I utvecklingen av webbläsartillägg är manifestet en central komponent, särskilt när det gäller hur tillägget interagerar med webbläsaren och operativsystemet. I den här delen fokuserar vi på hur manifestet definieras, särskilt under övergången från Manifest V2 till Manifest V3, och de förändringar som påverkar utvecklingen av bakgrundsskript, anpassning av inställningar och interaktion med användarens webbläsartjänster.

I Manifest V3 har bakgrundsskript genomgått en betydande förändring. Tidigare, i Manifest V2, var bakgrundsskripten implementerade som en huvudlös webbsida som kördes kontinuerligt i bakgrunden. Denna lösning, trots sin flexibilitet, medförde en risk för överkonsumtion av systemresurser. Med Manifest V3 är bakgrundsskript ersatta med en singleton service worker. Denna lösning är händelsestyrd och körs endast när det behövs, vilket medför en förbättrad prestanda och minskat resursutnyttjande. En service worker i bakgrunden är särskilt användbar för att hantera kommunikationen mellan innehållsskript, popup-fönster och andra delar av tillägget, samt att reagera på webbläsarens händelser som flikskapande eller navigering.

Exempel på bakgrundsskript med en service worker kan definieras i manifestet som följer:

json
{ "background": { "service_worker": "scripts/background.js" } }

För att möjliggöra importuttalanden i bakgrundsskriptet kan egenskapen "type": "module" läggas till, vilket ger utvecklaren möjlighet att importera externa moduler direkt i bakgrundsskriptet.

I Manifest V3 har även egenskapen browser_action, som tidigare definierade beteendet för tilläggets ikon i webbläsarens verktygsfält, ersatts med den mer generella action-egenskapen. Denna förändring förenklar API:t och gör det enklare att hantera tilläggets ikon och dess interaktion med användaren. Det är viktigt att förstå att de äldre egenskaperna browser_action och page_action är redundanta i moderna webbläsare, och har därför slagits ihop i en gemensam egenskap som fungerar lika för alla plattformar.

En annan egenskap i manifestet är browser_specific_settings, som definierar värden som är specifika för olika webbläsartillverkare, som Edge, Gecko eller Safari. Dessa inställningar är relativt ovanliga att använda, men de tillåter utvecklare att specificera webbläsarens unika beteende, till exempel placeringen av tilläggets ikon eller de specifika versionerna som tillägget är kompatibelt med. Exempel på användning av denna egenskap kan se ut så här:

json
{
"browser_specific_settings": { "edge": { "browser_action_next_to_addressbar": false }, "gecko": { "id": "[email protected]", "strict_min_version": "51.0", "strict_max_version": "62.*", "update_url": "https://example.com/updates.json" }, "safari": { "strict_min_version": "21", "strict_max_version": "28" } } }

chrome_settings_overrides är en annan viktig egenskap som låter tillägget skriva över standardinställningarna för vissa webbläsartjänster. Dessa inställningar kan inkludera att ändra startsidans URL, definiera en ny sökleverantör eller överstyra de sidor som öppnas vid webbläsarens uppstart. För webbläsare som stöder denna funktion, som Chromium, kan manifestet konfigureras för att ange en anpassad startsida, som i följande exempel:

json
{ "chrome_settings_overrides": { "homepage": "https://www.buildingbrowserextensions.com" } }

Det är även möjligt att definiera en anpassad sökleverantör, vilket gör att användaren får sina sökresultat från en specifik motor, exempelvis Brave Search Engine. Det är viktigt att förstå att i Chromium-baserade webbläsare kan endast en fördefinierad lista av sökmotorer användas. För att ange en sådan sökmotor ser manifestet ut så här:

json
{ "chrome_settings_overrides": { "search_provider": { "name": "Brave Search Engine", "prepopulated_id": 109,
"search_url": "https://search.brave.com/search?q={searchTerms}",
"encoding": "UTF-8", "is_default": true } } }

För att åstadkomma dessa ändringar kan det vara nödvändigt att starta om webbläsaren helt, då vissa inställningar laddas vid webbläsarens uppstart.

För att ge en ännu djupare anpassning av webbläsartjänster kan tillägget också skriva över specifika webbläsarsidor, såsom Historik, Bokmärken eller Ny flik. Detta görs genom att använda egenskapen chrome_url_overrides, där man definierar vilken sida som ska ersätta de standardwebbsidor som webbläsaren normalt skulle visa.

