Under Trump-administrationen blev det tydligt att en del förhållanden som tidigare varit relativt stabila och förutsägbara för statliga myndigheter, såsom samarbete med Government Accountability Office (GAO), plötsligt förändrades i en grad som aldrig tidigare skådats. GAO, som i många år arbetat på ett systematiskt och professionellt sätt för att säkerställa statens transparens och effektivitet genom sina granskningar, stötte på betydande hinder när det gällde att få tillgång till nödvändig information och samarbete från de berörda myndigheterna.

En av de största utmaningarna som GAO mötte var den förändrade atmosfären inom de statliga institutionerna, där relationer som tidigare präglats av ömsesidig tillit snabbt blev mer reserverade och osäkra. Som en intervjuad person uttryckte det: "Relationer som en gång varit mycket förtroendefulla blev betydligt mer tveksamma, och vi märkte att informationsflödet från länkar och ämnesexperter bromsades och stelnade." Det blev allt svårare att få information utan att först erhålla specifika godkännanden från politiskt utsedda personer, något som inte varit nödvändigt i samma utsträckning före Trump.

GAO:s kompetens som en oberoende revisor vilade på samarbetet med de myndigheter som man granskade, och när denna samarbetsvilja försvann, försvårades arbetet. Detta var särskilt tydligt vid politiskt känsliga ämnen, där de hindrande faktorerna ökade markant under Trump-administrationen. De incidenter som berörde GAO:s granskning av den rättsliga grunden för presidentens beslut att hålla inne hjälpmedel för Ukraina och utvärderingen av Chad Wolfs utnämning som säkerhetssekreterare illustrerade dessa förändringar. I dessa fall blev det svårt att genomföra objektiva och neutrala granskningar på grund av de politiska påtryckningar och hinder som myndigheterna ställde upp.

Vid sidan av de praktiska svårigheterna, fanns det också en växande oro över det politiska klimatet i kongressen. Under slutet av Trump-administrationen ökade polariseringen, vilket gjorde det svårare för GAO att upprätthålla sin tradition av att vara en opartisk aktör. En intervjuad person uttryckte oro för att polariseringen skulle leda till att GAO tvingades bli mer försiktiga i sitt arbete och vara mer försiktiga med att uttrycka sina resultat för kongressmedlemmarna. Detta reflekterade en allt mer polariserad syn på statliga myndigheter, där vissa politiska grupper misstänkte att GAO och andra oberoende instanser hade en vänsterorienterad agenda.

Trots dessa utmaningar, framhöll flera intervjuade personer att GAO i stor utsträckning hade lyckats hålla sig undan från de allvarligaste konsekvenserna av den politiska turbulensen. Myndigheten fortsatte att engagera sig med kongressens begärningar på ett professionellt sätt, och genom förhandlingar och medvetenhet om de politiska realiteterna såg man till att granska och rapportera på ett sätt som förblev så neutralt som möjligt.

För GAO:s del var det också en fråga om kultur och långsiktig stabilitet. Även om administrativa förändringar på ledningsnivå kan skapa oro, hade GAO genom åren byggt upp en stark institutionell kultur av neutral kompetens, som hjälpte dem att navigera genom de svåra perioderna. Denna stabilitet, byggd genom decennier av arbete under flera olika komptroller, har varit en viktig faktor för myndighetens förmåga att motstå de politiska påtryckningar som uppstod under Trump-administrationen.

Den största lärdomen från denna period är att oavsett vilka politiska strömningar som råder, så kommer en oberoende myndighet som GAO alltid att finna sätt att upprätthålla sina grundläggande principer om neutralitet och kompetens. Även om vissa av deras arbetsmetoder och relationer förändrades, förblev deras grundläggande roll som en objektiv och professionell granskare av statliga verksamheter intakt.

Endtext

Hur påverkade Trumps Schedule F Order den offentliga förvaltningen och framtiden för tjänstemän?

