Hur Manipulativ PR och Desinformation Styr Debatten om Olja och Miljöfrågor

Under de senaste decennierna har vi bevittnat en enorm klyfta mellan den vetenskapliga gemenskapens oro för klimatförändringar och de handlingar som regeringar och industrin har vidtagit, särskilt inom olje- och gassektorn. Detta gap har blivit särskilt tydligt i och med hur medvetna kampanjer används för att förvränga fakta och förvirra allmänheten. Ett tydligt exempel på detta var den katastrofala skogsbrandsäsongen 2018, som satte rekord i både Kalifornien och Britisk Columbia, och även drabbade Grekland, Spanien och Sverige. År 2018 var också ett av de hetaste åren som någonsin uppmätts, enligt uppgifter från den amerikanska National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA). Det var ett år som också speglade den globala klimatkrisens eskalering, där hela 20 av de varmaste åren på rekord hade inträffat under de senaste 22 åren.

I denna analys vill jag belysa några extremt polariserande exempel på missledande propaganda och spin som präglade den internationella debatten om oljans miljöpåverkan och ekonomiska betydelse. För några år sedan började man i Kanada höra ett uttryck som "etisk olja", vilket snabbt blev ett slagord för oljeförespråkare som försvarade inte bara oljeresurserna utan även de föreslagna pipelines som skulle transportera oljan till Mexikanska golfen eller till Britisk Columbias norra kust för export till Asien. Denna retorik, som djupt granskades av medier och samhällsdebattörer, förvrängde den verkliga bilden av oljeutvinningens konsekvenser. Förespråkarna för "etisk olja" hävdade att Kanadas oljeutvinning var mer moralisk än oljan från länder med dåliga människorättsrekord, såsom Nigeria, Saudiarabien och Iran. Denna diskurs blev snabbt populär bland många politiska aktörer och medier, men samtidigt började kritiker – framför allt miljöorganisationer – att bli demoniserade som "utländskt finansierade radikaler" som hotade Kanadas suveränitet och ekonomiska utveckling.

Ett exempel på denna retorik var Kathryn Marshall från EthicalOil.org, som vid flera tillfällen vägrade att svara på frågor om vem som egentligen finansierade organisationen. Marshall förde en nästan komisk dialog i media där hon förnekade alla kopplingar till stora oljeföretag och länder med dålig mänskliga rättigheter. Propagandans framgång fick många att ifrågasätta integriteten hos de grupper som motsatte sig de föreslagna pipelines, och i slutändan fick dessa kritiker utstå hårda attacker både från politiska ledare och från de stora företagen själva. Denna massiva PR-kampanj, med rötter i den konservativa kanadensiska regeringen och oljesektorns intressen, ledde till ett klimat av förvirring och polarisering bland den allmänna opinionen.

När vi tittar på denna typ av PR-strategi kan vi dra paralleller till liknande kampanjer på global nivå, där stora företag och politiska intressen använder desinformation och propaganda för att skifta debatten bort från viktiga miljö- och samhällsfrågor. I Kanada, liksom i andra delar av världen, skapade denna kampanj en atmosfär där miljöaktivister och forskare kände sig allt mer hotade att tala ut. Enligt en undersökning från 2013 kände 90 procent av de federala vetenskapsmännen i Kanada att de inte kunde tala fritt till media, och 86 procent trodde att de skulle utsättas för repressalier om de gjorde det.

Men vad säger denna utveckling oss om den bredare bilden? Det handlar om hur en kraftfull propagandaapparat, som stöds av stora ekonomiska intressen, kan manipulera opinionen och skapa en atmosfär av misstro och förvirring kring viktiga frågor. Debatter som borde handla om miljöskydd, hållbar utveckling och framtida energikällor förvrängs till diskussioner om nationalism och suveränitet. När medier spelar med i denna agenda skapas en farlig spiral av desinformation som förhindrar en konstruktiv diskussion och åtgärder för att tackla klimatkrisen.

Vad som är viktigt för läsaren att förstå är att PR-strategier som dessa inte är begränsade till Kanada. Vi ser liknande taktik i andra länder där stora företag och politiska aktörer samarbetar för att driva sina egna intressen på bekostnad av allmänhetens hälsa och välbefinnande. Det är viktigt att känna igen dessa mönster och förstå hur maktstrukturer kan manipulera information för att styra debatten bort från de verkliga problemen.

