Government Accountability Office (GAO), en av de mest centrala myndigheterna i USA:s statliga byråkrati, har en unik roll i att säkerställa ansvar och effektivitet inom den federala regeringen. En av de mest distinkta egenskaperna hos GAO är dess strikta oberoende, som har varit grundläggande för dess förmåga att genomföra objektiva och opolitiska utvärderingar av regeringens verksamhet. Denna oberoende ställer dock också särskilda krav på myndighetens arbete, särskilt när det gäller att upprätthålla sin trovärdighet i relation till både kongressen och den verkställande makten.

Enligt tidigare analyser är GAO:s förhållande till kongressen en av de mest dynamiska delarna av myndighetens verksamhet. Under de första decennierna av sin existens, när GAO fortfarande var i sin barndom, var myndighetens uppdrag mer begränsat och rapporterna ofta resultat av interna initiativ snarare än externa beställningar. Men från 1969 till 2021 skedde en dramatisk förändring. Från att endast 10% av GAO:s rapporter hade sitt ursprung i kongressens begäran 1969, var den siffran 94% år 2021. Detta speglar en tydlig förändring där kongressen allt mer har blivit den primära drivkraften bakom GAO:s arbete, vilket också har inneburit att GAO:s rapporter och rekommendationer ofta är direkt relaterade till kongressens aktuella prioriteringar.

GAO:s oberoende är dock inte bara en fråga om relationen till kongressen. Det är också en fråga om metodologisk integritet. Myndigheten har alltid hävdat att en strikt åtskillnad mellan sin forskning och den politiska arenan är avgörande för att kunna upprätthålla objektivitet. Detta oberoende är särskilt viktigt när det gäller att granska den verkställande makten. GAO har länge stått fast vid att det är dess oberoende som gör det möjligt att hålla regeringen ansvarig för dess verksamhet. På grund av detta oberoende har GAO även blivit ett pålitligt organ för att identifiera och lösa problem inom den federala förvaltningen, exempelvis genom att peka på bristande samordning, bristande informationsinsamling eller otillräckliga ledningssystem.

En av de mest kritiserade aspekterna av GAO:s arbete är tiden det tar att producera rapporterna. Trots att myndigheten har förbättrat sina processer och implementerat mer effektiva arbetsflöden, är tidsaspekten fortfarande en källa till frustration både för GAO:s interna personal och för de externa aktörer som väntar på resultaten av utvärderingar och rekommendationer. Att rapporterna ofta är omfattande och grundliga är en av orsakerna till att det tar tid, men detta fördröjda tidsintervall har ändå varit ett konstant tema i de kritikrapporter som har framkommit under årens lopp.

Vidare är GAO:s förmåga att hantera ”bid protests” en annan viktig aspekt av dess verksamhet. Varje år hanterar GAO tusentals protester från företag och organisationer som anser att federala kontrakt eller upphandlingar har hanterats felaktigt. Trots att GAO:s roll är att vara en objektiv och neutral granskare, innebär detta arbete en enorm volym och en komplexitet som ytterligare testar myndighetens resurser och kapacitet.

Det är också viktigt att notera att trots GAO:s oberoende i forsknings- och rapporteringsmetoder, så är myndigheten inte immun mot politiska och administrativa förändringar. Under de senaste åren har särskilt förändringarna i budgeten och kongressens allt mer intrikata krav på oberoende utvärdering förändrat hur GAO fungerar och uppfattas. Framväxten av nya protokoll och regler för hur rapporter ska hanteras har också spelat en roll i hur GAO och kongressen interagerar.

En annan väsentlig faktor att beakta är den kompetens som GAO:s anställda besitter. Många av de som arbetar vid GAO har högre utbildning inom offentlig förvaltning, med flera som har magisterexamen i offentlig politik eller offentliga affärer. Denna akademiska bakgrund gör att GAO ofta kan erbjuda en bred kompetens inom många områden, vilket också är en fördel när det gäller att genomföra komplexa utvärderingar av den federala regeringens verksamhet. Flera av de intervjuade vid GAO beskrev också sin arbetsfilosofi som en ”jack-of-all-trades”-strategi, vilket innebär att de har förmågan att arbeta med ett brett spektrum av frågor snarare än att specialisera sig på ett specifikt område. Detta är en aspekt som skiljer GAO från andra liknande myndigheter som exempelvis Congressional Budget Office (CBO), där en mer specialiserad expertis ofta efterfrågas.

Det är också av vikt att förstå att medan GAO:s rapporter ofta anses vara välgenomtänkta och tillförlitliga, kan de ibland hamna i konflikt med den politiska verkligheten. Eftersom rapporterna är avsedda att vara objektiva, kan de ibland ge en bild av regeringens verksamhet som inte alltid är politiskt bekväm, vilket kan leda till att deras rekommendationer inte alltid genomförs omedelbart. Detta speglar den ständiga balansgången mellan oberoende och politisk påverkan, en balansgång som GAO har hanterat genom att noggrant skydda sina forskningsmetoder och upprätthålla sin oberoende ställning.