Trumps administrativa åtgärder under hans första mandatperiod, särskilt genom genomförandet av Executive Order 13957, Schedule F, fick en betydande påverkan på den amerikanska offentliga förvaltningen. Denna order syftade till att förändra reglerna kring anställningen och avskedandet av de federala tjänstemän som arbetade med policyanalys, vilket innebar en politisering av många tidigare neutrala och professionella tjänstemannaroller. I stället för att hålla dessa tjänstemän skyddade från politiska påtryckningar, vilket historiskt sett har varit en grundläggande princip för effektiv offentlig förvaltning, gav Trumps order presidenten större makt att kontrollera dessa tjänstemän.

Trumps reform hade sitt ursprung i hans vilja att effektivisera och centralisera makten inom den verkställande grenen, men också i hans djupa misstro mot den statliga byråkratin och de tjänstemän som han ansåg vara "djupa staten". Genom att införa Schedule F förvandlades många karriärtjänstemän till politiskt anställda, beroende på vem som satt vid makten. Många av dessa tjänstemän som tidigare haft en skyddad ställning i förvaltningen kunde nu avskedas utan mycket motstånd, och ersättas med personer som var mer lojala mot presidentens politiska agenda.

Konsekvenserna av denna förändring i den federala administrationen var långtgående. Tjänstemän som inte längre kunde räkna med att ha ett oberoende skydd för sin tjänst, kunde tvingas att anpassa sig till den politiska inriktningen hos den sittande administrationen. Detta medförde en risk för att objektivitet och kompetens skulle få ge vika för lojalitet och politisk anpassning. Effektiviteten i den offentliga förvaltningen kan då ha påverkats negativt, när tjänstemän inte längre agerade utifrån objektiva och långsiktiga policymål, utan snarare efter kortsiktiga politiska intressen.

En annan viktig aspekt som den här förändringen belyser är konflikten mellan politisering och professionalism inom den offentliga förvaltningen. Historiskt sett har den amerikanska byråkratin försökt att hålla politik och administration åtskilda för att garantera att offentliga tjänstemän kan fatta beslut baserade på expertis och långsiktiga analyser, snarare än politiska intressen. Trumps Executive Order rörde vid denna känsliga balans genom att undergräva tjänstemännens oberoende och förstärka politikens inflytande.

Det är också värt att reflektera över de långsiktiga effekterna på den federala förvaltningens legitimitet och effektivitet. Om politiken får för stort inflytande på administrativ praxis riskeras en försvagning av förvaltningens förmåga att genomföra effektiva och rättvisa policyer. Utan en stabil och oberoende offentlig förvaltning blir det svårare att upprätthålla rättvisa och effektivitet inom regeringen, vilket kan leda till minskat förtroende för de offentliga institutionerna.

Denna förändring var också ett tecken på ett bredare politiskt skifte mot mer auktoritära tendenser, där den verkställande makten, genom en mer politiskt styrd förvaltning, får större utrymme att agera utan att behöva ta hänsyn till oberoende myndigheter eller byråkratiska kontroller. Denna utveckling har fått många att oroa sig för att den demokratiska kontrollen över den offentliga sektorn ska försvagas och att den fria opinionsbildningen och professionella rådgivningen ska bli mer sårbar för politiska intressen.

Det är viktigt att också förstå att denna förändring inte bara är en fråga om Trumps administration. Den representerar en bredare trend i amerikansk politik där byråkratin alltmer betraktas som ett hinder för politiska målsättningar. Det är en fråga om hur de offentliga institutionerna ska förhålla sig till politiska förändringar och hur de kan bevara sin oberoende roll som den verkliga förvaltaren av allmännyttiga intressen, snarare än att bli en förlängning av den politiska makten.

En annan aspekt som bör belysas är de potentiella konsekvenserna av ett sådant system på sikt. Om politiseringen av offentlig förvaltning får fortsätta och förstärkas, riskerar USA att gå mot en förvaltning där expertkunskap och kompetens inte längre prioriteras, utan där politiska mål styr all offentlig verksamhet. Detta kan underminera förtroendet för den offentliga förvaltningen och skapa en mindre stabil förvaltning som inte har förmågan att hantera långsiktiga utmaningar.

Endtext