När vi pratar om Donald Trump och hans supportrar, dyker ofta en bild av rädsla och osäkerhet upp. Det är lätt att föreställa sig att den politiska retoriken som omger honom och hans anhängare är rotad i en grundläggande rädsla för det okända eller hotande. Men det är viktigt att inte se rädsla som en enkel, universell drivkraft som genomsyrar alla hans följare. Istället handlar det om en mer nyanserad förståelse av rädsla, som i sin tur formar hur säkerhet och makt ses i den politiska diskursen.

Trump och hans närmaste supportrar har konsekvent betonat värdet av säkerhet—inte bara genom ökat polisarbete, förstärkta militära resurser eller en strängare invandringspolitik, utan också genom att skapa en tydlig gräns mellan "oss" och "dem". Vad som gör den politiska förankringen i Trump-världen så stark är inte en allmän rädsla för ospecificerade hot, utan en rädsla för specifika grupper eller fenomen. Dessa grupper är inte bara icke-vita, de är också de som uppfattas som avvikande från den konventionella, "amerikanska" normen—en norm som är tätt kopplad till vithet, kristendom och ett konservativt säkerhetstänkande. Den verkliga faran i ögonen på Trump och hans supportrar ligger inte bara i att de som är olika måste "sändas tillbaka" utan i att de utmanar den etablerade ordningen av vad som är säkert och bekvämt.

Forskare har länge betraktat politiska beslut som rationella kalkyler som styrs av förnuft och egenintresse, men på senare år har studier visat att många beslut, särskilt när det gäller politik, styrs av emotioner. Färska forskningsrön antyder att rädsla är en av de mest centrala känslorna som påverkar hur människor röstar och vilka politiska ideologier de stödjer. Enligt vissa forskare, som Pippa Norris och Ronald Inglehart, växer stödet för nationalistiska och konservativa ledare, inte minst Donald Trump, ur en "rädslets kult". Här spelar begreppet rädsla en nyckelroll i människors jakt på kollektiva lösningar för att skydda sina gemenskaper.

Rädsla kan verka som en enkel förklaring till varför konservativa och Trump-supportrar tenderar att förespråka hårdare lagstiftning, en starkare militär och striktare invandringspolitik. Men det är viktigt att förstå att inte alla som stöder Trump eller andra konservativa politiker är rädda på samma sätt. Även om det ofta påstås att Trump-supportrar är mer rädda än liberala väljare, är den faktiska skillnaden mer komplex än så. Historiska data och moderna undersökningar, som de som samlades in av Chapman University, visar att rädsla är nära kopplad till specifika hot snarare än en övergripande rädsla för världen som helhet.

Trump-supportrar tenderar inte att vara mer rädda för "vanliga" livshotande situationer, som ormar eller flygplansolyckor, än liberala väljare. Däremot rapporterar de en större rädsla för specifika hot som invandrare, brottslingar och terrorister. Detta tyder på att Trump-supportrarnas rädsla inte är allomfattande, utan snarare fokuserad på särskilda yttre hot som uppfattas som ett hot mot den inre säkerheten—det är inte så mycket själva hotet som sådant som själva uppfattningen av att deras värld är i fara. Det är också anmärkningsvärt att även om konservativa uttrycker större rädsla för vissa typer av hot, som ekonomiskt sammanbrott eller inre oro, är dessa hot inte lika ofta relaterade till vardagliga livsfaror. De handlar om en föreställd osäkerhet kring statens makt och nationens framtid.

En intressant aspekt av den politiska säkerhetstänkande är också hur olika nivåer av oro och rädsla interagerar med ideologiska ståndpunkter. Forskning visar att konservativa generellt är mer oroliga för olika samhällsproblem än liberala, men inte nödvändigtvis för de samma saker. Liberaler tenderar att vara mer oroade över globala hot som klimatförändringar eller sociala ojämlikheter, medan konservativa i högre grad oroar sig för statens inblandning i privatlivet och inre samhällsstörningar. Denna skillnad belyser en fundamental klyfta i hur dessa grupper uppfattar makt och säkerhet.

Det är viktigt att förstå att rädsla i sig inte är den enda drivkraften bakom en politisk ideologi eller stöd för en specifik politiker. Vad som gör att någon attraheras av Trump och hans politik är inte en universell rädsla, utan en specifik typ av rädsla som rör kollektiv säkerhet och skydd för de egna intressena. Att förstå denna dynamik är avgörande för att kunna förklara varför vissa väljare stödjer en stark ledare som Trump, som erbjuder en form av trygghet genom att lova att skydda den nationella identiteten och de invanda värderingarna.

