När du designar och producerar tryckta kretskort (PCB), är det viktigt att komma ihåg att förändringar bör vara så minimala som möjligt om de behövs. Det första steget är att utnyttja de kontingensfunktioner du har designat i ditt PCB. Detta är den billigaste lösningen eftersom du bara behöver ändra var olika komponenter placeras på kortet. Dock är detta inte alltid möjligt, och om en betydande förändring behövs kan det bli dyrt och leda till förseningar i produktionen. Ju längre du har kommit i produktionsprocessen, desto dyrare blir förändringarna. Detta är en aspekt som alla utvecklare bör förstå för att inte öka både kostnader och tidsåtgång onödigt.

Det är också avgörande att visa respekt för din kontraktstillverkare (CM). Många utvecklare tror att de vet mer om tillverkningsprocesser än vad de faktiskt gör, vilket kan leda till problem. Enligt Fictivs undersökning från 2018 anser 54 procent av utvecklarna att de har mycket god kunskap om tillverkningsprocesser, men endast 27 procent av tillverkarna tycker att deras kunder har samma nivå av kunskap. Denna obalans leder till att utvecklare ofta skickar in designförslag som inte är möjliga att tillverka. Därför är det viktigt att antingen ha någon med erfarenhet av tillverkning i teamet, eller att samarbeta med din CM och dra nytta av deras erfarenhet. De har troligen en djupare förståelse för tillverkningsprocessen än vad du har, och kan hjälpa till att förbättra designen för att undvika onödiga problem i produktionsfasen.

En annan viktig aspekt är att förstå skillnaderna mellan olika standarder och certifieringar som din tillverkare använder. Det är viktigt att din fabrik använder en beprövad process för att inspektera och kontrollera kvaliteten på dina PCB. De tre huvudsakliga standarderna som vanligtvis används är DOD-STD-100, IPC-6011 och IPC-6012, och dessa definierar de nivåer av inspektion och testning som utförs på ditt PCB. De specifika klasserna av standarder varierar från lägre till högre stränghet, beroende på produktens krav. Om du inte specificerar en viss IPC-klass kommer din tillverkare sannolikt att använda en standard som motsvarar en genomsnittlig nivå (Class 2). Om produkten kräver en högre pålitlighet, som för säkerhetskritiska eller livsavgörande enheter, kan en Class 3 eller Class 3/A standard vara nödvändig. Det är viktigt att förstå att högre klassificeringar innebär en högre kostnad, men det är också möjligt att vissa Class 2-kort kan uppfylla alla krav för Class 3.

Förutom dessa tekniska standarder, är det också nödvändigt att känna till certifieringar som kan bekräfta kvaliteten och kapabiliteterna hos din PCB-tillverkare. Vanliga certifieringar inkluderar ISO 9001, en omfattande kvalitetsledningscertifiering, och AS9100C/D, som är en uppgradering för luft- och rymdindustrin. För medicinska enheter kan ISO 13485 vara relevant, medan för produkter som regleras under ITAR (International Traffic in Arms Regulations) är det viktigt att säkerställa att din tillverkare är registrerad för att hantera sådana produkter.

En annan viktig certifiering är UL PCB, som handlar om flamskyddsklassificeringar. Det finns två versioner av denna certifiering: en som säkerställer att materialen och processerna uppfyller vissa brandklassificeringar, och en mer omfattande version som också granskar toleranser och gränser för den slutliga produkten. Många tillverkare kommer att ha minst en av dessa certifieringar, vilket ger en garanti för produktens säkerhet och tillförlitlighet.

När du väljer tillverkare är det också viktigt att vara medveten om de regler och lagar som gäller för den region du arbetar i. REACH och RoHS är exempel på EU-direktiv som reglerar användningen av farliga kemikalier och ämnen i produkter, där RoHS särskilt gäller elektriska komponenter och PCB. Om din produkt är avsedd för export, särskilt till USA, kan ITAR-reglerna vara avgörande, eftersom dessa regler styr handel med militär utrustning och information.

För att sammanfatta, är det avgörande att förstå både de tekniska och administrativa kraven när du arbetar med PCB-produktion. Från design och tillverkning till inspektion och certifiering – varje steg påverkar slutresultatet. Det är inte bara viktigt att känna till de standarder och certifieringar som tillverkaren följer, utan även att ha en öppen och respektfull kommunikation med din tillverkare. Deras erfarenhet och insikter kan vara avgörande för att undvika vanliga misstag och för att säkerställa att din produkt tillverkas korrekt och effektivt. Genom att noggrant överväga dessa aspekter kan du optimera både produktkvalitet och tillverkningsprocess.

Hur man tillverkar och väljer rätt PCB: En guide för nybörjare och experter

När man talar om PCB (Printed Circuit Boards), hänvisar termen ofta till ett specifikt sätt att tillverka kretskort som uppfyller vissa standarder och krav. Det finns ett flertal system och certifieringar som styr hur dessa kretskort ska tillverkas och vilka specifikationer de ska uppfylla. Bland de mest kända standarderna är MIL-PRF-31032, en militär standard som många hänvisar till när de säger att ett kort är MIL-SPEC. Det är viktigt att förstå att en sådan märkning inte innebär en certifiering, utan snarare att kortet är kompatibelt med dessa riktlinjer.

