Sedan den moderna eran inleddes har människor i underordnade positioner rest sig mot sina överordnade inom stat, kyrka, arbetsplats och andra hierarkiska institutioner. De har samlats under olika fanor — arbetarrörelsen, feminism, abolitionism, socialism — och ropat olika slagord: frihet, jämlikhet, rättigheter, demokrati, revolution. I nästan varje fall har deras överordnade motsatt sig dem, både våldsamt och fredligt, lagligt och olagligt, öppet och hemligt. Denna marsch mot de etablerade makterna utgör själva kärnan i vad vi kallar reaktionär politik.

Reaktionär politik är inte ett svar på enkla frågor eller problem; det är en försvarsmekanism mot den ständiga förändringen av maktbalanser i samhället. Högern har alltid reagerat mot emancipatoriska rörelser och revolutionära strävanden som hotar att upplösa det befintliga ordningen. Men för att förstå vad högern verkligen står för, måste vi också förstå vad den söker att skydda — det som jag kallar ”det privata livet för makt”. Detta är den osynliga men ändå fundamentala sfären där privilegier och makt spelar en osynlig men effektiv roll i samhället. Högern strävar efter att bevara denna sfär och skydda den från de förändringar som kan störta eller utmana dess struktur.

En viktig del av denna reaktion är hur den kombinerar elitism och populism. Högern är inte bara en ideologi som söker bevara privilegier för en liten elit, utan den söker också popularisera dessa privilegier genom en form av populism som får dessa privilegier att verka attraktiva och naturliga för bredare befolkningsgrupper. Det handlar om att göra elitismens åsikter och värderingar accepterade, ja, till och med älskade, av de stora massorna. På så sätt förmår högern att kombinera sina aristokratiska och populistiska drag i ett kraftfullt ideologiskt paket.

Våld är en annan central aspekt av reaktionär politik. Det är inte bara ett medel, utan också ett mål. Högern ser ofta våld som ett legitimt sätt att åstadkomma och försvara sin politik. Historiskt har vi sett hur högerkrafter har använt våld i många olika former för att motverka, kuva eller undergräva rörelser som hotar den etablerade ordningen. I en kapitalistisk värld, där konflikter ofta uppstår från konkurrens om resurser och makt, är våld en verklig och nödvändig del av den politiska processen.

När vi tittar på denna dynamik genom historien — från den engelska inbördeskriget till den franska revolutionen och vidare till de modernare tiderna, inklusive de senaste decenniernas USA — ser vi hur tänkare som Hobbes, Burke, Nietzsche och Hayek har försökt formulera en politik för privilegier och makt i en demokratiserad värld. De försökte hitta en balans mellan marknadens krav och det aristokratiska idealet, och deras teorier om värde, ekonomi och politik är alla en del av den bredare konservativa traditionen.

En aspekt av högerns ekonomi är dess förhållande till marknaden. Den traditionella konservatismen, både i Europa och USA, har alltid betraktat marknaden som en nödvändig del av samhällsstrukturen. Men marknaden ses inte alltid som ett neutralt ekonomiskt system; snarare är det ett redskap för att upprätthålla social ordning och privilegier. Det är därför viktigt att förstå att konservatismens förhållande till kapitalismen inte är ett nytt fenomen, utan en långvarig och djupt rotad del av den konservativa idétraditionen.

Men även om högern värdesätter marknadens funktion, finns det en inneboende spänning mellan den aristokratiska politiken och de praktiska verkligheterna av ett kapitalistiskt system. Hur kan man å ena sidan bevara de gamla privilegierna och å andra sidan omfamna en marknadsekonomi som ger upphov till nya former av konkurrens och ojämlikhet? Detta är en fråga som genomsyrar konservativa tankar från Burke till Hayek, och som även idag finns i diskussioner om hur moderna samhällen ska organiseras.

Det är också viktigt att notera att de senaste decenniernas konservativa rörelser, särskilt under Donald Trump och hans efterföljare, har varit föremål för stor kritik. Trump har ofta setts som en avvikelse från den traditionella konservativa ideologin, men det finns många element i hans politik som är rotade i äldre konservativa idéer om elitism, populism och marknadens roll i samhället. Trump framstår därför inte bara som en populistisk ledare, utan också som en exponent för en djupare och mer långvarig konservativ tradition som fortsätter att forma politiken i USA och världen.

