Under det kalla kriget var övervakning och infiltration av västerländska affärsmän, politiker och kändisar en självklarhet för många av de kommunistiska staterna i Östeuropa. Den tjeckoslovakiska säkerhetstjänsten (StB) var inte undantagen, och i deras akter från 1977 fanns en ovanlig och anmärkningsvärd person: Donald Trump. Denna övervakning av Trump, som också omfattade hans tjeckiska fru Ivana, var inte bara en rutinkontroll av en amerikansk affärsman utan reflekterade en djupare politisk och ekonomisk strategi. StB, tillsammans med andra kommunistiska regimer, använde ofta kompromat – känslig och potentiellt skadlig information – för att manipulera individer och utöva inflytande över den globala politiken.

Det som gör Trumps fall särskilt intressant är de påståenden som finns i de tjeckoslovakiska filerna. Dessa hävdade bland annat att Trump, tack vare ett mystiskt arrangemang med den amerikanska regeringen, skulle förbli "fullständigt skattebefriad i 30 år", ett påstående som inte har undersökts närmare. Det talades även om att han var kontraktsbundet att få tre barn med Ivana, vilket han också gjorde, samt att han var under förberedelse för att kandidera till president redan 1988 – en plan han nästan genomförde. Trots att sådana påståenden har förblivit osagda eller obesvarade av den amerikanska regeringen, bär de på en betydande vikt för att förstå Trumps tidiga relationer med såväl den amerikanska makteliten som med utländska aktörer.

De amerikanska myndigheterna, inklusive IRS, har aldrig fullt ut granskat eller bekräftat dessa påståenden, trots att Trumps affärsverksamhet vid flera tillfällen varit föremål för federala utredningar. Det är därför en gåta varför denna fråga aldrig har undersökts ordentligt, och varför amerikanska folket inte har fått svar på varför en så pass framträdande affärsman som Trump skulle ha varit helt skattebefriad i tre decennier. Det tyder på en ohelig allians av intressen där makt, rikedom och undvikande av ansvar kom i första hand. Trumps inflytande och relationer med mäktiga individer i den internationella politiken under 1980-talet var inte bara en konsekvens av hans affärsverksamhet, utan av en större geopolitisk och ideologisk omstrukturering. Under denna tid blev Trump ett symboliskt exempel på hur västerländska miljardärer och företagsledare lärde sig att utnyttja de nya ekonomiska strukturerna för att bygga och förstärka sina egna imperier.

Trumps affärer och personliga nätverk under 1980-talet, präglade av en nära koppling till kända figurer som den saudiske vapensmugglaren Adnan Khashoggi, var på många sätt en spegelbild av den nya era där en förvriden form av kapitalism och politisk makt började gå hand i hand. Dessa kontakter, som även involverade personer som den turkiske diktatorn Erdoğan och den ryske presidenten Putin, skulle senare spela en avgörande roll i hans politiska karriär. Trumps relationer med utländska ledare, som vid första anblicken kan verka triviala eller rent affärsmässiga, var i själva verket en del av ett mycket större nätverk av politiska och ekonomiska intressen, och dessa skulle på sikt ge honom ett kraftfullt strategiskt försprång i den globala politiken.

Vad som ytterligare förblir oklart är hur dessa tidiga relationer och affärer med främmande makter och affärsmän formade hans senare agerande som president. Hans uttalade beundran för diktatorer och hans oförklarliga vänskap med individer som Putin, Netanyahu och bin Salman, kan spåras tillbaka till en tid när han som affärsman påbörjade sitt inträde i en värld där moraliska och politiska gränser ofta var lika flexibla som de affärstransaktioner han bedrev. Det är en fråga om hur dessa tidiga erfarenheter och affärsmodeller präglade hans senare politiska beslut och hans oförmåga att avvisa förhållanden som andra politiska ledare skulle ha ansett vara oacceptabla.

Det är inte bara en fråga om Trump själv, utan om det större systemet av globala relationer som han och andra aktörer skapade och som ofta går obemärkt förbi i den offentliga debatten. Det handlar om hur internationell politik och affärsverksamhet smälter samman på nivåer som vanliga medborgare sällan får kännedom om, och om hur dessa sammanflätade intressen ofta stänger ute insyn och ansvar.

För den som följer Trumps väg från affärsman till president är det avgörande att förstå hur hans tidiga affärer och hans nätverk av relationer med kontroversiella individer och stater formade den maktpolitik som han senare skulle använda sig av i Vita huset. Det handlar inte bara om individuella affärsbeslut, utan om ett system där oklara överenskommelser, hemlig påverkan och intressen som ligger långt bortom den nationella politiken, påverkar både inrikes- och utrikespolitik på global nivå. Det är detta system av ömsesidigt utnyttjande och sekretess som förklarar mycket av den komplexa dynamiken bakom Trumps agerande under hela hans karriär.