Förutom MIL-PRF-31032 finns det också äldre versioner av PCB-specifikationer, som MIL-PRF-55110, som nu är ersatt av den förstnämnda standarden. Det är också bra att känna till att IPC och JEDEC är två stora uppsättningar av standarder som styr PCB-tillverkning och montering. IPC-certifiering är vanlig bland seriösa assemblörer, och det är också möjligt att vara IPC-kompatibel utan att vara certifierad. Även om dessa certifieringar kan ge en indikation på kvalitet, betyder det inte automatiskt att ett kort är perfekt. Vissa företag kan låta sina certifieringar gå ut men fortsätta att hävda att de är giltiga, vilket gör det viktigt att verifiera certifikatens äkthet, särskilt i länder där oauktoriserade certifikat kan förekomma.

När det gäller själva tillverkningen av PCB, finns det flera alternativ att välja mellan: att etsa det själv, att fräsa det själv, eller att anlita en fabrik. Varje metod har sina egna fördelar och nackdelar, och valet beror mycket på projektets krav.

Att etsa ett PCB själv är en metod som ofta används som ett utbildningsverktyg. Det ger en grundläggande förståelse för PCB-tillverkning men är begränsat i sin kapacitet. Det är särskilt användbart när du behöver skapa ett enkelt kort snabbt, men det kräver användning av frätande kemikalier och ger vanligtvis inte möjlighet att skapa mycket små funktioner eller komplexa mönster. Dessutom innebär denna metod att hål måste borras för hand, vilket kan skapa problem som dåligt utförda förbindelser om hålen inte är ordentligt pläterade.

En annan metod är att fräsa PCB:er, vilket innebär att man använder en fräs för att avlägsna koppar från ett kopparlaminerat kort. Fördelen med denna metod är att man snabbt kan få fram ett kort, vilket är användbart vid prototypframställning. Dock är denna metod inte utan sina nackdelar. För det första krävs en stor initial investering i utrustning och dyra förbrukningsvaror. Dessutom har frästa kort inte den skyddande lödmasken som fabriksframställda kort ofta har, och de kan inte plätera genomgående hål utan en särskild process. Frästa kort är bäst för större komponenter och genomgående hål, men inte för SMT-komponenter med mycket liten pitch.

Att anlita en fabrik för PCB-tillverkning är ofta den mest praktiska lösningen, särskilt för mer komplexa och känsliga projekt. Marknaden erbjuder ett stort antal företag som kan tillverka PCB:er, från de mest prisvärda till de mest avancerade. För enklare kort som inte kräver alltför specialiserade funktioner finns flera alternativ som erbjuder snabb tillverkning till låga priser. Exempel på sådana företag inkluderar OSH Park, Seeed Studio Fusion, och JLCPCB, som erbjuder allt från enkla tvålagerskort till mer avancerade flerlagerskort. Dessa företag är populära bland hobbyister och användare av prototyper, men kan också användas för att snabbt skapa exempelprototyper eller bevis på koncept.

För mer avancerade tillverkningskrav, såsom blind vias, mycket små spår eller RF-applikationer, är det bättre att vända sig till större och mer specialiserade tillverkare. Företag som Summit Interconnect, Sigmatron och Eurocircuits kan erbjuda dessa mer tekniskt krävande tjänster, även om priserna är högre. Det är viktigt att noggrant välja rätt tillverkare beroende på projektets specifika krav.

Vid val av fabrik för PCB-tillverkning är det också viktigt att vara medveten om att det inte finns någon garanti för att certifieringarna verkligen innebär att produkterna håller högsta kvalitet. Certifikat kan förfalla, och vissa företag kan ha haft certifieringar vid en tidpunkt men inte längre vara kapabla att uppfylla standarderna. Det är alltid en bra idé att verifiera företagets aktuella certifikat och kvalifikationer genom att undersöka deras produktion och läsa recensioner från andra kunder.

Endtext

Hur man effektivt felsöker elektronik och system

Felsökning är en central del av varje ingenjörs arbete, och det är en konst som kräver noggrant tänkande, observation och ibland mycket tålamod. Att identifiera och åtgärda problem i ett system, oavsett om det är hårdvara eller mjukvara, kräver en systematisk metod och en förmåga att isolera variabler för att kunna hitta roten till felet.

En av de mest grundläggande teknikerna inom felsökning är att alltid börja med det uppenbara. När du ställs inför ett problem är det viktigt att kontrollera att enheten är korrekt ansluten och påslagen, att strömpolariteten är rätt, att konfigurationen är korrekt och att testutrustningen fungerar som den ska. Ofta är det de enklaste misstagen som orsakar störningar och det är lätt att förbise dessa första kontroller i jakten på mer komplexa orsaker. Därför är det avgörande att först eliminera de uppenbara problemen innan man går vidare till mer avancerade felsökningstekniker.

