Hur Global Birdfair Skyddar Albatrosser och Andra Havsfåglar

Global Birdfair är inte bara en samlingspunkt för fågelintresserade från hela världen, utan också en kraftfull aktör i arbetet med att bevara de mest ikoniska havsfåglarna, som albatrosserna. Dessa majestätiska fåglar, som tillbringar större delen av sitt liv på öppna hav, står inför flera hot, där långlinjefiske är ett av de mest allvarliga. Tack vare de medel som samlas in under evenemanget har organisationer som arbetar för fåglarnas bevarande kunnat intensifiera sina insatser för att skydda dem från att fastna i fiskeredskap och dö av utmattning eller fångst.

Under de senaste åren har denna insats visat lovande resultat, där både lokalbefolkning och internationella aktörer har samarbetat för att införa strikta regleringar av fiskemetoder. Det är i denna kontext av både aktivt skydd och ett växande engagemang från globalt håll som albatrosspopulationen har börjat visa tecken på återhämtning. Samtidigt blir det allt mer tydligt att bevarandet av dessa fåglar är nära kopplat till människans aktiviteter, både på land och till havs.

Det är också viktigt att förstå den bredare påverkan som en art som albatrossen har på sitt ekosystem. Genom att skydda dessa fåglar skyddar vi inte bara en art, utan även hela de marina ekosystemen där de spelar en central roll i näringskedjan. Albatrosser fungerar som indikatorarter, vilket betyder att deras hälsa och välbefinnande kan ge oss viktiga ledtrådar om tillståndet för haven i stort.

En annan aspekt som förtjänar uppmärksamhet är frågan om invasiva arter och deras påverkan på den lokala faunan. Flera arter som ursprungligen inte hör hemma i Storbritannien har etablerat sig och växer snabbt i antal. Den mest kända av dessa är Mandarinandan, som trots sitt främmande ursprung ofta ses som en vild fågel i sitt nya hem. Diskussionen om invasiva arter i fågelskådarkretsar är komplex, då vissa arter inte nödvändigtvis skadar ekosystemet, medan andra kan orsaka förödelse för inhemska arter.

För många fågelskådare är dessa non-native arter både en källa till fascination och en utmaning. Vissa av dessa arter har blivit en integrerad del av den brittiska faunan och ger oss möjlighet att observera en större variation av fåglar än tidigare, medan andra fortfarande är kontroversiella, då de anses konkurrera med eller till och med hota inhemska fågelarter. Denna diskussion berör också ämnet fågelidentifiering och tickning, där gränserna mellan vad som räknas som en "äkta" art och en "invasiv" art blir allt mer flytande.

Ett exempel på detta är Turturduvan, som var en självklar del av sommarens fågelsång för bara några decennier sedan. Men en dramatisk nedgång i dess antal, orsakad av habitatförlust, jaktryck och klimatförändringar, har lett till att vi sällan hör den klassiska, lugna ljudet från denna art längre. När jakten på turturduvor i Medelhavsområdet minskade, sågs dock en återhämtning, vilket visar hur reglering och skydd av specifika arter kan få omedelbara positiva effekter. För den fågelskådare som fortfarande ser turturduvor i sitt område är det därför en extra påminnelse om den värdefulla insatsen som bevarandeorganisationer gör.

Fågelskådning handlar inte bara om att identifiera fåglar och lägga till dem på sin lista. Det handlar också om att förstå och värdera den påverkan som vi som människor har på dessa arter, samt att stödja insatser som kan bidra till deras långsiktiga överlevnad. Fågelskådning är ett sätt att engagera sig i naturen på en djupare nivå, och för den som vill bli mer involverad finns det många möjligheter att både bidra till och delta i globala bevarandearbeten. Exempelvis kan man stödja initiativ som Global Birdfair, där insamlade medel går till skyddet av hotade arter som albatrosser.

Den som är intresserad av fågelskådning i sitt eget land kan också engagera sig genom att följa lokala bevarandearbeten och stödja de fåglar som riskerar att förlora sina livsmiljöer på grund av urbanisering, jordbruk och andra mänskliga aktiviteter. Det finns också ett ökande intresse för fågelskådning som en aktivitet för att förstå och ta hand om miljön, särskilt i länder där hot mot biodiversiteten är stora.