Vad händer när vi tittar bort? Om sociala rörelser och den digitala eran

De globala protesterna under de tidiga 2010-talen var vittnesmål om något större som pågick bakom kulisserna: en förändring i hur världen kommunicerade om orättvisor, och en omvälvning av hur vi som samhälle reagerade på det. Åren som följde den stora protestvågen var fylla av motsägelsefulla upplevelser – där internet och sociala medier visade sig vara både en kraftfull katalysator för förändring och en plats där mörka krafter började samla sig.

De initiala demonstrationerna, som spreds från Mellanöstern till Ryssland, förebådade en ny typ av globalt medborgarskap där sympatisörer från hela världen såg på och interagerade med de som kämpade för frihet och rättvisa. Den växande digitala plattformen gav nya sätt att dokumentera och dela lidande, men också att mobilisera människor på en global skala. Detta kulminerade i protester som Occupy Wall Street under sommaren 2011, en rörelse som inte bara kritiserade den ekonomiska eliten i USA utan även förde samman en global kritik mot inkomstojämlikhet och åtstramningspolitik.

Men i denna optimism om sociala rörelsers makt, fanns också en växande känsla av tomhet. Medan medierna flödade över med dokumentation av krigsbrott, som i Syrien, var resultatet ofta det motsatta av det som förutspåddes. Medan dokumentationen ökade, växte också en känsla av apati och cynism, både på en global nivå och på den privata. Den ursprungliga tron på att ökad medvetenhet skulle leda till ökad empati och handling började ge vika för en smärtsam insikt: trots all information, trots alla klagomål, förblev världen i stort sett opåverkad. Syria blev historiens mest dokumenterade krig, men också ett av de mest ignorerade.

Det var här som den största förändringen började. Människor blev inte längre rörda av tragedier på samma sätt. Våld, grymheter och lidande som tidigare hade väckt världen till handling, blev snabbt en del av den ständiga strömmen av nyheter – en ström av bilder och hashtags som snabbt förlorade sin innebörd. Internets roll förändrades också. Plattformar som Twitter och Facebook började användas inte bara för att dokumentera och sprida information utan också för att förmedla propaganda, sprida hat och skapa divisioner. För första gången kunde individer och grupper bygga egna verkligheter, separerade från de traditionella mediernas granskning och rapportering.

Under samma period blev den globala politiska klimatet mer polariserat, och medan sociala rörelser kämpade för rättvisa och jämlikhet, började fascismen och autoritära tendenser återvända, både i Ryssland och i väst. Sociala medier, som en gång setts som ett verktyg för förändring, utnyttjades istället av både företag och statliga aktörer för att kontrollera och manipulera opinionen. En av de mest chockerande exemplen på detta var Cambridge Analyticas manipulation av amerikanska väljare inför presidentvalet 2016, där sociala mediers algoritmer användes för att kartlägga och påverka politiska attityder i syfte att gynna specifika grupper.

Men den verkliga effekten av denna nya tid var inte bara teknologins påverkan på politiken. Det var också effekten på våra egna liv. Genom dessa plattformar började världen betrakta orättvisor och tragedier på ett sätt som var både mer distanserat och mer direkt på samma gång. Tragedier som masskjutningarna i USA livestreamades i realtid, och en kultur av extrem cynism och brutalitet växte fram. Den kollektiva smärtan som ofta blev dokumenterad blev inte längre en kraft för förändring, utan något som exploaterades, förlöjligades och förlorade sin betydelse i det ständiga informationsflödet. Det var en utveckling som digitala visionärer som Jaron Lanier redan förutspått: en värld där algoritmer och onlinekultur underlättar och intensifierar vår förmåga till grymhet och smärta.

Ferguson, som exploderade i våld efter dödsskjutningen av Michael Brown 2014, blev en symbol för denna nya tid. För mig som bodde i St. Louis, var Ferguson inte bara ett nyhetstema – det var min närmaste omgivning, den plats där mina egna barn växte upp. Ferguson var ett mikrokosmos av de systematiska orättvisor som präglade både staden och den större nationella bilden. Händelsen och dess efterföljande protester, som spreds över sociala medier, representerade inte bara en tragedi – det var en annan form av exploitation, en konsumtion av smärta som inte ledde till någon djupare förändring.

Ferguson visade något viktigt: att se och att bry sig är två olika saker. Det är lätt att bli uppslukad av hashtags och viral nyhetsrapportering, men verklig förändring kommer när människor inte bara observerar smärtan, utan också agerar på den. Genom att ignorera de mest utsatta grupperna – som kvinnor av färg – riskerade både sociala medier och den politiska makten att förbise de strukturella problem som drev dessa konflikter.

Det är också viktigt att förstå hur dessa rörelser interagerade med de mekanismer som styrde samhället. Protesterna var inte bara ett resultat av politisk uppenbarelse, utan också en reaktion på en institutionell ignorans och en vilja att ignorera problem som inte passade in i den etablerade ordningen. När vi pratar om rörelser för rättvisa och förändring, är det inte bara de yttre faktorerna som räknas – utan även den inre dynamiken, den kulturella och mediala makten som ständigt omformar vad vi ser och hur vi ser det.

