Plattmaskar: Struktur, livscykel och anpassningar till parasitism

Här är översättningen till svenska:

Övning 13. Årskurs 7-9.
Föreläsning. Typ Plattmaskar
Allmän beskrivning av plattmaskar
Antal arter: cirka 25 000.
Levnadsområde: De lever överallt i fuktiga miljöer, inklusive vävnader och organ hos andra djur.
Byggnad: Plattmaskar är de första flercelliga djuren som under evolutionen utvecklat bilateral symmetri, tredelad kroppsstruktur samt verkliga organ och vävnader.
Bilateral (tvåsidig) symmetri betyder att en tänkt symmetriaxel kan dras genom djurets kropp, där den högra sidan är spegelbildad i förhållande till vänstra sidan.
Under embryonalutvecklingen hos tribilaterala djur utvecklas tre cellager: yttre – ektoderm, mittersta – mesoderm, inre – endoderm. Från varje lager utvecklas specifika organ och vävnader:

• Från ektodermet bildas hud och nervsystem.

• Från mesodermet – muskel- och bindväv, köns- och utsöndringssystem.

• Från endodermet – matsmältningssystemet.
  Hos plattmaskar är kroppen tillplattad i rygg-bukriktningen, kroppshålan saknas, och utrymmet mellan inre organ fylls med mesodermala celler (parenkym).
  De har en hudmuskelpåse, bestående av ett lager av hudceller och tre lager muskler under: ring-, längd- och rygg-bukmuskler. Hos parasiter finns ett skyddande kutikullager på huden – tegument.
  Cirkulations- och andningssystem saknas. Gasutbyte sker genom hela kroppens yta, och hos tarmparasiter sker anaerob (syrefri) andning. Frilevande (klass Cilierade maskar) – aeroba.
  Matsmältningssystemet inkluderar mun, svalg och en blindtarm. Mat tas upp och osmält mat utsöndras genom munnen. Hos binnikemaskar är matsmältningssystemet helt frånvarande, de absorberar näringsämnen genom hela kroppens yta medan de lever i värddjurets tarm.
  Utsöndringsorgan – protonefridier. De består av tunna förgrenade kanaler, där ena änden har flimmerceller i stjärnform nedsänkta i parenkymet. I dessa celler finns en bunt cilier (flimmer), vars rörelse påminner om fladdrande ljus (därav cellernas namn). Flimmercellerna fångar upp vätskeavfallsprodukter från parenkymet och cilierna driver dem in i kanalerna. Kanalerna öppnas vid kroppens yta genom utsöndringsporer, genom vilka avfallsprodukter lämnar kroppen.
  

  Nervsystemet är av trappformad typ (ortogon). Det består av ett stort parigt nervknut (ganglion) och sex nervstammar som går ut från det: två på buksidan, två på ryggsidan och två på sidorna. Nervstammarna är sammanlänkade av tvärgående förbindelser. Från ganglion och nervstammar går nerver till organ och hud.
  
  Sinnessystem: ögon, huvudtentakler (kemoreceptorer), balansorgan och känselceller i huden. Hos parasiter är sinnesorgan ofta reducerade.
  Fortplantning och utveckling:
  Plattmaskar är hermafroditer. Könsceller mognar i könskörtlarna (gonader). En hermafrodit har både manliga könskörtlar – testiklar och kvinnliga könskörtlar – äggstockar. Befruktning sker inuti kroppen och är vanligtvis korsbefruktning, dvs maskarna byter spermier.
  För frilevande maskar är utvecklingen direkt, dvs ungarna kläcks direkt ur ägget. Hos parasiter sker utvecklingen indirekt: en larv kläcks ur ägget, och dess utveckling innebär byte av värddjur.

Klass Cilierade maskar
Den mjölkiga planarian, ett litet vattendjur, har en vuxen längd på ca 25 mm och en bredd på ca 6 mm, kroppen är platt och mjölkvit. Vid kroppens framände finns två ögon som känner av ljus och mörker, samt ett par tentakler (kemoreceptorer) som används för att hitta föda. Planarianerna rör sig genom att cilier på deras hud slår, samt genom muskelkontraktioner i hudmuskelpåsen. Utrymmet mellan musklerna och de inre organen fylls med parenkym, där mellanliggande celler ansvarar för regeneration och asexuell förökning.
Planarianer är rovdjur som äter små djur. Munnen ligger på buksidan, nära kroppens mitt, därifrån leder en muskulös svalg vidare till en förgrenad blindtarm. När en planarian fångar ett byte, suger den ut innehållet med sin svalg. Matsmältningen sker genom enzymer i tarmen (tarmmatsmältning), och tarmcellerna kan också ta upp och smälta matbitar (intracellulär matsmältning). Osmält föda lämnar kroppen genom munnen.
Fortplantning och utveckling. Cilierade maskar är hermafroditer. Korsbefruktning sker. Befruktade ägg läggs i ett kokong som masken fäster vid föremål under vattnet. Utvecklingen är direkt.

Klass Sugsnäckor

Klass Binnikemaskar
Dessa maskar parasiterar i människans och nötkreaturs tarmar. De har förlorat sitt matsmältningssystem och sinnesorgan, deras hud är utan cilier och täckt med tegument, som hos sugmaskarna. Kroppen består av ett huvud, en hals och en strobila (ledade segment), som bildas kontinuerligt från halsen under maskens livstid. De fäster med muskulösa sugkoppar och krokringar på huvudet. Binnikemaskar som har både sugkoppar och krokar kallas "beväpnade" (t.ex. svinbandmasken), medan de utan krokar kallas "obeväpnade" (t.ex. oxbandmasken).

Frågor

• Vad är en mellanvärd och slutvärd?

• Vad är skillnaden på täckningarna hos frilevande och parasitiska maskar?

• Varför smälts inte parasiter i värddjurets tarm?

• Varför har parasiter hög fertilitet?

• Vilka anpassningar har plattmaskar för parasitism?

• Vad är farligt med att dricka rått vatten eller bada i sjöar nära betesmarker? Varför måste man tvätta händerna med tvål efter kontakt med djur?

• Vilka maskar är känsliga för syre?

• Vilka aromorfoser ledde till utvecklingen av plattmasktypen?