En central diskussion inom ekologisk ekonomi handlar om metoder och metodologiers pluralism, där frågan om hur dessa ska tillämpas för att förstå komplexa social-ekologiska system är i fokus. Många har kritiserat att traditionell mainstream-ekonomi inte har övergett sina etablerade metoder, och istället fortsätter att använda dessa för att rättfärdiga system som misslyckas med att återspegla verklighetens komplexitet. Denna kritik påpekar att de apologetiska argumenten för fortsatt användning av traditionella ekonomiska metoder bidrar till att cementera ett system som inte tar hänsyn till ekologiska och sociala begränsningar.

För att kunna utveckla en positiv alternativ social-ekologisk ekonomi måste vi, enligt flera teoretiker, bygga på en solid grund av filosofiska antaganden som kan stödja en djupare förståelse av världen. Kritisk realism erbjuder ett användbart verktyg i detta syfte, där flera grundläggande filosofiska frågor tas upp, som exempelvis verklighetens oberoende av människan, sanningsbegreppet i vetenskapen, och gränser för empirisk kunskap. Dessa frågor är viktiga för att förstå hur vi kan skapa kunskap i en värld som ständigt förändras, och för att hitta likheter mellan de sociala och naturliga vetenskaperna.

Trots att ekologisk ekonomi tidigt förespråkade en öppenhet för att låna metoder från olika discipliner – ett slags svag transdisciplinaritet – finns det risker förknippade med en okritisk användning av metodologier. Denna öppenhet kan snabbt förvandlas till eklekticism, där vetenskapliga metoder och teorier används för retoriska ändamål, istället för att verkligen bidra till vetenskaplig utveckling. En viktig kritik som har framförts är att metoder ofta väljs utifrån pragmatiska skäl – till exempel för att de är populära, lättillgängliga, eller för att de passar tidigare utbildning. Det innebär att metoder tillämpas inte för att de är vetenskapligt berättigade, utan för att de uppfyller ytliga behov.

En av de största utmaningarna för ekologisk ekonomi är den teoretiska osäkerheten kring användningen av vissa kvantitativa metoder, särskilt inom miljövärdering, där tekniker som contingent valuation och benefit transfer har kritiserats för att vara metodologiskt bristfälliga. Här är det avgörande att inte bara samla på sig olika metoder, utan att verkligen förstå när och hur de kan bidra till att belysa de frågeställningar som är relevanta för ekologisk ekonomi.

Kritik har också riktats mot pluralismen inom ekologisk ekonomi, särskilt när det gäller den filosofiska grundvalen för att använda olika metoder. Vissa teoretiker argumenterar för att vi bör bevara en epistemologisk pluralism – det vill säga att erkänna flera olika sätt att förstå världen – men utan att dessa metoder och filosofier faktiskt samverkar på ett meningsfullt sätt. Detta kan leda till att fackliga och ideologiska motsättningar förblir oavklara, och att den vetenskapliga utvecklingen hindras snarare än främjas. Baumgärtner et al. (2008) föreslår att denna pluralism kan stödja ett mer mångfacetterat perspektiv, men det finns en allvarlig risk att vi därmed glömmer bort de ontologiska och epistemologiska grundantagandena som verkligen definierar vad ekologisk ekonomi är och vad den kan bli.

Vidare ifrågasätts användningen av idealistiska och relativistiska perspektiv, särskilt när de står i konflikt med en realistisk ontologi som erkänner verklighetens oberoende existens från människans kognition. Socialkonstruktivism, som betonar att all kunskap är en produkt av mänsklig erfarenhet, kan inte fullt ut förklara de biophysiska gränser som ekologisk ekonomi försöker belysa, såsom de termodynamiska principer som styr planetens resurser. Denna spänning mellan idealistisk och realistisk ontologi måste tas på allvar om ekologisk ekonomi ska kunna vara både en teoretiskt koherent och praktiskt användbar disciplin.

