Hur neoliberalt fascism tar form och förvrider historien

Tecknen på neoliberalt fascism började visa sig redan på 1980-talet. Det handlar inte om en exakt upprepning av tidigare fascistiska former, utan om en kombination av ekonomisk ojämlikhet, transnationell makt och vit överhöghet. Detta fenomen inkluderar även en anti-modernistisk agenda som är fientlig mot liberalism, intellektualism och mångkulturalism, samt omfamnar en ultranationalistisk syn på vem som får tillhöra den autentiska gemenskapen. Fascismen som nu växer fram fungerar som en kult där den starke ledaren ses som den odiskutabla objektet för vördnad och dyrkan. Samtidigt är den en kraftfull motor för systematisk våld och grymhet, som vi ser i länder som USA, Indien och Ungern.

När kapitalet befrias från alla restriktioner, försvagas det historiska minnet och de institutioner som stödjer det, tillsammans med de demokratiska idealen om jämlikhet, folkets suveränitet och friheten från grundläggande sociala behov. Uppkomsten av högerextrema rörelser i USA drivs delvis av ett uppror mot de politiska eliterna, de falska löftena från den liberala demokratin och de "blockeringar" som orsakats av neoliberala styrningssätt. I detta politiska och etiska vakuum framträder högerpopulismen som en form av politik där alla försök att ge ett verkligt rösterätt till folket ersätts av demagoger som hävdar att de talar på deras vägnar.

Högerpopulismen började som ett uppror mot det neoliberala vinnare-tar-allt-samhället och blev snabbt approprierat av demagoger som Donald Trump för att bemöta en blandning av ekonomisk oro, existentiell osäkerhet och rädsla för papperslösa immigranter, flyktingar och asylsökande. Istället för att lära sig av ett förflutet präglat av folkmord och krig som utförts i namn av skillnader, satte de framväxande fascistiska tyrannerna en form av "av-lärande" i centrum, där moraliska koma upphöjdes medan hatfulla berättelser om förakt för invandrare, svarta och bruna människor, flyktingar och fredliga demonstranter fördes.

Det pågår något skrämmande och hemskt med de påstått liberala demokratierna runt om i världen. Demokratiska institutioner som oberoende media, skolor, rättssystem, välfärdsstaten och offentlig utbildning är under belägring. Offentlig media är underfinansierad, skolor privatiseras eller modelleras efter fängelser, medel för sociala stöd försvinner medan militärbudgetarna växer, och rättssystemet fungerar allt mer som ett verktyg för rasdiskriminering och kriminalisering av olika beteenden. Ekkon från en fascistisk förfluten tid ekar återigen, och återupplivar diskurser om förakt, exkludering och ultranationalism.

Högerextrema partier har infuserat en fascistisk ideologi med ny energi genom en apokalyptisk populism som bygger nationen på en serie rasistiska och nativistiska uteslutningar, samtidigt som de utnyttjar kaoset som produceras av den neoliberala dynamiken. Under dessa förhållanden försvinner de löften som liberal demokrati en gång gav, samtidigt som nuvarande reaktionärer försöker undergräva språket, värderingarna, det civila modet, historien och den kritiska medvetenheten.

I denna historiska stund kolliderar två världar. För det första den neoliberala globaliseringens värld som nu befinner sig i krisläge, då den inte längre kan leverera på sina löften eller hålla tillbaka sin egen grymhet. Därmed pågår en global revolt mot kapitalismen som mestadels eldar på högerpopulismens former och ett systematiskt krig mot demokratin. Makt är nu förlorad i att samla in profit och kapital och är i allt högre grad beroende av en politik för social sortering och rasrensning.

För det andra finns det genuina, fluktuerande demokratiska revolter och kampanjer i världen där miljoner protesterar mot polisens våld och systematisk rasism. Denna massiva uppror skrivs om och revideras med ett uppdaterat manus för demokratisk socialism, ett manus som kan både utmana den neoliberala finanskapitalismen och ompröva politikens och demokratins betydelse. Det som är klart är att den globala strävan efter demokratisering, som började efter andra världskriget, har gett vika för tyrannier.

