Journalister spelar en avgörande roll i att stå upp för de mest sårbara medborgarna, vilket verkligen bör vara deras prioritet. Under en konferens i Palo Alto, där journalister och anställda från techföretag diskuterade problemet med "fake news", fick jag känslan av att många inte riktigt förstod allvaret i situationen. Efter valet, och det efterföljande uppvaknandet kring Trump, var många överraskade över de varningar jag gav. De såg mig som någon från en annan värld, kanske som en redneck, utan att förstå att jag hade en välgrundad insikt om vad som var på väg. Många journalister, särskilt de från kusten, verkade tro att mitt liv var långt från verkligheten, som om jag bara var en person som förlorat sin grundläggande förståelse för samhällets dynamik.

Under konferensen i Palo Alto var jag förvånad över att nästan ingen i rummet riktigt förstod omfattningen av den kris som Trump representerade. De företag som hade spelat en central roll i spridningen av desinformation och polarisering genom sociala medier såg ut att vara omedvetna om sina egna bidrag till denna destruktiva rörelse. Det var en kall och bitter påminnelse om hur oförmågan att förstå den verkliga makten som sociala medier har, kunde leda till oöverkomliga konsekvenser. När Steele-dossiern publicerades på BuzzFeed, fylldes jag av lättnad, inte bara för att det hade publicerats innan Trumps tillträde, utan också för att det kändes som om det skulle kunna få konsekvenser. Men som vi alla vet, ledde det inte till några meningsfulla åtgärder. De detaljer som fångade intresset – de sensationella och privata – förblev starka i media, medan de verkliga och allvarliga problemen förblev oförändrade.

I Chicago, en kväll före Trumps invigning, skulle jag tala om mediernas roll och demokratins framtid. I ett ögonblick som jag alltid kommer att minnas, fick jag veta att Wayne Barrett, den journalist som under lång tid hade avslöjat Trumps olagliga verksamhet, plötsligt hade avlidit. Hans död, som enligt alla källor var ett resultat av cancer, markerade också slutet på en era av kritisk undersökande journalistik som kanske kunde ha förändrat den politiska kursen i USA. Under min tid i Chicago talade jag om Barretts arbete och hur hans forskning om Trump var det som varje journalist borde sträva efter: att tala sanning till makten och följa pengarna. Jag betonade gång på gång att "det finns i det offentliga arkivet, det har funnits där hela tiden". Men trots dessa varningar, trots all den granskning som hade gjorts, förblev inga verkliga åtgärder vidtagna.

Trumps ascension var inte en isolerad händelse, utan en del av ett större mönster. Det handlade om en global rörelse där vit makt och internationella kleptokrater försökte underminera den västerländska demokratin. Jag var en av de få amerikanska journalister som i förväg varnade för denna kris, och mitt engagemang i detta ämne ledde till att jag blev inbjuden att tala internationellt om farorna med denna rörelse.

I Storbritannien var jag med på en konferens om pressfrihet och desinformation, där vi diskuterade effekterna av Brexit och hur desinformation hade spelat en avgörande roll i att forma det resultatet. Liksom i USA var det samma aktörer – populistiska ledare och externa krafter – som samverkade för att skapa kaos. Det var som om samma teater spelades ut i olika delar av världen. Carole Cadwalladr, en passionerad journalist i Storbritannien, hade börjat undersöka kopplingarna mellan Cambridge Analytica och Brexit, och fick så småningom en visselblåsare som avslöjade deras omfattande datainsamling och manipulation. Hon blev utsatt för både förakt och hot, men hennes arbete visade sig vara en av de viktigaste rösterna i kampen mot denna globalisering av desinformation och maktmissbruk.

I Nederländerna, där jag talade om auktoritarianismens framväxt, bevittnade jag hur en annan populistisk ledare, Geert Wilders, började växa i makt. I likhet med Trump spelade Wilders på rädsla och osäkerhet, och många undrade om en sådan politisk rörelse också skulle kunna slå rot i deras land. Jag svarade att ja, det är fullt möjligt. Europa var inte förskonat från de krafter som födde denna populistiska våg. Även om det holländska parlamentariska systemet begränsade Wilders makt, var det fortfarande en påminnelse om att vi alla, över hela världen, var sårbara för dessa tendenser.

Vikten av att förstå dessa globala tendenser kan inte underskattas. Vad som händer i ett land påverkar alla andra, särskilt i en värld där desinformation, politisk extremism och korruption är de främsta verktygen för att manipulera och kontrollera. Vi kan inte längre ignorera de krafter som hotar demokratins grundvalar. Journalister måste förstå den globala karaktären av dessa hot och inte bara hålla sig till nationella eller lokala perspektiv. Det är i den globala kontexten som vi måste agera för att stoppa de krafter som vill underminera våra samhällen, våra värderingar och vår framtid.