För att motverka denna typ av manipulation krävs en medvetenhet om hur propaganda fungerar och en vilja att kritiskt granska de narrativ som matas ut genom olika medier. Det är också avgörande att stödja oberoende forskning och att skydda de som vågar tala sanningen, trots trycket från mäktiga aktörer. Genom att förbli vaksam och informerad kan vi hoppas på att skapa en mer rättvis och hållbar framtid, där miljöskydd och mänskliga rättigheter får stå i centrum för vår globala politik.

Hur förändras samhället genom att lyssna på riktigt?

Det vi observerar och upplever måste inte bara förstås logiskt – det måste också integreras genom djup reflektion och kontemplativa praktiker. Det handlar om att skapa avsiktlig stillhet, både individuellt och kollektivt. En plats där vi kan ställa de mest grundläggande frågorna: Vad är egentligen väsentligt för mig? Vad är det i mitt liv som har verklig betydelse? Det är i grunden en process av att släppa taget om allt oväsen som inte betyder något.

Det moderna miljöarbetet, menar Otto Scharmer, har ofta förbisett denna djupare dimension av medvetenhet. Han förespråkar skapandet av kvalitativa reflektionsutrymmen där individer och grupper, med olika intressen och perspektiv, kan mötas i gemensam resa. Det är där möjligheten uppstår för ett system att verkligen se sig självt. Dialog, i Scharmers bemärkelse, är inte ett samtal mellan två eller tre personer – det är ett tillstånd där människor förmår se sig själva som delar av ett större ekosystem, där de inser hur deras egna beteenden, antaganden och positioner formar det som sker. Det är som att slå på en uppmärksamhet som sträcker sig utanför det egna jaget.

Genom att följa processen i Theory U kan en tidigare trögrörlig struktur, fastlåst i själviska drivkrafter och institutionell blindhet, transformeras. Förändringen sker när individer skiftar från ego-medvetenhet till eko-medvetenhet – när man börjar samverka istället för att konkurrera. Människor som möter andra, olikartade perspektiv på ett djupt och närvarande sätt, börjar ofta agera utifrån en ny kreativ impuls, en känsla av inre möjlighet som tidigare varit dold. Det är inte något nytt som skapas utifrån, utan snarare något som frigörs inifrån – när bruset avlägsnas, frigörs potential.

Men hur når vi dit? Det börjar, säger Scharmer, med relationer och verkliga samtal. Hans pedagogiska arbete lägger stor vikt vid lyssnandets praktik. Lyssnande är inte en passiv handling utan en transformerande rörelse genom flera nivåer: från dömande lyssnande, där vi bara bekräftar det vi redan tror oss veta; till faktabaserat lyssnande, där vi börjar se något nytt; vidare till empatiskt lyssnande, där vi verkligen uppfattar världen genom den andres ögon; och slutligen till generativt lyssnande – där något nytt kan födas, något som ännu inte existerat.

Generativt lyssnande kräver att vi öppnar våra sinnen, våra hjärtan och vår vilja. Det handlar om att tillfälligt överge våra invanda reaktionsmönster, att se genom andras ögon – särskilt de marginaliserades – och att våga släppa taget om det gamla för att ge plats åt det som vill träda fram. Det är inte ett samtal för att lösa ett problem, utan snarare en form av inre och yttre födelseakt. En skapande akt. Det är först när vi lyssnar på detta sätt som något verkligt nytt kan uppstå i mötet mellan människor.

I alla kreativa processer är denna form av lyssnande avgörande. Scharmer menar att du vet att du lyckats om du lämnar ett samtal med mer energi än när du gick in i det. I ett verkligt generativt möte förändras du. Du kommer närmare den du egentligen är. Det innebär en subtil förlust av det gamla jaget och en djupare kontakt med det han kallar för Self – det högsta möjliga framtida jaget.

Förlorar vi denna kontakt, riskerar vi att dräneras. Vi blir utbrända, apatiska, desillusio

Hur kommunicerar vi om klimatförändringar och vad hindrar oss?

