I trådlösa nätverk är fel ofta inte isolerade till en enda nivå i nätverksstacken. Istället uppstår de som ett resultat av ett komplext samspel mellan fysisk länk, protokoll, datalager och applikationsnivå. På den fysiska nivån präglas trådlös kommunikation av oförutsägbarhet. En acceptabel bitfelhastighet (BER) på 10⁻¹⁰ innebär inte att kommunikationen är felfri, utan att sannolikheten för fel är låg – men fortfarande reell. Denna inneboende opålitlighet fungerar som en katalysator för protokollfel, särskilt när tidskritiska meddelandeutbyten fallerar. När ett nod sänder ett förslag, men länkkvaliteten till vissa mottagare plötsligt försämras, leder det till partiella mottaganden och inkonsekventa tillstånd i protokollet. Ett bekräftelsemeddelande som inte anländer i tid kan få systemet att stanna i väntan eller tolka frånvaron som ett fel, vilket i sin tur stör hela konsensusprocessen.

Fysisk länkbrist och dess oförutsägbarhet förstärker därmed osäkerheten i protokollutförandet, vilket gör att noder hamnar i divergerande tillstånd, och i värsta fall förstörs konsistensen i beslutsfattandet. I praktiken innebär detta att ett protokoll som är logiskt korrekt kan misslyckas i utförandet enbart på grund av förlust, försening eller kvalitetsvariation i kommunikationen.

För att stärka robustheten i sådana protokoll måste implementeringen hantera inte bara synliga fel, utan även diskreta störningar som inte omedelbart kan upptäckas. Konsensusprotokoll som ska vara feltoleranta måste därför utformas med en inneboende redundans och tolerans mot just dessa variationer, snarare än att förutsätta en stabil länk eller synkronisering.

Datalagrets roll i feltolerans skiljer sig från den fysiska nivån. Här handlar det om att informationen som utbyts är logiskt korrekt men kanske felaktig i innehåll. Ett meddelande kan mycket väl levereras i tid och till rätt mottagare, men ändå bära på felaktig eller tom data. Detta leder till en tyst förvanskning av beslutsunderlaget. I distribuerade databassystem har detta visat sig i form av felaktiga uppdateringar, insättningar eller borttagningar som ändå accepteras av nätverket på grund av att de tekniskt sett inte brutit mot protokollet.

Dessa icke-Byzantinska fel uppstår ofta på grund av krascher, partitionsproblem eller helt enkelt felaktiga sensorvärden. Det gör att annars pålitliga noder skickar vidare inkorrekta meddelanden, vilket förvränger helhetsbilden. Även om inga fientliga aktörer är inblandade, kan effekten bli lika förödande: systemet når konsensus – men kring felaktig data.

Applikationslagrets inflytande är mer subtilt men inte mindre viktigt. Här uppstår felen inte som följd av hårdvaruproblem eller meddelandeförlust, utan som konsekvens av feltolkade miljödata, beräkningsfel eller begränsad perceptionsförmåga. I en distribuerad inlärningsmiljö, där noder ska enas om globala modellparametrar, kan snedvridna sensorvärden från enstaka noder få stor effekt på modellens slutliga kvalitet. Det är inte bara datans tillgänglighet som räknas – utan dess tillförlitlighet.

Ett tydligt exempel är situationell medvetenhet i distribuerade system. Om en nod befinner sig närmare ett händelsecentrum än andra, kommer dess data att vara mer aktuell och detaljerad. Samtidigt kanske andra noder inte ens upptäcker händelsen. Enkel datafusion lyckas sällan väga samman dessa skillnader, vilket leder till felaktiga slutsatser om nätverkets tillstånd. När nätverket dessutom drabbas av partitionering, på grund av tillfälliga länkbortfall eller mobilitet, skapas isolerade informationszoner som utvecklas olika över tid. Det resulterar i att olika delar av nätverket har motstridiga uppfattningar om det aktuella tillståndet – ett faktum som direkt undergräver konsensus.

Fördröjda eller förlorade meddelanden bidrar ytterligare till fragmenteringen av den globala tillståndsbilden. Baserat på inkomplett eller föråldrad information fattar noder beslut som är rationella i sin kontext men felaktiga i helheten. Detta illustrerar det centrala problemet: i trådlösa system är feltolerans inte bara en fråga om korrekthet i algoritmisk mening, utan även om hur väl systemet kan motstå det gradvisa sönderfallet av en gemensam verklighetsuppfattning.

Dessa lager – det fysiska, protokollet, datalagret och applikationen – samverkar inte isolerat, utan påverkar varandra i kedjereaktioner. Ett litet fel på lägre nivå kan förstoras genom varje efterföljande lager, och slutligen ge ett massivt avtryck i det beslut systemet tar. Det gör att klassiska konsensusalgoritmer, designade för deterministiska och stabila miljöer, ofta inte kan tillämpas direkt i trådlösa sammanhang utan djupgående anpassning.

Det är avgörande att förstå att robust konsensus i trådlösa nätverk inte uppnås genom att behandla enskilda fel i isolering. Det krävs en holistisk designstrategi som erkänner samspelet mellan nivåerna, inför redundans där den är mest kostnadseffektiv, och anpassar protokoll för att hantera osäkerhet som en naturlig del av systemets dynamik.