Förutom att delta i traditionella fågelobservationer är det viktigt att fågelskådare också utbildar sig själva och andra om de problem som fåglar står inför i dag. Samarbete mellan lokala fågelskådare, forskare och myndigheter kan hjälpa till att skapa mer hållbara lösningar för att skydda hotade fågelarter. Det är också en påminnelse om att vi alla har en del att spela för att skydda vår gemensamma natur, och att varje liten insats, oavsett om den sker i stor skala eller på lokal nivå, kan ha stor betydelse för vår planets framtid.

Är Mandarinen en icke-infödd art, men ändå tickbar?

I mitt försvar, skogsgolvet var fläckigt av starkt april-ljus, ljuset och skuggan ständigt i rörelse medan vinden rörde på grenarna ovanför. Och det, skulle jag anta, är anledningen till att Mandarinandens färger ser ut som de gör. En bild av en hane i någon fältguide gör den till den mest pråliga, mest framträdande fågeln du någonsin sett. Men i sitt "naturliga habitat", de starka färgfläckarna och den skarpt avgränsade teckningen kanske inte framstår som lika slående. De flesta fågelskådare, skulle jag gissa, tickar lyckligt denna art utan större tvekan. Å andra sidan har jag mött människor som inte "räknar" Ringnäckad papegoja, med argumentet att de är icke-infödda. De är här som resultat av relativt nyliga rymningar eller flyktförsök och anses inte ha någon direkt negativ påverkan på miljön, så de ser bra ut men får ändå inte räknas.

Men hur förhåller det sig med andra icke-infödda vildfåglar? För närvarande finns det exempel som den Ruddy Shelduck vid en lokal grusgrop. Den kan vara en verklig vilsen fågel, men det är nog mer sannolikt att det är en rymd fågel, en "feral bird", och det hjälper nog att det är en fotogen fågel med en komiskt irriterad min och en vana att posera för bilder i soliga häckar och på ensamma staketstolpar.

Men medan Fasanen, och i något mindre grad Rödbenad Partridgen, kan hävda att de har varit på dessa öar i århundraden, är det mycket svårt att påstå att de inte har någon skadlig påverkan på miljön i allmänhet. Volymen av Fasanhönor som släpps ut varje år innebär exempelvis att de äter enorma mängder mat som annars skulle vara tillgänglig för andra, inhemska jordbruksfåglar. Den frågan måste man fundera på i sin helhet.

I slutändan handlar det självklart om den personliga tolkningen och preferensen när det gäller vilka fåglar man väljer att "ticka". Du kan mycket väl låta dig ledas av någon auktoritet, vare sig det är BOU, din länsregistrator, någon av nyhetskällorna eller till och med fågelskådarmagasinet. Eller så kan du göra bedömningen själv. För bara några veckor sedan gick jag till mataffären efter jobbet och blev förvånad att se en vit stork stå på taket av en byggnad intill parkeringen. Nyhetstjänsterna rapporterade några vita storkar spridda över landet, alla verksamma som antingen vildfåglar från kontinenten eller fåglar från det välkända utsläppsschemat i West Sussex. Men denna, som visade sig ha en ring på sitt ben med namnet på en djurpark i West Midlands, skulle visa sig vara en fågel som just blivit infångad och lurat ned.

Det är inte så enkelt när det gäller bedömningen av de fåglar som verkligen är "icke-infödda" eller om deras ursprung är något annat än det ursprungliga. Det är denna svårighet som gör fågelskådning så fascinerande och alltid levande för diskussion. Vad räknas egentligen? Är det en fågel från en naturlig population, en som rymt från fångenskap eller en som har blivit introducerad av människor som en del av ett utsättningsprojekt? Det är något som var och en måste väga för sig själv.

Vad som också måste förstås är att denna debatt om icke-infödda fåglar inte bara handlar om att definiera vad som ska räknas eller inte, utan också om att förstå den ekologiska betydelsen av dessa arter. Vissa av dem påverkar den inhemska faunan på ett sätt som inte alltid är uppenbart vid första anblicken. Till exempel, medan vissa fåglar som Mandarinand kan verka ofarliga, är andra som Fasanhönan mer problematiska ur ett ekologiskt perspektiv, eftersom de kan konkurrera med inhemska arter om resurser som föda och livsmiljöer.

Så, för att kunna ha ett nyanserat och ansvarsfullt perspektiv på fågelskådning och bedömning av icke-infödda arter, behöver vi överväga både deras ekologiska påverkan och de kulturella och praktiska aspekterna av att inkludera dem i vår skådning. Man måste vara medveten om att vissa arter, även om de kanske inte direkt skadar den naturliga miljön, kan ha långsiktiga effekter som inte alltid är synliga vid första anblicken.