Kritik av metodologisk pluralism måste också åtskiljas från kritik av pluralismens existens i sig. Ekologisk ekonomi som disciplin är grundad på en mångfald av värderingar och metoder, och det finns ingen anledning att förneka denna pluralism. Det är dock viktigt att inte förlora sig i en strategi av metoder som inte är sammanhängande, eller som används för att göra retoriska poänger istället för att skapa genuin kunskap. En systematisk och metodiskt genomtänkt användning av olika vetenskapliga metoder, som är justerade för att passa de objekt och fenomen vi studerar, är en förutsättning för att ekologisk ekonomi ska kunna fortsätta att utvecklas på ett meningsfullt sätt.

Slutligen är det avgörande att förstå att metodologisk pluralism inte handlar om att godkänna alla teorier och metoder per automatik. Det handlar om att välja rätt metod för rätt fråga och att erkänna de ontologiska och epistemologiska ramarna som ligger till grund för dessa val. För att ekologisk ekonomi ska kunna uppnå sina mål måste den våga gå bortom enkla lösningar och metoder som förlorar sig i relativism, och istället hålla fast vid en vetenskaplig noggrannhet och ett realistiskt förhållningssätt till den verklighet den försöker förstå.

Hur kapitalismens och miljöekonomins misslyckande kan skapa en ny, radikal ekonomisk förståelse

De senaste hundra årens beroende av fossila bränslen har lett till en globalt växande exploatering av både mänsklig och djurisk arbetskraft. Detta har i sin tur väckt etiska och rättvisefrågor, liksom oro för de ojämlikheter som dessa system skapar. Under denna tid har de imperialistiska ingripandena och kolonialismens mönster, som ofta haft olja och gas som huvudsakliga mål, varit drivande faktorer i globala konflikter. Från landroffer av ursprungsbefolkningar till krig och invasioner från Amerika till Mellanöstern och Ukraina, har kampen om naturresurser lett till ekologisk förödelse och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Samtidigt har staters försök att trygga sina egna resurser och säkerställa försörjningskedjor fördjupat de globala klyftorna.

Krisen som världen står inför idag är en komplex samverkan mellan flera systemiska problem. Klimatförändringarna, den ekologiska nedbrytningen, kapitalismens systemkris och den globala pandemin COVID-19 är alla delar av en större, ihållande kris som präglas av ojämlikhet och exploatering. Denna förståelse för de sammanflätade kriserna har ofta förlorat mark i den offentliga debatten, där de strukturella orsakerna till dessa globala kriser konsekvent bagatelliseras. Lösningarna som presenteras är ofta ytliga, fokuserade på att mildra effekterna snarare än att ta itu med de djupare, självförstärkande orsakerna.

En sådan återkommande, global kris, som den globala ekonomins växande beroende av fossila bränslen och den därmed kopplade förstörelsen av naturen, utgör en allvarlig utmaning för dagens ekonomiska system. Det är tydligt att den dominerande ekonomiska teorin, den neoklassiska ekonomin, inte tillräckligt hanterar dessa frågor. Ändå har denna teori fortsatt vara hegemonisk, även efter upprepade ekonomiska och ekologiska sammanbrott. Den neoklassiska ekonomin har på många sätt lyckats bibehålla sin makt genom att legitimeras av de ekonomer som verkar inom dess ramar. Detta innebär att trots dess uppenbara brister förblir den dominerande skolan utan att tvingas konfrontera de djupa systemiska kriserna.

För att förstå varför denna situation består och vad som måste göras är det avgörande att erkänna behovet av ett radikalt annorlunda ekonomiskt system. Ordet "radikal" här används i sin ursprungliga bemärkelse, som betyder att vi söker förstå och åtgärda de grundläggande orsakerna till de globala kriserna. Vad som behövs är ett ekonomiskt system som inte bara ser till de ekonomiska strukturerna utan också erkänner de ekologiska och sociala dimensionerna i samma system. Detta innebär att vi måste gå bortom de förenklade, kortsiktiga lösningarna och istället hantera de djupare, underliggande faktorerna.