Exempel på att skriva över ny fliks-sidan:

json
{
"chrome_url_overrides": { "newtab": "components/newtab/newtab.html" } }

Att förstå dessa egenskaper och hur de påverkar både webbläsartilläggets beteende och användarens upplevelse är avgörande för att skapa välfungerande och anpassningsbara tillägg. För att säkerställa att tillägget fungerar på alla plattformar är det viktigt att hålla koll på webbläsarspecifika inställningar och begränsningar.

Vidare, när man arbetar med dessa inställningar, är det viktigt att förstå att vissa funktioner inte stöds i alla webbläsare eller kan kräva specifika versioner av en webbläsare. Det är därför viktigt att ständigt testa och uppdatera tilläggets manifest för att säkerställa maximal kompatibilitet.

Hur fungerar bakgrundsskript och servicearbetare i webbläsartillägg?

Bakgrundsskript är centrala för webbläsartillägg och har en avgörande roll i att upprätthålla långlivade och effektiva funktioner utan att påverka användarens interaktion direkt. De arbetar i bakgrunden och tillhandahåller en mängd olika funktioner, såsom hantering av användardata, kommunikation mellan olika delar av tillägget, samt övervakning av system- och nätverksaktiviteter. Bakgrundsskript kan liknas vid servicearbetare, men det finns viktiga skillnader och förståelse för dessa skillnader är nödvändigt för att kunna designa och implementera funktionella och stabila tillägg.

Servicearbetare, ett begrepp som härstammar från webben, är skript som körs i bakgrunden och har som uppgift att hantera nätverksbegärningar, caching och andra funktioner som inte kräver en direkt interaktion med användaren. De är självständiga enheter som kan köras även när webbläsartillägget inte är aktivt. På samma sätt är bakgrundsskript inom webbläsartillägg designade för att vara aktiva under hela sessionen, och de kan hantera olika processer samtidigt som användaren använder andra delar av webbläsaren.

En grundläggande skillnad mellan bakgrundsskript och servicearbetare är att servicearbetare inte har direkt åtkomst till DOM (Document Object Model). Detta innebär att de inte kan manipulera användarens webbsida eller förändra innehållet som visas. De är mer fokuserade på nätverksoperationer och kommunikation med servern. Bakgrundsskript, å andra sidan, kan ha en mer flexibel roll i tilläggets funktionalitet och kan till exempel hantera användarinformation, lagra data och reagera på händelser utan att störa användarens upplevelse.

Vidare bör man förstå att bakgrundsskript är icke-permanenta. De körs endast när de behövs och termineras när de inte längre behövs för att spara systemresurser. Detta är i kontrast till mer traditionella skript som körs kontinuerligt under webbsidans existens. För att arbeta med bakgrundsskript och hantera deras livscykel, måste utvecklare förstå när och hur dessa skript skapas, uppdateras och avslutas. De måste också vara medvetna om hur fel i bakgrundsskript kan identifieras och hanteras på ett effektivt sätt.

När man utvecklar ett tillägg som använder bakgrundsskript är det viktigt att vara medveten om vissa vanliga mönster och bästa praxis. Ett exempel är hantering av användardata och autentisering. Eftersom bakgrundsskript ofta är de som ansvarar för att hantera användarsessioner och känslig information, är det viktigt att använda säkra metoder för lagring och kommunikation av denna data. För att säkerställa tilläggens säkerhet är det nödvändigt att implementera starka metoder för sekretesshantering och autentisering.

En annan viktig aspekt är hantering av meddelanden mellan bakgrundsskript och andra komponenter i tillägget, såsom popup-fönster eller innehållsskript. Ett meddelandebus kan användas för att organisera och optimera denna kommunikation och säkerställa att data inte går förlorad eller förlorar sin synkronisering över olika delar av tillägget.

Förutom att hantera nätverksbegärningar och användardata kan bakgrundsskript också användas för att övervaka installationen och uppdatering av tillägget. Genom att implementera specifika händelsehanterare kan tillägget reagera på förändringar i tilläggets version, vilket kan hjälpa till att säkerställa att användare får de senaste funktionerna och säkerhetsuppdateringarna.

Det finns också en rad tekniska utmaningar att hantera, såsom hur man arbetar med dynamiska skript och hur man säkerställer att dessa skript laddas korrekt och i rätt ordning. Här är det också viktigt att förstå begreppet "statiska och dynamiska importerar" för att kunna optimera tilläggets prestanda och effektivitet.

Det är också värt att notera att bakgrundsskript i tillägg är känsliga för nedstängningar och resurshantering. Eftersom dessa skript kan stängas av när de inte är aktiva, är det viktigt att utvecklare förstår och implementerar korrekt hantering för att hantera nedstängning och säkerställa att alla processer avslutas på ett kontrollerat sätt för att undvika dataförlust eller andra problem.

