I denna sektion presenteras en analytisk formulering för att beskriva en bro som utsätts för en tvåaxlad testfordon som rör sig i en viss hastighet. Denna modell är baserad på en dämpad bro av Bernoulli–Euler typ, som anses vara enkelt stödd och har vissa specifika mekaniska egenskaper som per-enhets-massa, böjstyvhet och dämpningskoefficient. För att förenkla beräkningarna behandlas bron som en enkel, dämpad balk som utsätts för den dynamiska påfrestningen från ett fordon som rör sig med en konstant hastighet. Modellen kan, dock, appliceras även på andra typer av broar, som böjda broar, broar med flera spann eller broar med andra stödförhållanden.

För att hitta lösningar i sluten form används ett sätt att beskriva rörelsen hos en tvåaxlad bil som rör sig över bron. Fordonsmodellen består av en kaross och två axlar, där karossen betraktas som en stel balk med masscentrum och massmoment av tröghet, samt fyra frihetsgrader för att hantera både vertikal och vridande rörelse. Varje axel representeras genom en frihetsgrad, och bilens hjul är anslutna till karossen genom fjädringssystem som modelleras som en fjäder-dämpare-enhet. Detta system är i direkt kontakt med broytan genom hjulen, som även de är modellerade som fjäder-dämpare-enheter.

När fordonet rör sig över bron orsakar det en dynamisk påverkan på både brostrukturen och fordonet själv. Detta innebär att kontakten mellan hjul och broyta skapar en kombinerad vibration som kan ha en betydande inverkan på hur brofrekvenser kan identifieras. Eftersom fordonets egna frekvenser ofta är dominerande och maskerar brofrekvenserna, blir det en utmaning att extrahera information om broens dynamik. För att lösa detta problem används formler som back-kalkylerar för att identifiera de vertikala och roterande responserna vid både fram- och bakhjulens kontaktpunkter med bron.

En viktig metod för att eliminera den dämpande effekten på återhämtning av broens modeformer är att använda den omedelbara amplituden av komponenternas respons, extraherad med hjälp av högtransformation (HT) eller våglettrörelse (WT), för att konstruera en rekursiv formel. Denna formel använder den rumsliga korrelationen mellan fordonets fram- och bakaxlar för att återställa broens modformer. Genom att tillämpa denna metod kan man effektivt isolera brofrekvenser från de frekvenser som är associerade med fordonet, vilket gör det lättare att exakt identifiera och analysera broens dynamik.

För att säkerställa tillförlitligheten i metoderna för att återställa modeformerna, måste resultatet verifieras och jämföras med experimentella data. I detta syfte genomförs en parametrisk studie som undersöker hur olika parametrar påverkar återhämtningen av modeformerna. Dessa parametrar kan inkludera broens materialegenskaper, geometriska egenskaper och fordonets hastighet. Att förstå och hantera dessa parametrar är avgörande för att få tillförlitliga och precisa resultat vid brofrekvensidentifiering.

Slutligen är det viktigt att notera att den rekursiva formeln inte enbart är tillämplig på förenklade modeller av raka broar utan kan även användas för mer komplexa broar, som böjda broar eller broar med varierande stödförhållanden. Detta ger metoden en bred användbarhet i praktiska tillämpningar där fordon passerar över olika typer av broar och där man måste ta hänsyn till en rad olika mekaniska och geometriska faktorer.

En ytterligare aspekt som är viktig att beakta är att inte bara fordonets egen dynamik påverkar broens frekvenser, utan även den interaktion som sker mellan fordonet och bron. Interaktionen mellan hjul och broyta är ofta en komplex funktion som inte enbart beror på de egna frekvenserna för fordonet, utan också på hur fordonets rörelse förmedlas till brostrukturen. Att förstå denna interaktion och kunna modellera den korrekt är därför en avgörande faktor för att kunna identifiera brofrekvenser på ett effektivt sätt.

Hur påverkar olika faktorer identifiering av broens modala parametrar?