Den största faran ligger i att den allmänna medvetenheten om detta hot är försvagad, samtidigt som den offentliga förståelsen för och engagemanget i politiska och historiska frågor är på väg att försvinna. De senaste decennierna har resulterat i en social och historisk amnesi, där skolor, utbildningssystem och allmänhetens medvetenhet om det förflutna har minskat, vilket gör att världen nu står inför de faror och utmaningar som tidigare troddes vara långt borta.

Hur pandemin förstärker ojämlikhet och social orättvisa: En analys av de globala konsekvenserna

Det är avgörande att vi prioriterar både folkhälsa och social rättvisa för alla människor, inte bara för de i den utvecklade världen som hamnat i centrum för den virala stormen. UNICEF rapporterade att en av tre människor på jorden saknar tillgång till rent vatten och att över 300 miljoner afrikaner inte har rinnande vatten. Pandemin förvärrar redan de förhållanden som de fattigaste i världen lever under, även innan coronaviruset har fått full effekt. Något som sällan lyfts fram av politiker eller mainstreammedia är hur pandemin påverkar barn som redan lider av svält. Fyra FN-organ varnade 2020 för att med pandemins negativa påverkan på matproduktionen kan antalet barn på randen till svält stiga från 140 000 till 270 000. Den globala pesten har förstärkt det lidande som orsakats av ojämlikhet, en politik styrd av de stora pengarna och produktionen av former av handlingskraft som känns som något från en dystopisk science fiction-film.

Detta måste göras inom ramen för en politik som vägrar att rädda de nyliberala institutionella, politiska och ekonomiska strukturerna som kontrolleras av de finansiella eliterna och stora företag. Nyliberalismens språk är uttömt och bör betraktas som fiende till demokrati och ekonomisk rättvisa, särskilt då den manifesterar sig som en form av "rasistiskt kapitalism" och fascistisk politik. David Harvey har rätt när han säger att "kapitalet är problemet, inte lösningen". Berättelser om ett misslyckat samhälle blir särskilt tydliga i Trumps Amerika, där inget område var fritt från nyliberal kapitalism med sin finansiellisering och kommersialisering av allt från socialtjänst och utbildning till kollektivtrafik. Pandemin avslöjade den giftiga baksidan av nyliberal kapitalism, med dess angrepp på välfärdsstaten, dess nedmontering av folkhälsan, attacken på arbetarrättigheter och en bekräftelse av ekonomin och kapitalackumulering framför mänskliga behov och liv.

Först och främst måste de sammanlänkade ojämlikheterna som driver kapitalismen som ett ekonomiskt och ideologiskt system synliggöras och utmanas. För det andra måste vi lära oss av historien som skapade de förhållanden som gjorde pandemin och Trumps presidentskap ens tänkbara. För det tredje måste vi ompröva både politiken och framtiden vi vill ha. Nyliberal kapitalism har skapat ett samhälle där marknader agerar utan etiska restriktioner, där "oklart opportunism" helgas som en del av naturens lagar och där allt underordnas en kostnads-nyttoanalys. Arbetarnas verkliga löner har minskat under decennier och har gjort det i proportion till den växande känslan av vrede och ilska som gett näring åt högerpopulistiska rörelser och uppkomsten av auktoritära ledare som Trump.

Det är ännu farligare eftersom det ingår i en social ordning som kombinerar ett brutaliserande ekonomiskt system, en maskin av rasrenhet och en uppdaterad form av fascistisk politik. Under Trump intensifierades nyliberalismens grymhet enormt, när strävan efter vinster existerade lika mycket som nedvärderingen av människoliv.

Hur påverkar kapitalismens katastrofer samhället?