Vad innebär neutral kompetens för det ekonomiska forskningsinstitutet ERS och dess utveckling?

År 1961 slogs det ekonomiska funktionerna inom USDA (United States Department of Agriculture) samman till en ny enhet, Economic Research Service (ERS). En tidigare administratör beskrev ERS:s roll som att säkerställa att "ekonomins roll inom jordbruksdepartementet är att göra både grundläggande och ekonomisk forskning till en kraft för att förbättra alla grupper i vårt land och världen" (Cochrane 1961). Trots denna ambitiösa vision stötte ERS på återkommande problem, särskilt under 1980-talet, när arbete som ifrågasatte effektiviteten hos embargon samt oro för växande koncentration inom jordbruket ledde till att kongressen övervägde att minska byråns storlek. Trots dessa utmaningar lyckades John Lee, som ledde ERS i tolv år, motverka dessa nedskärningsförslag.

Lees vision för byrån var att ERS skulle vara en neutral kompetens, en plats för objektiv analys av stora nationella och internationella frågor, utan att påverkas av politiska intressen. ERS skulle vara en källa till omfattande analyser om konsekvenserna av teknologi eller politik, och noggrant redovisa vilka som vinner och förlorar på olika beslut samt deras effekter på olika sektorer och regioner i landet (Ayer 1993, p. 14). Under 1990-talet ledde dock missnöje med byrån, som ansågs otillräckligt responsiv (NRC 1999, p. 75), i kombination med budgetbegränsningar, till nedskärningar. Fältkontor stängdes och personalen koncentrerades till Washington DC, vilket ledde till en nedgång i moralen och förvirring inom byrån (NRC 1999).

ERS producerar rapporter för flera olika intressenter, där de viktigaste är USDA:s sekreterare och andra byråer inom USDA, men även Office of Management and Budget (OMB) och Council of Economic Advisers i Vita huset efterfrågar information. ERS publicerar även sekundärdata om livsmedel, fiber och naturresursmarknader och genomför långsiktiga forskningsprojekt som fyller de olika uppdragen från USDA:s byråer. Trots detta är det lättare att få resurser för kortsiktiga projekt än för långsiktig grundläggande forskning i jordbruksekonomi (NRC 1999).

Enligt National Research Council (NRC) 1999 är ERS:s sårbarhet tydlig – byrån informerar politiska beslut med trovärdig och relevant information, men är inte själv en politisk beslutstagare. Trots detta spelar denna roll en avgörande roll för framgång i att informera politiska beslut. NRC pekade på att en sådan byrås existens är för svag för att kunna hantera de skilda förväntningarna från den verkställande och lagstiftande grenen av regeringen (NRC 1999, p. 12). Det har också konstaterats att den strukturella uppbyggnaden av USDA, där ERS står flera steg bort från den politiska process som byråns arbete måste vara relevant för, inte är optimal. NRC rekommenderade att ERS skulle få ett rådgivande organ för att stödja sekreteraren vid USDA och att byrån skulle rapportera till den chefsekonom som skulle vara mer direkt involverad i den politiska processen. Detta förslag genomfördes dock aldrig.

Som en följd av dessa strukturella och politiska utmaningar var det svårt att upprätthålla ERS:s ställning som en objektiv aktör inom USDA, och detta skulle få allvarliga konsekvenser under Trump-administrationen. Ett exempel på detta var förflyttningen av ERS:s huvudkontor från Washington DC till Kansas City i augusti 2018, en förändring som motiverades av ekonomiska och logistiska faktorer som att minska livskostnader och placera resurser närmare aktörer och intressenter. Flytten möttes av stark kritik, särskilt inom jordbrukssektorn, där många seniora ekonomer valde att lämna byrån istället för att flytta.

Att förstå dessa förändringar och byråns utveckling är centralt för att förstå ERS:s roll inom amerikansk jordbrukspolitik och hur objektiv, neutral kompetens kan påverkas av externa politiska och ekonomiska faktorer. En viktig aspekt av denna utveckling är förståelsen för det spänningsförhållande som alltid finns mellan objektivitet och politik, särskilt när byråer som ERS skapar grundläggande ekonomisk forskning som kan ha långsiktiga effekter på samhälleliga beslut.

För att verkligen förstå ERS:s betydelse och de utmaningar den står inför, måste man också beakta det faktum att den ekonomiska forskningen som produceras inom byrån ofta ligger till grund för långsiktiga strategiska beslut både på nationell och global nivå. Förändringar i hur byrån arbetar och var den är lokaliserad påverkar inte bara de anställda utan även de politiska beslut som tas baserat på deras forskning och analyser. En sådan förståelse är viktig för att kunna bedöma byråns framtid och dess potentiella påverkan på jordbrukspolitiken i USA och vidare.