Hur kan den cirkulära ekonomin påverka geopolitiska konflikter?

I en värld där hållbarhet och klimatförändringar är på den globala agendan, finns det en växande diskussion kring hur politiska åtgärder för att främja en cirkulär ekonomi kan påverka de geopolitiska relationerna mellan stater. Den cirkulära ekonomin, som baseras på återvinning och återanvändning av resurser, betraktas som en av de mest resistenta modellerna mot geopolitiska effekter. Men det innebär inte att den är helt fri från potentiella konflikter.

Det är dock viktigt att förstå att det finns risker. Åtgärder som produktmärkning eller handelssanktioner kan leda till handelskonflikter, något som har observerats i samband med andra internationella politiska beslut. Cirkulära ekonomiska åtgärder kan, precis som andra klimatpolitiska åtgärder, ha betydande geopolitiska konsekvenser om de inte genomförs med försiktighet.

Denna typ av policy kan skapa nya spänningar på den internationella arenan, särskilt när stora ekonomier som de i det globala syd uppfattar det som att de ställs inför orättvisa handelsbarriärer. Om dessa länder väljer att vidta åtgärder mot dessa åtgärder kan vi se en upptrappning av konflikten som inte bara handlar om klimatförändringar utan också om internationell handel och ekonomiskt samarbete. CBAM är ett bra exempel på hur specifika politiska beslut kan skapa nya geopolitiska sprickor.

När det gäller förnybar energi är det också viktigt att notera att denna sektor kan påverka de globala relationerna på ett annorlunda sätt än traditionella klimatpolitiska åtgärder. Förnybara energikällor som solkraft och vindkraft har ofta en mer direkt påverkan på de nationella marknaderna än på internationella relationer. Men om ett land, som exempelvis Skottland, satsar stort på forskning och utveckling inom ny teknologi för förnybar energi, kan detta få globala konsekvenser. En investering i ny teknologi kan skapa konkurrensfördelar för det landet, vilket kan förändra energimarknaderna på ett globalt plan.

Det är också viktigt att förstå att vissa förnybara energipolitiker kan skapa globala omfördelningar av resurser, vilket kan leda till nya geopolitiska konflikter. Till exempel kan industripolitiska åtgärder för att skydda inhemska solenergi-producenter, eller åtgärder för att stödja utvecklingen av en inhemsk elbilindustri, skapa spänningar mellan nationer och förvärra konflikter på den globala arenan.

Sammanfattningsvis, även om cirkulär ekonomi och förnybar energi erbjuder stora möjligheter för hållbar utveckling, är det viktigt att förstå att dessa åtgärder inte är utan risker. Politiska beslut som rör klimatförändringar och energiomställning kan skapa nya geopolitiska sprickor, särskilt om de inte genomförs med hänsyn till de globala ekonomiska och politiska konsekvenserna. Den cirkulära ekonomin, och de åtgärder som vidtas för att främja den, kan med andra ord utgöra en potentiell källa till framtida konflikter på den internationella arenan.

Vilka utmaningar och möjligheter finns med vattenkraft och geotermisk energi ur hållbarhets- och säkerhetsperspektiv?

Storskaliga vattenkraftsprojekt har dessutom ofta djupgående sociala konsekvenser, inte minst i form av tvångsförflyttningar och förlorade lokala försörjningsmöjligheter. Det kinesiska exemplet med Three Gorges-dammen, där över en miljon människor tvingades flytta, illustrerar denna problematik tydligt. Trots att elproduktionen främst gynnar storstadsområden, lämnas ofta de direkt drabbade samhällena utan reell delaktighet i beslutsprocessen och utan motsvarande fördelar. Den sociala ansvarstagandet i dessa projekt har historiskt varit bristfälligt, vilket väcker frågor om rättvisa och inkludering i energitransitionen.