Vid mätning och identifiering av broers modala egenskaper är flera externa faktorer viktiga att beakta. En särskild metod, som använder en fyrhjulig testfordon, har visat sig vara effektiv för att samla in data om frekvenser, dämpningsförhållanden och modala former. I detta sammanhang är det avgörande att förstå hur olika parametrar, som broens dämpning, fordonets dämpning, fordonets hastighet och däckens ojämnheter, påverkar resultaten av identifieringen. En nyligen genomförd studie fokuserar på dessa effekter och visar hur de kan förvränga eller förbättra noggrannheten i de uppmätta parametrarna.

Metoden som används för att eliminera dämpningseffekter vid identifiering av modala former är grundad på en rekursiv formel, vilken justerar för dämpningseffekter som annars skulle kunna snedvrida resultaten. I detta specifika fall är formeln (Eq. 15.30) konstruerad för att ta bort effekten av broens dämpning utan att det krävs förhandsinformation om dämpningsförhållandet, vilket gör den till ett kraftfullt verktyg. Vid tillämpning av denna metod på broens första två vertikala och den första vridningsmoden har resultaten visat sig vara mycket exakta, med Modal Assurance Criterion (MAC) värden nära 1, vilket indikerar en hög noggrannhet.

En av de mest märkbara effekterna på identifieringen är dämpningen hos själva bron. När broens dämpningsförhållande är lågt, exempelvis 0,1 %, är det möjligt att numeriska problem kan påverka identifieringen, vilket leder till större fel. Vid ett högre dämpningsförhållande, som 1 %, blir identifieringsresultaten något sämre, vilket är en konsekvens av den dämpande effekten på broens svar. Trots detta förblir de återhämtade modala formerna användbara och metoden visar sig vara robust även vid högre dämpning.

Det finns även en påtaglig effekt från fordonets fjädringsdämpning. Vid test med olika fjädringsdämpare, från ideala värden (cs = 0) till mer realistiska dämpningar (340 och 1000 N⋅s/m), var det tydligt att fordonets dämpning påverkar broens vertikala dämpningsidentifiering. Ju högre dämpning i fordonet, desto större blev felet i identifieringen av broens vertikala dämpningsförhållande. Dock påverkades inte torsionsdämpningen lika mycket, vilket pekar på att den rekursiva formeln effektivt hanterar dämpningseffekterna i torsion.

Fordonets hastighet har också en märkbar inverkan. Vid högre hastigheter (10 m/s) tenderar resultaten att bli mer osäkra, särskilt för dämpningsidentifiering. Å andra sidan, vid lägre hastigheter (2,5 m/s), förblir identifieringen mer exakt. Detta beror på att högre hastigheter kan introducera ytterligare dynamiska effekter och vibrationer som försvårar identifieringen av broens modala parametrar.

I analysen av dessa parametrar blir det uppenbart att den rekursiva metoden är mycket effektiv för att identifiera modala former även i närvaro av externa störningar som dämpning och hastighet. Trots vissa effekter från dessa faktorer, är resultaten från de första vertikala och vridna modala formerna fortfarande pålitliga.

För att ytterligare förbättra precisionen i mätningar och identifiering är det viktigt att överväga vissa optimeringar av både mätmetoder och fordonets egenskaper. Till exempel kan det vara fördelaktigt att genomföra mätningar vid olika hastigheter och med justerade fjädringsdämpningar för att få en bredare uppfattning om hur dessa faktorer påverkar broens respons. I vissa fall kan det vara nödvändigt att utföra ytterligare kalibrering för att eliminera felaktigheter orsakade av fordonets dynamiska egenskaper.

Vidare är det avgörande att förstå att även om den rekursiva metoden är effektiv för att eliminera dämpningseffekter, så kan andra faktorer, som ojämnheter på vägbanan, också påverka resultaten och bör tas med i beräkningen. De data som samlas in bör noggrant analyseras och eventuella externa störningar bör beaktas för att uppnå de mest precisa och tillförlitliga resultaten.

