snabbt avfärdade det som ensidiga, hårt partiska och orättvisa.

Shutdownen pågick till den 25 januari 2019, när ökat offentligt tryck och sjunkande godkännandenivåer fick Trump att skriva på ett tillfälligt budgetförslag som återöppnade den federala regeringen till den 15 februari. Trump gick också ut med ett hot om att kringgå Kongressen och finansiera muren genom att förklara ett nationellt nödläge, vilket skulle ge honom rätt att omdirigera pengar från andra källor, som militärbudgeten och katastrofhjälpsfonder. Detta väckte oro bland både politiska motståndare och vissa republikaner, som fruktade att det skulle skapa ett farligt prejudikat där framtida demokratiska presidenter skulle kunna använda samma strategi för att genomföra sina egna politiska agendor utan kongressens godkännande.

Den nationella nödlägesdeklarationen ledde till ett intensivt rättsligt och politiskt drama. Trump menade att den omfattande invandringen till USA var en nationell säkerhetskris som krävde extraordinära åtgärder. Kritiker menade å andra sidan att detta var ett försök att avleda uppmärksamheten från det faktum att han brutit sitt löfte att få Mexiko att betala för muren. De såg det som en fara för det amerikanska politiska systemet, där presidenten skulle kunna utöva makt utan laglig grund och utan att ta hänsyn till kongressens beslut.

För att förstå betydelsen av dessa politiska händelser måste man även se till hur de reflekterar de större frågor om nationalism, migration och politisk polarisering i USA. Trump framställde sig som en försvarare av amerikanska intressen genom att skapa en hård gräns och genom att betona behovet av att skydda landets gränser mot inkräktare, vilket tilltalade hans stödjare men alienerade många andra. Hans politik och retorik bidrog till att skapa en ökad polarisering, vilket i sin tur ledde till ökade spänningar i både det politiska landskapet och i samhället i stort.

Hur har separeringen av familjer påverkat migranter och amerikansk samhälle?

Denna rättsprocess väckte starka reaktioner och skapade en internationell debatt om hur USA behandlar sina mest utsatta medborgare, migranterna. En video från rättegången, där Fabian försvarade bristen på grundläggande hygien, gick viralt och fick över 20 miljoner visningar. Kritiker ansåg att hennes argument visade på en fullständig brist på empati och moral, medan andra försökte förstå hennes argument som ett uttryck för en strikt juridisk position snarare än personlig övertygelse (White 2019).

För många var dock Fabians argumentation en uppenbar manifestation av den amerikanska regeringens ovilja att erkänna barnens mänskliga rättigheter. Barn som inte gjort något brott förutom att resa med sina föräldrar blev utsatta för omänskliga förhållanden i fångenskap. Detta var inte bara ett problem i teorin utan i praktiken – flera nyhetsartiklar beskrev förhållandena i förvar, där barn levde under extremt trånga och ohygieniska förhållanden, vilket ledde till fysiska och psykiska påfrestningar för de unga människorna (Lind 2019).

Forskning har visat att barn som utsätts för sådana traumatiska upplevelser lider av långvariga psykiska problem, som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), depression och ångest. Den medicinska världen har också varnat för de allvarliga konsekvenserna av att inte tillhandahålla grundläggande behov som mat, hygien och medicinsk vård för barn i fångenskap (Raff 2019). Läkarna som inspekterade dessa förvar beskriver ofta förhållandena som liknande tortyrfaciliteter – överfulla, smutsiga och omänskliga.

Kritikerna menade att om någon annan än den amerikanska regeringen hade behandlat barn på detta sätt, skulle de förlorat vårdnaden om sina barn och mött rättsliga konsekvenser. Men trots dessa allvarliga anklagelser fortsatte regeringen att driva sin politik med rättfärdigandet att detta var ett skyddande förfarande mot olaglig invandring (Bala & Rizer 2019).

Den amerikanska politiken på migrationsområdet skapar inte bara en nationell kris utan påverkar också de internationella relationerna. När USA behandlar sina invandrare på detta sätt, särskilt de som söker asyl eller försöker att komma in i landet på grund av fattigdom eller våld, påverkar detta synen på nationen globalt. Människor världen över reagerade med chock och fördömande. Detta har lett till en mer polariserad värld där migrationspolitik är en av de mest kontroversiella och svårhanterliga frågorna.