Miljöekonomi och ekologisk ekonomi växte fram i slutet av 1900-talet som ett svar på de brister som fanns inom traditionell miljöekonomi. Ekologisk ekonomi syftar inte bara till att hantera ekologiska problem utan försöker förstå hur ekonomin som sådan samverkar med sociala strukturer och mänskliga beroenden av biophysiska system. Detta växte fram ur ett behov av att hantera frågor som överbefolkning och fattigdom, exploatering av naturresurser och arbetskraft, och den pågående ökningen av konsumtionen och dess negativa effekter på både människor och miljö.

Även om ekologisk ekonomi är relativt ny, har dess rötter i västerländsk filosofi gått långt tillbaka. De äldre idéerna från tänkare som Malthus, Smith, Marx och Veblen om befolkning, konsumtion, och klasskamp utgör viktiga influenser på det moderna tänkandet inom ekologisk ekonomi. Vad som gör denna ekonomiska gren radikal är dess erkännande av att det inte räcker att bara analysera marknader och priser, utan att man också måste förstå de bredare sociala och ekologiska strukturerna som formar och begränsar mänsklig verksamhet.

En viktig aspekt av denna analys är hur miljöekonomer som Kapp och Ciriacy-Wantrup kritiserade de traditionella ekonomiska modellerna för att de inte beaktade de ekologiska och sociala externa effekterna av ekonomisk aktivitet. Kapp, i synnerhet, var en pionjär när det gällde att analysera relationen mellan ekonomiska strukturer och miljö, och hans arbete föregick den populära miljörörelsens framväxt med flera decennier. Han insåg redan på 1950-talet att ekonomiska system måste omformas för att inte bara beakta den materiella produktionen utan även den ekologiska och sociala hållbarheten.

För att skapa ett hållbart och rättvist ekonomiskt system är det alltså avgörande att vi inte bara ser till de ytliga faktorerna som påverkar ekonomierna, utan också de djupare sociala och ekologiska processerna som ligger till grund för dagens globala problem. Därför är det viktigt att förstå hur dessa ekonomiska system fungerar och hur de kan förändras för att inte bara hantera, utan också förebygga framtida kriser.

Kan ekologisk ekonomi förena tillväxtkritik med neoklassisk teori?

Ecologisk ekonomi står inför ett dilemma där dess grundläggande kritik av kapitalackumulerande tillväxtmodeller riskerar att undergrävas av pragmatism och målet att integrera dessa teorier med mainstream ekonomi. Förespråkare för långsam tillväxt, som Victor (2008), föreslår att världen bör sträva efter ett ekonomiskt system där tillväxten är begränsad, men detta innebär varken att vi når ett post-tillväxt samhälle, eller att det gör plats för alternativa ekonomiska modeller som inte bygger på kapitalackumulering. Samtidigt förespråkar både Victor och Jackson (2009b) att vägar framåt måste upprätthålla tillväxtmodellen, åtminstone i de fattigare delarna av världen, tills alla har uppnått en högre inkomstnivå. Detta skapar en teoretisk paradox där man kritiserar kapitalistisk tillväxt men samtidigt accepterar den som en lösning på fattigdom.

En liknande motsägelse återfinns hos Daly, som trots omfattande kritik mot tillväxt, inte helt avvisar marknader och fortsätter stödja delar av den neoklassiska teorin. Här kan vi observera att även när forskare tydligt varnar för den ohållbara tillväxten, tenderar deras ekonomiska förslag att förbli kompatibla med den kapitalistiska strukturen, och i vissa fall bli en ursäkt för att bevara det rådande systemet (Spash 2021a). Dessa positioner antyder en ovilja att dra konsekvenserna av den vetenskapliga kritiken och istället upprätthålla modeller som inte hotar den etablerade ekonomiska ordningen.

