Utdrag ur "KAVALLERISTENS ANTECKNINGAR" av Nikolaj Gumiljov.

(Små utdrag ur N. Gumiljovs anteckningar om strider under Första världskriget ger en bra bild av hur kosackerna uppfattades – både av sina fiender och sina kamrater i vapen, de ryska ulanerna. – Kosacknätverket)

1
"Det beslutades att räta ut fronten genom att dra sig tillbaka cirka tre mil, och kavalleriet skulle täcka reträtten. Sent på kvällen närmade vi oss positionen, och genast riktades en strålkastare mot oss från fiendens sida. Ljuset stod stilla över oss som en överlägsen blick från en stolt man. Vi drog oss tillbaka; den följde oss, svepande över marken och trädtopparna. Då red vi i bågar i galopp och ställde oss bakom en by, medan strålkastaren fortsatte söka förgäves.

Mitt pluton skickades till staben för en kosackdivision för att upprätthålla förbindelsen med vår division. Lev Tolstoj gör narr av stabsofficerare i "Krig och fred" och föredrar linjeofficerare. Men jag har aldrig sett en stab som drog sig undan innan granaterna började explodera över deras byggnad. Kosackstaben låg i den stora orten R. Invånarna hade flytt dagen innan, trossen hade gett sig av, infanteriet också, men vi satt där i mer än ett dygn och lyssnade på det långsamt närmande skjutandet – det var kosackerna som höll tillbaka fiendens förtrupper. En lång och bredaxlad överste sprang ständigt fram till telefonen och ropade glatt i luren: "Så... utmärkt... håll ut lite till... allt går bra..." Och dessa ord spred sig som trygghet och lugn över hela området – så nödvändigt i strid. Den unga divisionschefen, från en av Rysslands mest berömda adelsfamiljer, gick ibland ut på trappan för att lyssna på kulsprutorna och log, nöjd med att allt gick enligt plan.

Vi ulanerna samtalade med de stillsamma, skäggiga kosackerna med den förfinade artighet som kavallerister från olika enheter visar varandra.

Till lunch nådde ryktet oss att fem soldater från vår skvadron tagits till fånga. På kvällen såg jag redan en av dem, resten låg i höet. Så här gick det till: de var sex man på en vaktpost. Två stod på vakt, fyra satt i en koja. Natten var mörk och blåsig, fienden smög sig på en vakt och slog omkull honom. Den andra vakten sköt ett skott och sprang till hästarna men slogs också ner. Cirka femtio fiendesoldater stormade gården och började skjuta in i kojan där vår piket fanns. En av våra män rusade ut, kämpade med bajonetten och lyckades nå skogen; de andra följde efter, men den främste föll vid tröskeln och de andra föll över honom. Fienden – österrikare – avväpnade dem och skickade dem under bevakning av fem man till sin stab. Våra tio man var nu ensamma, utan karta, i mörkret, mitt i ett nät av stigar och vägar.

På vägen försökte en österrikisk underofficer, på bruten ryska, hela tiden ta reda på var "kozi", alltså kosackerna, fanns. Våra svarade surt ingenting, men till slut sa de att "kozi" fanns precis dit de var på väg – mot fiendens egna linjer. Effekten var omedelbar. Österrikarna stannade och började diskutera livligt. Det var tydligt att de inte visste vägen. Då tog vår underofficer österrikaren i ärmen och sa uppmuntrande: "Ingen fara, jag vet vägen." De fortsatte – långsamt i riktning mot de ryska linjerna.

I gryningens bleka skymning skymtade grå hästar mellan träden – en husarpatrull. "Här är kozi!" utropade vår underofficer, ryckte geväret från österrikaren. Hans kamrater avväpnade de andra. Husarerna skrattade gott när de såg ulanerna, beväpnade med österrikiska gevär, komma ledsagande sina nyfångade fångar. De red tillbaka – denna gång till en rysk stab. På vägen mötte de en kosack. "Nå, farbror, visa vad du går för", bad våra. Kosacken drog ned pälsmössan över ögonen, rufsade till skägget med handen, gav ifrån sig ett tjut och red iväg i full galopp. Lång tid gick åt att lugna de skrämda österrikarna efter detta.

2

Nästa dag drog sig kosackdivisionens stab, tillsammans med oss, tillbaka ytterligare fyra kilometer, så att vi bara såg fabriksskorstenarna i orten R. Jag skickades med ett meddelande till vår divisionsstab. Vägen gick genom R., men tyskarna närmade sig redan. Jag försökte ändå ta mig igenom. Officerare från de sista kosackavdelningarna som kom ridande emot mig frågade: "Frivillig, vart ska du?" – och när de fick veta, skakade de tvivlande på huvudet. Bakom den sista husväggen stod ett tiotal avsuttna kosacker med gevären redo. "Du kommer inte igenom", sa de, "där borta skjuter de redan." Så snart jag rörde mig började skotten smattra, kulorna vissla. På huvud

Hur definieras en operation på en mängd och vilka egenskaper är viktiga för att förstå deras struktur?
Hur kan formella metoder och mallbaserad kodgenerering tillämpas i heterogena svärmar av cyber-fysiska system (CPS)?
Hur Blockchain Säkerställer Integritet, Ansvar och Integritet i Data
Hur man hanterar och bedömer risker med förhandskonfigurerad programvara i säkerhetskritiska system
Vägtrafikregler för föräldrar
Rekommenderad ansökningsformulär för fysiska personer registrerade i aktieägarregistret för PJSC "Aeroflot"
Lista över pedagogisk personal vid MКОU grundskola nr 2 i staden Makaryevo, Makaryevsky kommun, Kostrama oblast den 5 september 2018.
Regler för att korsa vägen vid obevakat övergångsställe
ÄNDRINGAR I LICENSREGISTER FÖR MEDICINSK VERKSAMHET I KRAJSKOMMUNEN KRASNOJARSK