Den globala energiomställningen, som har som mål att minska växthusgasutsläppen genom att ersätta fossila bränslen med förnybara energikällor, är ett av de största och mest komplexa projekten som världen står inför. Denna omställning går inte bara hand i hand med teknologiska och ekonomiska förändringar utan påverkar också globala maktförhållanden och geopolitik på djupet. Det är viktigt att förstå att medan tekniska och ekonomiska faktorer spelar en stor roll, är de geopolitiska konsekvenserna av denna omställning lika viktiga och ibland lika oförutsägbara.

Traditionellt sett har energitransformationer byggt på en logik av effektivitet: nya energikällor, som kunde leverera mer energi till ett överkomligt pris, ersatte långsamt äldre teknologier. Fossila bränslen, som kol, olja och naturgas, har länge varit den dominerande energikällan, och deras ställning stärktes av de politiska och ekonomiska intressen som knutits till deras produktion och användning. Dessa bränslen var inte bara effektiva, utan de drev också fram en stark politisk mobilisering, vilket gjorde att de förblev centrala i den globala energianvändningen.

Men den rena energiomställningen, som syftar till att minska den ekologiska fotavtrycket från energisektorn, innebär en betydande förändring. Här ställs en ny logik på sin spets: i stället för att bara fokusera på att få ut så mycket energi som möjligt till lägsta pris, handlar det nu om att skapa ett energisystem som är hållbart och skonsamt för miljön. Detta är en mycket större utmaning, eftersom fossila bränslen inte bara är ekonomiskt fördelaktiga utan också djupt inbäddade i många länders politiska och ekonomiska strukturer.

Energiproduktionens negativa bieffekter, som luftföroreningar och andra miljöskador, har historiskt sett sällan hindrat användningen av fossila bränslen. De externa kostnaderna av denna förorening har ofta förskjutits till andra länder eller samhällsgrupper som inte haft lika stor politisk makt att påverka beslut. Detta har i sin tur förstärkt fossila bränslens dominans. Samtidigt har renare alternativ, som förnybar energi, inte alltid haft den politiska kraften att konkurrera med de fossila bränslena, trots deras fördelar för miljön.

För att den rena energiomställningen ska kunna genomföras på en global skala krävs en stark politisk vilja. Enbart marknadens krafter är inte tillräckliga. Politiker kan ta en av två huvudsakliga vägar för att påskynda omställningen: antingen genom att främja ren energi direkt genom ekonomiska incitament som subventioner och garantikontrakt, eller genom att minska användningen av fossila bränslen genom att styra efterfrågan och minska energianvändningen överlag.

Ett sätt att minska användningen av fossila bränslen är genom att förbättra energieffektiviteten och uppmuntra till en cirkulär ekonomi, där avfall minimeras och produktionen av nya varor begränsas. Detta kan uppnås genom politiska reformer som främjar återvinning och återanvändning samt renovering och förbättring av befintliga byggnader och infrastrukturer. Dessa åtgärder kan indirekt påverka utbudet av förnybar energi, men deras främsta syfte är att minska efterfrågan på de mest koldioxidintensiva energikällorna.

Trots att dessa strategier kan ha positiva effekter på miljön och klimatet, innebär de också viktiga geopolitiska konsekvenser. Det finns starka kopplingar mellan energi och makt i internationella relationer, och de politiska beslut som fattas i samband med energiomställningen kan omfördela makt och skapa nya spänningar mellan länder. Den energiomställning som vi nu bevittnar kan därför ses som ett geopolitisk maktspel där resurser och inflytande omfördelas beroende på vilka länder som har tillgång till de nyare energikällorna och de teknologier som krävs för att implementera dem.

En intressant aspekt av den pågående energiomställningen är hur olika länder och regioner hanterar sin energiomställning, och vilka som hamnar i underläge när fossila bränslen gradvis fasas ut. Länder som har varit beroende av fossila bränslen som olja, gas och kol för sin ekonomi riskerar att stå utan den tidigare drivkraften för sin ekonomiska tillväxt. Dessa nationer kan, om de inte hittar alternativ som säkerställer deras ekonomiska och politiska position, hamna på efterkälken i den globala energikomplexiteten och geopolitiska dynamiken.

Det är också viktigt att beakta den geografiska dimensionen av energiomställningen. Genom att vissa energikällor, som sol- och vindkraft, är mer tillgängliga i vissa regioner än andra, skapas nya former av ojämlikhet. De regioner som tidigare var beroende av fossila bränslen kommer kanske att ha svårt att anpassa sig till den nya ordningen, medan de som har möjlighet att investera i och utveckla förnybar energi kan dra nytta av en ny geopolitisk maktposition.

Energins geopolitiska dynamik sträcker sig också längre än bara frågan om vilken energi som produceras och konsumeras. Även infrastruktur som krävs för att transportera och lagra energi får betydelse. Tillgången till kritiska resurser för denna infrastruktur, som litium för batterier eller sällsynta jordartsmetaller för solpaneler, kan ge upphov till nya former av konkurrens och konflikt. Här spelar den globala styrningen av energiresurser en viktig roll, och internationella samarbeten kommer att vara avgörande för att säkerställa en rättvis och hållbar omställning.