Vidare kan man inte bortse från betydelsen av att testa och inspektera bakgrundsskript noggrant. Det är viktigt att förstå hur fel kan identifieras i skriptens körning, och hur man hanterar vanliga problem som kan uppstå vid interaktion med webbläsartillägg och externa tjänster.

Avslutningsvis är bakgrundsskript och servicearbetare fundamentala för att skapa dynamiska och effektiva webbläsartillägg. För att kunna utnyttja deras fulla potential måste utvecklare inte bara förstå deras tekniska funktioner, utan också veta hur man hanterar användarinteraktioner, dataflöden och prestanda. Genom att ha en djupare förståelse för dessa aspekter kan man skapa tillägg som inte bara fungerar bra utan också är säkra och skalbara på lång sikt.

Hur bakgrundsskript fungerar i webbläsartillägg

I webbläsartillägg är bakgrundsskripten en central komponent som säkerställer att funktioner som inte är beroende av användarens direkta interaktion med popup-fönster eller webbsidor fortfarande kan köras. Ett exempel på hur bakgrundsskript kan användas är att hantera händelser från en webbläsartilläggsverktygsikon. När ikonen klickas på kan ett skript köra en funktion utan att popupen faktiskt behöver vara öppen. Genom att placera händelsehanterare i bakgrundsskriptet säkerställs att de alltid exekveras när de behövs, även om tjänstarbetaren (service worker) stängs ner och startas om av webbläsaren.

Ett av de främsta syftena med bakgrundsskript är att hantera autentisering och hemligheter på ett sätt som är säkert och inte utsätts för risken att bli åtkomna av den webbsida som tillägget interagerar med. Detta är särskilt viktigt när ett innehållsskript behöver kommunicera med en server. Om innehållsskriptet skickar en förfrågan direkt från sidan riskerar det att utsättas för de säkerhetsbegränsningar som gäller för same-origin-policy. Dessutom är det farligt att lagra autentiseringstokens eller användaruppgifter direkt i innehållsskriptet, eftersom den webbsida där tillägget används har åtkomst till samma DOM och lagrings-API:er.

En säker autentisering kan uppnås genom att följande steg utförs:

  1. Användaren anger sina inloggningsuppgifter via en betrodd användargränssnitt i popupen.

  2. Autentiseringen sker på servern, och autentiseringstoken lagras via Chrome:s chrome.storage API.

  3. Bakgrundstjänsten får åtkomst till denna token och kan därmed skicka autentiserade förfrågningar till fjärrservern.

På detta sätt kan innehållsskriptet kommunicera med bakgrundsskriptet för att vidarebefordra autentiserade förfrågningar. Innehållsskriptet behöver aldrig hantera användarens autentiseringsuppgifter eller lagra några hemligheter, vilket minskar säkerhetsriskerna. Vidare slipper innehållsskriptet att vara begränsat av samma-origin-policy, vilket gör att det kan kommunicera fritt med servern.

En annan funktion som bakgrundsskripten erbjuder är som en meddelandecentral, eller en "Message Hub", för alla skript i tillägget. Eftersom bakgrundsskriptet är den enda delen av tillägget som garanterar att meddelanden hanteras och exekveras exakt en gång, är det användbart för att koordinera kommunikation mellan olika innehållsskript och bakgrundstjänsten. Ett vanligt scenario är att flera innehållsskript på olika sidor kommunicerar med samma bakgrundstjänst, som fungerar som en central mottagare och vidarebefordrare av meddelanden.

Dessutom kan bakgrundsskripten hantera lagring av större mängder strukturerad data via IndexedDB. Genom att låta bakgrundstjänsten hantera databasen säkerställs att alla migrationsprocesser sker utan konflikter mellan versioner, eftersom webbläsaren garanterar att endast en bakgrundstjänst körs åt gången.

En annan kraftfull funktion är möjligheten att programmässigt injicera innehållsskript i webbsidor. Detta kan vara användbart när det finns behov av att asynkront eller baserat på vissa villkor injicera ett skript i en webbsida. Ett exempel på detta är när en användare klickar på verktygsikonen i tillägget, vilket kan trigga bakgrundsskriptet att injicera ett innehållsskript på den aktuella sidan.

Slutligen kan bakgrundsskript användas för att spåra användarens webbtrafik. Genom att använda webbläsarens webNavigation API kan bakgrundsskriptet logga vilka sidor som besöks och utföra särskilda åtgärder baserat på den besökta sidans URL.

