Mitt framtida yrke

Vem drömmer du om att bli när du blir stor? Det är nog den vanligaste frågan som ställs till barn. Och barnet börjar fantisera om hur livet skulle kunna se ut om det vore representant för ett visst yrke. Sedan uttalar det sitt val – ibland rör det vuxna till tårar med sitt svar, ibland förvånar det dem. För valet görs med hjärtat, inte med förnuftet, eftersom barn ännu inte styrs av nykter beräkning.

Jag kan inte säga att den tanken inte hade slagit mig tidigare, men jag hörde ofta från mina klasskamrater, vänner och många släktingar: ”Låg lön, inte ett prestigefyllt yrke, du kommer inte klara det.” Då öppnade jag en lång lista över de mest olika yrkena och såg förvirrat: advokat, bioteknolog, designer, marknadsförare, ekolog… hur ska man välja det som passar perfekt bland tiotals alternativ? Sedan tänkte jag: ”Stopp! För vem väljer jag egentligen det jag ska ägna mitt liv åt? För mina klasskamrater, föräldrar, vänner? Nej. Jag väljer rätt väg bara för mig själv.”

Den kinesiske filosofen Konfucius sa en gång: ”Välj ett arbete du älskar, så behöver du inte arbeta en enda dag i ditt liv.” Och det stämmer: ett yrke ska engagera, fascinera och intressera. När man ägnar sig åt något man älskar, märker man inte hur tiden flyger. Man kan varje dag utvecklas, upptäcka nya sidor av sina möjligheter. Man kan nå framgång och bli en verkligt lycklig människa. Det var just detta som blev avgörande för mig när jag valde min framtida specialisering. Och nu kan jag med säkerhet säga att jag medvetet har valt pedagogikens väg.

Jag vill bli lärare, eller mer exakt – lågstadielärare. Jag minns ofta min första lärare, Irina Viktorovna, och hennes lektioner som jag älskade så mycket. Hon förmedlade materialet på ett intressant sätt och gav ovanliga läxor. Och hon berömde alltid alla som försökte. Kanske är det därför jag bestämde mig för att knyta mitt liv till skolan. Jag förstår att läraryrket inte bara är intressant utan också mycket svårt! I en klass finns femton till tjugo elever, och till var och en måste man hitta ett särskilt tillvägagångssätt. Och om man har flera klasser? Då blir det ännu svårare! Att hitta ett gemensamt språk med barn, hitta ”nyckeln” till var och en – det är inte lätt. Alla barn är så olika. Och om man dessutom måste förbereda sig för varje lektion, fylla i olika dokument… Ja, bara den som verkligen älskar barn kan bli lärare. Eller rättare sagt – vem som helst kan bli lärare, men inte alla kan bli en bra lärare. Jag vill bli en bra lärare. Vara inte bara en källa till kunskap för mina elever, utan också en vän som kan räcka ut en hjälpande hand i svåra stunder, en likasinnad som kan förstå deras problem och strävanden. Jag vill visa att kärlek, vänlighet och kunskap kan ges utan att kräva något tillbaka.