Det är alltså uppenbart att energiomställningen inte bara är en teknologisk och ekonomisk utmaning utan även en central fråga inom internationell politik och geopolitiska relationer. Den energi vi använder – och hur vi omvandlar vårt energisystem – kommer att forma de globala maktförhållandena under de kommande decennierna, med långtgående konsekvenser för både nationer och individer.

Hur påverkar biomassa och koldioxidinfångning energiomställningen?

Biomassa och teknologier för koldioxidinfångning och -lagring (CCUS) är avgörande komponenter för att uppnå de globala klimatmålen, särskilt när det gäller att minska koldioxidutsläpp och säkerställa långsiktig energiomställning. Enligt rapporter från Internationella energimyndigheten (IEA, 2021a, 2021b) och andra globala organ, spelar dessa teknologier en central roll i den övergripande strategi som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser till nettonollnivåer före 2050. Biomassa, som kan omvandlas till bioenergi, och teknologier som fångar och lagrar koldioxid från industriella processer, erbjuder en väg för att minska påverkan på klimatet, särskilt i sektorer som är svåra att elektrifiera eller där utsläpp inte kan elimineras helt med hjälp av förnybar energi.

För att förstå biomassa som en lösning, är det viktigt att beakta inte bara dess potential som energikälla, utan också de effekter den kan ha på ekosystem och livsmedelsproduktion. Användningen av biomassa för bioenergi kan ha både positiva och negativa effekter. Å ena sidan kan odling av energigrödor bidra till att minska utsläppen genom att ersätta fossila bränslen. Å andra sidan kan detta skapa problem om markanvändningen inte är hållbar eller om den konkurrerar med matproduktion, vilket leder till osäkerhet kring livsmedelsförsörjning, som påpekas i forskning av Jarzebski et al. (2020) och Mbow et al. (2018). För att undvika dessa negativa konsekvenser är det avgörande att säkerställa att bioenergi produceras med hänsyn till både sociala och ekologiska faktorer.

Koldioxidinfångning och -lagring (CCUS) är en annan teknologi som har blivit alltmer relevant i diskussioner om att nå nettonollutsläpp. CCUS möjliggör infångning av koldioxid från industriella utsläpp och lagring av denna gas under jord för att förhindra att den släpps ut i atmosfären. Enligt IEA (2021a) finns det många projekt världen över som testar och demonstrerar effektiviteten hos CCUS-teknologier, även om det fortfarande finns många tekniska och ekonomiska utmaningar som måste övervinnas innan denna teknologi kan implementeras i stor skala.

En annan viktig aspekt är potentialen för negativa utsläpp genom så kallad biomassa med koldioxidinfångning och -lagring (BECCS). Detta innebär att biomassa används som bränsle för att generera energi, medan den koldioxid som frigörs under förbränningen infångas och lagras under jord. Koornneef et al. (2012) belyser denna teknik som en viktig del av lösningen för att nå långsiktiga klimatmål. Även om teknologin har stor potential, krävs det mycket forskning och utveckling för att säkerställa att den är ekonomiskt och miljömässigt hållbar. BECCS-teknologin kan dessutom komma att spela en roll i att återställa förlorad kolbindning i jord och vegetation, vilket ytterligare kan bidra till att minska mängden växthusgaser i atmosfären.

Samtidigt är det viktigt att förstå de sociala och ekonomiska konsekvenserna av dessa teknologier. Omfattande investeringar i biomassa och CCUS kan leda till betydande ekonomiska fördelar för vissa regioner, men det finns också risker för att sociala orättvisor förstärks om dessa teknologier implementeras utan hänsyn till lokala samhällens behov. Studier som Mazzone et al. (2021) om sociala praktiker och energiövergångar i Amazonasregionen belyser de kulturella och sociala aspekterna som kan påverka införandet av sådana teknologier. Därför är det avgörande att dessa teknologier implementeras i enlighet med principerna för rättvisa och hållbar utveckling.

Det är också viktigt att erkänna att biomassa och CCUS inte ensamma kan lösa klimatkrisen. De måste ses som en del av ett bredare system av åtgärder som inkluderar förnybar energi, energieffektivisering och förändringar i konsumtionsmönster. Enligt Riahi et al. (2022) och Rogelj et al. (2017) krävs det globala samordnade ansträngningar för att säkerställa att teknologiska framsteg kombineras med politiska och ekonomiska reformer för att uppnå de nödvändiga utsläppsminskningarna.

För att maximera effektiviteten och hållbarheten hos biomassa och CCUS-teknologier är det också viktigt att beakta deras påverkan på ekosystemtjänster, som landets förmåga att binda kol och upprätthålla biologisk mångfald. Forskning om effekterna av biomassaodling på ekosystemtjänster (Landis et al., 2018) visar att det är viktigt att bevara markens hälsa och dess förmåga att lagra kol, samtidigt som man tillgodoser de behov av bioenergi som finns. Integrerade system som tar hänsyn till både biologisk mångfald och energiutvinning blir därmed avgörande för att dessa teknologier ska kunna implementeras på ett långsiktigt hållbart sätt.