När det gäller integrerade kretsar (IC) är ett vanligt problem att en enhet inte kan programmeras eller inte svarar på input. Detta kan bero på att enheten hålls i reset-läge, vilket kan bero på ett designfel eller en kortslutning på PCB:en. För att undersöka detta problem bör man mäta reset-pinnen på IC:n och, om det finns en extern oscillator eller klocka, kontrollera signalen med en oscilloskop för att säkerställa att den ligger inom rätt tröskelspänningar och att det inte finns någon undershoot eller overshoot.

Ett annat område där felsökning kan vara komplicerat är elektromagnetisk störning (EMI) eller oscillerande signaler. För att hitta den komponent som orsakar dessa problem kan en fältsond vara till stor hjälp. Fältsonder finns i två huvudsakliga typer: elektriska fält (E-fält) och magnetiska fält (H-fält). Beroende på signalens frekvens kan det vara nödvändigt att investera i avancerad mätutrustning, men för vissa applikationer kan man bygga egna H-fältsonder för betydligt lägre kostnad. Det är dock viktigt att tänka på att högfrekventa signaler kräver utrustning med högre precision för att ge tillförlitliga mätresultat.

En av de mest effektiva felsökningsstrategierna är att fokusera på ett problem i taget. Försök inte att lösa flera problem samtidigt, utan isolera varje problem och analysera det noggrant. Om du upptäcker ett problem, börja med att ta bort komponenter för att se om problemet försvinner. När problemet har försvunnit, börja lägga till komponenterna igen för att se när det återuppstår. Detta gör det möjligt att exakt identifiera vilken komponent som orsakar problemet och under vilka förhållanden.

När du felsöker system som innehåller både hårdvara och mjukvara kan det vara svårt att avgöra var problemet ligger. Försök att isolera problemet till antingen hårdvaran eller mjukvaran. Detta kan vara en utmaning, särskilt om problemet är komplext och involverar båda områdena. En användbar teknik kan vara att återskapa problemet på en fungerande enhet för att se om samma problem kan reproduceras. Genom att byta komponenter eller firmware mellan fungerande och icke-fungerande enheter kan man också smalna av sökandet efter orsaken.

En annan viktig aspekt är att försöka trigga problemet med hjälp av skräddarsydd firmware. Om du kan skriva en firmware som exakt återskapar problemet, får du en bättre förståelse för vad som orsakar det. Ju mer du kan kontrollera omständigheterna under vilka problemet uppstår, desto lättare blir det att lokalisera grundorsaken.

Det är också viktigt att förstå att problem inte alltid löser sig själva, även om det ibland verkar som om ett problem försvunnit av sig självt. Ofta kan en förändring i miljön eller i användningen av produkten vara orsaken till att problemet inte längre är synligt. Därför bör man alltid fortsätta felsöka och försöka återskapa problemet för att säkerställa att det inte återkommer senare.

Felsökning är en process som ofta kräver ett nytt perspektiv. Efter att ha arbetat länge med ett problem kan det vara svårt att se de möjliga lösningarna. I dessa situationer är det ovärderligt att be om hjälp. Från personer med mer erfarenhet eller med expertis inom andra områden kan man ofta få nya insikter som man själv har missat.

Dokumentation är en annan central del av felsökningsprocessen. Det är omöjligt att hålla reda på vad som har testats och vad som ska testas härnäst utan att föra en noggrann logg över alla resultat och experiment. Genom att dokumentera all information kan andra som hjälper till i felsökningen snabbt förstå vad som har gjorts och replikera resultaten. En bra felsökningslogg gör också att du kan återvända till tidigare tester om problemet inte löser sig omedelbart.

För att felsöka effektivt måste du också ha en god förståelse för systemet du arbetar med. Om du inte känner till systemet kan felsökningen bli en mycket mer komplex uppgift. Att ha en djupgående förståelse för både hårdvaran och mjukvaran som används är avgörande för att kunna lokalisera och lösa problem snabbt och effektivt.

Det är också viktigt att vara medveten om att testutrustning inte är neutral. Alla mätinstrument påverkar systemet på något sätt. Logic analyzer-prober adderar kapacitans, ammeter mäter resistans och så vidare. När du använder testutrustning måste du vara medveten om hur dessa effekter kan påverka resultaten och försöka återskapa problemet efter att instrumenten lagts till.

Slutligen, ibland kan det vara lättare att helt enkelt sluta tänka och börja titta. David Agans, i sin bok Debugging, påpekar att det ofta är svårt att faktiskt sätta sig ner och börja undersöka ett problem fysiskt. Det kräver tid och ansträngning att sätta upp test, löda om komponenter och byta ut delar. Men det är denna praktiska undersökning som kommer att ge de mest tillförlitliga resultaten. Att tänka på möjliga lösningar och diskutera problemet är viktigt, men det är inte förrän du faktiskt genomför testerna som du får den information du behöver.

För att effektivt felsöka ett komplext system är det därför avgörande att ha en strategi. En felsökningsmodell fungerar som en vägledning för att hantera problem systematiskt och fatta välgrundade beslut baserade på de data du samlar in. Genom att hålla en klar och strukturerad metod kan du snabbt identifiera problem och hitta lösningar.