Ur ett klimatperspektiv kan livscykelanalyser av vattenkraft ge viktiga insikter om dess verkliga miljöavtryck, där koldioxidutsläppen ofta räknas i kg CO₂-ekvivalenter per producerad megawattimme. Byggandet av dammar kräver stora mängder cement och stål, vilka är energikrävande att producera och bidrar betydligt till totala utsläpp. De uppskattade genomsnittliga koldioxidutsläppen ligger på cirka 18,5 kg CO₂-ekvivalenter per MWh, vilket placerar vattenkraft i ett mellanskikt jämfört med andra energikällor som kol, naturgas, sol och vind. Dock är variationerna mycket stora, särskilt beroende på om dammarna ligger i tropiska eller icke-tropiska områden. Tropiska reservoarer kan ha extremt höga utsläpp, i vissa fall överstiga de från fossila kraftverk, främst på grund av nedbrytning av biomassa och organiskt material under vattnet som genererar metan och lustgas. Detta visar på komplexiteten i att bedöma vattenkraftens klimatpåverkan utan att ta hänsyn till geografiska och ekologiska faktorer.

Teknologisk innovation är central inom geotermisektorn, där avancerade borrtekniker, liknande de som används vid fracking, anpassas till de korrosiva och hårda geologiska förhållanden som präglar geotermiska källor. Utveckling av dessa teknologier är avgörande för att minska kostnader och risker, inklusive risken för inducerade jordbävningar, vilket är en återkommande oro vid geotermisk utvinning.

Energisäkerhet är en gemensam nämnare för både vattenkraft och geotermisk energi. Vattenkraftens geopolitiska roll präglas av risken för energianvändning som ett politiskt verktyg, särskilt i regioner där stora energileverantörer kan utnyttja sin dominans för påtryckningar. Samtidigt finns betydande risker kopplade till cybersäkerhet, där elnätens ökade digitalisering kan utsätta samhällsviktiga system för attacker som stör kommunikation, transport och hälsovård.

För att verkligen förstå hållbarheten i dessa energislag måste man betrakta dem i ett helhetsperspektiv där miljömässiga, sociala och tekniska faktorer samverkar. Det är avgörande att lokala samhällen inkluderas i beslutsprocesser och att investeringar i teknik och infrastruktur anpassas efter både ekologiska realiteter och sociala behov. Att balansera energisäkerhet, klimatmål och rättvisa i utvecklingen av vattenkraft och geotermisk energi är en komplex men nödvändig uppgift för framtidens energisystem.

Hur förändras maktbalansen i energiövergången och vad innebär det för producent- och konsumentländer?

Elektricitetens natur och förnybar energiproduktions intermittens kräver hög grad av nätintegrering och samarbete för att säkerställa systemets flexibilitet och stabilitet, vilket skapar mer symmetriska beroenden mellan producenter och konsumenter än vad som varit fallet med fossila bränslen. Genom sammankopplade nät – både i stor skala och mikronivå – kommer länder som kontrollerar flödet av elektricitet att ha ökad makt, men också ett gemensamt ansvar för systemets säkerhet. Detta förstärker incitamenten för samarbete, men medför samtidigt risker för geopolitisk manipulation och sårbarheter vid avbrott.

Det är också tydligt att marknaden för kritiska material och teknologier kopplade till RES, såsom sällsynta jordartsmetaller, kan bli en källa till nya asymmetriska relationer och spänningar. Då dessa råvaror är koncentrerade till ett fåtal länder, kan tillgång och kontroll över dem bli en strategisk tillgång som påverkar energisäkerheten och geopolitiken i framtiden. Teknologisk utveckling och kapitalinvesteringar kan dock mildra dessa risker genom att diversifiera tillgången och skapa alternativ.

För oljeproducerande stater (petrostater) innebär övergången särskilda utmaningar. Deras ekonomier är ofta starkt beroende av fossila bränslen, och medan vissa kan anpassa sig och engagera sig i nya förnybara marknader, väntas många initialt motstå förändringarna. Denna motvilja kan bli en källa till konflikter och geopolitiska spänningar, särskilt när de känner sig hotade av den nya energimarknadens dynamik.

