Hur ansvar och början formar vanor: Strategier för Obliger och andra typer

När vi försöker utveckla nya vanor, spelar ansvar en avgörande roll. För vissa personer, som de som tillhör kategorin "Obligers", är externa strukturer för ansvar ett måste för att möta förväntningarna. Detta innebär att de behöver ett system av påminnelser, deadlines och konsekvenser för att kunna upprätthålla sina åtaganden. Det kan handla om att involvera en ansvarig partner: en tränare, en vän, en familjemedlem eller till och med deras egna barn, som ofta fungerar som en stark motivationskälla. Enligt många Obliger är deras ansvar att vara goda förebilder ett djupt rotat motiv, som gör att de ofta prioriterar andras behov framför sina egna.

I samma samtal diskuterade vi också ett annat fenomen: varför vissa individer har svårt att hålla deadlines. Det handlar inte alltid om en brist på engagemang eller förmåga, utan snarare om en form av självsabotage. De kanske skjuter upp arbetet till sista minuten för att skapa en sorts säkerhetsmekanism, där de kan säga: "Jag är så briljant att jag gör bra ifrån mig, även när jag arbetar i sista stund." Därmed slipper de den eventuella känslan av misslyckande om de inte lever upp till sina egna förväntningar.

I detta sammanhang är det också viktigt att förstå att olika individer reagerar på helt olika sätt när de ställs inför nya utmaningar. Enligt teorin om Tendenser, som kategoriserar människor i olika grupper (Upholders, Obligers, Questioners, Rebels), är strategier för att bygga vanor inte universella. Vad som fungerar för en person, kanske inte fungerar för en annan. Det kan vara svårt att tillämpa en strategi som fungerar för oss själva på andra, eftersom vi inte alltid ser världen genom deras ögon.

Men det finns något universellt när det gäller början på en ny vana. Alla förändringar, oavsett om de är stora eller små, innebär en chans att starta om. Och det är just starten som är nyckeln. Ett nytt

Hur kan vi förändra våra vanor genom avhållsamhet?

När Elizabeth återvände hem efter en tid borta, fann hon det svårt att återgå till sin låga kolhydratkost. "Hur går det?" frågade jag efter att hon varit tillbaka ett par veckor. "Det har inte varit lätt. Jag mår bättre, men jag är inte där jag var tidigare. Jag är ungefär 85 procent." "Varför tror du att det är svårare?" "Jag är inte säker. Det känns bara inte naturligt. Dels för att jag hade glömt hur mycket jag gillar vissa livsmedel, som Goldfish kex. Men när jag började äta dem, påminde det mig. Så nu är det svårt att ge upp dem." "Som att få tillbaka en timmes fri tid i ditt schema om du hoppar över ett träningspass", svarade jag. "Exakt."

Att förändra vanor är aldrig enkelt. För mig är det lättare att hålla mig till en lågkolhydratkost, eftersom jag inte är en stor matälskare. Min smak är begränsad, jag njuter inte särskilt mycket av att gå på restaurang eller prova nya smaker. Det är en begränsning som alltid har gjort mig lite ledsen, men som också har sina fördelar. Jag har insett att detta drag gör det lättare för mig att hålla mig till striktare kostval.

Det handlar inte bara om att vilja etablera bra vanor, utan också om att göra livet enklare och mer angenämt. Dessa två mål står ofta i konflikt med varandra, vilket leder till en rad olika strategier. Bland annat kan vi se på begreppen avhållsamhet, bekvämlighet och obekvämlighet som sätt att forma våra vanor genom att justera mängden ansträngning vi är villiga att lägga ned.

Avhållsamhet är en strategi som kan vara både effektiv och kontraintuitiv. Vi vet ofta att vi skulle må bättre om vi vägrade att ge efter för frestelser, men det är svårt att stå emot en extra glas vin, ett impulsinköp eller den sista timmen framför tv:n. Jag minns när jag var i gymnasiet och vi sålde donuts för att samla in pengar till studentbalen. Varje gång jag var ansvarig för att hämta upp dem, blev jag lockad av den oemotståndliga doften och smaken. En donut blev snabbt flera, och det var alltid samma sak – frestelsen, att ge efter, löftet om måttlighet, och sen den obehärskade överkonsumtionen.

