Den radikala kritiken mot våldet som abstraktioner som universalitet och jämlikhet kan åsamka de relativt fattiga och maktlösa utgör en grundläggande insikt i förståelsen av makt och grymhet. Marquis de Sade fördömde denna falska jämlikhet som försvarades av abstrakta lagar och universella rättigheter, och eftersträvade istället en autentisk, interpersonell grymhet som erkände den gemensamma mänskligheten hos både förövare och offer. Hans stora misslyckande låg dock i oförmågan att se bortom den individuella tillfredsställelsen och förstå möjligheten till kollektiv handling för att övervinna de samhälleliga orättvisor han fördömde.

Jeffrey Epstein representerar däremot en annan form av grymhet, där etik och moral förkastas helt och hållet. Han utnyttjade sin makt och rikedom för att objektifiera och missbruka människor, utan någon insikt om rätt och fel. Epsteins syn på makt var cynisk och kalkylerande; hans rikedom gav honom ett obestridligt herravälde över de unga kvinnor han utnyttjade. Till skillnad från Sade, som trots allt engagerade sig i en form av filosofisk diskussion kring maktens villkor, visade Epstein endast en vulgär och banal sadism. Hans livsstil och brott kan förstås som en extrem manifestation av en generations manliga privilegier och rättighetskonstruktioner där förmågan att inspirera rädsla och smärta blev en symbol för makt.

Den generation av män som formades av figurer som Hugh Hefner och Donald Trump präglades av en kultur där rikedom, privilegier och en berättelse om manlig njutning och ansvarslöshet kunde samexistera. Bland dessa framträdde personer som med rättslig hjälp försvarade denna maktordning och rättfärdigade sexuella övergrepp och exploatering, såsom Alan Dershowitz. Genom att angripa offrens karaktär och hälsa kunde dessa mäktiga män bibehålla sin ställning och undvika rättsliga konsekvenser, vilket speglar en systematisk förskjutning där makthavare själva utmålar sig som offer för att konsolidera sin makt.

Jeffrey Epsteins offentliga persona, noggrant konstruerad efter idealet från denna maktfulla generation, var ett djupt korrupt uttryck för sadism. Hans privata karibiska ö blev en form av modern fästning, likt den som beskrivs i Marquis de Sades verk, där unga kvinnor fångades och tvingades till sexuella tjänster under bevakning. De grova detaljerna kring hans livsstil – från avskräckande dekorationer till de så kallade "orgypartyn" – avslöjar en perversitet som inte enbart är individuell utan också socialt möjliggjord och tillåten.

Trumps liknande men mer offentliga representation av samma ideal, där rikedom och privilegium användes för att dominera och exploatera, visar hur denna maktkultur fortsätter att frodas i olika former. Viktiga att förstå är dock att dessa exempel inte är avvikande eller isolerade, utan snarare symptom på ett bredare samhälleligt mönster där makt utövas genom att förtrycka och objektifiera, och där rättssystemet och kulturen ofta legitimerar förövarna snarare än skyddar offren.

Det är av stor betydelse att inse hur makt och grymhet ofta är sammanflätade i samtida strukturer. Grymheten är inte bara en personlig egenskap eller en fråga om individuell moral, utan också en del av en större social och politisk dynamik där vissa grupper tillåts och uppmuntras att utöva våld och förnedring som en del av sin maktutövning. Att förstå detta kräver ett kritiskt förhållningssätt till hur makt fungerar, och en medvetenhet om att kampen mot sådana former av våld och exploatering måste vara kollektiv och systematisk.

Hur Illiberala Politiker och Korruption Formade USA under Trump-eran

Under Trump-eran blev de värsta aspekterna av USA:s politik för invandringsmotstånd synliga. De människor som stod emot och kämpade mot dessa orättvisor förlorade inte bara i form av politisk makt, utan också i socialt och ekonomiskt avseende. För dem var de negativa effekterna av Trumps politik mer än bara förändringar i lagstiftningen – det var en attack på deras identitet, värdighet och rättigheter. Stöd och motstånd för invandrarrättigheter blev ett sätt att mäta de djupare och mer farliga tendenserna som växte fram under Trumps presidentskap.