För att förstå konservatismens dynamik och dess utveckling är det avgörande att inte bara fokusera på dess senaste manifestationer, utan också att förstå de idéer och strukturer som har format högerpolitiken under århundraden. Från Hobbes och Burke till Trump och dagens neokonservativa, finns det en genomgående strävan att skydda det privata livet för makt och bevara de gamla privilegierna, även i en tid av snabb förändring.

Vad innebär förändringarna i den amerikanska politiken efter 11 september?

Den 11 september 2001 markerade en vändpunkt i både USA:s inrikespolitik och dess internationella relationer. Efter attackerna förändrades det politiska landskapet radikalt, och en ny dynamik uppstod inom både den nationella säkerhetspolitiken och det globala maktspelet.

När vi ser på de förändringar som följde 11 september, blir det tydligt hur det amerikanska förtroendet för regeringen och välfärdsstaten satte tonen för efterföljande åtgärder och beslut. Förtroendet för de offentliga institutionerna blev en central fråga för många amerikaner. Många ifrågasatte då, som en följd av attackerna, om de institutioner och strukturer som en gång skyddat landet verkligen var tillräckliga för att hantera de nya hot som världen ställdes inför. En bredare diskussion om USA:s militära styrka och dess förmåga att hantera terrorhot började ta form. I denna kontext talades det om förändrade prioriteringar för både politik och militärbudget. Under Bill Clintons andra mandatperiod började USA, trots en tidigare politik med reducerade försvarsutgifter, öka militära anslag för att bemöta det växande hotet från terrorism och "rogue states", vilket fick politiska och ekonomiska följder både inom USA och på internationell nivå.

Förhållandet mellan multilaterala och unilaterala åtgärder blev också en central fråga. Under Clintonadministrationen och senare under George W. Bushs tid vid makten, förblev USA:s inställning till internationella samarbeten ambivalent. Å ena sidan ville man arbeta genom internationella institutioner som FN, men å andra sidan fanns en vilja att agera ensamt när det gällde att skydda nationens kärnintressen. Denna spänning mellan multilaterala och unilaterala lösningar, som särskilt blev påtaglig efter 11 september, är något som har format den amerikanska utrikespolitiken under de senaste decennierna.

En annan viktig förändring var det växande fokuset på inrikespolitiska frågor och den interna politiska sammanhållningen. Efter attackerna skedde en period av nationell enighet, där både demokrater och republikaner förenades kring att bekämpa de gemensamma hoten. Denna enighet ledde till att politiska konflikter som tidigare präglat amerikansk politik sköts åt sidan för en kortare period. Detta förändrade inte bara de politiska dynamikerna inom USA utan påverkade också synen på vad som var möjligt på den globala scenen.

Förutom de rent politiska och militära förändringarna var det också tydligt att den globala maktbalansen började omvärderas. USA:s status som den enda supermakten blev än mer påtaglig, och frågor om hur landet skulle hantera denna makt, och i vilken utsträckning det skulle agera ensamt eller tillsammans med andra nationer, blev centrala. Enligt flera experter, inklusive Joseph Nye, var det viktigt för USA att bibehålla sin unika position för att säkerställa global fred, men detta skedde i en allt mer komplex internationell miljö.

Det är också avgörande att förstå hur dessa förändringar inte bara handlade om makt eller politik utan också om värderingar. I en tid av globalisering och teknologisk utveckling blev frågor om individens roll i samhället, och hur amerikanska värderingar skulle kunna upprätthållas och spridas i en förändrad värld, mer aktuella än någonsin. De kulturella och politiska klyftorna inom landet, ofta beskrivna som "kulturkrig", fick ett nytt uttryck. Dessa klyftor förstärktes när nationen ställdes inför utmaningar som inte bara handlade om säkerhet utan också om nationell identitet och moral.

För att verkligen förstå effekterna av 11 september på USA:s politiska klimat måste man också beakta de längre och mer subtila effekterna på det amerikanska samhällets sammanhållning och på dess interna dynamik. Förändringarna i hur amerikaner såg på sin egen regering, på internationella relationer och på landets säkerhetspolitik formade inte bara ett skifte i den omedelbara politiken utan satte också tonen för framtida generationers syn på världen och USA:s plats i den.

Hur säkerställs säkerheten vid lagring och transport av väte?
Vem äger verkligheten? Om QAnon och kampen för att skydda sunt förnuft i demokratin
Vad hände i den magiska gruvan? En berättelse om mod, list och upplösning av mysterier.
Hur man gör den perfekta S'mores Baren – En nostalgisk men mindre kladdig version