Förutom de direkta effekterna på barnen och familjerna, finns det också en bredare samhällelig påverkan. Anti-invandringsretorik i USA har inte bara fördjupat klyftorna i det amerikanska samhället utan också lett till ökad fientlighet mot latino- och immigranträttighetsaktivister. Forskning visar att sådana politiska beslut kan öka rasism och diskriminering, särskilt när grupper framställs som "den andra" eller "fienden" (Fernandez 2019). Denna negativa retorik ger utrymme för ökad polarisering och skapar en oförsonlig stämning där människovärde reduceras till politiska debatter om lagar och regler.

Det finns starka moraliska och juridiska argument för att ompröva USA:s migrationspolitik, både för att skydda barns rättigheter och för att återställa landets internationella rykte. Förespråkare för asylsökande och invandrare hävdar att USA måste hitta en mer human väg att hantera gränskontroller och säkerställa att de mest utsatta, som barn och familjer, behandlas med respekt och värdighet. Att erbjuda stöd till dessa familjer, snarare än att straffa dem, skulle vara ett steg mot att återupprätta de värden som det amerikanska samhället en gång byggde på.

Hur Donald Trumps immigrationspolitik omformade USA:s gränser och samhället

Stephen Miller, en av de mest inflytelserika personerna bakom Trumps immigrationspolitik, spelade en avgörande roll i att skapa de lagar och de ideologiska principer som styrde administrationens beslut. Han, som ofta betraktas som en hård motståndare till illegal invandring, hade sin första erfarenhet av att formulera hårdare invandringslagar i samband med sitt arbete för den republikanska politikern Jeff Sessions. Efter att ha blivit en viktig rådgivare för Trumps presidentkampanj 2016, såg han till att invandring skulle bli ett huvudtema, där han och andra i Trumps innersta krets propagerade för ett striktare urval av invandrare baserat på deras utbildning, förmåga att bidra till arbetsmarknaden, och deras kulturella anpassning till USA:s värderingar.

Det mest kontroversiella initiativet som Miller var direkt inblandad i var familjeseparationen vid gränsen. Under 2018 introducerades en policy som innebar att föräldrar och barn separerades om de korsade gränsen olagligt. Denna politik, som blev en av Trumps mest kritiserade åtgärder, var avsedd att avskräcka illegala gränsövergångar men ledde till massiva protester och internationella fördömanden. Kritiker pekade på de traumatiska effekterna på barnen och familjerna som drabbades av separeringen, och många ifrågasatte moralen bakom att använda barn som ett medel för att bekämpa invandring.

Miller och hans allierade hävdade att det inte handlade om att vara grym eller inhuman utan om att upprätthålla landets lagar och ordning. Men för många blev den moraliska frågan om familjerna skulle splittras ett känslomässigt argument som låg till grund för en bredare samhällsdebatt. Samtidigt fanns det de som såg Trumps invandringspolitik som en logisk konsekvens av hans val av åtgärder för att skydda landets intressen och för att hålla invandring på en nivå som USA:s arbetsmarknad och infrastruktur kunde hantera.

Men Trumps syn på invandring var inte universell. Det fanns ett motsättande politiskt block, bestående av progressiva röster som aktivt motsatte sig de stränga invandringslagarna och arbetade för att stoppa dem. U.S. Representant Alexandria Ocasio-Cortez och den barnläkare Dolly Lucio Sevier blev starka kritiker till Trumps politik, särskilt när det gällde barnens rättigheter och hur de påverkades av familjeseparationerna. Ocasio-Cortez och andra demokratiska politiker började öppet tala om behovet av att omvärdera USAs syn på invandring och förespråkade för mer humana och medmänskliga åtgärder.

Samtidigt som dessa debatter pågick i USA:s politiska korridorer, började världens ögon vändas mot de 750 miljoner människor globalt som Gallup uppskattade ville migrera om de fick möjlighet. För många av dessa individer är USA en symbol för frihet och möjligheter, men för andra är det en plats där de känner sig utsatta för diskriminering och orättvisor. På en global skala, när länder diskuterar sina immigrationspolicys, måste de också ta hänsyn till de enorma omvälvningar som migrationen medför för både mottagarländerna och de som tvingas lämna sina hemländer.

Trots att Trumps politik varit polariserad och kontroversiell, är det uppenbart att han, genom sina hårda linjer, satte standarden för kommande immigrationsdebatter i USA. Detta skifte har också påverkat många andra länder som nu ser på USA:s exempel när de själva försöker definiera sin relation till invandring och gränskontroll. Förutom de rent politiska effekterna, ger Trumps invandringspolitik också upphov till mer filosofiska och moraliska frågor om vad det innebär att vara en del av ett land, om medborgarskap verkligen är en rättighet eller om det är ett privilegium som måste förtjänas.