Under Trump-administrationen blev OMB:s framtid föremål för en intensiv debatt. Begrepp som "en direkt hot", "PTSD", "fruktansvärt störande", och "devastating" speglade den djupa oro som många inom OMB kände inför den politiska inriktningen som fördes under denna period. Många medarbetare uttryckte att de skulle ha lämnat OMB om en ny designering av Schedule F genomfördes, en förändring som skulle påverka organisationens arbetsstruktur och autonomi på ett sätt som skulle göra det svårare för OMB att bevara sin neutralitet och professionalism.

Neutralitet och kompetens är kärnvärden för OMB, men dessa värden kom att ställas på prov under Trump. När neutralitet blev en fråga om maktförhållanden snarare än en värdering i sig själv, blev det tydligt att förmågan att upprätthålla dessa värden skulle vara beroende av presidentens vilja att respektera och värdera dessa principer. För OMB:s personal blev det en smärtsam insikt att kompetens, även när den definierades som förmågan att leverera önskade resultat för presidenten, endast skulle kunna bibehållas om presidenten uppskattade och godkände denna kompetens.

Före Trumps administration hade OMB strävat efter en balans mellan neutral och responsiv kompetens. Under Roosevelt och Truman var det en starkt önskad egenskap för OMB att vara neutral, eftersom denna neutralitet tjänade deras politiska behov. Även under senare presidenter, oavsett parti, fanns fortfarande en betydande värdering av både neutralitet och kompetens inom OMB, även om den responsive kompetensen blev mer dominerande. Enligt en av Tomkin’s intervjupersoner (1998, s. 79) skulle OMB aldrig ha autonomi i beslutsfattandet men skulle ha fullständig autonomi när det gäller att samla in och söka information.

Men Trump-administrationen ville ha en OMB-stab utan autonomi. Detta berodde på att sådan autonomi kunde leda till att information samlades in som visade att vissa administrativa initiativ skulle vara oförståndiga eller rentav skadliga. Den politiska inriktningen under Trump innebar en radikal förändring för OMB:s arbetsmetoder och värderingar, där en tidigare politisk neutralitet nu ersattes med en mer direkt politisk lojalitet.

Trots den dramatiska förändringen som Trump-administrationen medförde, fanns det de som trodde att OMB skulle kunna återhämta sig, då administrationen var kortvarig. Andra ansåg att de problem som uppstod under denna period, framför allt vad gäller personalens moral och den politiska förtroendekrisen, skulle ta lång tid att reparera. Flera uttryckte också att Trump i viss mån hade "förstört organisationens vävnad", vilket inte var en överdrift med tanke på hur djupt polariserad den politiska klimatet blev under dessa år. OMB:s framtid beror på om en liknande politisk miljö återupprepas i framtiden, då många fruktar en massflykt om en liknande president återkommer.

Biden-administrationen, som tog över efter Trump, har hittills påmint mer om de tidigare administrationerna när det gäller att värdera kompetens och neutralitet. Första tecken tyder på att OMB återigen rör sig mot en balans mellan neutral och responsiv kompetens, där den politiska färgningen är mindre uttalad och mer fokuserad på lagstadgad kompetens. Men även här finns oron för framtiden. Den verkliga prövningen kommer att komma om en president med Trump-liknande tendenser skulle återvända till makten.

För att verkligen förstå OMB:s roll i den moderna politiska världen, är det viktigt att också överväga hur andra byråer, som Congressional Budget Office (CBO) och Government Accountability Office (GAO), förhåller sig till dessa frågor. CBO, till exempel, fungerar på ett annat sätt än OMB. Trots att både CBO och OMB spelar en avgörande roll i budgetprocessen och båda värdesätter expertis och neutralitet, är deras relationer till politiken och presidentmakten fundamentalt olika. CBO:s arbete är mer fokuserat på att analysera konsekvenserna av policybeslut snarare än att aktivt rekommendera politiska åtgärder, som OMB gör.

Det är också viktigt att förstå att i en tid av ökad politisk polarisation, särskilt efter Trump, kan dessa byråers roll försvagas, inte bara genom politisk påverkan utan också genom att den objektivitet de representerar ifrågasätts. För CBO och andra oberoende byråer kan denna utveckling innebära en långsiktig utmaning för hur de fortsätter att upprätthålla sin trovärdighet och neutralitet i en allt mer polarisera politisk miljö.

Endtext

Hur bevaras neutral kompetens inom offentliga institutioner? Ett exempel från CBO och GAO

De flesta myndigheter i USA är utsatta för politisk press och behöver noggrant balansera mellan sina uppdrag och politiska influenser. Detta gäller även för viktiga analysinstitutioner som Congressional Budget Office (CBO) och Government Accountability Office (GAO), som båda har ett uppdrag att ge objektiv och opartisk information till beslutsfattare. Deras neutralitet är avgörande för att säkerställa att deras arbete inte påverkas av politiska agendor, vilket är något som både stöds och hotas av politiska förändringar och olika aktörers inflytande.