Den "nya miljöpragmatiska" synen, som betonar en praktisk och policyorienterad lösning på miljöproblem, har också knytningar till social ekologisk ekonomi, där man ofta prioriterar kommunikation av grundläggande miljöproblem över teoretiska renhet. Ett exempel på detta är arbetet med ekologiska fotavtryck, där man syftar till att belysa miljöförstöring och resursbegränsningar. Men även denna metod möter kritik, främst för att den reducerar värde och mätning av naturens resurser på ett förenklat sätt. En sådan reduktion av teori accepteras delvis för de potentiella fördelarna av att skapa en bredare policyförändring i ljuset av den globala miljökrisen.

Därmed kan fotavtrycksmodellen ses som ett exempel på både den pragmatiska och social-ekologiska ekonomi som vill hantera de akuta miljöutmaningarna men som samtidigt kompromissar med vissa teoretiska frågor.

En annan debatt som ofta uppstår inom ekologisk ekonomi är frågan om förening med den neoklassiska ekonomin. Vissa forskare förespråkar en syntes mellan dessa två tillvägagångssätt, vilket skulle kunna resultera i en ny gren av ekonomi kallad "naturlig ekonomi" (Ruth 2006). Dessa försök till sammanslagning innebär en osäker integration, där grundläggande skillnader mellan de två skolorna riskerar att förloras. Kritiker, såsom Spash (2021), menar att det vore en förenkling att försöka sammanföra dessa skilda världar, då ekologisk ekonomi grundas i en kritisk hållning gentemot tillväxt och kapitalistiska strukturer. Samtidigt gör den nuvarande uppdelningen mellan ekologisk ekonomi och de neoklassiska skolorna det svårt att finna gemensamma lösningar på globala problem som överskrider de ekonomiska och miljömässiga gränserna för dagens ekonomiska system.

De som förespråkar för ett ”stort tält” inom ekologisk ekonomi, där alla teorier och metoder får plats, gör det ibland under förevändningen av att pluralism innebär innovation och bredd. Här argumenteras för att eklektiska och metodologiskt olika teorier kan bidra till att lösa hållbarhetsfrågor utan att skapa dogmatism. Dock finns en risk att denna syn leder till att ekologisk ekonomi reduceras till en förlängning av etablerade teorier om hållbarhet som redan är väl förankrade inom de neoklassiska modellerna för naturresurs- och miljöekonomi. Denna otydligheten riskerar att underminera den radikala och transformativa potentialen som ekologisk ekonomi kan ha i den nuvarande miljödebatten.

För att verkligen kunna bryta från kapitalistiska tillväxtparadigm och hantera de globala miljöproblemen på ett hållbart sätt måste ekologisk ekonomi våga stå för en mer konsekvent och djärv kritik av det rådande ekonomiska systemet, istället för att låta sig inkorporeras i den etablerade ekonomiska diskursen. Detta kräver att ekologisk ekonomi kan bygga på sina grundläggande ideologiska och filosofiska ståndpunkter, samtidigt som den söker konstruktiva lösningar på hur vi ska leva inom planetens gränser utan att överge de vetenskapliga principer som utgör dess fundament.

Hur Pragmatism och Ekologisk Ekonomi Samverkar: En Djupdykning i Teoretiska Klyftor och Möjliga Broar

Det finns många olika former av pragmatism inom ekonomin, men det är också tydligt att det finns en stark betoning på naturvetenskaplig kontingens, en som ofta inte är särskilt intresserad av innehållet i de samhällsvetenskapliga disciplinerna i allmänhet eller ekonomi i synnerhet. Ingenjörskonst inkluderas explicit här, på grund av den "problem-lösning"-retorik som är genomträngande inom den nya miljöpragmatismen. Den interaktion som syns mellan naturvetare och social-ekologiska ekonomer illustreras genom fysiken och hur den har informerat förståelsen av termodynamik och socialt metabolisk teori inom den social-ekologiska ekonomin.