Det är viktigt att förstå att den framtida energimarknadens struktur och styrningsramar, inklusive omfattningen av nätverk och regleringar, kommer att avgöra hur samarbetsvillig eller konfliktfylld relationen mellan producenter och konsumenter blir. Tekniska, säkerhetsmässiga och institutionella brister kan öka risken för spänningar, medan välutvecklade system främjar stabilitet och tillit.

För att kunna navigera i denna komplexa framtid behöver läsaren ha insikt i hur energisystemets tekniska egenskaper formar relationerna mellan länder och hur strategiska val idag påverkar framtidens energimaktbalans. Att förstå betydelsen av nätverk, kritiska material och teknologiska innovationer är avgörande för att greppa de nya beroenden och möjligheter som övergången till förnybar energi medför.

Hur geopolitik påverkar energitransport och handelsvägar: En analys av gas- och oljeinfrastruktur

För att förstå de bakomliggande drivkrafterna är det viktigt att notera att gasledningar är fysiskt fixerade, vilket gör dem till ett viktigt verktyg i geopolitiken. Ryssland, till exempel, har använt sin kontroll över gasleveranser till Europa och andra före detta sovjetstater som en politisk påtryckning genom att manipulera priser eller avbryta leveranser. Gasberoende länder, särskilt inom EU, har därför sökt sätt att diversifiera sina energikällor för att minska sin sårbarhet, exempelvis genom att utveckla förnybara energikällor, bygga LNG-terminaler och skapa alternativa gasledningar som Southern Gas Corridor. Trots dessa ansträngningar blev det klart efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 att EU:s åtgärder för att minska beroendet av rysk gas hade varit för långsamma.

Maritima handelsvägar spelar också en avgörande roll i den globala energiomsättningen. Eftersom oljetransport via pipeline är begränsad, måste stora mängder olja transporteras med tankers. Cirka en tredjedel av världens energihandel sker via sjöfart, vilket gör sjösäkerheten till en central fråga för både nationell och global energisäkerhet. Viktiga geopolitiska knutpunkter, eller chokepunkter, på dessa rutter är strategiskt viktiga för alla länder som är involverade i den globala energihandeln.

Ett exempel är Bab el-Mandeb, en chokepunkt mellan Afrikas horn och Mellanöstern, som förbinder Medelhavet och Indiska oceanen via Röda havet och Suezkanalen. År 2016 transporterades cirka 4,8 miljoner fat olja per dag genom denna passage. Trots sin strategiska betydelse är chokepunkten utsatt för piratverksamhet och terrorism, särskilt från Somalia. Länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten (UAE), Qatar, Egypten, Turkiet samt USA och Kina, har alla ökat sina ekonomiska och militära aktiviteter i regionen, vilket leder till ökad geopolitisk spänning.

En tredje betydande chokepunkt är Malackasundet mellan Indonesien, Malaysia och Singapore, som förbinder Indiska oceanen med Stilla havet. Det anses vara den kortaste vägen mellan Mellanöstern och Asien. Här passerar nära 30 % av världens olja, och sundet är också en viktig rutt för LNG-transporter från Persiska viken till Japan och Sydkorea. Dess strategiska läge gör det till en piratverksamhetens hotspot och en geopolitisk spänningspunkt.

Dessa chokepunkter är inte bara avgörande för olja och gas utan har också en viktig roll för att förstå hur stater kan utöva geopolitisk kontroll över de globala energimarknaderna. Disruptionsrisker, både från leverantörer och tredje parter, innebär en allvarlig säkerhetsrisk för de internationella energimarknaderna. När leveransvägar blir politiska verktyg, som i fallet med Rysslands manipulation av gasflöden till Europa, skapas en asymmetrisk maktbalans där beroendet av enskilda resurser ökar risken för politiska påtryckningar.