Det är också viktigt att förstå att bakgrundsskripten i tillägg är en kraftfull komponent som tillåter stor flexibilitet och kontroll över tilläggets beteende, men de måste användas med omsorg. Att hantera autentisering på ett säkert sätt, hantera kommunikation mellan olika delar av tillägget och säkerställa att alla användardata hanteras korrekt är centrala aspekter som måste beaktas under utvecklingen av webbläsartillägg.

Hur hanteras behörigheter i webbläsartillägg och vad bör man förstå om deras användning?

I hanteringen av behörigheter för webbläsartillägg är det avgörande att förstå att webbläsaren inte gör några antaganden om vilka behörigheter som kan behövas vid inläsning av tillägget, eller ens om en begärd behörighet faktiskt används i koden. All hantering av behörigheter sker först vid körning, vilket innebär att rätt behörigheter måste deklareras i manifestfilen för att undvika fel vid körning. Ett vanligt misstag är att glömma lägga till nödvändiga behörigheter, som exempelvis för lagring med storage, vilket enkelt löses genom att lägga till dessa i manifestet.

Programmatisk kontroll av behörigheter är möjlig genom metoden chrome.permissions.getAll(), som visar vilka behörigheter den aktuella kontexten för tillägget har tillgång till. Detta inkluderar både obligatoriska och eventuella tilläggsbehörigheter, vilka sammanställs i en enhetlig lista.

Till skillnad från obligatoriska behörigheter kan tillägg be om så kallade valfria behörigheter, som användaren kan godkänna först när en viss funktion kräver det. Detta koncept speglar hur mobilappar ibland ber om tillgång till funktioner först när användaren aktiverar något specifikt, som platsdata eller foton. Detta ger större flexibilitet och kontroll för användaren och kan minska antalet varningar som visas vid installation.

Det finns en tydlig skillnad i hur behörigheter för webbsidor och webbläsartillägg hanteras. I vanliga webbsidor kan en API-anrop som kräver tillstånd automatiskt trigga en dialogruta som frågar användaren, och om användaren godkänner kan anropet fortsätta. I tillägg däremot, leder ett anrop utan rätt behörighet till ett fel utan möjlighet till automatisk dialogruta. Därför måste tillägget först kontrollera om behörigheten finns, och om inte, begära den explicit innan man använder funktionaliteten som kräver tillstånd.

Denna begäran om tillstånd är idempotent; det vill säga att man kan anropa begäran flera gånger utan negativa effekter. Det är även viktigt att känna till att vissa behörigheter som tilldelas via webbläsarens gränssnitt, exempelvis kamera eller mikrofon, inte är tillgängliga i alla delar av tillägget, men kan delas inom samma ursprung när de väl har beviljats i en fullständig sida.

Sedan Manifest V3 har behörigheterna delats upp i två kategorier: permissions, som avser API:erna tillägget behöver, och host_permissions, som avser vilka webbplatser eller ursprung tillägget kan använda dessa API:er på. Host-behörigheter fungerar som en vitlista och medger speciella privilegier såsom åtkomst till ursprungsdata, möjligheten att göra cross-origin-förfrågningar, injicera skript och läsa cookies för dessa domäner, så länge andra relaterade behörigheter också är tilldelade.

Behörigheter gäller under hela tilläggets livstid, men användaren kan när som helst återkalla dem via webbläsarens hanteringssida för tillägg. Om tillägget avinstalleras och installeras på nytt förloras alla tidigare valfria behörigheter som beviljats.

Vissa behörigheter, som de för alarms och lagring, är relativt ofarliga för användaren och kan därför användas utan att skapa varningsmeddelanden. Andra, mer känsliga behörigheter kräver däremot särskild uppmärksamhet då de kan ge tillägget mycket större kontroll och påverkan på användarens integritet och säkerhet.

För att helt förstå behörighetshantering i webbläsartillägg bör man också vara medveten om skillnaderna i hur olika API:er fungerar beroende på om behörigheterna är obligatoriska eller valfria, och hur dessa påverkar användarupplevelsen. Betydelsen av att optimera användarens tillit genom att begära minimala nödvändiga behörigheter i rätt tid är central för att undvika överdrivna varningar och ge en smidig, transparent användning. Dessutom är det viktigt att implementera tydliga flöden där användaren alltid vet varför och när behörigheter begärs, samt att vara medveten om att tillstånd kan tas bort när som helst, vilket påverkar tilläggets funktionalitet.

Hur man inspekterar och testar webbläsartillägg under utveckling

Att utveckla och testa webbläsartillägg kan vara en utmaning, särskilt när det gäller att felsöka och hantera olika komponenter som popup-sidor, bakgrundsservicetjänster och innehållsskript. För att effektivt kunna arbeta med dessa komponenter krävs det en noggrann förståelse för hur webbläsartillägg fungerar och hur man kan utnyttja utvecklarverktygen för att säkerställa att allt fungerar korrekt.