Men det finns också utrymme för att diskutera andra blandningar, som inte utforskas explicit här, men som kan ses som hypotetiska interaktioner. Dessa innefattar blandningen av nya resurs-ekonomier och heterodoxa perspektiv, som även om de inte utforskas här, utgör möjliga framtida utvecklingar. Slutligen belyser den stora explosionen symboliskt den betydelse som heterodoxa och social-ekologiska ekonomer tillskriver behovet av att integrera och lära sig av andra samhällsvetenskaper. Detta är dock irrelevant för de som anammar pragmatiska eller ortodoxa mainstreamperspektiv.

Ett exempel på hur ny miljöpragmatism kan fungera som en bro är Index of Sustainable Economic Welfare (ISEW), som utvecklades av Daly och Cobb 1989. Detta index använder monetär skuggprissättning för miljöskador, vilket innebär att det på ytan verkar ortodoxt. Men, till skillnad från Daly och Cobbs tidigare uttalanden om stark hållbarhet (2007), antar deras ISEW att naturliga, mänskliga och sociala faktorer kan ersätta varandra, det vill säga, en form av svag hållbarhet. Författarna själva erkänner nu att indexet aldrig var tänkt som ett slutmål, utan snarare som ett sätt att avslöja varför sådana redovisningsmått misslyckas med att ta itu med deras djupare oro för samhällsstruktur och gemenskap.

Tyvärr, trots att deras djupare begrepp om 'person i gemenskap' var centralt i deras bok, nämns detta knappt i litteraturen, medan det ytligare begreppet av ISEW har blivit det dominerande. Detta visar hur pragmatismen har övertagit och resulterat i en ytlig redovisningsmetod som passar in i den nya resurs-ekonomins ramar. Enligt Ziegler (2007) och Daly och Cobb (2007) skulle en multipel-kriterieansats vara en mer logisk utveckling av deras arbete, och deras strategiska mål att motverka BNP med ISEW har misslyckats. Detta belyser otillräckligheten i ortodox dissent och den simplistiska pragmatismen som präglar mycket av diskussionen inom ekologisk ekonomi.

Alla indikatorer som justerar BNP för att mäta hållbarhet kan ses som försök att överbrygga klyftor genom att förneka grundläggande oförenligheter, något som är en kärnteoretisk förståelse inom social-ekologisk ekonomi. Dessa justeringar försöker reducera komplexiteten i sociala och ekologiska system till kvantifierbara enheter, trots att dessa system ofta är incommensurabla och omöjliga att reducera till enkel jämförelse. Detta leder till en förlorad förståelse för de djupare teoretiska problemen som social-ekologisk ekonomi försöker adressera.

Ett motsatt exempel på en bro mellan olika ekonomiska paradigmer är adaptiv förvaltning. Walters arbete (1986) ligger nära den nya resurs-ekonomin, där ekologiska modeller kopplas ihop med ekonomiska modeller. Men Walters och Holling (1990) argumenterar för att både objektifiering, reduktion och lösning av osäkerheter är nödvändiga, samtidigt som de erkänner att "politik är politik" och att beslut i praktiken tas på grund av ackumulerad trovärdighet snarare än vetenskapligt bevis. Detta tillvägagångssätt påminner om amerikansk pragmatism, särskilt den som Bromley (2008) förespråkar, där målet inte är att hitta "sanning", utan att skapa "nyttig" kunskap för specifika politiska ändamål. Denna pragmatiska syn kan ses som en förenkling av verkligheten som syftar till att skapa politisk acceptans snarare än att hitta den mest vetenskapligt robusta lösningen.

Det är också här som Walters och Holling’s adaptiva förvaltning skiljer sig från andra pragmatiska modeller genom att inkludera en större nivå av samhällsengagemang och delaktighet. I detta avseende skapar de ett utrymme för ett mer socialt-ekologiskt perspektiv, som inte bara handlar om att koppla samman modeller utan även om att förstå de sociala och politiska dimensionerna av beslut.