Varför så många högt uppsatta amerikanska tjänstemän samarbetade med den ryska maffian: En insyn i global makt och moral

Det finns en djup och ofta förvånande koppling mellan västerländska politiska eliter och den ryska maffian, där det är lätt att fråga sig: varför samarbetar så många människor som har svurit att skydda sitt land och sina medborgare med de som representerar de största hoten mot global stabilitet? Exempel på denna paradox kan ses i flera fall där amerikanska tjänstemän har arbetat för den ryska maffian, trots att de tidigare var de som var ansvariga för att bekämpa den.

Bland de mest uppseendeväckande exemplen är William Sessions och Louis Freeh, två före detta FBI-chefer. Under sina karriärer hade de båda varnat världen för den ryska maffians farlighet, särskilt den grupp som leddes av Semion Mogilevich, en man som 1997 blev varnad för att vara en allvarlig global destabiliserare. Men efter att ha lämnat FBI ändrade de kurs. Sessions blev en av Mogilevichs klienter och Freeh började representera ryska företag som Prevezon, ett fastighetsföretag som anklagades för att ha tvättat mer än 200 miljoner dollar i samband med en rysk skattebedrägeriskandal.

Så varför skulle människor, som var djupt involverade i att skydda amerikansk säkerhet, nu arbeta för samma krafter de en gång kämpade mot? Svaret är inte enkelt, men en förklaring kan vara de enorma ekonomiska incitament som finns i att samarbeta med dessa oligarker och deras nätverk. Och när vi talar om makt och pengar, kommer frågan om moral nästan alltid i andra hand.

Efter den globala finanskrisen 2008 spenderade ryska oligarker stora summor pengar på amerikanska banker, företag, fastigheter och till och med på sociala medieplattformar. Deras inflytande var så stort att det till och med kom till den punkt att den amerikanska organisationen Kleptocracy Initiative, som hade till uppgift att bekämpa korruption och avslöja hot från kleptokratiska regimer, fick kritik när det avslöjades att organisationen finansierades av den ukrainskfödda oligarken Len Blavatnik. Detta skapar en märklig paradox: en organisation som kämpade mot maktkorruption blev i praktiken en del av det system den var tänkt att bekämpa.

Trump-administrationen kan ses som en förlängning av denna transnationella kriminella påverkan. Grundvalen för detta bygge lades inte när Donald Trump tillträdde som president, utan långt innan, genom decennier av samarbete med personer som på något sätt är kopplade till kriminella nätverk och regimer som är fientliga mot väst. Hans administrations kopplingar till oligarker och ryska intressen visade sig vara ett hot mot landets politiska och ekonomiska integritet.

För den som arbetar för att förstå denna värld finns många frågor som måste ställas. Det handlar om en maktstruktur som inte följer de vanliga reglerna för politisk och ekonomisk ordning. Det handlar om ett globalt system där vissa aktörer, ofta långt bortom lagens räckvidd, kan manipulera både offentlig opinion och politiska beslut genom sina ekonomiska och sociala nätverk. Många av dessa aktörer är villiga att offra sina principer och sina värderingar för personlig vinning, och ibland kan den personliga vinningen vara så stor att den överskrider alla etiska gränser.

Viktigt är att förstå att denna typ av påverkan och manipulation inte enbart är ett fenomen som finns i Ryssland eller i relation till Trump. Globaliseringen har lett till att många nationella gränser, såväl fysiska som moraliska, suddas ut. Dessa aktörer arbetar i gränslandet mellan lagligt och olagligt, och det är just denna gråzon som gör det svårt att bekämpa deras inflytande. Deras metoder för att påverka och kontrollera har blivit mer sofistikerade, särskilt genom användningen av digitala medier och nya teknologier, vilket gör det möjligt för dem att skapa verkligheter som inte nödvändigtvis speglar sanningen.

Det är också viktigt att inse att denna situation inte är unik för USA eller Ryssland. När de stora ekonomiska krafterna knyts samman över nationsgränser, leder detta till att politiska beslut inte längre helt kan kontrolleras av enskilda stater. Korrumperade eller svaga nationella system gör det möjligt för externa makter att infiltrera och påverka inhemska processer, ofta utan att befolkningen eller de politiska institutionerna fullt ut förstår konsekvenserna.

För de som känner sig desillusionerade av dessa händelser är det viktigt att förstå att detta inte handlar om att de som är involverade är omedvetna om konsekvenserna. I många fall är det ett medvetet val att utnyttja systemen för att skaffa sig makt och rikedom, på bekostnad av större samhälleliga och globala risker. För att kunna förstå och hantera denna utveckling är det avgörande att vara medveten om dessa dolda maktstrukturer, deras mål och metoder, och vad som står på spel i det större geopolitiska spelet.