Under Roosevelt-administrationens andra mandatperiod växte Bureau of the Budget (BoB) till 500 anställda, vilket var tänkt att förbättra presidentens kapacitet att hantera förvaltningen. Samtidigt gav denna utveckling honom ett verktyg för att uppnå politiska mål (Moe 1985). Roosevelt värderade den neutralitet som BoB erbjöd, men det fanns ingen garanti för att hans efterträdare skulle ha samma syn på detta (Dickinson och Rudalevige 2007). Spänningen mellan neutralitet och ansvarighet – och själva betydelsen av "neutralitet" – skulle komma att präglas av Byrån under de kommande decennierna.

Trots detta markerade åren efter New Deal den "gyllene eran" för BoB, och Byråns bild som en förkämpe för neutral kompetens var stark under denna period (Tomkin 1998). Roger Jones, chef för BoB:s Legislative Reference Division under Truman-administrationen, sade att "Vi var förkunnare, förklarande människor. Vi var inte säljare av doktriner" (citerad i Tomkin 1998, s. 38). Men redan under slutet av 1950-talet började BoB känna av minskad påverkan, delvis på grund av det lilla antalet politiska utnämningar inom Byrån (Pfiffner 1991). En självstudie från 1959 uttryckte oro för att den bristande politiska känsligheten på OMB underminerade Byråns effektivitet (Berman 1979). På ett sätt gjorde neutraliteten att Byrån förlorade sin förmåga att använda sin kompetens för att påverka politiken.

När Nixon tillträdde som president 1969 tillsatte han Roy Ash som ordförande för en kommission som skulle undersöka Executive Office of the President. Ash drog slutsatsen att "det rådde nästan enighet om att organisatoriska förbättringar av Presidentens kontor var nödvändiga." Ash-memo var grundstenen för en omorganisering och omdöpning av BoB till Office of Management and Budget (OMB), med tanken att ge Byrån mer ansvar för hanteringen av de verkställande myndigheterna. Nixon skapade även Domestic Policy Council (DPC) för att ge politisk inriktning, medan OMB skulle fokusera på politiska frågor (Mosher 1984). Trots detta ökade farhågorna om politisering under Nixon-administrationen (Heclo 1975). Nixon skapade en ny nivå av politiska utnämningar som kallades principal associate directors (PAD), som skulle ge ökad politisk riktning till karriärpersonalen och delta i förhandlingarna om budgetlagstiftning med Kongressen (Tomkin 1998). Många såg PAD som ett ytterligare steg mot OMB:s politisering (Berman 1979).

Resultatet av Nixons reformer och kontroverser kring kongressens godkända medel som OMB drog in ledde till att Byråns politiska påverkan blev mer uppenbar. Den ökade politiseringen ledde till en förändrad uppfattning om OMB:s roll – från en symbol för neutral kompetens till en aktör mer präglad av presidentens politiska vilja (Pfiffner 1991). Det blev allt tydligare att ju mer OMB tjänade presidentens intressen, desto mindre effektivt blev det på att tjäna själva presidentämbetet (Dickinson och Rudalevige 2004).

I den akademiska litteraturen från denna period blev OMB en central aktör i diskussionerna om neutral kompetens kontra ansvarstagande kompetens. Heclo (1975) och Moe (1985) betonade spänningarna som fanns inom OMB under denna tid. "Efter bildandet av OMB och DPC 1970 blev gränsen mellan vad som var institutionellt och neutralt – och som därmed tillhörde OMB – och vad som var personligt, presidentiellt, partisanskt och politiskt, en suddig gräns" (Mosher 1984, s. 133). Under Ford och Carter-administrationerna fanns en kort paus från denna utveckling, men farhågorna om politisering återkom under Reagan och Bush-administrationerna. Detta berodde mindre på karriärpersonalen, utan snarare på att OMB:s chefer, David Stockman och Richard Darman, var centrala aktörer i utformningen av de inhemska agendorna för respektive president (Rubin 2002).

OMB fick även ansvar för regleringsgranskning genom Executive Order 12291, vilket ledde till att den processen blev djupt politiserad och förblev så under de följande administrationerna (Shapiro 2005). Trots oro över övergången från neutral till ansvarstagande kompetens, finns det bevis för att den neutrala etiken fortfarande hade ett betydande inflytande på OMB, särskilt bland karriärpersonalen. Tomkin (1998) undersökte OMB:s personal på 1970- och 1980-talen och fann att personalen ofta fick uppmuntran att beakta politiska faktorer i sina analyser, samtidigt som de balanserade behovet av objektiva råd inom de ramar som politiska överordnade satte. Det neutrala omdömet förblev en viktig aspekt för många av OMB:s anställda, som ofta kände sig stolta över att uttrycka avvikande åsikter gentemot presidentens preferenser.

Under Clinton-, W. Bush- och Obama-administrationerna förlorade frågan om politisering och neutral kompetens sin framträdande plats i både den populära pressen och den akademiska litteraturen. OMB:s personal fortsatte dock att sträva efter att definiera sin kompetens genom att erbjuda objektiv expertis eller genom att hjälpa presidenterna att navigera i förvaltningssystemet. För att behålla sitt neutrala rykte, var de tvungna att förhålla sig till en balans mellan att vara lojal mot lagen och att verka för presidentens politiska mål (Hood och Lodge 2006).

Det är klart att det fanns ett skifte i vad presidenter krävde av OMB snarare än i personalens natur. Presidenter som såg regeringen som ett verktyg för att lösa samhälleliga problem ville ha en neutral och kompetent byrå för att hjälpa dem att identifiera de bästa lösningarna. Presidenter som var ideologiskt benägna att minska regeringens roll ville istället ha en OMB som kunde genomföra dessa mål och hjälpa dem att styra de verkställande myndigheterna för att implementera politik som dessa myndigheter sannolikt inte höll med om.