Det är tydligt att det inte finns några enhetliga eller integrerande aspekter som förenar dessa olika paradigm, oavsett om vi talar om den nya miljöpragmatismen eller adaptiv förvaltning. Det stora tältet som vissa förespråkar för ekologisk ekonomi existerar inte i praktiken; istället ser vi en fördjupning av klyftorna mellan olika teoretiska och praktiska tillvägagångssätt.

För Arne Naess kan den ytliga ekologin sammanfattas som en kamp mot förorening och resursutarmning, med ett centralt mål att främja hälsa och välstånd för de "utvecklade länderna". Det handlar om instrumentalisering, där allt reduceras till materiella och energimässiga flöden och funktionell användbarhet för mänskliga mål. Den ytliga ekologiska ekonomins rörelse delar något av detta perspektiv, men lägger ofta till en fixering vid monetär värdering. Detta har blivit en ledstjärna för rörelsen, och genom att använda monetära värderingar och justerade nationalinkomsttal har den fått makt och inflytande, men också förlorat förmågan att föra en djupare diskussion om ekologi och ekonomi.

Det pragmatiska tillvägagångssättet har även lett till användningen av kostnads-nyttoanalys på sätt som äventyrar validiteten av dessa metoder, även inom de ramar som neoklassiska miljöekonomer skulle acceptera. Genom att sätta pris på ekosystemtjänster på högaggregat nivå, och tillämpa dessa priser utan att beakta lokala och tidsmässiga variationer, främjas en marknadsbaserad miljöpolitik som riskerar att finansiella företag ska dominera och kontrollera naturen.

Det är här som ekologisk ekonomi på ett allvarligt sätt hotas av en förlust av sina grundläggande syften. Ytlig ekologisk ekonomi, som förordas av de som använder den nya resurs-ekonomin, erbjuder lite nytt och innebär att diskussionerna tenderar att undertryckas snarare än stimuleras. Snarare än att öppna för nya sätt att tänka och möjliggöra en syntes av olika teorier och metoder, blir den ytliga ekologin ett redskap för kontroll, marginalisering och nedvärdering av mer radikala och innovativa idéer.

Vilka alternativ finns för att omforma ekonomiska system i en ekologisk och socialt rättvis riktning?

De traditionella ekonomiska teorierna, särskilt de som fokuserar på marknadens dynamik och tillväxt, har länge hållit ett monopol på hur vi förstår och organiserar våra ekonomiska system. Dessa teorier utgår från att tillväxt, konkurrens och resursutnyttjande är nödvändiga för att samhället ska kunna utvecklas och blomstra. Problemet är dock att denna ekonomiska modell inte längre fungerar för att lösa de sociala, ekologiska och ekonomiska kriser vi står inför idag. Den har istället blivit en drivkraft för ojämlikhet, social splittring och ekologisk förödelse. Det är därför nödvändigt att radikalt ompröva och transformera våra ekonomiska system för att skapa en mer rättvis och hållbar framtid.

Det ekonomiska systemet vi har idag, där kapital och konkurrens styr alla aspekter av livet, leder till ökade resurserkrig, ojämlikhet och en förvärrad miljökris. Den kapitalackumulerande tillväxtmodellen fokuserar på att maximera profit och konkurrens mellan individer och nationer, vilket inte bara skapar en ohållbar exploatering av jordens resurser utan också innebär att de mest utsatta samhällena och befolkningarna lider. Det är därför det är avgörande att vi söker nya ekonomiska lösningar som bryter med detta paradigm.