Hur Securitärer och Unitarianer Ser på Säkerthet och Hot

Enligt en viss samhällelig uppdelning står de som identifierar sig som securitärer och unitärer på motsatta sidor när det gäller synen på säkerhet och hot. För securitärer är den centrala uppgiften att skydda de inre medlemmarna från hot utifrån, medan unitärerna ser sitt mål som att skydda de yttre, det vill säga de som inte är en del av deras egna grupp, från faror och förtryck som kan uppkomma inom. De som är "outsiders" söker ofta sig till unitärernas sida, vilket gör den sidan mer heterogen, medan de som anser sig vara "insiders" tenderar att samlas kring securitärernas världsbild. I USA visar det sig att de som sympatiserar med unitärerna ofta är en sammansättning av vita liberala och personer från etniska minoriteter, medlemmar av HBTQ+-communityt, ateister, och andra grupper som förknippas med progressiv politik. Å andra sidan står de mer konservativa, ofta vita och med en betoning på nationell säkerhet, på securitärernas sida.

Denna uppdelning gör att de politiska lägren i USA kan verka oproportionerliga, särskilt när man ser att de på vänsterkanten är mer mångfacetterade och mindre enade i sitt mål. För de som på allvar stöder Trump och hans politik, handlar det om mer än bara ideologiska övertygelser—det handlar om en fundamental oro för säkerheten. Detta behov av att skydda sig från de yttre hoten gör att de securitärer som stöder Trump sällan ifrågasätter hans politik, oavsett vad de andra politiska grupperna anser eller hur Trump hanterar internationella relationer. För dem är hoten från invandring och kulturell förändring ständigt närvarande, och det handlar inte om att en gång för alla uppnå säkerhet, utan om en oavbruten jakt på den.

Det finns en misstro mot att människor som stöder Trump skulle kunna omvärdera sina ståndpunkter genom att titta på objektiva data, som statistik över invandrarbrottslighet. För Trump-väljare handlar det inte om att en gång för alla bli "övertygade" om att invandring inte är ett hot—det handlar om att ständigt vara vaksam och förberedd på att hantera hoten från omvärlden, både fysiskt och kulturellt. Detta ger en inblick i deras psykologiska och ideologiska utgångspunkt. För securitärerna är deras uppdrag att alltid vara beredda, att hela tiden förbereda sig för kommande hot. De ser säkerhet som en ständigt pågående strävan snarare än ett slutmål som kan uppnås.

När vi ser på den samhälleliga dynamiken, liknar den nästan en form av "vargens och hjortens" filosofi—varje art, eller i det här fallet varje politisk grupp, prioriterar sin egen säkerhet utan att nödvändigtvis bry sig om den andra gruppens välmående. För människor, som är en av de mest socialt komplexa arterna, blir denna uppdelning mer komplicerad eftersom våra beslut, våra lagar och våra politiska beslut påverkar andra. De som vill skapa ett samhälle där de inre medlemmarna skyddas tenderar att inte ta hänsyn till behoven eller säkerheten för de som inte ingår i deras grupp. Det handlar om att skapa trygghet för "oss", men inte för "dem".

Det här leder oss vidare till det polariserade politiska landskapet i USA, där stödet för Donald Trump ger en fascinerande inblick i hur säkerhetsfrågor och gruppidentitet formar det politiska klimatet. Enligt statistik från 2019 stödde 38% av amerikanska vuxna Trump, och en betydande del av dem såg honom som en av de bästa presidenterna genom tiderna. Detta var särskilt uttalat bland konservativa och republikaner, där en nästan enad front av stöd skapades för honom, trots hans ofta polariserande och kontroversiella stil. Detta stödsystem gör det möjligt för Trump att förbli populär bland de som värderar säkerhet och skydd mot externa hot, även om detta kan verka motsägelsefullt för dem som ser invandring och mångfald som något positivt.

För att förstå denna dynamik är det viktigt att inse att det inte handlar om att bara vara för eller emot en politiker som Trump. För många människor, särskilt de som identifierar sig som securitärer, handlar det om att försvara en uppfattning om vad som är hotfullt för deras livsstil och deras samhälle. Och när hotet ses som konstant och aldrig försvinner, kommer varje politisk åtgärd att uppfattas som en del av en större strategi för att garantera säkerheten—inte bara nu, utan i framtiden också.