Så länge vi lever efter "må

Hur man använder "Pairing-strategin" för att bygga bra vanor och undvika dåliga

En vän berättade för mig att hon har en regel när hon reser för arbete. På flygplanet arbetar hon aldrig, utan tillbringar hela tiden med att läsa romaner. Denna vana gör resorna mycket mer njutbara och samtidigt håller hon fast vid sin läsning. På samma sätt har en annan vän ett intressant sätt att använda reklamavbrott för att hålla sitt hem rent. När reklamen kommer på TV:n, gör hon en liten syssla – tvättar några tallrikar, dammar av bordet eller lägger tvätten i torktumlaren. På så sätt får hon gjort mycket på kort tid, och hon känner sig inte lat vid dagens slut.

En man berättade att han har sin pillerask bredvid kaffebryggaren och vägrar att göra sitt morgonkaffe innan han har tagit sina dagliga mediciner. För vissa personligheter som Upholders och Questioners är denna metod mycket lättare att använda än för andra. För Obligers, som saknar extern ansvarighet, kan det vara svårare att tillämpa denna strategi. Rebeller, å andra sidan, kommer sannolikt inte att försöka denna metod, eftersom de ofta avvisar strikta regler.

En annan vän, mycket organiserad, föreslog att jag skulle prova en annan typ av pairing. När hon går från ett rum till ett annat hemma, tar hon alltid med sig något för att minska röran i hemmet. Det behöver inte vara något som ska placeras direkt, utan bara att hon tar det ett steg närmare sin slutdestination. Denna enkla strategi visade sig vara effektivare än jag trott – genom att bara bära med mig saker från rum till rum blev det mycket lättare att hålla ordning, utan några särskilda ansträngningar eller extra resor.

Det finns även andra sätt att använda Pairing-strategin, till exempel för att uppmuntra till fysisk aktivitet. En vän började använda sin Nike FuelBand och sa att hon nu blir mer medveten om hur många steg hon tar när hon går ut med sin hund. Hon började även lyssna på ljudböcker samtidigt, vilket gör att hon inte bara tränar hunden utan även utnyttjar tiden till att få in mer läsning.

Ett annat exempel på hur pairing kan förändra en vana är när man gör fysisk aktivitet till en del av en social aktivitet. En av mina vänner föreslog att jag skulle kombinera mina promenader med att träffa vänner. Genom att ha regelbundna promenaddater med dem blev det inte bara en källa till fysisk träning utan också en möjlighet att stärka mina relationer. Det här blev så pass viktigt för mig att jag ibland till och med gick en extra bit bara för att kunna lyssna längre på ljudboken jag började höra medan jag gick.

Även om pairing är effektivt, finns det en risk att det också kan skapa dåliga vanor. Om man alltid parar exempelvis biobesök med att äta godis, kan man snabbt hamna i en situation där man känner ett starkt sug efter den vanan och inte kan njuta av filmen utan godis. Ett annat exempel är när man paras ihop morgonkaffet med en cigarett – vanan kan bli så stark att det känns omöjligt att bryta den. Det är viktigt att vara medveten om sådana kopplingar och se till att de inte leder till ohälsosamma vanor.

Det är också viktigt att inse att pairing inte bara handlar om att göra saker samtidigt. Ibland kan själva upplevelsen av att kombinera olika aktiviteter, som att lyssna på en ljudbok medan man går, skapa en känsla av mer kontroll och nöje över en situation som annars skulle kännas tråkig eller pressad. En annan strategi är att para telefonsamtal med att stå upp, vilket hjälper till att motverka de negativa effekterna av långvarigt sittande.

Det är inte alltid lätt att veta vilken aktivitet som passar bäst att para med en annan, och för vissa människor kan vissa parningar vara mycket svårare att genomföra än andra. Men oavsett om det gäller att skapa bra vanor eller bryta dåliga, är det viktigt att förstå hur starkt och effektivt en sådan strategi kan vara när den tillämpas på rätt sätt. Pairing kan vara nyckeln till att åstadkomma mer i vardagen och samtidigt göra livet lite lättare och roligare.