För att hantera dessa utmaningar har många länder, särskilt i EU och Asien, fokuserat på att diversifiera sina energikällor och säkra alternativa transportvägar. Detta inkluderar investeringar i förnybar energi, men också i infrastruktur för LNG och andra icke-russiska gasleveranser. Målet är att skapa mer robusta och motståndskraftiga energimarknader som kan stå emot geopolitiska påtryckningar.

Hur påverkar global handel och energiomställning geopolitiken?

Global handel och energiomställning är nära sammanflätade och påverkar geopolitiken på sätt som vi kanske inte omedelbart inser. I denna dynamiska era, där länder strävar efter att uppnå hållbar utveckling och minska sina koldioxidutsläpp, växer även komplexiteten i internationella relationer. Den omställning av energisystemen som pågår världen över är inte bara en teknologisk utmaning utan även en politisk och ekonomisk sådan.

En av de mest omvälvande trenderna är det skifte mot förnybar energi, där sol- och vindkraft spelar en allt viktigare roll. Flera länder, däribland Tyskland, har redan uppnått imponerande framsteg inom dessa sektorer, vilket gör att de står inför nya geopolitiska utmaningar. Tyskland, som ofta ses som en pionjär inom hållbarhet, har exempelvis genomfört betydande satsningar på förnybar energi. Den tyska industrin är också en ledande aktör inom grön teknologi, vilket innebär att den internationella handeln kring teknologier som vindkraftverk, solpaneler och energieffektiva lösningar kommer att påverka den globala marknaden och de politiska allianserna.

Samtidigt har de geopolitiska effekterna av energiomställningen fördjupats. Länder med riklig tillgång till fossila bränslen, som Ryssland och vissa OPEC-länder, står inför ökade ekonomiska och politiska utmaningar. Övergången till förnybar energi innebär inte bara en minskning av deras marknader för fossila bränslen, utan även en omstrukturering av energipolitik som kan påverka deras position på den globala arenan. Dessa länder har i flera fall börjat fokusera på teknologier som kan förbättra deras förmåga att hantera denna övergång, men det är oklart i vilken grad de kommer att lyckas bibehålla sin inflytande över globala energimarknader.

Det är också värt att beakta den roll som industriell politik spelar i denna övergång. Länder som Japan och Tyskland har visat hur viktigt det är att inte bara bygga upp en stark inhemsk förnybar energisektor utan också att aktivt stödja den genom strategiska investeringar, skatter och subventioner. Samtidigt står många utvecklingsländer inför stora utmaningar när det gäller att omvandla sina energisystem och industripolitik för att möta hållbarhetsmålen. Dessa skillnader mellan länder bidrar till spänningar på global nivå, där några nationer försöker säkra sin plats som ledare inom den gröna ekonomin.

För att förstå dessa förändringar fullt ut krävs också en reflektion över de ekonomiska mekanismer som styr denna globala omställning. Till exempel kan export av miljövänliga teknologier och energikällor bidra till att minska geopolitiska spänningar och stärka samarbetsbanden mellan olika länder. Samtidigt innebär teknologisk innovation ett nytt sätt att se på internationell konkurrens: det handlar inte längre bara om att producera energi utan om att kontrollera produktionen och exporten av de teknologier som gör den omställningen möjlig.

Vidare kommer framtida utvecklingar att vara beroende av hur väl länder kan anpassa sina politiska och ekonomiska system till de nya realiteter som uppstår ur energiomställningen. Till exempel kommer innovationssystem att spela en viktig roll för att skapa nya lösningar som kan leda till mer energieffektiva produktionssätt, vilket i sin tur kommer att påverka den internationella handeln. I många fall handlar det om att skapa rätt förutsättningar för företag att utvecklas, vilket gör att teknologisk expertis blir en ny geopolitisk resurs.