Under de senaste åren har vi fått en tydlig bild av vad som påverkar människors förståelse och åtgärder kring klimatförändringar. Forskare som Anthony Leiserowitz och Ed Maibach, som är ledande experter på den amerikanska allmänhetens inställning till klimatförändringar, har genomfört omfattande undersökningar om detta ämne. Deras arbete har gett oss viktiga insikter om varför vissa grupper är mer benägna att reagera på klimatkrisen än andra och hur kommunikationen om ämnet kan förbättras.

I studier som genomförts av Yale Project on Climate Change Communication har man identifierat sex olika grupper av amerikaner med varierande åsikter och engagemang kring klimatförändringar. Dessa grupper, som kallas "Global Warming’s Six Americas", sträcker sig från de mest oroade och engagerade, till de som är skeptiska eller till och med helt avfärdar vetenskapen om klimatförändringar. Det som dessa grupper har gemensamt är att deras åsikter i stor utsträckning påverkas av deras politiska värderingar, deras förtroende för information och vilken källa de får sina nyheter från.

En av de största utmaningarna när det gäller att kommunicera om klimatförändringar är att det inte finns en enda publik, utan snarare flera olika målgrupper. Det är därför som ett standardiserat budskap till alla inte fungerar. Leiserowitz menar att varje grupp behöver specifika budskap och tillvägagångssätt beroende på deras förtroende för källor och deras kulturella bakgrund. En välinformerad vetenskapsman kanske söker fakta och empiriska data, medan en person med en mer konspiratorisk syn på världen kan bli ännu mer skeptisk om man presenterar för mycket vetenskapligt bevismaterial.

Det är just förtroendet för informationskällorna som ofta gör att kommunikationen om klimatförändringar misslyckas. En av de största faktorerna som försvårar detta är den skepsis som skapades efter så kallade "klimatgate"-skandalen 2009, då e-postmeddelanden avslöjades som antydde att klimatforskare manipulerat data. Trots att dessa påståenden senare visade sig vara falska, minskade förtroendet för forskare och klimatförändringens realitet bland en betydande del av befolkningen. Detta fenomen är inte unikt för USA, utan påverkar i stor utsträckning hur klimatfrågan tas emot i många delar av världen.

Forskningen har också visat att det finns en stark koppling mellan att förstå klimatförändringarnas allvar och att känna till att dessa förändringar orsakas av mänsklig aktivitet, särskilt genom förbränning av fossila bränslen. I en undersökning från 2018 visade det sig att hela 70 procent av amerikanerna anser att global uppvärmning sker, och av dessa anser mer än hälften att den är människoskapad. Det är dock oroande att endast en bråkdel av allmänheten är medveten om att över 97 procent av klimatforskarna är eniga om att klimatförändringarna är verkliga och påverkas av mänskliga aktiviteter.

När det gäller att övertyga skeptiska eller tveksamma grupper är det uppenbart att vi måste anpassa våra kommunikationsstrategier. Leiserowitz och Maibach påpekar att för att få genomslag, måste vi förstå de underliggande kulturella och psykologiska faktorerna hos de individer vi försöker påverka. Att kommunicera vetenskapligt underbyggda fakta är inte alltid det mest effektiva sättet att nå fram till dem som redan har förlorat förtroendet för forskare eller som är lutade åt konspirationsteorier.

Det är också viktigt att tänka på hur budskapet förmedlas. För att skapa förändring måste budskapen upprepas av pålitliga källor och vara enkla och tydliga. Återkommande, konsekventa och faktabaserade meddelanden har större chans att påverka långsiktigt. Det handlar inte bara om att sprida information, utan om att bygga förtroende och skapa en miljö där människor känner sig trygga med den information de får.

Slutligen är det avgörande att förstå att vi inte kan förlita oss på en enda strategi eller ett enda budskap för att nå alla. Vi måste acceptera och arbeta med den mångfald av åsikter och perspektiv som finns i samhället. För att verkligen påverka samhället måste vi skapa en dialog där alla grupper känner att de har en plats och där deras oro och frågor tas på allvar. Det handlar om att bygga en förståelse och en känsla av gemensamt ansvar för klimatets framtid.

Hur påverkar propaganda vårt offentliga samtal och våra värderingar?