Hur man fångar unika bilder i extrema ljusförhållanden

Att fotografera i extrema ljusförhållanden kan vara en både utmanande och kreativ upplevelse. Ljusets infallsvinkel och intensitet kan dramatiskt förändra hur en bild uppfattas och erbjuder en rad intressanta möjligheter. Att fotografera mot solen, med överexponering som avsikt, skapar ofta minimalistiska och stiliserade bilder, där detaljerna förloras i ett hav av ljus. Denna metod, som många erfarna fotografer använder, ger en stark känsla av ljusets reflektion och kan framhäva färgnyanser som annars inte skulle vara synliga.

En av de mest intressanta aspekterna med att arbeta under dessa förhållanden är att förstå hur ljuset reflekteras och interagerar med motivet. Genom att experimentera med olika exponeringar kan du fånga fascinerande effekter, som när fåglar flyger genom ett starkt belyst landskap. Trots att många av de bilder som tas under sådana extremförhållanden kanske inte är perfekta, erbjuder de ovärderlig erfarenhet som kommer att vara användbar vid framtida fotograferingar. Erfarenheten av att misslyckas kan ge dig insikter om hur du kan kontrollera ljuset på ett mer medvetet sätt nästa gång.

För att verkligen utnyttja denna typ av ljus behöver du förstå både tekniken bakom kamerans inställningar och hur olika objekt påverkas av ljuset. Till exempel, när du fotograferar mot solen, är det avgörande att justera bländaren så att du undviker att bilden blir för ljus, samtidigt som du behåller tillräcklig kontrast för att ge bilden liv. Även om du misslyckas med att fånga ett riktigt bra motiv i en viss session, kan den tekniska kunskap du samlar på dig från att arbeta med extrema ljusförhållanden hjälpa dig att skapa mer intressanta bilder vid senare tillfällen.

De experimentella bilderna från sådana fotograferingar är ofta lika intressanta som de mer traditionella, eftersom de inte bara dokumenterar ett ögonblick utan också kommunicerar en känsla av den atmosfär som råder vid den tidpunkten. Att fånga ljusets många nyanser, från det starka gassande solskenet till de subtila skuggorna som skapas av moln, kan till och med ge en känsla av rörelse eller föränderlighet.

Utöver det tekniska arbetet är det också viktigt att förstå hur ljuset påverkar kompositionen. Vid fotografering av fåglar eller andra snabba motiv kan extrem ljusöverexponering skapa en känsla av abstraktion, där motivet delvis försvinner i ljuset. Detta kan vara ett kraftfullt verktyg för att uttrycka en viss känsla eller atmosfär i en bild, som ofta inte skulle vara möjligt under mer normala ljusförhållanden.

För att lyckas med denna typ av fotografering är det också viktigt att ha rätt utrustning. Kameran och objektivet du använder spelar en stor roll för bildens resultat, särskilt under dessa utmanande förhållanden. En kamera som kan hantera höga ISO-värden och snabba slutartider, tillsammans med ett objektiv som är både skarpt och tillräckligt långzoomat, är ofta ett måste. Till exempel har Nikon Z9 bevisat sig vara ett utmärkt val för den här typen av fotografering, tack vare dess förmåga att hantera höga ISO och mycket snabb autofokus.

En annan viktig aspekt är att använda rätt stativ och tillbehör. Ett bra stativ kan vara avgörande för att hålla kameran stabil under dessa extrema ljusförhållanden, särskilt när du fotograferar med långa exponeringstider eller vid låga ljusnivåer. En solid kameraväska som ger snabb åtkomst till utrustningen, utan att behöva plocka ur allt för att komma åt det nödvändiga, kan också vara till stor hjälp under långa fotograferingssessioner.

Slutligen, även om tekniken och utrustningen är avgörande, handlar mycket av detta också om att utveckla en känsla för ljus och tid. Den bästa fotografin sker ofta när du är närvarande i ögonblicket, lyssnar på naturen och reagerar snabbt på förändringar i ljusförhållandena. Fotografering är inte bara en teknisk process, utan också en konstform som kräver intuition och känsla för omgivningen.

Att bemästra extrema ljusförhållanden och använda ljuset som ett kreativt verktyg kan förvandla vanliga scener till något extraordinärt. Genom att arbeta med och inte emot ljuset kan du fånga de mest oväntade och vackra bilderna, bilder som berikar både din portfölj och din förståelse för fotografins konst och teknik.

Hur kan vi skydda våra floder och inspirera nästa generation av fågelskådare?

