Vad är information i en fysisk värld?

Att utveckla en omfattande teori om information, mening och intentionalitet kräver ett naturligt perspektiv baserat på Peirces biosemiotik. Denna teori undersöker grundläggande frågor som referentiell information, metafysik av form, felaktig representation, referens och betydelse, och erbjuder nya förklaringar och insikter. Information ses här inte som ett enkelt begrepp, utan som ett hierarkiskt system med olika aspekter: strukturella, referentiella och normativa. Genom att definiera form negativt, som en begränsning, kan vi skapa en naturlig förklaring av strukturell information.

När vi behandlar referensens normativitet, introduceras begreppet tolkning, som hjälper oss att förstå den minimala normativiteten som finns i referens. Begreppet operativ tolkning förklarar hur referens fungerar genom att knyta det till en tolkning som inte är strikt, men ändå normativ på ett minimum. Det blir tydligt att referensens tre former — symbolisk, indexikal och ikonisk — är asymmetriskt beroende av varandra: Symbolisk referens är beroende av indexikal referens, som i sin tur är beroende av ikonisk referens. Detta semiotiska ramverk hjälper oss att lösa flera långvariga problem inom språkfilosofin.

För att förstå information i en fysisk värld är det viktigt att erkänna att information inte bara är något som existerar som en abstrakt idé. Det är fysiskt förankrat, och dess struktur och normativitet är inte isolerade, utan djupt förbundna med världen vi lever i. Den fysiska världen, med sina specifika begränsningar och regler, formar hur information blir till och hur den kan tolkas.

För läsaren är det viktigt att förstå att medan många diskussioner om information ofta fokuserar på tekniska eller matematiska modeller, så är den verkliga nyckeln att förstå information i dess semantiska och normativa sammanhang. Information är inte enbart ett överfört tecken eller ett tekniskt objekt som kan hanteras av maskiner och algoritmer. Den är beroende av tolkningar och konventioner, och utan en förståelse för dessa aspekter riskerar vi att missa den fulla betydelsen av informationens roll i våra liv.

Det är också av vikt att tänka på hur information kan vara beroende av en form av "informationskodning", som Shannon och Weaver framhöll i sina tekniska analyser. Men detta perspektiv måste kompletteras med en förståelse av referensens och meningsskapandets djupare nivåer. Vi ser att symbolisk kommunikation, där tecken inte bara fungerar som bärare av fakta, utan också som bärare av betydelse och värderingar, är en komplex process som sträcker sig långt bortom de enkla signalerna vi kan överföra genom tekniska kanaler.

Hur Referens och Symbolik Samverkar: Från Ikoniska till Symboliska Funktioner

I den kognitiva utvecklingen av förståelsen för tecken och referenser är det avgörande att förstå hur olika nivåer av referens förhåller sig till varandra. I det här sammanhanget kan vi belysa de olika typerna av tecken genom att titta på både deras ikoniska och symboliska funktioner, och hur dessa utvecklas från enklare former av referens till mer komplexa och abstrakta betydelser.

För att en bi ska förstå referensen till nektarkällan måste den genomgå en form av symbolisk tolkning, där betydelsen av ett tecken inte längre direkt beror på dess relation till den fysiska världen. Symboliska tecken är konventionella och arbiträra, vilket innebär att deras relation till objektet de refererar till inte är direkt, utan snarare baserad på sociala eller kulturella överenskommelser. Ett exempel på detta är språket: ord som "hund" refererar inte till en specifik hund utan till en allmän kategori eller ett koncept.

Enligt Deacon reflekterar denna hierarkiska struktur i referensprocesser ett djupare förhållande mellan olika typer av tecken. Symboliska tecken, till skillnad från ikoner och index, har inte någon direkt koppling till sina referenter utan bygger istället på tidigare nivåer av referens. För att förstå symboler måste man först ha en grundläggande förståelse av indexiska och ikoniska tecken, eftersom symboler bygger på dessa enklare former för att utveckla mer komplexa betydelser.

Detta leder oss till frågan om symbolernas autonomi. Symbolisk referens innebär inte att tecknet har en direkt korrelation med den verklighet det refererar till. Ett exempel på detta är berättelsen om "pojken som ropade varg", där ordet "varg" förlorar sin indexiska funktion när det inte längre refererar till en verklig varg, men ändå behåller sin symboliska betydelse som en varning eller moralisk lektion. Den symboliska referensen har förmågan att representera något generellt, abstrakt eller fiktivt, vilket gör den flexibel och kapabel att täcka en mycket bredare spektrum av betydelser än indexiska eller ikoniska tecken.

För att förstå hur symbolisk referens fungerar är det viktigt att inse att symboler inte kan förstås enbart genom att se på dem isolerat. Symbolerna måste vara insatta i ett specifikt sammanhang för att deras referenser ska bli meningsfulla. Detta innebär att för att ett symboliskt tecken, som ett ord, ska ha en specifik referent, måste det vara inbäddat i en fysisk och social kontext. Till exempel, ordet "hund" refererar inte till en specifik hund förrän det är använt i en viss situation, som när någon säger "Hund!" och pekar på en specifik hund i sin omgivning.

Symboler är alltså inte bara tecken som representerar konkreta objekt. De har förmågan att representera abstrakta idéer och komplexa begrepp, som historiska eller fiktiva händelser, vilket gör att de kan användas för att kommunicera en mycket bredare uppsättning av tankar och idéer. Detta är också varför språk, som använder symboliska tecken, är ett så kraftfullt verktyg för att förstå och beskriva världen omkring oss.