Propaganda, i sin mest grundläggande form, handlar om att påverka människors åsikter, beteenden och värderingar genom strategiskt utformad kommunikation. I dagens värld är detta ett verktyg som används av både stater och företag för att forma offentliga debatter och förstärka eller skapa nya värderingar. Även om propaganda inte alltid är lätt att känna igen, är dess effekter på samhället djupt transformerande och genomgripande.

I kärnan av propagandan ligger användandet av språkliga strategier som syftar till att skapa förtroende eller misstro, beroende på det önskade målet. Genom repetition och målmedveten manipulation av språk kan hela kollektiva värderingar och uppfattningar om "sanning" och "rättvisa" förändras. Ett tydligt exempel på detta är hur företag och politiska aktörer använder medveten desinformation för att förvirra och fördröja konkreta åtgärder, särskilt när det gäller globala utmaningar som klimatförändringar. Detta sker ofta genom kampanjer som inte nödvändigtvis försöker sälja en produkt direkt, utan istället manipulerar det offentliga samtalet för att gynna en viss politisk agenda eller ekonomiskt intresse.

Färdigheter som mikro-målgrupps riktad annonsering och psykografisk forskning har utvecklats till att bli nyckelkomponenter i propagandamaskinerierna. Dessa teknologier tillåter aktörer att skräddarsy budskap som inte bara påverkar individens beslut, utan även kan skapa och förstärka redan existerande värderingar och stereotyper. Denna förmåga att segmentera publiken och nå in i deras mest privata känslomässiga reaktioner gör propaganda till ett kraftfullt verktyg för både politiska kampanjer och kommersiella syften.

I de flesta fall fungerar propaganda genom att spela på känslomässiga reaktioner snarare än på rationella argument. Den människans tendens att reagera snabbare på negativa stimuli än positiva skapar en grund för att utnyttja rädsla, ilska och frustration som drivkrafter för att mobilisera opinionen. Detta kan exempelvis ses i den politiska polariseringen som uppstår när olika grupper använder starka och ofta förenklade narrativ för att demonisera motståndare eller skapa en känsla av "vi mot dem". Politiska debatter om klimatförändringar, ekonomisk ojämlikhet eller migration tenderar ofta att urarta i en sådan polarisering, där fakta och objektivitet förlorar betydelse till förmån för ideologiska känslor och moraliska ståndpunkter.

Särskilt i dagens digitala era är spridningen av propaganda mycket snabbare och mer effektiv. Sociala medier och internet erbjuder plattformar där information (eller desinformation) kan spridas på global nivå, ofta utan att genomgå den traditionella faktakontrollen som förekom i mer etablerade medier. Detta gör det lättare för individer och grupper att förstärka sina egna värderingar och synsätt, samtidigt som de söker bekräftelse från likasinnade och undviker alternativa perspektiv. Ett exempel på detta fenomen är hur sociala medier kan skapa så kallade "filterbubblor", där människor endast exponeras för information som bekräftar deras egna förutfattade meningar.

I ett samhälle där det offentliga samtalet ofta domineras av starka, polarisera röster och där objektivitet och fakta ibland får stå åt sidan, är det av yttersta vikt att utveckla förmågan att kritiskt granska den information vi får ta del av. En medvetenhet om hur propaganda fungerar kan hjälpa individer att bättre förstå och utvärdera de budskap de möter dagligen, och förhindra att vi, utan att tänka efter, låter oss påverkas av manipulerande taktiker.

Det är också viktigt att förstå att propaganda inte bara handlar om manipulation för politiska syften. Företag använder liknande tekniker för att sälja produkter och tjänster, ofta genom att skapa en känsla av behov och begär där det tidigare inte funnits något. Denna typ av kommersiell propaganda påverkar våra konsumtionsvanor och formar vårt sätt att förstå lycka, framgång och social status. Att vara medveten om dessa påverkansfaktorer gör det lättare att göra medvetna val och att motstå att bli manipulerad.

För att stärka vårt samhälles kollektiva förmåga att stå emot negativa effekter av propaganda är det viktigt att främja öppenhet och utbildning i kritiskt tänkande. Vi bör vara mer uppmärksamma på de dolda mekanismer som formar våra åsikter och värderingar, och ständigt utmana oss själva att ifrågasätta de narrativa ramar som presenteras för oss. Det är också avgörande att vi söker mångsidig information och perspektiv, snarare än att låta oss inskränkas till en enkel och polariserad syn på världen.