När man diskuterar korruption i USA i dag, handlar det inte bara om småaktiga politiker eller tjänstemän som använder sin position för ekonomisk vinning. Korruption är inte längre begränsad till de skandaler som vi vanligen ser om företagsledare och politiker som missbrukar sin makt för privata vinster. Tvärtom har korruptionen blivit en grundläggande del av hur det politiska systemet fungerar, särskilt genom den ojämlikhet och oansvarighet som har kännetecknat perioderna av politisk regimändring i USA. I dag är det främst de rika och privilegierade grupperna som gynnas av systemet och förblir oansvariga trots sin makt.

De ekonomiska och politiska trenderna som följde efter finanskrisen 2008 är fortfarande påtagliga. Många av de företag som orsakade krisen inte bara överlevde, utan växte sig ännu starkare. Under den ekonomiska återhämtningen som följde på krisen förblev medel- och låginkomsttagarnas löner stagnanta, medan de högsta inkomstgrupperna såg sina förmögenheter växa. År 2017 kom det republikanska förslaget om att sänka företagskatterna och gav stora skattesänkningar till de redan förmögna, vilket fördjupade den sociala ojämlikheten. När Trump sedan, i samband med coronapandemin, införde ytterligare stödåtgärder som i huvudsak gynnade de rikaste, blev det ännu tydligare hur politiska beslut ofta gör mer för att bevara de rikas dominans än att stötta de som verkligen behöver hjälp.

Korruption i dagens USA är inte längre bara ett ord som associeras med ekonomiska brott eller maktmissbruk. Det handlar om den politiska och ekonomiska dynamik som gör det möjligt för en liten elit att fortsätta att samla på sig rikedom och politisk makt samtidigt som majoriteten av befolkningen ser sina ekonomiska förutsättningar försämras. Korruptionen handlar om att skapa system där rikedom och inflytande går hand i hand, där skattesystemet och företagsreglerna inte är utformade för att skydda samhället utan istället för att underlätta för de mest privilegierade att utnyttja sina positioner.

Det är också viktigt att notera att denna form av "illiberal politik", som har blivit mer synlig under Trump-administrationen, inte är ny. Den har funnits under lång tid och går tillbaka åtminstone till Nixon-eran, och kanske ännu längre. Den amerikanska demokratin har länge varit präglad av systematiska orättvisor – framför allt genom den ekonomiska dominansen av vita män, som genom politiska beslut har kunnat bibehålla sitt överläge på bekostnad av kvinnor och minoriteter. Samtidigt som teorin om lika rättigheter för alla genomsyrar det amerikanska samhället, har de verkliga politiska strukturerna gynnat de som redan är rika och vita.

Under Trumps presidentskap blev det tydligare än någonsin hur de politiska beslut som fattades inte bara gynnade de rika, utan också stärkte de maktstrukturer som exkluderar de som inte tillhör de privilegierade grupperna. Företagslobbying och politiskt gerrymandering blev vanliga metoder för att behålla makt. Samtidigt var valet av konservativa domare och den alltmer ideologiskt drivna rättsväsendet också ett sätt att cementera en politik som gynnade de allra rikaste.

En aspekt av denna politik är hur den speglar en långvarig tendens av att rika individer och företagsledare fortsätter att kontrollera landets ekonomiska och politiska system utan att behöva ta ansvar för sina handlingar. Trots att den amerikanska demokratin förblir en av världens mest genomskinliga, ligger makten i händerna på de som har råd att forma den. Trumps politik, även om den för många representerade en farlig förskjutning mot mer auktoritära och illiberala tendenser, är också en spegling av ett mycket längre systematiskt misslyckande i USA:s politiska kultur.

De maktstrukturer som etablerades under Trumps administration är således inte bara en kortsiktig förändring i politikens landskap, utan ett resultat av flera decennier av politik som gynnat de rikaste, och en pågående trend av att förstärka denna ojämlikhet genom lagstiftning och politiska beslut.

Endtext

Vad var egentligen den verkliga andan i 60-talet?
Hur fungerar hydrauliska slagmekanismer i bergborrning och vad gör dem överlägsna?
Hur Nondeterminism och Meddelandehantering Påverkar Distribuerade System och Designbeslut
Hur fungerar datorns minne och bearbetning?