Hur en fordon-bro kontaktrespons kan användas för att identifiera brofrekvenser

Broar är viktiga för både regional och global utveckling då de möjliggör transporter och logistik. Men med den ökade trafikvolymen och tyngre lastbilar, samt naturkatastrofer som jordbävningar och översvämningar, står många broar inför problem med försämring. För att upprätthålla en säker drift av broarna används vibrationsbaserade hälsoövervakningsmetoder som ger referensdata för tillsyn. Traditionellt installeras vibrationssensorer på broarna för att kontinuerligt samla in vibrationsdata, vilket gör det möjligt att övervaka broarnas tillstånd i realtid. Nackdelen med detta är de stora installations- och underhållskostnaderna, och för många broar är detta inte ekonomiskt hållbart. Därför har det funnits ett behov av alternativa metoder för att effektivt och ekonomiskt övervaka broarnas hälsa.

En sådan metod, som ursprungligen föreslogs som en indirekt metod av Yang et al. (2004a), innebär att man använder ett rörligt testfordon för att skanna broarnas modala egenskaper. Detta har utvecklats till en så kallad fordonsscanningsmetod (VSM), som blivit mer populär då den gör det möjligt att extrahera frekvenser från broarna genom en analytisk eller experimentell process. Denna metod kan användas inte bara för att identifiera brofrekvenser utan också för att extrahera andra broegenskaper som lägesformer, dämpningskvoter och till och med vägbanans ojämnheter. Flera signalbehandlingstekniker har använts för att förbättra identifierbarheten av broarnas modala egenskaper, som till exempel Empirical Mode Decomposition (EMD), Variational Mode Decomposition (VMD) och Singular Spectrum Analysis (SSA).

För att optimera fordonsscanningsmetoden har fordonets dynamiska modell blivit en central aspekt. Ursprungligen modellerades fordonet som ett enkeltdimensionellt system (single DOF system), vilket var tillräckligt för att beskriva den enkla axeln på testfordonet. Detta enkla system har visat sig vara mycket användbart då det ger en god förståelse för hur testfordonet påverkar brostrukturen, särskilt vid studier av dess interaktion med vägbanans ojämnheter. En sådan modell har också den fördelen att den är lätt att tolka och ge tydliga resultat för brofrekvenser. När det gäller mer komplicerade fordon krävs dock mer avancerade modeller för att få fram exakta resultat.

En viktig del av den dynamiska modellen är fordonets fjädringssystem. Det har visat sig att fjädringens effekt har stor betydelse för hur fordonet påverkar broens frekvenser och vibrationer. Genom att använda en mer detaljerad tvådof-modell, som tar hänsyn till både fjädringssystemet och kroppens rörelser, kan man noggrant beskriva hur fordonet reagerar när det rör sig över broar och vägar med olika egenskaper. Denna modell gör det möjligt att förutsäga hur fordonet kommer att påverka de modala egenskaperna hos en bro under körning, vilket är en av de viktigaste fördelarna med denna metod. En parametrisk studie visade att den föreslagna formeln för kontaktresponsen – som kan användas för att extrahera brofrekvenser – är överlägsen andra fordonssvar i vissa fall, särskilt när man analyserar broar med olika konstruktionsegenskaper.

Genom att använda denna metod kan man, med enbart hjälp av ett testfordon, effektivt identifiera broens frekvenser och andra strukturella parametrar. Detta innebär att man kan få en detaljerad bild av broens hälsotillstånd utan att behöva installera dyrbar utrustning direkt på själva bron. Dessutom kan denna metod användas för att analysera broar som inte är av en enkel typ, vilket gör den användbar även för mer komplicerade brokonstruktioner.

Det är också viktigt att förstå att resultaten från dessa analyser kan vara känsliga för externa faktorer som vägbanans ojämnhet, fordonets hastighet och typ, samt broens specifika geometri och material. Genom att ta hänsyn till dessa faktorer kan man förbättra noggrannheten i resultaten och säkerställa att den fordonsscanningsmetod som används är tillförlitlig och kostnadseffektiv.

För att utveckla denna metod ytterligare och få ännu mer detaljerade och tillförlitliga resultat, kan avancerade simuleringar med hjälp av finita elementmetoder (FEM) användas. Genom FEM kan man eliminera de antaganden som görs i de slutna lösningarna och skapa ännu mer precisa modeller som kan ge djupare insikter i broarnas hälsa och funktion.