Hur kommer den globala energitransitionen att påverka ekonomiska och politiska relationer?

Den globala energitransitionen är en av de mest omfattande förändringarna i vår tid, där en rad nya beroenden och marknadsmakter dyker upp. Med den ökande efterfrågan på strategiska material som litium, kobolt, koppar och nickel, som är avgörande för att driva utvecklingen av förnybar energi och elektriska fordon, omformas internationella relationer mellan producent- och konsumentländer på ett sätt som vi inte har sett tidigare. Producentländer som har kontroll över dessa kritiska resurser får en växande ekonomisk och politisk betydelse, medan länder som är beroende av dessa material står inför nya utmaningar.

Resurshushållning och strategiska material spelar en central roll i hur ekonomier omstruktureras för att möta klimatmålen som fastställts i Parisavtalet. Målet att hålla den globala temperaturökningen under 2°C innebär stora omställningar för energisektorn, och det är i denna kontext som råmaterialens betydelse växer. För att förstå denna dynamik är det avgörande att analysera de ekonomiska och politiska mekanismerna bakom det så kallade "resursförbannelsen" och de risker som följer för producenter av kritiska material.

Begreppet "resursförbannelse" har sitt ursprung i diskussionen om hur naturresurser, som förväntas vara en tillgång för ekonomisk utveckling, ofta kan få motsatt effekt. Till en början var det en dominerande syn att länder som var rika på naturresurser, särskilt under 1700- och 1800-talen, skulle dra nytta av denna rikedom för att utveckla sina ekonomier. Denna uppfattning grundades på tanken att tillgången på råvaror skulle ge en stabil grund för tillväxt och välstånd. Emellertid förändrades synen på detta fenomen när den så kallade "holländska sjukdomen" började observeras på 1980-talet.

Den holländska sjukdomen beskriver en situation där ett lands ekonomi skadas av en plötslig ökning av exporten av naturresurser, vilket leder till att landets valuta apprecieras och gör andra exportprodukter, som tillverkningsvaror, mindre konkurrensmässiga på de internationella marknaderna. Detta kan i sin tur leda till minskade investeringar i andra sektorer, vilket hämmar ekonomisk tillväxt och utveckling i det långa loppet. Det är här som resursförbannelsen blir relevant. De länder som är beroende av exporten av naturresurser som koppar, litium och kobolt kan potentiellt hamna i en situation där tillgången på dessa råvaror inte leder till ekonomisk blomstring utan istället skapar instabilitet.

En ytterligare dimension av resursförbannelsen handlar om de politiska och institutionella faktorer som påverkar tillväxten i resursrika länder. Forskning har visat att beroende av naturresurser kan leda till politisk instabilitet och konflikter, särskilt om länderna inte har starka institutioner för att hantera och fördela rikedomarna. I många fall har detta lett till ökad korruption, svagare institutioner och sociala oroligheter, vilket har försvårat för länder att dra nytta av sina naturresurser. I stället för att resursrikedom blir en drivkraft för utveckling kan det skapa ytterligare utmaningar, både för de producerande och de konsumerande länderna.

Kinas växande dominans på råvarumarknaderna är en annan faktor som förändrar det globala landskapet. Kinas inflytande på marknaderna för kritiska material påverkar både producent- och konsumentländer på flera sätt. Som en stor aktör på världsmarknaden har Kina möjlighet att påverka priser och tillgång till viktiga resurser, vilket gör att länder som är beroende av dessa material för sin industriella utveckling, särskilt de som strävar efter att minska sina koldioxidutsläpp, kan stå inför större ekonomiska utmaningar.

Det är också viktigt att förstå att när vi talar om den globala energitransitionen, innebär detta inte bara en övergång till förnybara energikällor som sol och vind, utan också ett massivt behov av nya material. För att uppnå klimatmålen måste vi omstrukturera hela våra transportsystem, energiinfrastruktur och produktionssätt. Detta kommer att kräva stora mängder kritiska material som litium, kobolt och nickel, som inte bara är begränsade i tillgång utan också är koncentrerade i vissa delar av världen, särskilt i Latinamerika och Afrika. Det innebär att länder som producerar dessa material kan få ett oproportionerligt inflytande på den globala ekonomin.

Att förstå dessa dynamiker kräver en djupare analys av hur ekonomier kommer att omformas i takt med att efterfrågan på nya råvaror ökar. Det innebär att vi måste ta hänsyn till både de tekniska och politiska aspekterna av energiövergången och hur dessa resurser kommer att hanteras i framtiden. Utöver de ekonomiska utmaningarna som resurserna medför, måste också frågor om rättvis fördelning, hållbarhet och globala samarbeten beaktas för att undvika negativa konsekvenser för både producenter och konsumenter.

Hur vetenskapliga upptäckter på 1600-talet omformade vår förståelse av världen
Hur du kan skapa ett mer engagerat och anpassningsbart team genom att byta uppgifter
Hur kan fotovoltaiska system integreras i byggnader på flygplatser för att minska energiutsläpp och öka effektiviteten?
Vad är information i en fysisk värld?