CBO har ett särskilt uppdrag att tillhandahålla noggranna ekonomiska analyser för Kongressen, och dess personal betraktar sig själva som tekniska experter snarare än politiska rådgivare. Deras huvudsakliga roll är att ge kongressledamöterna de data och analyser som krävs för att fatta beslut om federala budgetar och lagstiftning. Men även om CBO:s personal förblir strikt opartiska, finns det en pågående oro över att om en politiskt färgad person skulle bli utsedd till direktör, skulle det kunna undergräva byråns neutralitet. Eftersom de anställda på CBO inte deltar i att rekommendera politiska agendor eller förändra lagstiftning direkt, utan enbart levererar objektiva ekonomiska data, kan de bäst beskrivas som ”lilla narrar” i systemet: deras uppgift är inte att påverka politikers beslut, utan att visa vad besluten leder till i termer av verkliga resultat.

CBO:s historia av att motstå politisk inblandning beror till stor del på att deras direktörer har valts noggrant och utan partipolitisk inblandning. Men, som flera intervjuade uttryckte det, är framtiden för CBO osäker. Den politiska klimatet förändras snabbt, och det finns en reell risk att byrån skulle kunna hamna under ett direkt politiskt inflytande som kan hota dess opartiskhet. Detta kan vara en verklig risk om framtida politiska beslut påverkar utnämningarna till ledande positioner inom CBO.

Däremot, till skillnad från Office of Management and Budget (OMB), som har ställts inför allvarliga utmaningar genom politiska order som kan underminera neutral kompetens, har CBO haft större skyddsmekanismer på plats, vilket har tillåtit byrån att fungera relativt opartiskt under de senaste åren. Men denna situation är långt ifrån garanterad för framtiden. När byråns direktörspost öppnas, är det en ständig oro att en mer partisk person kan utnämnas till den positionen, vilket skulle kunna förstöra den tillit som CBO:s arbete bygger på.

När det gäller GAO, är byrån en annan viktig aktör som spelar en central roll i att bibehålla objektivitet inom den federala regeringen. Skapad 1921, som en del av samma lagstiftning som inrättade Budgetbyrån, har GAO utvecklats till en modern institution som arbetar med att analysera och ge rekommendationer om regeringens verksamhet. GAO:s fokus ligger på att granska och ge rekommendationer för hur offentliga medel används. Som med CBO har GAO byggt sitt rykte på att vara en institution som fungerar oberoende av politiska intressen och att hålla sig till ett ideal om administration bortom politik. Till skillnad från CBO är GAO inte en teknisk enhet utan en byrå som aktivt gör rekommendationer om politiska beslut, men dessa rekommendationer är baserade på noggrant samlade data och objektiva analyser.

En avgörande skillnad mellan GAO och CBO är att GAO är en del av den lagstiftande grenen av regeringen, vilket innebär att det är underkastat en mer uppdelad och ibland partisanbaserad tillsyn från kongressen. Ändå har GAO en skyddsmekanism som CBO inte har – comptroller general, den presidentutnämnde ledaren för GAO, tjänstgör på ett 15-årigt mandat och kan inte lätt avsättas. Detta ger en stabilitet för GAO:s personal och gör att de kan fortsätta sitt arbete utan rädsla för politiska förändringar som kan påverka deras objektivitet.

För att förstå och bevara neutral kompetens inom dessa institutioner måste man också beakta den politiska dynamik som påverkar deras arbete. Oavsett vilken byrå det handlar om – om det är CBO, GAO eller OMB – måste det finnas en politisk struktur som stödjer deras oberoende och säkerställer att deras arbete kan genomföras utan att vara underkastat politiska påtryckningar. Detta kan innebära att man ser till att viktiga positioner inom dessa byråer besätts av personer som verkligen prioriterar objektivitet och som inte låter sig påverkas av de snabba svängningarna i politiken.

Det är också viktigt att förstå att neutral kompetens inte bara handlar om att hålla sig utanför politiska beslut. Det handlar också om att förstå hur man kan bibehålla objektivitet och integritet i sitt arbete trots de externa påtryckningar som kan komma från politiska aktörer eller förändrade förhållanden. Det innebär att man måste skydda sin egen roll som analytiker och ge politiska beslut på ett sätt som gör det möjligt för beslutsfattare att göra välinformerade val baserade på fakta, inte på politiska åsikter.

Hur kan neutral kompetens i byråkrati och politisk oberoende bevaras i en politiserad värld?

Begreppet neutral kompetens inom den offentliga förvaltningen har länge varit föremål för både teoretiska och praktiska debatter. Byråkraternas roll har traditionellt setts som att de ska tillämpa sin expertis utan politiska påtryckningar, för att på så sätt säkerställa att deras beslut tjänar allmänhetens intresse snarare än de politiska intressena hos de styrande. Denna idé om neutral kompetens, som först framställdes av Woodrow Wilson på 1880-talet, föreslår att byråkrater, för att vara effektiva och trovärdiga, bör agera opartiskt och utan att påverkas av de kortsiktiga politiska målen för de valda ledarna.