Den centrala lärdomen för läsaren är att förstå den psykologi och de drivkrafter som styr dessa grupper. När de politiska diskussionerna ofta fokuserar på ideologiska skillnader, är det ibland själva upplevelsen av hot och säkerhet som är drivkraften bakom de mest intensiva konflikterna. För många är säkerhet inte något som kan uppnås i slutet av en lång politisk väg, utan något som ständigt måste jagas och bevaras.

Vilka attityder och motiv präglar Trumps mest hängivna anhängare?

Trumps mest hängivna anhängare utmärks inte av en enkel och entydig profil som ofta antas. Deras känsla av hot är i huvudsak riktad mot ”outsiders”: invandrare, terrorister, brottslingar och utländska makter, samt de som ansluter sig till dessa grupper, särskilt liberaler och staten – ibland kallad ”deep state”. Intressant nog är det inte ett krav att känna sig hotad av invandring för att vilja stoppa den. Jämfört med liberaler är Trumps supportrar mindre oroade över inkomstojämlikhet, rasism eller problem med tillgång till sjukvård, och kanske till och med mer likgiltiga inför naturkatastrofer. De skiljer sig också markant i rasrelaterade attityder, där många tror att svarta inte får mindre än de förtjänar och att deras framgång främst handlar om personlig ansträngning. En större andel än i andra grupper uppfattar dessutom svarta som medfödda underlägsna vita.

När det gäller könsattityder finns det däremot inga större skillnader mellan Trumps anhängare och konservativa som inte viger sig till honom. Generellt är konservativa mer benägna att visa både tydligt och ”välvilligt” sexism jämfört med liberaler och moderater, men Trumps supportrar står i linje med andra konservativa i dessa avseenden.

Det är viktigt att förstå att dessa attityder inte handlar om ekonomisk stress eller generella negativa känslor, som ofta påstås i populär media. För att riktigt förstå varför Trumps anhängare har de attityder de har, måste man gräva djupare än demografi och personlighet. Särskilt centralt är deras syn på auktoritet och säkerhet.

Den moderna förståelsen av auktoritarianism är mer komplex än den gamla föreställningen om enkel lydnad inför auktoriteter. Den innefattar även konventionalism – en benägenhet att följa samhälleliga normer – och aggression mot de grupper som auktoriteten vill rikta sitt missnöje mot. Men dagens mätningar av auktoritarianism blandar ihop personliga drag med politiska värderingar, vilket gör det svårt att skilja på motivationer för att söka säkerhet och för att söka lydnad.

För Trumps anhängare verkar det snarare handla om ett behov av säkerhet – ett önskemål att stärka auktoriteter och normer som skyddar ”insiders” från yttre hot – än om en generell lust att underkasta sig makten. De söker inte att följa auktoriteter oavsett vilka de är, utan bara sådana som de uppfattar som garanter för deras trygghet.

Den psykologiska tendensen hos verkliga auktoritära personer att finna det tillfredsställande att någon annan styr deras liv och tar beslut för dem finns inte i samma utsträckning bland Trumps mest hängivna. I en studie där två frågor användes för att mäta just detta – ”Jag tycker om när andra formar mitt liv och fattar beslut åt mig” och ”Jag föredrar att vara självständig och i stor utsträckning självförsörjande” – visade Trumps anhängare inte en större benägenhet för underkastelse än andra.

Det framträder alltså en tydligare bild av en grupp som inte är homogent auktoritär i traditionell mening, utan snarare driven av en stark vilja att skydda sin gemenskap från upplevda externa hot, vilket speglas i deras specifika definition av vem och vad som är hotfullt.

Det är väsentligt för läsaren att inse att denna önskan om säkerhet och behov av att stärka vissa auktoriteter har djupare psykologiska och sociala rötter än enbart politiska preferenser. Den är kopplad till hur människor upplever sin plats i världen, sin sårbarhet inför förändring och osäkerhet, och hur de söker skapa en stabil verklighet genom att definiera tydliga gränser mellan ”vi” och ”de andra”. Dessa mekanismer påverkar både vilka hot som känns mest akuta och vilka lösningar som anses legitima.

