Digitalisering har blivit en central faktor i utvecklingen av intelligent byggnation, särskilt inom tunneling. Genom att införliva teknologiska lösningar som sensorer, 3D-modellering och digitala tvillingar, möjliggör digitaliseringen optimering av processer och arbetsflöden som tidigare har varit beroende av mänskliga bedömningar och traditionella metoder. I tunnelingprojekt används dessa verktyg för att effektivisera planeringen av tunnelrutter, strategier för utgrävning och resursallokering. En av de största fördelarna är att det gör det möjligt att optimera informationshantering och kommunikation, vilket sparar både tid och resurser i förberedande skeden och under själva byggprocessen.

Vidare innebär digitalisering att ingenjörer får tillgång till kraftfullare programvara, bättre datalagring och avancerade analysverktyg som stödjer riskhantering och prestationoptimering. För tunneling innebär detta realtidsövervakning av projektets framsteg, övervakning av tunneldesignens stabilitet och tillämpning av prediktiva underhållsstrategier som förutser och undviker potentiella problem. De digitala plattformarna kan även användas för att skapa modeller som exakt speglar tunneldesignens status under hela dess livscykel, vilket gör det lättare att hantera komplexa förändringar och säkerställa smidiga projektförlopp.

Intellektualisering, en annan hörnsten i intelligent byggnation, erbjuder lösningar på problem som kan uppstå när mänskliga erfarenheter och beslut inte räcker till för att hantera komplexiteten i tunnelingprojekt. Denna strategi använder avancerad artificiell intelligens och superdatorer för att skapa system som kan efterlikna mänsklig intelligens och ge vägledning vid beslut. Genom att implementera AI-modeller som kan förutse problem såsom jordens sättningar eller vattengenomträngning, kan tunnelingprojekt effektivt hantera risker innan de leder till fördröjningar eller dyra reparationer.

Det är här den verkliga potentialen för intellektualisering kommer till uttryck: genom att använda realtidsdata och intelligenta system för att guida beslut, kan byggnadsingenjörer skapa smartare och mer adaptiva lösningar för problem som uppstår under tunneldrivning. Genom att införa dessa teknologier får tunnelingprojekten bättre kontroll över byggtiden, säkerhet och kostnader. Detta innebär en minskning av de traditionellt höga kostnaderna och ökad byggnadsproduktivitet, samtidigt som arbetsmiljöer görs säkrare.

Men enbart digitalisering och AI räcker inte för att optimera tunneling. Samarbete är en annan nyckel till framgång. I tunnelingprojekt krävs ett effektivt samarbete mellan alla parter för att koordinera arbetet mellan personal, maskiner och teknik. Ett bra exempel på detta är samarbetet mellan tunneldrivare och TBM-tekniker (Tunnel Boring Machines). Real-time kommunikation mellan maskin och supportgrupp möjliggör snabb justering av utgrävningsstrategier och minimering av stillestånd, vilket är särskilt viktigt i svåra miljöer med hög grundvattennivå eller instabil jord.

Tunneling handlar ofta om att hantera den komplexa samverkan mellan tunnelens struktur och omgivningens geologiska förhållanden. Det kan handla om att upprätthålla markens stabilitet, säkerställa miljövänliga arbetsmetoder och hålla tunneln ventilerad på rätt sätt. Effektiv kommunikation mellan olika discipliner som geoteknisk analys, civilingenjörsarbete och maskinoperationer säkerställer att dessa faktorer hanteras på bästa sätt, vilket minimerar risker och förbättrar säkerheten.

En ytterligare aspekt som bidrar till denna utveckling är anpassningen av tunnelprojekten efter specifika förhållanden, vilket kallas för "customization." I motsats till traditionella byggmetoder, där en standardiserad design ofta används, kräver tunnelingprojekten unika lösningar baserat på de specifika geologiska och miljömässiga förhållandena för varje projekt. Denna skräddarsydda strategi gör att tunneldesigner kan optimeras för att möta de utmaningar som ett specifikt projekt medför, vilket resulterar i högre säkerhet och effektivitet genom hela projektets livscykel.

De nya teknologierna, som generativ design och topologisk optimering, gör det möjligt att skapa tunnlar som är mer energieffektiva, lättare och mer anpassningsbara till föränderliga geologiska förhållanden. Den här typen av specialdesign kräver också ett flexibelt tillvägagångssätt när det gäller konstruktionstekniker, där det traditionella sättet att bygga ofta inte räcker till för att möta de extrema krav som t.ex. tunneling under floder eller i seismiskt aktiva zoner ställer.

För att dessa teknologier ska kunna implementeras framgångsrikt måste det också finnas en starkare samverkan mellan ingenjörer, tekniker och forskare som arbetar på olika nivåer av tunnelingprojekten. Effektivt utnyttjande av IoT-teknologi, cloud-baserade plattformar och edge computing möjliggör smidigare kommunikation och datadelning i realtid, vilket förbättrar samordningen och beslutskapandet. Detta leder till säkrare, mer effektiva och kostnadseffektiva tunnelbyggnadsoperationer.