För att åstadkomma en verklig social-ekologisk omvandling krävs det att vi identifierar de grundläggande principer och värden som ska ligga till grund för ett nytt ekonomiskt system. Det handlar om att förstå ekonomi som något mer än en matematisk kalkyl för att maximera vinst; istället måste vi se det som ett socialt och etiskt projekt som tar hänsyn till människors behov och planetens gränser. Ekologisk ekonomi, i denna bemärkelse, måste vara en vetenskap som inte bara är kritisk till rådande system utan också erbjuder praktiska alternativ för att skapa en mer rättvis och hållbar värld.

Det finns flera möjliga modeller för framtidens ekonomier som kan ersätta dagens dominanta system. Dessa inkluderar planekonomi, statlig äganderätt av produktionsmedlen, socialistiska ekonomier, kooperativa och lokala samhällsekonomier, omvårdnadsekonomier, solidariska ekonomier och bioregionala ekonomier. Varje alternativ strävar efter att omvandla vårt sätt att tänka på arbete, produktion och distribution, där marknader inte längre styr utan samhällets gemensamma behov gör det.

En sådan förändring kräver också att vi erkänner och bejakar den viktiga rollen för ideologiska åtaganden och öppen diskussion om dessa åtaganden. Ekonomin måste inte bara vara praktisk utan också emanciperande, i den meningen att den frigör oss från de förtryckande strukturerna i det nuvarande systemet. Den nuvarande ekonomiska professionen och dess dogmer, som är djupt rotade i de traditionella marknadsbaserade teorierna, måste överges till förmån för en mer radikal och kritisk ekonomisk forskning som fokuserar på att lösa de verkliga strukturella problemen i dagens samhälle.

I praktiken innebär detta att vi måste förneka de teorier och modeller som inte längre är relevanta för vår tids utmaningar. Att fortsätta stödja och inkludera dessa teorier under skenet av eklekticism och pragmatism leder oss bort från den verkliga förändringen. Det finns ingen nytta med att tro att vi kan finna gemensam grund med dem som dogmatiskt stödjer ett system som vi själva vill förändra radikalt.

Den nästa stora utmaningen är att skapa en teoretisk grund för alternativa strukturer som faktiskt kan förändra den nuvarande ekonomiska modellen. Ekologisk ekonomi erbjuder här en väg framåt, genom att förena de heterodoxa skolorna inom ekonomin och skapa en gemensam förståelse som inte bara är realistisk utan också socialt medveten och ekologiskt hållbar. Ekonomin måste inte bara fokusera på att möta behov utan också på att tillhandahålla dessa behov genom system som inte bygger på profit utan på gemenskap och ömsesidighet.

Vidare måste vi förstå att sociala och ekonomiska system kräver reproduktiva processer, det vill säga system som involverar oavlönat arbete, underhåll, gåvor och ömsesidighet. Dessa processer har historiskt sett varit en grundpelare för mänskliga samhällen, men idag ignoreras och förnekas de i en värld där finans, företag och neoliberala värderingar dominerar. Det är därför viktigt att utforska alternativ till marknadsstyrda system, där behoven kan tillgodoses genom in-kind tillhandahållande snarare än vinstdrivande mekanismer.

Framtida ekonomiska institutioner kommer att behöva anpassas efter dessa nya värderingar. Detta inkluderar en noggrann granskning av marknadernas roll och hur dessa kan förändras för att bättre stödja det sociala och ekologiska välståndet, snarare än att endast vara verktyg för att skapa profit. Det är nödvändigt att bryta hegemonin av tillväxt och marknadslogik för att ge utrymme för nya och mer hållbara former av ekonomiskt och socialt organisering.

Hur nära är jorden att bli träffad av ett farligt objekt från rymden?
Hur fungerar katalytisk superkritisk vattenförgasning för väteproduktion från biomassa?
Hur du kan skapa passiv inkomst genom att skriva och övervinna skrivblockering
Hur den amerikanska administrationen under Trump påverkade tillgången till miljövetenskap och internationellt samarbete
Hur elastiska ferromagnetiska isolatorer uppvisar sin dynamik och energiförhållanden