Endtext

Hur amplifiern påverkar extraktion av brofrekvenser: En djupdykning i resonans och förstärkning

För att kunna identifiera och extrahera brofrekvenser på ett effektivt sätt, spelar både testfordon och förstärkare en avgörande roll i mätteknikens precision. Analys av systemets svar på vibrationer, både i tids- och frekvensdomän, ger viktig information om hur dessa enheter fungerar tillsammans. Ett av de mest intressanta resultaten från experimenten är hur ett förstärkningssystem (amplifier) påverkar identifiering och precision vid extraktion av brofrekvenser. Här ska vi undersöka hur olika inställningar påverkar resultaten, inklusive resonansbeteende, amplifierns frekvens och massa.

I experimentet med ett testfordon som inte sätts i resonans, utan där förstärkaren är justerad för att eliminera fordonets svar (så kallat cancelleringsläge), observerades att excitationen i förstärkaren blev kraftigt förstärkt, medan fordonets svar förblev ganska dämpat. Detta förklaras av TMD-effekten (Tuned Mass Damper) som förstärkaren introducerar när dess frekvens är nära fordonets resonansfrekvens. Vid denna justering minimeras fordonets vibrationer, vilket gör att amplituden för brofrekvenserna blir tydligare i förstärkarens svar än i fordonets.

Detta fenomen demonstrerar också en av förstärkarens största fördelar: när fordonet och förstärkaren är inställda nära varandra i frekvens, kan förstärkarens svar göra det möjligt att identifiera sekundära brofrekvenser mer exakt än vad som är möjligt med fordonet. Detta tillvägagångssätt ger en överlägsen förmåga att mäta och analysera brofrekvenser som annars skulle kunna vara svåra att identifiera, särskilt när det handlar om svaga eller otydliga signaler i fordonets svar.

När man justerar amplifierns frekvens, till exempel genom att sätta amplifierns frekvens till 1,1 gånger brofrekvensen, kan denna teknik användas för att förbättra noggrannheten i mätningen utan att riskera att systemet går i resonans. Detta gör det möjligt att mäta brofrekvenser med liten amplitude under framåtresan och sedan justera amplifierns frekvens under bakåtresan för att optimera mätresultaten. Denna metod är särskilt användbar för att undvika eventuella negativa effekter av resonans när man arbetar med känsliga strukturella system som broar.

Vid jämförelse av amplifierns och fordonets svar, både i tid och frekvens, finner man att amplifiern överlag presterar bättre än fordonet, särskilt när det gäller identifiering av andra brofrekvenser. Detta resultat stödjer den tidigare analysen som visade att när amplifierns frekvens är nära brofrekvensen, kommer amplituden av brofrekvenserna i förstärkarens svar att förstärkas. Detta är en grundläggande aspekt av amplifierns användbarhet i vibrationstester av broar.

En annan aspekt av amplifierns roll i denna process är dess massa. Generellt är amplifierns massa mycket liten jämfört med fordonets massa, och dess inverkan på brofrekvensernas amplituder är liten, vilket gör att amplifierns massa kan försummas i praktiska tillämpningar. Vad som verkligen spelar en roll är istället amplifierns frekvensinställning. Genom att justera amplifierns frekvens på rätt sätt kan man dramatiskt förbättra precisionen vid identifiering av brofrekvenser.

För att korrekt kunna identifiera brofrekvenser måste man vara medveten om flera faktorer. För det första måste man beakta hur resonansfenomen påverkar både testfordonet och förstärkaren. När dessa två system är i resonans med varandra kan resultatet bli att vibrationen förstärks, vilket kan leda till att specifika frekvenser förlorar sin tydlighet i mätningarna. För det andra är förståelsen av TMD-effekten viktig, eftersom den kan bidra till att dämpa oönskade vibrationer och förbättra signalernas renhet. Och slutligen, det är nödvändigt att noggrant justera amplifierns frekvens för att säkerställa att mätningarna inte går i resonans, vilket kan leda till falska resultat. Genom att tillämpa rätt tekniker för justering av amplifierns frekvens kan man avsevärt förbättra noggrannheten i mätningen av brofrekvenser.