Fågelskådning är en av de mest tillgängliga naturupplevelserna vi kan ha. För de flesta av oss finns det alltid en plats att titta på fåglar, ofta utan att behöva resa långt eller spendera mycket pengar. Ändå är det ett hinder för många unga att komma in i fågelskådning: den initiala kostnaden för optiska instrument och fältguider. För att övervinna detta har BTO (British Trust for Ornithology) startat ett innovativt Donationsprogram för Utrustning, där gamla kikare, teleskop och andra skådarredskap doneras och distribueras till unga, lovande fågelskådare genom en onlineansökan. Detta har gjort det möjligt för över 3000 unga fågelskådare i Storbritannien att få tillgång till den utrustning de behöver för att utforska naturen på nära håll.

Men för att verkligen kunna njuta av fågelskådning, och för att inspirera nästa generation av fågelskådare, är det avgörande att förstå den viktiga kopplingen mellan fågelliv och den miljö de lever i. Vattendrag, floder och sjöar är hem för många arter av fåglar och andra djur. Tyvärr är våra floder, särskilt de som ligger nära städer och jordbruksområden, allvarligt hotade av föroreningar, jordbrukens avrinning och oplanerade utbyggnader. Vattnet är ett element som vi alla måste kämpa för att skydda.

Ett exempel på en sådan kamp är floden Sussex Ouse, som nyligen fick lagstadgade rättigheter för att skydda den från förorening och överexploatering. Detta skedde efter att Lewes District Council i februari 2025 antog en stadga som erkände flodens ekologiska betydelse. Det är nu den första floden i Storbritannien att få sådana rättigheter, något som borde vara normen för alla floder. Fågelskådare, angelfiskare och andra naturvänner måste gå samman för att skydda de vattendrag som är avgörande för våra ekosystem.

Trots sådana framsteg är det fortfarande mycket som återstår att göra. Runt omkring oss kämpar floder mot förorening och ekologisk kollaps. På många ställen i Storbritannien har fiskare och fågelskådare arbetat tillsammans för att återställa floder, som i fallet med den lilla floden Stour i Kent, där en grupp fågelskådare och jordbrukare arbetade tillsammans för att återställa flodens naturliga flöde och biologiska mångfald.

Men för att kunna skydda våra vattendrag behöver vi mer än bara lokala initiativ. Den brittiska regeringen och de ansvariga myndigheterna måste ta ett större ansvar och skapa tydliga handlingsplaner för att skydda våra floder och sjöar. För närvarande är mycket av arbetet beroende av frivilliga och lokala grupper, som ofta måste driva på myndigheterna för att vidta konkreta åtgärder. Det är också viktigt att förstå att skyddet av vattendrag inte bara handlar om att stoppa föroreningar, utan också om att återställa naturliga livsmiljöer för fåglar och andra arter.

Bland fågelskådare finns det en stark vilja att bidra till dessa initiativ, och många ser sina fågelskådarresor som ett sätt att koppla samman med naturen och skydda den för framtida generationer. På många håll finns det nu grupper som arbetar med att restaurera flodsystem genom att stoppa avskogning, begränsa användningen av bekämpningsmedel och rena vattnet från avfall. Dessa insatser är otroligt viktiga och bör uppmärksammas mer.

Vad som också bör noteras är att fågelskådning inte bara handlar om att se fåglar, utan om att förstå hur våra handlingar påverkar hela ekosystemet. För varje fågel vi ser finns det en miljö som måste bevaras, och utan rena floder och friska livsmiljöer kommer fåglarna – och andra djur – att försvinna.

Det är också viktigt att förstå att fågelskådning inte behöver vara en exklusiv aktivitet för de som har tillgång till dyra kikare eller specialiserad utrustning. Det finns många sätt att börja utan att göra stora investeringar. Faktum är att en stor del av fågelskådningen handlar om att observera och förstå naturen på en grundläggande nivå, något som alla kan göra. För unga människor som vill börja, erbjuder program som BTO:s Donationsprogram en fantastisk möjlighet att ta det första steget.

För att fågelskådning ska fortsätta vara en livskraftig och inspirerande aktivitet för kommande generationer måste vi alla bli mer medvetna om den viktiga rollen floder och andra naturliga livsmiljöer spelar i bevarandet av vår biologiska mångfald. Vi måste arbeta för att skydda dessa områden, så att framtida fågelskådare kan njuta av samma upplevelser som vi gör idag. Genom att stödja sådana initiativ kan vi alla bidra till att göra världen till en bättre plats för både människor och fåglar.