Hur Government Accountability Office Bibehåller Oberoende i en Föränderlig Politisk Miljö

Under flera decennier har General Accounting Office (GAO) varit en grundläggande institution i USA:s federala förvaltning, vars huvudsakliga uppgift är att utvärdera statliga program och garantera ansvarstagande och effektivitet. GAO:s arbete har varit betydelsefullt för att säkerställa att offentliga medel används på ett korrekt sätt och för att förbättra den offentliga förvaltningens funktionalitet. Trots detta har byråns namn och dess uppdrag undergått förändringar för att bättre återspegla den mer omfattande rollen som den nu spelar. Ett skifte som började redan på 1970-talet, då Elmer Staats argumenterade för att ordet “Accounting” i GAO:s namn borde förstås som “Accountability” (Mosher 1979). Detta var en tidig indikator på att GAO:s roll hade utvecklats från en strikt finansiell kontrollenhet till en mer omfattande granskning av regeringens program och deras effektivitet.

I takt med att byrån växte och utvecklades förändrades också dess sammansättning och kultur. I de tidiga åren var GAO bemannad med bokhållare och revisorer. Men med tiden, under ledning av personer som Staats, började byrån anställa fler samhällsvetare och analytiker från olika discipliner, vilket bidrog till att bredda dess kompetensområde. Denna utveckling, som skedde långsamt och ofta motstånd från den äldre generationen revisorer, innebar ett skifte från ett fokus på finansiell kontroll till en mer omfattande granskning av regeringens prestationer och effektivitet i sina olika program (Walker 1986).

GAO:s arbete har alltid varit nära knutet till Kongressen, och under många år valde GAO själv de ämnen som skulle granskas, ofta utan större politisk inblandning. Första gången byrån stötte på betydande politiska påtryckningar var under 1980-talet, när GAO började bli mer synlig i politiska sammanhang. Eftersom de program som granskades ofta hade politiska implikationer, blev GAO:s rapporter inte bara tekniska dokument utan också politiska verktyg. Men till skillnad från andra organ inom den federala förvaltningen lyckades GAO bibehålla en hög nivå av oberoende, vilket gjorde det möjligt för byrån att fortsätta att agera som en opartisk aktör som granskade statliga program utan att låta politiska påtryckningar påverka arbetet (Grasso och Shakransky 2001).

Trots sitt oberoende har GAO genomgått flera påfrestningar, särskilt under den politiska turbulensen under Trump-administrationen. Exempel på detta var när GAO, som en del av sitt lagstadgade ansvar, granskade Trump-administrationens beslut att hålla tillbaka kongressens godkända bistånd till Ukraina. Resultatet av denna granskning, som visade att administrationen bröt mot Impoundment Control Act från 1974, mötte ett starkt motstånd från administrationen och vissa ledande politiker. Detta ledde till ifrågasättanden av GAO:s oberoende och trovärdighet (GAO 2020a; Cochrane et al. 2020). Ett annat exempel var när GAO beslutade att Chad Wolf och Kenneth Cuccinelli hade blivit illegalt utsedda till sina positioner som sekreterare respektive biträdande sekreterare för Hemlandssäkerheten, vilket ledde till kritik från administrationen om byråns metodik och politiska objektivitet (GAO 2020b).

En av de mest grundläggande aspekterna av GAO:s framgång är byråns struktur och dess personal. Till skillnad från många andra federala organ har GAO en strikt rekryterings- och utbildningspolitik som säkerställer att alla anställda delar byråns kärnvärden: ansvarighet, integritet och pålitlighet. Genom att anställa personer från en mängd olika discipliner, från ekonomi och juridik till teknik och samhällsvetenskap, har GAO kunnat bygga en tvärvetenskaplig arbetsstyrka som kan analysera och utvärdera den federala regeringens program på ett omfattande sätt. Byggandet av denna mångsidiga arbetsstyrka har också möjliggjort att byrån kan hantera de förändrade politiska och ekonomiska landskapen och fortsätta att leverera objektiva och tillförlitliga rapporter till Kongressen och den amerikanska allmänheten.

Trots förändringarna i både arbetsstyrkan och uppdragen förblir en av de mest avgörande delarna av GAO:s framgång dess förmåga att förhålla sig neutral och objektiv, även när det gäller kontroversiella politiska frågor. GAO:s förmåga att navigera genom politiska stormar, som de som uppstod under Trump-administrationen, visar att byrån är byggd för att stå emot politiska påtryckningar, även om detta inte gör den immun mot kritik. För att upprätthålla sitt rykte som en pålitlig och oberoende aktör är det avgörande att GAO fortsätter att säkerställa att sina granskningar grundas på noggrant arbete och vetenskaplig metodik.

Det är också viktigt att förstå att GAO:s oberoende inte innebär att byrån är helt fri från politisk påverkan. Deras arbete involverar ständigt att navigera genom komplexa politiska och byråkratiska landskap, där den politiska omgivningen kan påverka såväl de frågor som granskas som hur dessa frågor tolkas. För att säkerställa att GAO:s arbete fortsätter att vara relevant och användbart är det avgörande att byrån behåller sin transparens och noggrant följer sina egna etiska riktlinjer.

Hur grundläggande observationer av naturen förändrade världen: Aristoteles och hans inflytande på vetenskapen
Hur man gör unika örhängen med sterlingsilver och glasdetaljer
Hur du skapar kreativa porträtt: tekniker och övningar