Hur den ryska inblandningen påverkade Trumps affärsrelationer och politiska karriär

Donald Trump har genom åren upprätthållit en komplex och delvis hemlig relation med ryska affärsintressen, vilket har varit en källa till betydande politisk och rättslig uppmärksamhet. Från att vara affärsman till att bli president i USA, har hans kopplingar till Ryssland och ryska oligarker ofta varit under lupp. Trots att Trump själv har förnekat några av dessa affärsrelationer, kvarstår frågan om hur mycket dessa kopplingar kan ha påverkat både hans affärsimperium och hans presidentkampanj.

En av de mest uppmärksammade episoderna var när Trumps äldste son, Donald Trump Jr., förklarade att Trump-organisationen under åren hade mottagit stora summor pengar från ryska intressenter. Hans uttalande blev en ytterligare pusselbit i den större bilden av Trumps affärsverksamhet i Ryssland och hans eventuella samröre med den ryska staten. Även om Trump har försökt distansera sig från dessa affärstransaktioner, förblev Ryssland ett återkommande tema i hans affärsplaner, särskilt med projekt som Trump Tower i Moskva. En annan viktig figur i detta sammanhang var Felix Sater, en rysk-amerikansk affärsman som hade nära band till både Trump och den ryska regeringen. Sater var känd för sina affärsförsök att få till stånd byggprojekt för Trump i Ryssland, och hans bakgrund som informant för FBI och hans kopplingar till den organiserade brottsligheten väckte ytterligare frågor om Trumps affärsrelationer.

Trumps affärsprojekt i Ryssland var inte begränsade till enstaka byggprojekt. Det fanns även en betydande finansiell ström av pengar till Trump genom köp av fastigheter från ryska köpare. I vissa fall betalades fastigheter i Trump Tower och andra fastigheter kontant, vilket i sig var en röd flagga för de som undersökte potentiella ryska försök att tvätta pengar genom amerikanska fastigheter. De ryska affärsintressena bakom dessa transaktioner har också kopplats samman med personer nära den ryska regeringen, inklusive oligarker som Oleg Deripaska, vars relationer till Putin och den ryska staten har varit under gransking.

Under kampanjen 2016 blev dessa kopplingar mer än bara affärsmässiga frågor. Trumps försök att bygga sitt imperium i Ryssland och hans politiska manövrer för att uppnå ett affärsgenomslag i Moskva kolliderade med hans påstådda påverkanskampanjer. Diskussioner om rysk inblandning i amerikanska val och de så kallade "Trump-Ryssland-kontakterna" tog fart, särskilt efter rapporter om att personer som Paul Manafort, Trumps kampanjchef, hade dolda band till Ukraina och Ryssland. Detta skapade en situation där Trumps affärsintressen och hans politiska handlingar ömsesidigt påverkade varandra, vilket ledde till rättsliga och politiska följder.

Men det är också viktigt att förstå att Trumps relationer med Ryssland inte kan reduceras till enbart korruption eller olaglig verksamhet. De affärsstrategier han använde var en del av en större global affärsmiljö, där stora affärsimperier ofta involverar komplexa och ibland tvetydiga relationer med olika stater och aktörer. Vad som var ovanligt i Trumps fall var hur nära hans affärsvärld och politiska värld var sammanlänkade, och hur hans affärsbeslut, som att planera projekt i Moskva under presidentvalet 2016, parallellt sammanföll med hans politiska ambitioner.

Det är också viktigt att förstå den större politiska och diplomatiska kontexten när man diskuterar Trumps relation med Ryssland. Under den här perioden, och särskilt under hans presidentskap, var USA:s relationer med Ryssland en ständigt närvarande fråga. Rysslands handlingar på den internationella scenen – från annekteringen av Krim till inblandningen i Syrien och valet 2016 – ledde till en upptrappning av spänningarna mellan de två länderna. Trumps offentliga kommentarer och hans ofta oklara hållning gentemot Putin bidrog till en ökad oro över hans politiska lojaliteter och hans hantering av relationerna med Moskva.

Trots den utbredda uppmärksamheten kring hans affärsrelationer och politiska manövrer med Ryssland, kvarstår vissa centrala frågor om hur dessa relationer egentligen formade hans presidentskap och om de påverkade hans politiska beslut på djupare nivåer. Det är en pågående diskussion om hur mycket affärsmässiga intressen kan påverka en nationell ledare och om dessa influenser kan överskugga nationella intressen och demokratiska processer.

Det är också viktigt att uppmärksamma hur Trumps affärsmodeller, särskilt hans fokusering på fastighetsmarknaden, ofta inkluderade internationella aktörer. Hans förhållande till Ryssland är inte en isolerad händelse utan snarare en del av ett större mönster där globala kapitalflöden och politiska ambitioner samverkar, vilket gör det svårt att separera affärsintressen från politiska beslut.

Hur påverkar moderna injektionssystem och turboladdare dieselmotorns prestanda?
Hur implementeras policies och löses problem i skolor: En detaljerad genomgång
Hur kan vi använda Mirror API för att serialisera objekt i Swift?