Enligt Bertelli och Lynn (2006) är det bästa sättet att förena byråkratins fjärde gren med den konstitutionella maktdelningen genom ett ledarskap som baseras på ansvar. Ansvar innebär fyra centrala principer: omdöme, balans, rationalitet och ansvarighet. Omdöme och rationalitet kan ses som delar av kompetens, medan balans och ansvar kan betraktas som aspekter av neutralitet. Detta sätt att definiera ansvar är fundamentalt för att upprätthålla en objektiv och rättvis förvaltning. Men medan denna teori om neutralitet har haft ett starkt fäste, särskilt bland akademiker, ställs den idag inför betydande utmaningar, särskilt i tider av politisering och växande misstro mot byråkratin.

Det finns ett tydligt spann mellan neutral kompetens och responsiv kompetens. Neutral kompetens ses ofta som en nödvändighet för att byråkrater ska kunna erbjuda objektiv och oberoende expertis, medan responsiv kompetens innebär att byråkrater anpassar sina beslut efter den politiska ledningens önskemål. Detta dilemma har blivit särskilt framträdande under de senaste decenniernas politisering av byråkratin, där många beslutsfattare anser att byråkratin bör agera mer som ett verktyg för att uppnå politiska mål. Moe (1985) påpekar att den politiska ledningens intresse för att styra byråkratin har vuxit i takt med att byråkrater har fått ett allt större ansvar för politiska beslut.

I offentlig debatt, både bland akademiker och medborgare, framstår en mer positiv syn på neutral kompetens som ett ideal. För de som förespråkar en starkare stat och större offentlig sektor, kopplas neutral kompetens samman med teknisk expertis som bör tillämpas för att skapa offentliga policyer som gynnar samhället som helhet. Å andra sidan, för konservativa och marknadsorienterade grupper, ses neutralitet ofta som en form av byråkratisk elitism där byråkrater inte bör ersätta politiskt beslutade preferenser med sin egen expertis. I denna syn är det istället nödvändigt att byråkrater lyder de politiska ledarnas beslut snarare än att följa en neutral expertis.

En annan aspekt som ofta diskuteras är hur medborgarna ser på byråkraternas neutralitet. Trots att de kanske riktar sin kritik mot valda tjänstemän, är det vanligt att samma kritik även riktas mot de byråkrater som genomför politiken. Enligt Hibbing och Theiss-Morse (2001) är medborgarna inte bara intresserade av beslutens innehåll utan också av processen genom vilken dessa beslut fattas. De vill känna sig trygga i att besluten inte fattas för att främja de beslutfattandes egna intressen, utan för att de verkligen tjänar allmänhetens bästa.

Det är här den stora klyftan mellan den offentliga förvaltningen och den politiska ledningen kan uppstå. Kritik mot den byråkratiska eliten har länge varit en viktig del av den konservativa politiken, och under Donald Trumps presidentskap blev denna kritik särskilt skarp. Trump och hans anhängare betraktade ofta byråkrater som fiender, som förlorat sin koppling till folkets vilja och istället blivit en del av en avlägsen och självcentrerad elit. Många av de byråkrater som skulle genomföra presidentens politik hamnade i konflikt med hans beslut, vilket pekar på att den neutralitet som är grundläggande för byråkratiskt arbete fortfarande finns kvar, även om det är under press från politiska krafter.

Men frågan om hur byråkrater själva ser på sin roll är också central för att förstå denna dynamik. Har deras åtagande för neutral kompetens blivit eroderat under politisk press, eller har de lyckats bevara ett oberoende i sitt arbete trots de politiska påtryckningarna? Denna fråga är avgörande för att förstå reaktionerna inom den federala byråkratin, särskilt under en president som Trump, som inte värdesatte neutral kompetens på samma sätt som tidigare administrationer.

I en tid där misstro mot regeringar och byråkratiska institutioner växer, är det avgörande att förstå att neutral kompetens inte bara handlar om att vara oberoende från politiska ledare, utan även om att bygga förtroende mellan medborgarna och de institutioner som verkar i deras namn. Kompetens och neutralitet är inte motsatser, utan två sidor av samma mynt, och en väl fungerande byråkrati måste kunna kombinera båda för att upprätthålla legitimitet i en demokratisk samhällsordning.

Hur man planerar en perfekt RV-semester: Tips för en minnesvärd resa
Vad hände på Pike's Peak? En berättelse om ungdom, mod och öden i den vilda västern
Hur Robust Anpassningsbar Design Kan Förbättra Prestanda i Dynamiska Förhållanden
Hur Rasbaserad Väljarsupprimering Påverkar Demokratiska Val i USA
Hur kan vätgas spela en central roll i framtida energilagring och transport?