Hur kunde Mexiko misslyckas trots handelsframgångar?

Trots att Mexikos tillverkningsindustri under de senaste decennierna blivit djupt integrerad i globala värdekedjor och särskilt i den nordamerikanska marknaden, har detta inte lett till den inhemska ekonomiska utveckling som många förväntade sig efter NAFTA:s införande. Ett av de mest talande uttrycken för denna paradox är att den reala timlönen i Mexikos tillverkningssektor fortfarande låg under 1994 års nivå två decennier senare, samtidigt som lönegapet gentemot USA hade ökat snarare än minskat.

Utanför bilsektorn är bilden betydligt dystrare. De flesta exportinriktade industrier i Mexiko följer fortfarande maquiladora-modellen, där importerade komponenter monteras och exporteras utan att någon nämnvärd inhemsk förädling sker. Det innebär att exportvärdet i praktiken till stor del reflekterar importerade insatsvaror, snarare än något som genereras av den mexikanska ekonomin. Detta förklarar i hög grad varför landets BNP-tillväxt varit svag, trots en kraftig ökning i exportvolym.

I kontrast till detta har bilindustrin lyckats skapa något starkare bakåtlänkar till den mexikanska ekonomin, även om detta är ett undantag snarare än en regel. I de flesta andra sektorer sker knappt någon efterfrågan på lokalt producerade insatsvaror. Den inhemska industrin förblir således beroende av externa leverantörer, och dess roll i de globala värdekedjorna är huvudsakligen koncentrerad till lågvärdesled.

På den amerikanska sidan har integrationen lett till betydande jobbförluster i fordonsindustrin. Sedan slutet av 1990-talet har omkring en halv miljon jobb försvunnit i USA:s fordonssektor, medan sysselsättningen i samma sektor i Mexiko ökat i motsvarande grad. Även om detta inte nödvändigtvis innebär att jobben "flyttades", har resultatet blivit en nettoförskjutning av industriell sysselsättning från norr till söder i Nordamerika.

Hur påverkar politiska och sociala faktorer offentliga attityder till invandring?

De senaste decennierna har invandringspolitiken blivit en allt mer central fråga inom amerikansk politik, särskilt när det gäller att förstå hur olika grupper inom samhället formar sina attityder och hur dessa attityder i sin tur påverkar politiska beslut och samhälleliga förhållanden. I detta sammanhang spelar eliter och medier en viktig roll i att forma offentlig diskurs och i att definiera vilka grupper som anses tillhöra det "amerikanska" samhället, och vilka som ställs utanför. En särskild aspekt som har fångat intresset är de olika sätt på vilka invandrare, särskilt latinamerikanska grupper, har blivit föremål för stigmatisering och etnisk hierarkisering. Denna dynamik kan förstås både genom en historisk och samtida lins, där politiska och sociala faktorer interagerar för att skapa ett föränderligt landskap av attityder och uppfattningar.

I flera amerikanska städer och delstater har införandet av strikta invandringslagar skapat en ökad polarisering, särskilt i områden där invandrare utgör en stor del av befolkningen. En sådan polarisering kan ses i exempel som städer som Hazleton, där kommunala lagar som riktade sig mot olaglig invandring ledde till en intensifierad debatt om etniska och rasistiska frågeställningar. När lokala lagar och politik implementeras för att straffa invandrare, både dokumenterade och odocumenterade, sker ofta en förskjutning i hur invandrare uppfattas av både allmänheten och politiska aktörer.

Även om det finns många olika politiska strategier som används för att vinna röster, särskilt bland vita arbetarklassväljare, är det också viktigt att förstå hur detta skapar en dynamik där vissa grupper, som latinamerikanska och afroamerikanska invandrare, ständigt blir måltavlor för politisk exploatering. De senaste åren har forskare som Michael Barretto och G. M. Segura (2014) diskuterat hur latino-gruppernas deltagande i protester och deras politiska mobilisering har förändrat det politiska landskapet i Kalifornien. Genom att förstå dessa förändringar blir det tydligt att invandringsfrågan inte bara handlar om politik, utan också om identitet och rättvisa.

De negativa effekterna av denna polarisering kan också observeras på samhällsnivå, där etnisk och rasbaserad ojämlikhet leder till sociala konflikter och i vissa fall till öppet fientliga attityder mellan olika grupper. Racialisering, det vill säga processen genom vilken vissa etniska grupper definieras och behandlas som mindre "amerikanska", är ett centralt tema för att förstå de långsiktiga effekterna av invandringspolitiken. Forskare som I. H. Lopez (1997) har pekat på hur invandrare, särskilt från Latinamerika och Asien, ofta får uppleva rättslig och social exkludering på grund av deras ras eller etnicitet.

Det är också avgörande att förstå den roll som medier och politiska eliter spelar i att forma dessa attityder. Genom att använda populistiska retoriska strategier för att demonisera invandrare, skapar politiska ledare som Trump en känsla av hot och otrygghet, vilket i sin tur påverkar hur allmänheten ser på och reagerar på invandring. Medierna fungerar som en förstärkare av dessa budskap, där vissa nyhetskanaler och plattformar aktivt skapar en bild av invandrare som en fara för den nationella säkerheten och ekonomin.

Förutom att förstå de politiska och sociala dynamikerna bakom invandringsfrågan, är det viktigt att också reflektera över hur dessa diskurser påverkar den politiska mobiliseringen av invandrare och minoritetsgrupper. Det finns exempel på hur invandrare, särskilt latinos, har använt sina egna erfarenheter av marginalisering och diskriminering för att utveckla en kollektiv politisk identitet. Denna identitet spelar en viktig roll i att skapa en starkare politisk representation, som kan bryta den negativa spiralen av social uteslutning och bidra till att omforma den offentliga diskursen om invandring.