Den globala pandemin som vi har upplevt har inte bara skapat fysiska hälsokriser utan också förstärkt de systematiska ojämlikheterna som genomsyrar våra samhällen. I denna komplexa dynamik mellan kapitalismens logik och det sociala skyddsnätets tillkortakommanden kan vi se tydliga tecken på vad som kan beskrivas som kapitalismens katastrofer. Ett centralt tema i detta sammanhang är hur de redan utsatta, som lever på marginalerna i ett samhälle som definieras av marknadslogik, hamnar längst bak i kön när samhällets resurser fördelas.

Under pandemins första vågor blev det tydligt att de mest utsatta grupperna var de som drabbades hårdast – de som inte hade tillgång till adekvata sjukvårdstjänster, och de som redan levde i prekär arbets- och boendesituation. Samtidigt kunde vi se hur stora företag och kapitalstarka aktörer, tack vare sina politiska kontakter och resurser, snabbt fick tillgång till statliga stödpaket och skattepengar, medan vanliga arbetare inte fick den hjälp de behövde för att överleva. Detta väcker frågor om kapitalismens etiska grundvalar och om ett system där de rika blir rikare medan de fattiga blir fattigare.

En annan aspekt som har blivit mer uppenbar under denna kris är hur kapitalismen ofta stänger av och tystar de röster som ifrågasätter systemet. Under pandemin såg vi hur myndigheter och företag aktivt censurerade information och diskussioner som inte passade in i det rådande ekonomiska narrativet. Detta blev särskilt tydligt när det kom till frågor om hur viruset drabbade olika socio-ekonomiska grupper eller när alternativa lösningar till marknadslösningar för sjukvård föreslogs.

Samtidigt visar utvecklingen att dessa ojämlikheter inte bara är resultatet av tillfälliga förhållanden eller misslyckanden i politiken. De är inneboende i det kapitalistiska systemets struktur. Kapitalismens grundläggande mål är att maximera vinst, ofta på bekostnad av social rättvisa och hållbarhet. Därför blir det också viktigt att förstå att lösningarna inte nödvändigtvis kommer från samma system som har orsakat problemen. De reformer som föreslås för att hantera konsekvenserna av sådana katastrofer är ofta otillräckliga, eftersom de inte ifrågasätter det kapitalistiska systemets grundläggande problem.

Det är också värt att fundera på vilken roll ideologier som fascism och nationalism spelar i dessa ekonomiska omvälvningar. I många delar av världen har vi sett hur ekonomiska kriser, såsom den som orsakats av pandemin, utnyttjas för att stärka auktoritära regimer och för att förtrycka minoriteter. Under dessa förhållanden blir frågan om solidaritet ännu viktigare, särskilt när samhället riskerar att splittras och polarisera i grupper som antingen gynnar systemet eller lider av dess konsekvenser.

Det är också värt att belysa hur de rådande ekonomiska förhållandena förändrar vårt sätt att förstå solidaritet och socialt ansvar. Kapitalismens strukturella ojämlikhet leder inte bara till ekonomiska klyftor, utan påverkar även vårt moraliska och etiska tänkande. Många av oss börjar ställa frågor om vad som är rättvist och om vi som individer och samhällen har ett ansvar att se bortom marknadens logik. Här spelar utbildning och medvetenhet en central roll, där kritiskt tänkande och samhällsengagemang blir nyckeln till att förändra de rådande strukturerna.

Slutligen måste vi förstå att dessa frågor inte är isolerade eller tillfälliga, utan att de är del av en större global rörelse. Pandemier, klimatkriser och ekonomiska kollapsar hänger samman och är uttryck för samma underliggande problem – en kapitalistisk ekonomi som inte sätter människors välbefinnande i centrum utan istället prioriterar profit. Att omfamna en mer hållbar och rättvis ekonomisk modell blir därför en nödvändighet för att vi ska kunna bygga ett samhälle som är både resilient och rättvist.