En viktig aspekt av utvecklingen är att förstå hur webbläsaren hanterar tilläggen och hur man kan använda utvecklarverktygen för att inspektera dessa komponenter. För att göra detta kan man använda den inbyggda inspektionsfunktionen som finns för varje del av tillägget, inklusive bakgrundsservicetjänster, innehållsskript och popup-sidor.

När du inspekterar en tilläggsvy, till exempel via alternativsidan, kommer konsolen att visa loggutdata för både den aktuella flikens konsolutdata och bakgrundsservicetjänstens logg. Om du vill separera loggutdata från olika källor kan du välja att filtrera dessa i utvecklarverktygen. Detta gör det enklare att identifiera och hantera problem som kan uppstå under utvecklingen.

En annan viktig komponent att inspektera är bakgrundsservicetjänsten. Genom att öppna inspektionsvyn för bakgrundsservicetjänsten får du tillgång till detaljerad information om dess status och loggutdata. Det är viktigt att komma ihåg att en bakgrundsservicetjänst inte ska lämnas öppen under för lång tid, eftersom det kan påverka livscykeln för tjänsten och skapa konstigt beteende vid felsökning.

Förutom att inspektera specifika komponenter i tillägget, är det också avgörande att förstå hur ändringar i filerna påverkar tilläggets funktion. När du gör ändringar i källfilerna, som exempelvis popup.html, kommer dessa att reflekteras direkt nästa gång tillägget laddas. Det gäller dock inte för filer som bara används vid installationen, som manifest.json, där ändringar endast träder i kraft när tillägget laddas om.

En av de största utmaningarna under utvecklingen av tillägg är att övervaka och hantera fel. Alla fel som uppstår i ett tillägg, oavsett var de uppstår, visas i tilläggets felvy. Detta gör det lättare att identifiera och åtgärda problem snabbt. För bakgrundsservicetjänster är det viktigt att notera att ett fel som uppstår vid den första körningen kan förhindra att tjänsten registreras korrekt, vilket innebär att eventhanterare aldrig kommer att köras.

För att säkerställa att tillägget fungerar som förväntat är det viktigt att förstå när olika delar av tillägget laddas om. Ett "extension reload" hämtar en ny kopia av manifest.json, uppdaterar bakgrundsservicetjänsten och stänger eventuella gamla popup- eller alternativsidor. En "extension page reload" laddar om alla sidor som använder tilläggets specifika URL-schema. Vid en "devtools reload" öppnas och stängs utvecklarverktygens gränssnitt för att reflektera ändringar i dessa sidor. Det är också möjligt att programmässigt ladda om tillägget genom att använda olika API-metoder.

När det gäller automatiserade tester kan många av de verktyg som används för att testa webbsidor användas även för att testa webbläsartillägg. Verktyg som Vitest och Puppeteer kan konfigureras för att köra automatiserade tester på tillägget. En viktig aspekt är att vissa delar av tillägget, som popup-sidor och innehållsskript, inte alltid kan testas direkt, men med hjälp av kreativa lösningar kan man fortfarande skapa ett effektivt testsystem.

För enhetstester är tilläggen relativt enkla att testa eftersom de inte är beroende av att komponenter renderas i deras native browser-containers. Tests införs vanligtvis genom att använda Vite som byggverktyg, React som ramverk och Vitest som testköraren. När enhetstester skrivs, som exempelvis ett enkelt tillägg med en popup som läser från Chrome Storage API, kan man vara säker på att popupen fungerar som förväntat genom att skriva testfall som kontrollerar rendering och funktion.

Det är också viktigt att förstå att tester för webbläsartillägg måste vara anpassade till den specifika arkitekturen för tillägget. Eftersom tilläggen interagerar med webbläsarens gränssnitt och andra webbsidor kan det krävas specifika tekniker för att testa popups, innehållsskript och bakgrundsservicetjänster. Man bör därför noggrant överväga hur man skriver tester för varje komponent för att uppnå de mest tillförlitliga resultaten.

Vid utveckling och testning av tillägg är det avgörande att förstå hur man hanterar fel, övervakar ändringar och effektivt testar tillägget för att säkerställa att det fungerar stabilt i alla miljöer. Genom att utnyttja webbläsarens utvecklarverktyg och de automatiserade testverktyg som finns tillgängliga kan utvecklare förbättra kvaliteten på sina tillägg och säkerställa en smidig användarupplevelse.