Hur kan ett distribuerat MIS-algoritm effektivt implementeras i en trådlös blockchain?

När man arbetar med distribuerade system och trådlösa blockkedjor är en central fråga hur man effektivt organiserar och samlar in data från noder i ett nätverk. En metod som har visat sig vara användbar är att använda en distribuerad maximal oberoende mängd (MIS)-algoritm, som bygger på avståndsberäkningar mellan noder och organiserar dessa noder i en hierarkisk struktur. Här ska vi beskriva en sådan algoritms implementation, dess egenskaper, samt hur den integreras i en trådlös blockchain-protokoll.

En sådan distribuerad MIS-algoritm baseras på ett avståndsintervall definierat av formeln ri=2ir_i = 2^i. Detta innebär att den resulterande nodstrukturen utvecklas på ett sätt där varje nod i mängden ViV_i bildar en MIS av nodgruppen Vi1V_{i-1} med hänsyn till det specifika avståndet rir_i. För att förtydliga är noder i mängden V0V_0 – den största nodmängden – indelade i olika delmängder V1,V2,,VlogΓV_1, V_2, \dots, V_{\log \Gamma}, där VlogΓV_{\log \Gamma} enbart består av en nod, nämligen roten.

Strukturen som uppstår har ett antal tydliga egenskaper. För det första konstituerar noderna i ViV_i ett MIS i relation till Vi1V_{i-1} för ett visst avstånd rir_i. Detta innebär att varje nod i Vi1V_{i-1} som inte tillhör ViV_i, har en förälder från mängden ViV_i, och avståndet mellan noden och dess förälder är mindre än eller lika med rir_i. Detta möjliggör en organiserad och effektiv kommunikation mellan noderna, vilket är avgörande för ett stabilt och skalbart nätverk.

I detta sammanhang kan vi definiera ett evenemang EE som inträffar med hög sannolikhet (w.h.p.). Om vi väljer ett antal noder NN, inträffar EE med sannolikhet minst 11/Nc1 - 1/N^c, där cc är en konstant. Detta innebär att systemet förväntas vara mycket robust mot fel, vilket är en viktig egenskap för trådlösa blockchain-protokoll.

När vi går över till att diskutera .wChain-protokollet, är de centrala designmålen för detta system att uppnå full decentralisering, hög effektivitet, felresiliens och operativ kontinuitet. .wChain är ett distribuerat system som inte kräver en centraliserad kontrollpunkt, vilket eliminerar risken för en enda felpunkt i systemet. Det är även utformat för att vara mycket effektivt med låg kommunikationsöverhead, vilket gör att transaktioner kan bearbetas snabbt och med hög genomströmning.

Ett viktigt mål för .wChain är också felresiliens. Protokollet ska kunna hantera upp till f=N/2f = \lceil N/2 \rceil felande noder, vilket innebär att även om en viss andel noder misslyckas, kan systemet fortsätta att fungera och bibehålla sin integritet. Detta är särskilt viktigt i distribuerade nätverk, där noder kan gå offline eller drabbas av andra fel.

Det tekniska arbetet bakom .wChain-protokollet är uppdelat i tre faser: PREPARE, COMMIT och DECIDE. Under PREPARE-fasen samlar ledaren in meddelanden från alla följare för att fastställa det aktuella konsensuset. Om fler än ff följare har samma uppfattning som ledaren, går systemet vidare till COMMIT-fasen, där transaktionerna sammanställs i en ny block. I DECIDE-fasen organiserar ledaren transaktionerna i ett nytt block och sänder detta till nätverket, vilket gör att alla noder uppdaterar sina lokala blockkedjor.

För att effektivt hantera kommunikationen mellan noderna används olika funktioner och operationer. En viktig funktion är MSG(.datav), som används för att skapa meddelanden som kapslar in variabla dataelement, exempelvis transaktioner eller block. Varje meddelande innehåller även information om avsändarens och mottagarens identitet samt deras roll i nätverket. Denna funktionalitet möjliggör en säker och effektiv meddelandehantering mellan noderna.

En annan viktig aspekt av .wChain är dess förmåga att hantera dataaggregering och reaggregation. Dataaggregering handlar om att samla in data från alla följare och skicka denna information till ledaren. Reaggregation sker när det behövs för att återställa systemet vid ett fel, och gör det möjligt för en ny ledare att ta över och fortsätta datainsamlingen utan att förlora information.

En avgörande funktion i systemet är den effektiva hanteringen av blockkedjor. Genom att använda funktionerna PACK, APPEND, EXTRACT och UPDATE kan noder hantera sina lokala blockkedjor på ett strukturerat sätt och säkerställa att de alltid har den senaste versionen av kedjan.

Det är viktigt att förstå att .wChain inte bara är en teori utan en praktisk lösning som hanterar de grundläggande problemen för trådlösa blockchain-system, inklusive felresiliens, decentralisering och effektivitet. Dessa egenskaper gör .wChain särskilt lämplig för tillämpningar där både säkerhet och prestanda är avgörande, såsom i IoT-nätverk eller distribuerade applikationer med höga krav på tillförlitlighet.