Varför vördandet av Trump präglas av säkerhetsorientering och vad det innebär för politiken

Bland de många olika skikten av Trump-anhängare finns en betydande majoritet som präglas av en stark säkerhetsorientering. Dessa anhängare, likt figuren Ralph i studien, drivs inte enbart av sociala eller ekonomiska frågor, utan framför allt av en upplevelse av hot och behovet av skydd mot yttre och inre fiender. De ser samhällsfunktioner som en försvarsmur mot faror såsom invandring, brottslighet, internationella rivaler och politiska motståndare. För dem är det avgörande att samhället hålls samman genom kontroll och att de “riktiga” amerikanerna kan överleva och blomstra trots världens kaos.

Denna grupp har ofta en konservativ grundsyn på livet där självförsörjning och familjens trygghet står i centrum. Det är inte nödvändigtvis ett uttryck för ett moraliskt överläge eller vilja att göra gott, utan en praktisk och existentiell hållning: att kunna ta hand om sig själv är en källa till tillfredsställelse och frihet. Samtidigt finns en stark oro för att politiska makthavare, särskilt efter Trump-eran, åter ska återgå till en starkt ingripande statsmakt som kan inskränka deras handlingsutrymme och förmåga att skydda sig själva.

Demografiskt är denna säkerhetsorienterade grupp ofta vit, medelålders eller äldre, bosatt i landsbygdsområden eller mindre städer, med en stabil men inte nödvändigtvis hög ekonomisk ställning. Religion spelar en viktig roll; många är aktivt kyrkobesökande och många identifierar sig som “födda på nytt”. Denna kombination av social konvention, ekonomisk osäkerhet och en känsla av utsatthet skapar en särskild psykologisk profil: trogen, försiktig, ibland pessimistisk och ofta fast i sina övertygelser.

Samtidigt är det viktigt att förstå att denna säkerhetsfokuserade hållning inte utesluter solidaritet med andra grupper av Trump-anhängare som drivs av ekonomiska bekymmer, sociala frågor eller libertarianska idéer. Även om de kan ha olika primära problem, förenas de i stödet för Trump som en symbol för motstånd mot det som uppfattas som ett hot mot deras livsstil och värderingar.

Denna säkerhetsorientering är nära kopplad till en rad starka känslor som bitterhet, ilska och misstänksamhet mot “andra” grupper – exempelvis immigranter, kriminella, eller politiska motståndare som liberaler. Rädsla för yttre hot som Kina eller terrorism är också framträdande. De har ofta en skeptisk syn på institutioner, särskilt federal regering, som ses som potentiellt hotfull snarare än skyddande.

Det är också värt att notera att detta perspektiv på hot och försvar smittar av sig på attityder kring ras och kön. Många i denna grupp har en mer konservativ eller skeptisk inställning till frågor som rör jämställdhet och minoriteters rättigheter, ofta uttryckt genom ifrågasättande av exempelvis svartas möjligheter eller kvinnors rättigheter. Detta hänger ihop med en bredare oro för social förändring som upplevs som destabiliserande.

Det finns en komplex koppling mellan personlighetsdrag och politisk inställning här. Människor som identifierar sig som mer bestämda, mindre öppna för nya erfarenheter, och med en tendens till pessimism eller frustration, dominerar inom denna säkerhetsinriktade anhängarskara. Denna psykologiska profil förstärker behovet av ordning och förutsägbarhet, vilket en stark ledare som Trump symboliserar för dem.

Det är centralt att inse att denna form av politiskt engagemang inte bara är en fråga om ytliga partipolitiska preferenser utan uttrycker djupare psykologiska och existentiella behov. Det handlar om känslan av identitet, tillhörighet och skydd i en snabbt föränderlig värld där många upplever att deras position hotas.

För framtiden av amerikansk politik innebär detta att frågor om säkerhet, identitet och kontroll sannolikt kommer fortsätta att spela en dominerande roll, oavsett vem som sitter i Vita huset. Förståelsen för denna dynamik är avgörande för att kunna hantera den politiska polariseringen och de sociala spänningar som präglar samtiden.

Det är också viktigt att läsa detta fenomen i ljuset av större globala trender – såsom nationalism, motreaktion mot globalisering och förändrade maktbalanser – vilka sammantaget formar en värld där många känner sig osäkra och där starka ledarskapsfigurer framstår som nödvändiga garantier för stabilitet.

Hur säkerhetstänkande påverkar politiska ideologier inom den republikanska partigruppen

Inom den republikanska partigruppen har en alltmer djupgående klyfta uppstått mellan de som ser världen genom ett säkerhetsperspektiv och de som föredrar att arbeta med långvariga allierade för att främja en stabil värld. Denna spänning har blivit ännu tydligare i takt med att politiska ledare som Donald Trump har uppstått, vilket har framkallat nya sätt att se på både inrikes- och utrikespolitik. För vissa, som Trump, har en mer isolerande säkerhetspolitik blivit centralt, medan andra, som hans första utrikesminister Rex Tillerson, förespråkat en mer interventionistisk politik som bygger på att upprätthålla starka internationella relationer.