För att förstå symbolikens funktion i språket måste vi överväga det fundamentala problemet med symboler, nämligen deras "symbol grounding problem", som Stevan Harnad (1990) diskuterar. Hur kan vi förstå meningen med symboler som inte har en direkt fysisk koppling till sin referent? Harnad menar att medan symboler i artificiell intelligens manipuleras baserat på deras formella eller syntaktiska egenskaper, har språkliga symboler en inneboende koppling till världen och den mänskliga erfarenheten. Symboler, som ord, får sin betydelse inte från sina fysiska egenskaper utan genom de kulturella och sociala konventioner som omger dem.

Att symbolisk referens är grundad i indexiska och ikoniska tecken innebär att språk inte är en isolerad kognitiv funktion, utan att det är beroende av en komplex infrastruktur av förmågan att förstå konkreta och korrelerande relationer mellan tecken och deras referenter. Detta är en viktig insikt för att förstå hur människor använder språk för att både referera till konkreta objekt och för att skapa abstrakta idéer som inte direkt kan upplevas i den fysiska världen.

Endtext

Hur spelarens handlingar skapar kommunikation genom signalering i spelteori: En analys av koordinationsspel

Nästa problem är att konstruera ett argument om ömsesidigt missförstånd bestående av koordinationsspel. Lewis-Skyrms signaleringsspel är koordinationsspel där åtgärder från mottagaren samordnas med tillstånd i världen. En annan typ av koordinationsspel handlar om samordning av sändarens handlingar med mottagarens handlingar. Vanligtvis uppnås handling-till-handling koordinering genom signalering, som i exemplet där två män ror en båt tillsammans och koordinerar sina handlingar via en trumma. Handlings-till-handlingskoordinering skiljer sig från tillstånd-till-handlingskoordinering genom att ett tillstånd är exogent – det väljs inte av någon av spelarna.

Föreställ dig att två spelare, en sändare och en mottagare, spelar ett koordinationsspel. Sändaren kan vidta två typer av handlingar, och det finns två signaler tillgängliga, M1 och M2, och två möjliga handlingar för mottagaren. Om sändaren vidtar en handling av en slump skickar hen en signal till mottagaren. När mottagaren tar emot signalen vidtar hen en handling i enlighet med denna. Det finns inget förutbestämt samband mellan sändarens handlingar, signalerna och mottagarens handlingar. Till skillnad från det enkla signaleringsspelet, där sändare och mottagare inte nödvändigtvis är rationella, antar vi här att båda har en epistemisk tro om spelet de spelar. Sändaren tror att spelet hon/han spelar med mottagaren liknar en hjortjakt (stag hunt) medan mottagaren tror att de spelar ett spel som liknar "battle of sexes" med sändaren. De känner inte till varandras faktiska utfall när de interagerar eftersom det inte finns någon gemensam kunskap eller ett förhandssystem för kommunikation.

Spelet i sändarens sinne är en blandning av tillstånd-till-handlingskoordinering och handling-till-handlingskoordinering. Precis som i hjortjaktspelet finns två typer av byten i spelet: hare och hjort. Hares är många, medan hjortar är sällsynta och dyker upp slumpmässigt. Eftersom sändaren är rationell vill hen jaga hare när det inte finns någon hjort och jaga hjort tillsammans med mottagaren när en hjort dyker upp. För att maximera sin utbetalning måste sändaren utveckla ett informationssystem med mottagaren, eftersom det inte finns någon gemensam kunskap mellan dem. Sändaren lär sig genom erfarenhet och förstärkningsinlärning.

I spelet skickar sändaren alltid en signal till mottagaren när hen ser en hare eller en hjort och jagar den. Mottagaren reagerar genom att välja en jaktstrategi baserat på signalen. Då finns det fyra möjliga strategier för sändaren: fS1 (SH, M1; SS, M2), fS2 (SH, M2; SS, M1), fS3 (SH, M1; SS, M1) och fS4 (SH, M2; SS, M2). Mottagaren har också fyra strategier: fR1 (M1, RH; M2, RS), fR2 (M1, RS; M2, RH), fR3 (M1, RH; M2, RH) och fR4 (M1, RS; M2, RS). Strukturen för utbetalningarna för möjliga kombinationer av strategier i sändarens sinne kan ses i tabell 6.7. (Fortsätts i grafiken).

När sändaren och mottagaren interagerar, kommer en av de signaleringssystemen att konvergera och upprätthållas genom förstärkningsinlärning. På motsvarande sätt föreställer sig mottagaren att hen spelar ett spel som liknar "battle of sexes". I detta spel, föreställ dig att ett par har olika preferenser: mannen föredrar att titta på fotboll, medan kvinnan föredrar att gå på bio. För dem båda är det dock viktigast att vara tillsammans under helgen. Om de inte är tillsammans får de ingen utbetalning. Om de går och tittar på fotboll får mannen mer nytta än kvinnan, och om de går på bio får kvinnan mer nytta än mannen. Utbetalningen kan beskrivas i tabell 6.8.

I mottagarens sinne, när sändaren bestämmer sig för en aktivitet, skickar han eller hon alltid en signal till den andra. När mottagaren tar emot signalen, väljer hen vad hen ska göra. Mottagaren tror att sändaren har fyra strategier: fS1 (WF, M1; WM, M2), fS2 (WF, M2; WM, M1), fS3 (WF, M1; WM, M1) och fS4 (WF, M2; WM, M2). Mottagaren har också fyra motsvarande strategier: fR1 (M1, HF; M2, HM), fR2 (M1, HM; M2, HF), fR3 (M1, HF; M2, HF) och fR4 (M1, HM; M2, HM). Strukturen för möjliga utbetalningar i mottagarens sinne kan ses i tabell 6.9. (Fortsätts i grafiken).