Hur Multi-Kriteriebeslutsfattande (MCDM) kan användas för att välja tunnelborrmaskiner i osäkra förhållanden

Multi-kriteriebeslutsfattande (MCDM) är en metodik som används för att hjälpa beslutsfattare att utvärdera och prioritera alternativ baserat på flera konkurrerande kriterier. Inom bygg- och anläggningsindustrin är användningen av MCDM särskilt utmanande, inte bara på grund av de många motstridiga kriterierna, utan även för att flera intressenter med varierande kunskap och intressen är involverade i beslutsprocessen. Det innebär att förmågan att balansera åsikter från olika aktörer är avgörande för att lyckas med MCDM-tekniker.

Vanligtvis involverar MCDM insamling och bearbetning av information till beslutsmatriser där vikter för olika kriterier beaktas. Dessa matriser används för att integrera utvärderingsvärdena för alla kriterier för alla alternativ och rangordna deras fördelaktighet enligt specifika algoritmer. Traditionella metoder som Weighted Sum Model och Weighted Product Model erbjuder enkla sätt att slå samman kriteriernas poäng med givna vikter. Dessa metoder kan dock vara otillräckliga när det gäller att hantera osäkerhet och icke-linjära relationer mellan kriterier. Den enkla viktsaggregationen kan ibland dölja individuella extrema brister i alternativen, vilket gör att följande operationer blir mer benägna att misslyckas på grund av dessa kritiska fel.

För att övervinna bristerna i traditionella MCDM-metoder har Tekniken för Ordning Föredragna Alternativ genom Likhet med Ideallösning (TOPSIS) blivit en av de mest populära metoderna på senare tid. TOPSIS rangordnar alternativ baserat på deras relativa avstånd till den ideala lösningen. Denna metod har fördelen av rationalitet, enkel beräkning, god logik och tydlig visualisering. Jämfört med metoder för mänskligt baserat MCDM, som Analytisk Hierarkiprocess (AHP) och Best-Worst-metoden, beräknar TOPSIS resultaten genom matematiska operationer och visar större objektivitet och adekvathet i utvärderingssystemet. Därför har TOPSIS blivit den valda MCDM-tekniken för att välja det bästa alternativet.

En allmän TOPSIS-analys kräver inmatningar av utvärdering för de valda attributen för olika alternativ samt vikter baserade på attributens relativa betydelse. Analysproceduren omfattar flera steg: normalisering av utvärderingsmatrisen, tilldelning av vikterna till den normaliserade matrisen, identifiering av den positiva ideallösningen (PIS) och negativa ideallösningen (NIS) enligt den viktade utvärderingsmatrisen, beräkning av avstånden till PIS och NIS för varje alternativ, bestämning av närhetskoefficienten baserat på avstånden till PIS och NIS, samt rangordning av alternativen baserat på dessa koefficienter.

I den här forskningen föreslås en hybrid MCDM-metod som integrerar cloud-modellen, TOPSIS och Monte Carlo-simulering för att identifiera den optimala lösningen vid beslutsfattande under osäkerhet. Enligt denna metod etableras först en utvärderingsram för tunneleringsutrustning baserat på tidigare forskning och erfarenheter. Därefter samlas utvärderingar från experter in och omvandlas till klara värden via cloud-modellen och simulering. TOPSIS används för att fastställa rangordningen för olika alternativ. En känslighetsanalys genomförs för att undersöka inverkan av de ingående faktorerna.

En av de största utmaningarna vid tunnelborrning är att utvärdera och välja lämplig utrustning med hänsyn till en rad komplexa och osäkra faktorer som geologiska och hydrauliska förhållanden, projektkostnader, tidsbegränsningar och säkerhet. För att hantera dessa utmaningar kan en detaljerad kriterieramverk användas för att vägleda beslutet om vilken tunnelborrmaskin som är mest lämplig. Vanligtvis omfattar sådana kriterier teknisk, ekonomisk och operationell anpassbarhet, liksom miljömässiga förutsättningar.

I det här fallet omfattar kriterierna som används för tunneleringsutrustning bland annat kostnader, fördelar i tunnelns form och djup, arbetsutrymme och konstruktionstid, samt påverkan på omgivningen som jordbävningar och grundvattenförhållanden. En detaljerad kriterieramverk inkluderar även faktorer som arbetskvalitet, säkerhet, teknologins tillförlitlighet och stödbarhet för konstruktionen.

För att hantera osäkerheter i experternas bedömningar används cloud-modellen, som är en metod för att omvandla lingvistiska uttryck (t.ex. "god", "medel", "dålig") till numeriska värden. Detta hjälper till att fördela osäkerhet och otydlighet som kan uppkomma när experter uttrycker sina åsikter om ett specifikt kriterium.

Förutom att ge ett mer objektivt sätt att rangordna alternativen erbjuder denna metod också möjlighet att utföra en känslighetsanalys för att undersöka vilka faktorer som har störst inverkan på det slutliga beslutet. Detta ger beslutsfattare en förståelse för hur förändringar i specifika kriterier eller vikter kan påverka det slutliga valet av tunneleringsutrustning.

Det är viktigt att notera att MCDM-metoder som TOPSIS inte bara tillhandahåller en kvantitativ rangordning av alternativen, utan också kan visualisera resultat på ett sätt som gör det lättare att förstå för alla intressenter. Det gör det möjligt för alla som är involverade i beslutsprocessen att se varför ett visst alternativ har valts och hur viktiga de olika kriterierna har varit i beslutet. Detta ökar transparensen och förtroendet mellan olika aktörer och gör det möjligt att ta mer informerade beslut i komplexa, osäkra miljöer.