De som har en säkerhetstänkande ideologi, som Trump och hans anhängare, är ofta skeptiska till att lita på andra nationer för att bidra till landets säkerhet. I denna värld är det svårt att föreställa sig ett fungerande samarbete med andra länder utan att riskera att sätta den nationella säkerheten på spel. Ett sådant perspektiv, som präglas av isolationism, ställer sig ofta kritiskt till samarbete, även med de traditionella allierade som en gång var centrala för att upprätthålla global stabilitet. För en securitarian är världen full av potentiella hot, och det är långtifrån klart att andra nationer alltid kommer att vara där för att bistå i tider av behov.

En annan viktig aspekt av säkerhetstänkande är den känsla av rädsla och osäkerhet som följer med att konfrontera det okända. Securitarians ser ofta på andra länder som potentiella fiender eller åtminstone som osäkra allierade. Denna inställning grundar sig på en övertygelse om att det bara är de egna medborgarna som fullt ut kan förstå och skydda nationens intressen. Det handlar om att bygga en stark inre identitet och skydda den från de externa hot som ständigt hotar den.

För en unitarist, å andra sidan, ses världen i ett mer öppet ljus där samarbete och allianser är grundläggande för att bevara både säkerhet och värderingar. Unitarister förespråkar ett system där internationellt samarbete och gemensamma ansträngningar för att upprätthålla en säker värld är essentiellt. De tror på att det finns säkerhet i samarbete och att de största hoten inte nödvändigtvis kommer från andra nationer, utan snarare från de interna krafterna som kan destabilisera ett samhälle.

Mellan dessa två perspektiv uppstår en politisk och ideologisk konflikt. Securitarians ser ofta på demokrati som ett hot, eftersom det innebär att de som är utanför landets gränser kan få större inflytande. Demokrati i sig kan därför uppfattas som ett sätt att ge makt åt "outsiders", vilket skapar en motsättning med säkerhetstänkandets grunder. För unitarister är demokrati en förutsättning för att stoppa interna maktkoncentrationer och säkerställa att samhället förblir rättvist och fritt från förtryck.

Det är också viktigt att förstå att säkerhetspolitik inte bara handlar om externa hot. Många securitarians är också starkt fokuserade på inre säkerhet, och ibland innebär detta att förlita sig på det starkaste möjliga skyddet – ofta genom att införa hårda gränskontroller, minska invandring och stärka inre polisiära åtgärder. Invandring ses inte bara som ett ekonomiskt eller kulturellt problem, utan också som ett potentiellt säkerhetshot. För många securitarians handlar det om att bevara en "ren" nation, fri från influenser som uppfattas som farliga eller destabiliserande.

Den politiska polariseringen som uppstår i samband med dessa säkerhetsdilemman skapar ett samhälle där kompromisser blir allt svårare att uppnå. Som flera forskare har påpekat, tenderar människor på båda sidor av denna ideologiska splittring att hålla sina värderingar som heliga, vilket gör det svårt att nå en gemensam ståndpunkt. För de som tillhör den securitära sidan av spektrumet är ideologiska kompromisser ofta lika med att äventyra nationell säkerhet, och för unitarians kan brist på demokratiska institutioner och rättigheter vara lika farligt som externa hot.

För att verkligen förstå och navigera i denna komplexa politiska miljö är det viktigt att inse att säkerhet och demokrati ofta ses genom diametralt olika linser beroende på vilken ideologisk grund man står på. För securitarians är säkerheten alltid högst prioriterad, medan unitarians ser demokratin som en grundläggande förutsättning för ett stabilt och rättvist samhälle. Denna ideologiska klyfta kommer att fortsätta forma politiska landskap i framtiden, vilket gör det svårt att hitta gemensamma lösningar i en värld som förändras snabbt och där gränserna mellan inre och yttre hot blir allt mer diffusa.

Hur man hanterar användarfall och scenarier vid systemdesign: En djupdykning i bro- och ATM-system
Vad Är De Reella Riskerna Med Statiner?
Hur man hanterar säkerhetskritiska komponenter i system enligt IEC 61508 och ISO 26262